Modéus II avhandlar

Den 13 maj läggs avhandlingen Gudstjänstgemenskap i folkkyrkan fram (Verbum) i Lund´och försvaras av Modéus II.
Jag hade tänkt skriva om avhandlingen, men såg att Modéus II också avhandlar sin lön i dagens Smålandskompost. "Det materiella är mest värdefullt" lyder den överraskande rubriken på biskopens inlägg så då får vi börja där. Läser man vad han skriver, handlar det inte riktigt om detta. Han skriver om det viktiga bortom det materiella. Lite roligt med rubriksättare.
Nu är branschen "jag förklarar min lön" en alldeles misslyckad bransch och Modéus II skulle ha haft vett att bara låta denna lilla debatt blåsa förbi. I stället har han "full förståelse för den som tycker att biskopar har en hög lönenivå". Jämfört med andra doktorander tycks det mig som om han då hade en hög lönenivå.
Så då kanske avhandlingen ska sättas i fokus? Om vi inte ska ägna oss åt Lakers, förstås. Jag hade min halsduk på mig och våndades som vanligt. Jag lugnar nerverna med avhandlingen som Modéus II fått ihop.

Vad får vi för 2.7 miljoner? 550 sidor avhandling. Det materiella är mest värdefullt, tydligen! Bigger and better! Opponenten måste nog påpeka att detta i vart fall är 200 sidor för mycket. Avhandlingar ska hållas inom sitt format. Är materialet större, måste det avgränsas eller bli två böcker. Nu hade avhandlingen kunnat bantas genom en mer beslutsam strukturering och ett mer sparsmakat skrivsätt.

"Syftet med avhandlingen är att förstå vilken identitet och ställning en gudstjänstgemenskap har och ge förslag till hur det i stället skulle kunna se ut." (s 24) Det blir alltså dels en kyrkovetenskaplig och dels en systematisk avhandling. Den är deskriptiv och normativ. Kombinationen brukar inte alltid bli så lyckad, vetenskapligt sett. Det handlar om gudstjänstgemenskap i den vanliga församlingen, dvs i den kyrka som folk går till när det finns någon särskild anledning att göra det. Det är inte ointressant att fundera över gudstjänstgemenskap då.

Efter en inledning belyses frågan om gudstjänstgemenskap i samhällsteoretisk belysning. När det är gjort, är 148 sidor avverkade.  Då blir temat "Gudstjänstuppfattning i svensk kyrkouppfattning" och där delas epokerna in i en äldre - fram till cirka 1990 - och en senare. Det blir alltså mycket ecklesiologi och det material som analyseras från en rätt vital debatt om folkkyrkan är böcker. Inte artiklar, märkligt nog. Men Bengt Wadensjö var redaktör för Svensk Kyrkotidning och där liksom i Svensk Pastoraltidskrift fördes debatterna. De kunde också bli teman i dagspress men av detta finns inget i avhandlingen. Det är nog skada, för i polemiken mejslas olikheter fram - och det är ju dem Modéus II är ute efter.

Att KG Hammar och Dag Sandahl tänker lika om gudsfolket, står klart. Vi hamnar dock båda i den äldre epoken, vilket ter sig märkligt. Funderar jag inte fortfarande pastoralteologiskt?

Jag tror att det finns en fortgående debatt om folkkyrkan med nytt fokus från 1960-talets mitt. Det gamla var sådant jag skrev om i min avhandling Folk och kyrka. Gränsen mellan gammalt och nytt skulle bättre kunna dras 1965 än 1990.

Modéus II vill peka på hur i den senare ecklesiologiska diskussionen inspiration hämtas från andra teologiska traditioner än de egna. Förklaringen är att "den postkonfessionella vidgningen ligger naturlig i samtiden." I så fall ber jag att få hänvisa till Gunnar Rosendal och PO Sjögren, som båda vidgat sina synsätt genom att läsa t ex Pius Parsch och Martin Thornton. Ska de betraktas som postkonfessionella utvidgare numera? På samma sätt med kyrkoherde Printz som skrev sin avhandling på 1870-talet och vidgade perspektiven. Har inte Oloph Bexell pekat på hur tyskt och engelskt inflytande formar svensk högkyrklighet?  Modéus II:s omdöme bottnar i en fördom om samtidens märkvärdighet. Poängen är i stället att svensk pastoralteologisk debatt aldrig varit riktigt provinsiell eller konfessionell.

Jag ska inte klaga för egen del. Jag kommer väl ut och framstår närmast som sympatisk i mitt skrivande. Modéus II citerar från I himlen på jorden (1984) där det heter att "när Kyrkan teologiskt är Kyrka måste hon ha mod att sociologiskt vara sekt", dvs vara den lilla flocken (I himlen s 84, avhandlingen s 220). Någonstans tycker Modéus II dock att detta är onödigt tillspetsat sagt. Jaha? Jag får vara tacksam att han inte kommenterar min kritik i samma bok av biskopsutnämningar (s 82). Att sammanhanget jag skriver om handlar om missmodiga kyrkoarbetare som fastnat i sin dåliga statistik, kanske kunde noteras? Reträtten är den svåraste militära operationen, skulle jag säga numera och hänvisa till von Clausewitz bok Von dem Krieg och hans berömda graf längst bak i boken.

När det kommer till pastoralteologiska böcker ser Modéus II att Modéus I, Persenius och Vikström är biskopar. Då hade det kanske varit väl så viktigt att peka på att somliga församlingspräster från det s k kyrkgolvets perspektiv (i en källarkyrka) försökte att förstå vad en församling är och hur den lever som gudstjänstfirande församling. Kyrkovetenskapen kanske skulle intressera sig för den materiella basen? För att inte tala om den systematiska teologin i Lund!

Vi får väl fortsätta att ge opponenten lite tips.
På ett område får Modéus det mesta om bakfoten och det betyder fem onödiga boksidor. Han tror att boken  Vad står Svenska kyrkan för? (Eckerdal, Gerhardsson, Persson) skulle sammanfattas i Lilla boken om kristen tro och söker vad som sägs om gudstjänstgemenskap i Lilla boken. Där återfinns ingenting i ämnet. Men avsikten var sannerligen inte att sammanfatta den lärda boken utan att göra en bok som skulle locka vanliga svenskar att bli lite kyrkglada. Då kunde den som skrev manuskriptet till boken knappast locka till levande gudstjänstgemenskaper? Det handlade om människors frågor och ett försök att ge en aning om att Kyrkan kunde vara intressant i sammanhanget.
Om det i de lokala editionerna sedan gavs små vinkar, har jag inte kollat. Men det har inte Modéus II heller - och han skrev avhandling.

Ibland måste kyrkovetenskapare läsa protokoll och intervjua folk som var med (om det finns kvar i livet) för att förstå. Nyansatserna i bekännelsearbetet togs av dåvarande kyrkostyrelsen när arbetet havererat. Minns n i inte det? Och så räddades hela det bekännelsearbete Ludvig Jönsson motionerat i kyrkomötet om. Erik Petrén fick medalj för den insatsen. Vad vore Svenska kyrkan utan sin högkyrklighet?

550 sidor - det får bli lite mer om avhandlingen någon gång framöver.
Vem ska opponera, förresten?