I vår tid - den postkristna resan fortsätter

Callum G. Brown förvånades i boken The Death of Christian Britain över att det gamla kristna hade dött under hans livstid - i så små steg, antar jag han menade, att han inte riktigt lagt märke till vad som egentligen skedde i det som syntes ske när det egentligen skedde. Vi borde nog vara förvånade lite till mans.

Dr Lennart Johnsson, 60, har undersökt det s k läget i nuvarande Växjö pastorat, dvs läst siffror. I den version jag har (den kommer av trycket i dagarna, om den inte redan har kommit) saknas lite siffermaterial, men det är just nu av underordnat intresse.
Jag tar fram lite siffror att meditera över.

Först griper vi oss an frågan om antalet gudstjänsttillfällen och den procentuella förändringen mellan 1995 och 2012:

Aneboda-Asa-Bergs församling      - 68.4%
Bergunda församling                       -   4.0%
Jäts församling                                 - 37.7%
Nöbbele församling                          - 23.2%
Skogslyckans församling (Växjö)    - 17.1%
Teleborgs församling (Växjö)          - 6.3%
Uråsa församling                              - 35.3%
Växjö domkyrkoförsamling             - 14.7%
Växjö Maria församling                   - 28.1%
Öja församling                                 + 17.8%
Öjaby församling                              - 30.3%
Ör-Ormesberga församling               - 47.8%
Östra Torsås församling                    - 9.4%

Lite överraskande var det, tyckte jag, att antalet gudstjänster minskat i staden Växjö. Aneboda-Asa-Bergs församling är alltså också tätorten Lammhult med en rejäl minskning av det s k gudstjänstutbudet.
Ör-Ormesberga redovisar också en ansenlig minskning. I princip en halvering. Må vara att en folkkyrka inte lyckas samla folket - men den brukar kunna fortsätta det som det kyrkliga livet syftat till om än i mindre format. Men alltså icke som det var, det är bara alltför uppenbart. Hur ska nu denna kollaps bortförklaras?

Nu gör jag ett omtag och kollar antalet deltagare vid huvudgudstjänst för att se den procentuella förändringen 1995-2012.

Aneboda-Asa-Bergs församling        - 63.10%
Bergunda församling                         - 42.3%
Jäts församling                                   - 73.50%
Nöbbele församling                            - 25.80%
Skogslyckans församling (Växjö)      - 46.10%
Teleborgs församling                         - 31.40%
Uråsa församling                                - 54.70%
Växjö domkyrkoförsamling               -   4.20%
Växjö Maria församling                     - 42.50%
Öja församling                                    - 41.20%
Öjaby församling                                - 47.40%
Ör-Ormesberga församling                 - 55.80%
Östra Torsås församling                      - 53.70%

I Ör-Ormesberga har församlingen tappat lite fler än vad som motsvarar gudstjänstneddragningen.
I Öja är det fler gudstjänster men färre firare. Detta kan trots allt indikera en ny satsning, som kommer att visa sig ge resultat efterhand.
Somliga tillbakagångar i staden Växjö ger mycket att fundera över - för att nu inte tala om Aneboda-Asa-Bergs församlingar.

Är det fel att uppfatta ett samband mellan antalet gudstjänster och antalet gudstjänstdeltagare/besökare? Rimligtvis inte. Men det betyder inte att detta är den enda relevanta faktorn. Landsbygden glesas ut. Men vad med staden där också domkyrkoförsamlingen går lite tillbaka medan kringförsamlingarna redovisat uppseendeväckande nedgångar?

Domprosten Thomas Pettersson är chef för pastoratet och stordriftschef. Det är inte utan att vi snart skulle vilja se siffrorna för 2014, för det måste väl vara så, att den nya organisationen sätter stopp för nedgångarna.

För egen del tänker jag i personlighetskategorier - och i fråga om sakramental säkerhet. Handen på mitt syndiga hjärta - det finns präster till vars gudstjänster inte ens åtta hästar skulle kunna dra mig. Och jag är nog inte ensam om den bedömningen, tycks det.

Det mest omskakande kanske dock är något annat. Detta som hände, hände i vår tid och utan så värst mycket debatt.Jag skrev en del men det kunde lämnas oläst för alla visste på förhand att jag alltid har fel. Tänk er en bank som förlorat i omsättning i de tal som nu redovisas - eller ett storföretag. Tänk er ett politiskt parti - hade ledningen suttit kvar? Eller, ni som kan, fundera över motsvarande förlustsiffror i militära förband - vad hade sådana siffror kallats? Bara fältmarskalken Haig hade med en axelryckning hanterat informationer av detta slag. Kanske de stora diktatorerna. Men de andra?

Och vi samtalar inte. Några kommer med sina besvärjelser om den älskade folkkyrka, som redovisar dessa prestationer. Hur älskad är den då? De flesta tiger. Tillräckligt gamla präster längtar efter pensionen och kommunikatörerna funderar över hur budskapet ska kunna paketeras om för att passa mottagarna. När mottagarna upptäcker det gamla innehållet, får det bytas och paketeras om en gång till. Biskoparna kommer än en gång att tvingas träda upp som professionella optimister. Vad ska de annars göra? Börja ringa i kyrkklockorna stiftet runt för att varna för fara? Nävisst, det konceptet är redan förbrukat.

Så har vi det som vi har det.
Är det näsvist att försöka antyda att när det inte finns några stabilt högkyrkliga präster kvar, så går det folkkyrkan illa? Eller vad är det annars som har hänt?

På söndag tas Modéus II emot. Han säger sig vara optimistisk inför framtiden. Hans biskopsvapen innehåller en örn med en boll. Lekfullt, humoristiskt.Och Mogren drar ner skrattsalvor vid biskopshearingen, får vi veta. Där är vi. Jag läser just nu en ny bok om Göring. Han var också en kul typ.

Hahahaha. Always look at the bright side of life.
Minus mer än 60%. Hahaha! Biskopen är framtidsoptimist, det var det besked vi fick.

Det är säkert fel att påminna om befälsförlusterna i Vietnamkriget. 17% av befälet sköts i ryggen. Soldaterna gick inte på vad de sagt. Men det ska vi alls inte påminna om. Hahahaha. För egen del ser jag mest biskopar då jag äter fina middagar med dem. I det läget ska inte den goda stämningen fördärvas. det ska vara gemytligt. Hahahaha. Liksom.
Och den postkristna resan fortsätter.

Lika framgångsrik som när Växjö Lakers reser till Skellefteå, tror jag. 4-2 till Lakers, en nervpärs för oss svaga, men i alla fall. Och vi blir väl postkristna hela bunten - i brist på motstånd om inte annat.