Nu stänger jag ner och hoppas att ni tar vara på dagarna som ligger framför.
Det betyder att ta vara på det allvar som är glädjens förutsättning och sedan ta vara på den glädje som inte är allvarets motsats.
Låt natur och nåd berätta tillsammans - för så kan det vara i vårt land.
Bekymra er inte om mat och dryck.
Skärtorsdag och långfredag är befriande på så vis.
Men se till att maxa påsken på allt sätt.
Och har ni en församling som förser er med vad ni ska ha för er inre människa, gläd er och gå så mycket ni någonsin kan i kyrkan.
Det kan komma en tid när ni sitter på undantaget. Inte bara så att ni låsts in på hemmet utan tvingas inse att stilla veckan och påsken kommer att gå er handgripligt förbi.
Inte så nu, hoppas jag.
Tack för kloka ord, dr Sandahl. Jag önskar dig ett välsignat Paschal Triduum!
SvaraRaderaAntony
Min gamla mamma sitter på undantaget. Hon tillhör de relativt få undantagen, som numera pinnar ned med sin rollator till gudstjänsterna i matsalen varannan onsdag på serviceboendet. Den generation som hade religiösa behov finns knappast mer. De muslimska undersköterskorna är vänligt förekommande och beledsagar glatt dem som inte själva kan ta sig till gudstjänsten, och åhör artigt andakt, mottar välsignelsen och böjer huvudet till bön, om de sitter med som stöd till någon dement.
SvaraRadera-Ja' kan inte mä 'na, säger min mamma om kyrkoherden.
-Inte hade han överlevt en vecka som lärare, säger hon om komministern, gammal lärare som hon är.
Den ende av prästerskapet som får godkänt är den evigt vikarierande pensionären i 70-årsåldern. Om hennes omdöme är välgrundat, vet jag inte. Men jag befarar, att det när det blir dags för mig på undantaget, lär det varken erbjudas gudstjänster där, eller ens boende för den som inte kan betala rejält.
J
VAR ÄR ÅRETS APRILSKÄMT?
SvaraRadera