fredag 17 april 2015

I vår tid - den postkristna resan fortsätter

Callum G. Brown förvånades i boken The Death of Christian Britain över att det gamla kristna hade dött under hans livstid - i så små steg, antar jag han menade, att han inte riktigt lagt märke till vad som egentligen skedde i det som syntes ske när det egentligen skedde. Vi borde nog vara förvånade lite till mans.

Dr Lennart Johnsson, 60, har undersökt det s k läget i nuvarande Växjö pastorat, dvs läst siffror. I den version jag har (den kommer av trycket i dagarna, om den inte redan har kommit) saknas lite siffermaterial, men det är just nu av underordnat intresse.
Jag tar fram lite siffror att meditera över.

Först griper vi oss an frågan om antalet gudstjänsttillfällen och den procentuella förändringen mellan 1995 och 2012:

Aneboda-Asa-Bergs församling      - 68.4%
Bergunda församling                       -   4.0%
Jäts församling                                 - 37.7%
Nöbbele församling                          - 23.2%
Skogslyckans församling (Växjö)    - 17.1%
Teleborgs församling (Växjö)          - 6.3%
Uråsa församling                              - 35.3%
Växjö domkyrkoförsamling             - 14.7%
Växjö Maria församling                   - 28.1%
Öja församling                                 + 17.8%
Öjaby församling                              - 30.3%
Ör-Ormesberga församling               - 47.8%
Östra Torsås församling                    - 9.4%

Lite överraskande var det, tyckte jag, att antalet gudstjänster minskat i staden Växjö. Aneboda-Asa-Bergs församling är alltså också tätorten Lammhult med en rejäl minskning av det s k gudstjänstutbudet.
Ör-Ormesberga redovisar också en ansenlig minskning. I princip en halvering. Må vara att en folkkyrka inte lyckas samla folket - men den brukar kunna fortsätta det som det kyrkliga livet syftat till om än i mindre format. Men alltså icke som det var, det är bara alltför uppenbart. Hur ska nu denna kollaps bortförklaras?

Nu gör jag ett omtag och kollar antalet deltagare vid huvudgudstjänst för att se den procentuella förändringen 1995-2012.

Aneboda-Asa-Bergs församling        - 63.10%
Bergunda församling                         - 42.3%
Jäts församling                                   - 73.50%
Nöbbele församling                            - 25.80%
Skogslyckans församling (Växjö)      - 46.10%
Teleborgs församling                         - 31.40%
Uråsa församling                                - 54.70%
Växjö domkyrkoförsamling               -   4.20%
Växjö Maria församling                     - 42.50%
Öja församling                                    - 41.20%
Öjaby församling                                - 47.40%
Ör-Ormesberga församling                 - 55.80%
Östra Torsås församling                      - 53.70%

I Ör-Ormesberga har församlingen tappat lite fler än vad som motsvarar gudstjänstneddragningen.
I Öja är det fler gudstjänster men färre firare. Detta kan trots allt indikera en ny satsning, som kommer att visa sig ge resultat efterhand.
Somliga tillbakagångar i staden Växjö ger mycket att fundera över - för att nu inte tala om Aneboda-Asa-Bergs församlingar.

Är det fel att uppfatta ett samband mellan antalet gudstjänster och antalet gudstjänstdeltagare/besökare? Rimligtvis inte. Men det betyder inte att detta är den enda relevanta faktorn. Landsbygden glesas ut. Men vad med staden där också domkyrkoförsamlingen går lite tillbaka medan kringförsamlingarna redovisat uppseendeväckande nedgångar?

Domprosten Thomas Pettersson är chef för pastoratet och stordriftschef. Det är inte utan att vi snart skulle vilja se siffrorna för 2014, för det måste väl vara så, att den nya organisationen sätter stopp för nedgångarna.

För egen del tänker jag i personlighetskategorier - och i fråga om sakramental säkerhet. Handen på mitt syndiga hjärta - det finns präster till vars gudstjänster inte ens åtta hästar skulle kunna dra mig. Och jag är nog inte ensam om den bedömningen, tycks det.

Det mest omskakande kanske dock är något annat. Detta som hände, hände i vår tid och utan så värst mycket debatt.Jag skrev en del men det kunde lämnas oläst för alla visste på förhand att jag alltid har fel. Tänk er en bank som förlorat i omsättning i de tal som nu redovisas - eller ett storföretag. Tänk er ett politiskt parti - hade ledningen suttit kvar? Eller, ni som kan, fundera över motsvarande förlustsiffror i militära förband - vad hade sådana siffror kallats? Bara fältmarskalken Haig hade med en axelryckning hanterat informationer av detta slag. Kanske de stora diktatorerna. Men de andra?

Och vi samtalar inte. Några kommer med sina besvärjelser om den älskade folkkyrka, som redovisar dessa prestationer. Hur älskad är den då? De flesta tiger. Tillräckligt gamla präster längtar efter pensionen och kommunikatörerna funderar över hur budskapet ska kunna paketeras om för att passa mottagarna. När mottagarna upptäcker det gamla innehållet, får det bytas och paketeras om en gång till. Biskoparna kommer än en gång att tvingas träda upp som professionella optimister. Vad ska de annars göra? Börja ringa i kyrkklockorna stiftet runt för att varna för fara? Nävisst, det konceptet är redan förbrukat.

Så har vi det som vi har det.
Är det näsvist att försöka antyda att när det inte finns några stabilt högkyrkliga präster kvar, så går det folkkyrkan illa? Eller vad är det annars som har hänt?

På söndag tas Modéus II emot. Han säger sig vara optimistisk inför framtiden. Hans biskopsvapen innehåller en örn med en boll. Lekfullt, humoristiskt.Och Mogren drar ner skrattsalvor vid biskopshearingen, får vi veta. Där är vi. Jag läser just nu en ny bok om Göring. Han var också en kul typ.

Hahahaha. Always look at the bright side of life.
Minus mer än 60%. Hahaha! Biskopen är framtidsoptimist, det var det besked vi fick.

Det är säkert fel att påminna om befälsförlusterna i Vietnamkriget. 17% av befälet sköts i ryggen. Soldaterna gick inte på vad de sagt. Men det ska vi alls inte påminna om. Hahahaha. För egen del ser jag mest biskopar då jag äter fina middagar med dem. I det läget ska inte den goda stämningen fördärvas. det ska vara gemytligt. Hahahaha. Liksom.
Och den postkristna resan fortsätter.

Lika framgångsrik som när Växjö Lakers reser till Skellefteå, tror jag. 4-2 till Lakers, en nervpärs för oss svaga, men i alla fall. Och vi blir väl postkristna hela bunten - i brist på motstånd om inte annat.

38 kommentarer:

  1. Det postkristna samfundet med dess prideinvigande biskopar har förmodligen ingen föreställning om den heliga resten som skall återvända eller de som inte böjer knä för Baal. Det gäller till varje pris att vara relevant och anpassad, men vart tog folket vägen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Folket finns i köptemplen, på gymmet, i Thailand och går i Prideparader ...



      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
    3. ....tillsammans med "folkkyrkans" nomenklatura som älskar Prideparader och har råd med massor av långresor!
      Antony

      Radera
    4. Tack till Thomas Andersson för att han pekar ut detaljen om "den heliga resten" och de som vägrar att följa Baal. De har sett o hört tempelmånglarna som har infekterat svk med sin diskontinuitetens hermeneutik. Den heliga resten väljer att skaka sanden från sandalerna och springer iväg från Sodom och Gomorrah.

      drängen Johannes B.

      Radera
  2. Aneboda-Asa-Bergs nedgång kan förmodas bero på frikyrklighetens starka ställning. När uttunningen når en viss gräns, blir endast begravningsväsendet och en del dop, konfirmationer och vigslar kvar i SvK. Det blir inte bara ödsligt i kyrkorna. Det blir spöklikt och kallt. Bättre då värmen och Anden i Filadelfia.

    Sedan kan spekuleras om könsbytande respektive till den moderata kommunalrådskarriären avhoppande kyrkoherdar egentligen varit några större kyrkliga framgångssagor? Är vi egentligen så frisinnade i Sverige och Småland, när vi kommer till den oskuldsfullt vita kritan?

    P

    SvaraRadera
  3. Världslig ranglöshet tilltalar förmodligen inte så många människor. Det världsliga budskapet som översköljer alla överallt, inte minst genom reklamen, är istället att tävla, tävla, tävla och att konkurrera, konkurrera och konkurrera med just framför allt mätbara och synliga faktorer. Mindre vikt, vackrare hår, vackrare kläder, högre IQ, bättre skolresultat, högre betyg, fler segrar i matcher av alla de slag osv.

    Att vara död för världen, att vara ranglös i det världsligt mätbara perspektivet och att avstå från att sträva efter världslig rang, alltså att leva i världen men inte av världen, ses av just ett världsligt seende förmodligen som någonting mycket oattraktivt. Ja, en slags dårskap eller som en slags inbillningssjuka i det blå och tomma intet. Eller som ett slags famlande efter ingenting i tomma luften. Eller i värsta fall som en slags förvirring.

    Att lärjungar strävade efter rangpositioner sinsemellan och att där förekom strider i form av debatter och kiv, och att lärjungarna får en redogörelse för att den störste bland dem skulle vara den som mest ödmjukade sig och var den andres tjänare, det finns beskrivet i NT.

    Kristendom har därför av en del blivit beskriven som en slavreligion och en lära som främst är till för de fattiga och de ranglösa i samhället.

    Deras ranglösa postion kunde då förstärkas och bestå i självutplåningens ädla konst och att göra sig själva till intet i världens ögon men ändå samtidigt därmed tro sig själva om att kunna bli givna en rang i Guds rike. Ett rike som då inte var av denna världen.

    Ranglöshet i ett världsligt perspektiv medför nog ofta att personer har noll och intet inflytande eller noll och ingen auktoritet eller myndighet inför andra människor.

    För att kunna uppfattas som någon med myndighet och därmed med auktoritet att tala eller agera i det världsliga livet, eller kanske särskilt i det militära livet, så krävs oftast just en definierad rangidentifikation, alltså en militär rang som bemyndigar personen att ge order och bli tagen på allvar.

    I det övriga världsliga livet gäller kanske att ha en titel av akademisk art, kanske en yrkestitel, för att bli tagen på allvar.

    Även kanske en vinst i en skönhetstävling kan ge hög rang.

    En hög akademisk titel, kanske en uppsatt chefsbefattning, kanske en fin yrkestitel, eller kanske bara en adlig titel, kan ge befogenhet genom rang, att yttra sig och bli lyssnad till, eller att bli tillfrågad i något sammanhang.

    En ranglös person t ex i det militära tillfrågas inte utan har att lyda order från de som har befälsgrader i olika rang. De med högre rang beordrar de med lägre rang. Inom akademi och inom arbetsliv och också inom alla andra mätbara områden av mänskligt samhällsliv är det lika.

    Det viktiga anses vara det yttre mätbara och synbara hos människan, om de så gäller s.k. IQ-intelligens som kan mätas, eller vikt, längd, bredd, skönhet, fulhet, prestation, avlagd examen, mätbar rikedom, titel, antalet vunna matcher osv.

    Världsligt rangstridande i alla dess former och det kristna budskapet verkar därmed stå i en evig motsatsställning till varandra.
    JB

    SvaraRadera
  4. Tror att webbgenerationen googlar upp en You-tubsänd gudstjänst och spolar fram till predikan, gäspar och mumlar ett Gud som haver/om ens det/ innan de Facebookar igen.
    Däri någonstans ligger hastigheten i sekulariseringen vi ser nu.
    Så kan man gissa i alla fall.
    Men kanske ska man inte misströsta för mycket. Vetekornet måste ju dö innan det ger liv och framstegen och dess baksida; tomheten kanske måste stå inför var och en innan poletten trillar in.
    Alltså som en förlorad son. Fast i kubik!
    Ett kollektiv av förlorade söner och döttrar.
    Who knows?
    L / B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det påminner om när makens konfirmander fick berätta hur de tyckte en gudstjänst skulle vara utformad. Det kokade ner till klockringning, kyrkliga tillkännagivanden och postludium. Inget mer.

      Radera
    2. Varsågod ett sömnpiller: http://youtu.be/RH6iLHeERPU
      Sov om ni kan!

      Radera
  5. Vilka är det som nu inte går i Kyrkan, som "borde det" ?
    Är inte det våra barn och barnbarn?
    Vilka förebilder har de haft? Vilken förvandling har mitt kyrkoengagemang har de sett i vardagen? Vad ska vi säga till dem? Vad skulle dom få ut av att söndagligen sitta i en kyrka mellan 11 o 12? Mål och mening att gå dit? Prästänka?

    SvaraRadera
  6. Själv tror jag som Jesus: Där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland er. Antal är irrelevant! Det är innehållet (troheten mot Jesu lära) som räknas. Tyvärr skulle granskningen av SvK inte ge bättre resultat för det, det tror jag nog Dag håller med om. Men: Är det möjligt med bibeltrohet även om man inte har s.k. apostolisk succession? Eller föreligger någon slags kristen plikt att hålla fast vid Svenska kyrkan? Sviker man Gud om man lämnar Svenska kyrkan? Om nu Dag tycker att denna fråga är off-topic vid åsynen av de förfärliga siffrorna och inte hör hit, så ge mig en antydan, och jag ska framföra mina tankar blott i andra fora (också där håller jag med dig, Dag).

    Jakob Fjellander
    Lutherska Konkordiekyrkan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, man sviker inte Gud. Men kanske - inte nödvändigtvis, man kan förstås svika dem genom att stödja strukturen också! - kvarvarande trossyskon och de barn och ungdomar man fortfarande har möjlighet att undervisa om kyrkans verkliga bekännelse. Fast det var kanske Dag som skulle svara? Jfr psalmen Fädernas kyrka i Sveriges land som jag nu 70 år efter Eklunds död bearbetat och gjort lite mer samfundsoberoende: http://friapsalmboken.blogspot.se/2015/04/fralsarens-kyrka-i-sveriges-land.html

      Radera
    2. Jakob. Viktigt som du tänker, i troheten mot den Herre vi tjänar, men när vi är förankrade i tron, så är det inte farligt att lyssna till andra bibeltroende bröder o systrar i andra traditioner, tex "creating with God" sömnpillerlänken ovan. Var och en måste förr eller senare ställa sig frågan, hur långt kan det gå, vem och vad är rätt att underordna sig?? Att höra Guds röst, gå när Han leder, leva/vandra i tro och lydnad, så leder Gud vidare. Spännande! Prästänka

      Radera
  7. Eftersom då allmänheten inte träffar någon präst utom på morfars begravning och barnbarnets konfirmation - fast det blir ju alltmer sällsynt- så är det inte församlingen och prästen som ger allmänheten bilden av vad Svenska kyrkan är. Det är därför den nya och växande yrkesgruppen kommunikatörer har tillkommit i Svenska kyrkan. De ska förmå medlemmarna att fortsätta betala kyrkoavgiften genom att skapa en positiv bild av vår kyrka. Men, kära vänner på bloggen, det synsätt som denna utveckling speglar är ju helt ohållbart./Gustaf Björck

    SvaraRadera
  8. Har denna kraftiga minskning av Gudstjänster återspeglats i motsvarande antal av anställda och förtroendevalda med arvoden?

    Eller har enda resultatet blivit en minskning av tjänstgöringstider för t ex präster. Exempel -för 20-30 år sedan var det inte ovanligt att en präst hade upp till tre mässor stort sett varje söndag. Utöver det bestyren med konfirmationer, dop ,vigslar och begravningar.

    Hur är det i dag? Lite elakt sagt kanske men dock om man studerar predikoturerna tycks det vara få söndagar de överhuvudtaget tjänstgör , man kallar in pensionärerna. Konfirmationsundervisningen delegeras på andra och folkbokföringen har de ju helt befriats från...

    När jag var ung tyckte man prästens "arbete" ,jag talar märk väl , inte om ämbetet som förvisso för en seriös präst kan kännas betungande var en sinekur- kanske orättvist men ändock.

    Vad skall man säga om dagens PK-anpassade ? De som knappast ens kan hävda att ämbetet förpliktar. De som bara ser ämbetet som något som skall anpassas till tidsandan. De som tycks bara fråga sig själva: Vad skall jag göra för att behaga politrukerna. Inte vad säger Kristus, vad säger apostlarna - vad lovade jag i min prästvigning?

    Frågor som enbart handlar om att kunna avancera och innebär att t ex en Helle Klein på fullt allvar kan komma på tal som blivande biskop. Kanske tom väljs . Politrukerna trumfade ju igenom en Antje , tidigare en Vejryd och stoppade /obehörighetsförklarade varenda kandidat som kunde misstänkas vara bibeltrogen och ansåg att t ex vigningslöftena var viktigare än politrukernas propåer-tidsandan.

    Nåväl, för att citera allas vår BOD. Hur har all denna minskning av verksamheten slagit igenom på antalet anställda och förtroendevalda med arvoden? Kan man få klart besked? Vilka , om några har fått stryka på foten mer än enstaka vaktmästare och en och annan organist och "olämplig" präst. (Olämplig här oftast likabetydande med en som inte vill dagtinga med bibelns ord och sitt samvete?)

    Klart besked?

    //HH

    SvaraRadera
  9. Ja, folkkyrkan är körd. Statistiken visar att kollapsen är nära förestående. Rätt snart (med ett historiskt synsätt mycket snart) kommer SvK ha under 50%.
    Hur har då folkkyrkan påverkat Sveriges kristenhet? På många sätt! Det har haft positiva konsekvenser, absolut. Men en konsekvens som inte är bra är att den fört med sig en föreställning om att det är en kristens plikt att tillhöra FOLKkyrkan, fädernas kyrka. Se hur Dag med beundransvärt engagemang verkat i SvK trots att han inte tror som SvK. Och han är i gott sällskap, många gör som han. Trots att MPr verkat cirka tio år har inga stora skaror kommit till dem (c:a 1000), ännu färre har kommit till de fristående lutherska kyrkorna (c:a 400). Statskyrkan har gjort oss passiva och konsumerande. Måste det förbli så? Måste vi vara många? En sak är säker - tillsammans är vi fler! (OBS! Den sista meningen är sarkastisk.)

    SvaraRadera
  10. Till bloggaren och hans eftersägare ovan,

    -Minussiffrorna är utomordentligt allvarliga; därom råder inga tvivel. Men tror ni ett enda ögonblick att ett högkyrkligt dominerat gudstjänstliv med enbart män vid altaret och i predikstolen skulle förbättra situationen?

    Många predikningar i dag är också dåliga, flummiga och direkt undermåliga - det erkänns. Men även här måste ni, som på förhand och i alla väder dömer ut folkkyrkan, ange vilket det realistiska alternativet till folkkyrkan är.

    Nej, det är inte högkyrkligheten, hur hemsk denna sanning för er låter. Och visst märker man att några av er förstår detta personliga dilemma: ni vet innerst inne omöjligheten av ett sådant alternativ men yppar den inte.

    Vad vi måste satsa på är alltså en förnyad, kalla det gärna reformerad, folkkyrklighet, där kyrkan och dess ryggrad, de förtroendevalda, och prästerna verkligen sätter igång en offensiv som aldrig tillförne. Jag har skrivit det förut och upprepar saken igen: gå ut på gator och torg, var frimodig och flitig, träd in i samhällsdebatten med Gudsordet, ta diskussionerna med kulturradikalismen, påvisa kyrkans oerhörda historiska, kulturella, demokratiska och fantastiska roll för Sveas rike genom seklerna, inpränta kristendomen som bärare av sanning, rätt, frihet, fred och nåd. Kom ut ur pastorsexpeditionernas slutna rum, upplys de klentrogna om vad den demokratiska folkkyrkan innebär och betyder för alla människor. Att alla är välkomna, att prästämbetet är öppet för kvinnor och att vi därigenom per automatik får många flera medborgare som förmedlare av mission! Gud till folket genom kvinnor och män!

    Alltså en bred, djup, gedigen folkkyrklig offensiv som verkligen kommer att kraftfullt dementera påståendet om att folkkyrkanm ligger på dödsbädden eller till och med avlidit.

    Tänk, mina trätovänner ovan, om jag skulle göra likadant som ni, fast omvänt, påstå att högkyrkligheten är död! Det påståendet har ju oändligt större relevans än ert omvända.

    Men jag gör det inte, därför att jag anser att dess återstående företrädare också behövs i en kyrklig renässansoffensiv och för att jag under inga förhållanden vill utesluta någon.

    Alla är lika välkomna, Folkkyrkan har inga höga trösklar.
    Alltså välkoma ni stridbara, envisa hel- eller halvdogmatiker, som påstår att folkkyrkan är död eller önskar livet av den.

    Folkkyrkan önskar er välkomna till sin öppna varma, demokratiska teologiska famn!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå, om jag nu varit 23 år gammal, just jag, menat mig ha en prästkallelse i den kyrka jag tillhör, hade jag då varit välkommen att prästvigas i denna folkkyrka och göra en hängiven insats som präst, dvs bygga församling i en källarlokal eller vara församlingspräst i stiftets glesbygd? O S A

      Radera
  11. BloggarDag,

    -Frågan är hypotetisk men anknyter på samma gång till en viss högkyrklig prästs tidigare gärning i Svenska kyrkan på Öland - en gärning som enligt välunderrättade källor var såväl hängiven som av den demokratiska folkkyrkans församlingsmedlemmar omtyckt.

    Av detta kan således frågeställaren själv dra vissa slutsatser, trots att spörsmålet är hypotetiskt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  12. Nu är frågan endast i oegentlig mening hypotetisk. Den har ett självklart svar. Dike kan inte förmå sig att avge det svaret. Om han gjorde det, skulle hela hans ansats om evangelisationssatsning falla och alla skulle se det.

    SvaraRadera
  13. BOD , re din kommentar till DS, undflyende som vanligt och utan att ge ett egentligt svar -politrukmetod, svara till intet förpliktande och gärna på något helt annat.

    Nåväl, DS gjorde som du erkänner en god insats men inte var det folkkyrkan som berömde denna- det var kyrkfolket - de som folkkyrkan struntar i liksom dess anpasslingar till fof biskopar men även längre ned i hierarkin eller vill Du antyda att DS stöddes av folkkyrkans politruker och övrigt i "ledarskiktet". Att han fick något som helst erkännande för sina insatser.

    Fundera nu en stund innan Du reflexmässigt skriver om den underbara demokratiska folkkyrkan.

    //HH

    SvaraRadera
  14. BloggarDag och HH,

    Frågan är otvivelaktigt hypotetisk, då dess avsändare bevisligen ej är 23 år, redan prästvigd samt gjort en hängiven prästinsats under ett stort antal år.
    Då frågeställaren uppenbarligen - att döma av hans avslutande mening - redan vet svaret, förefaller ett svar från mig överflödigt. Annars är ju detta svar också enkelt: det är ja. Bloggaren är välkommen i den kyrka, som han förövrigt tillhör, nämligen Svenska kyrkan. Eller, för att tillämpa maximen att upprepningar är kunskapens moder, är högkyrklighetens företrädare mycket välkomna att missionera, dvs vinna människor för Gud.
    Vill inte bloggaren och HH detta?

    Låt mig avslutningsvis bli konkret och bestämd. Tror Svenska kyrkan och dess präster månne på en annan gud än högkyrklighetens? Om inte so what? Kan högkyrklighetens präster inte sitta under samma kyrktak som den demokratiska folkkyrkans prästvigda?
    O.s.a

    BENGT OLOF DIKE


    SvaraRadera
  15. Politikersnack och inget enda besked.Det länder dock Bengt Olof Dike till heder att han uppenbarligen skäms för den ordning Svenska kyrkan håller sig med, som betytt att min kallelse underkänts av biskop - t ex Modéus II men också av biskop Johansson för att inte tala om de andra vännerna i episkopatet. Men säg mig en sak - vad är det vi ska missionera? Budskapet från Svenska kyrkan Malmö, dvs den största församlingen i Dikes hemstift?
    Jag ligger i samma säng och äter vid samma bord som en av den demokratiska folkkyrkans prästvigda. What's the fuss about?

    SvaraRadera
  16. BloggarDag,

    Vad läser mitt öga? En sedan decennier prästvigd person ,tillika teologie doktor och med mångåriga uppdrag i Svenska kyrkans ledning, frågar på fullaste småländska allvar vad "vi ska missionera"?

    Även här är det enkelt att konstatera bloggarens vetskap om svaret, varför frågan tenderar att luta åt det enfaldiga hållet.
    Gav förövrigt inte jag svaret tidigare: om Gud, om Hans nåd, Hans rättfärdighet, Hans hjälp, Hans trohet, Hans frid, Hans fred, sanningen rätten, rättfärdigheten.

    Och så den logiska följdfrågan till bloggarens minst sagt underliga spörsmål: vad har han missionerat om - i den decennier långa prästgärningen i Svenska kyrkan?
    Om inget måhända?
    Nix, då känner ni inte Dag Sandahl.
    -Wo hast Du der Koffer eigentlich so lange gehabt Doktor Sandahl?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svara nu och tramsa inte. Jag har förkunnat Jesus som är Kristus. Han fanns inte med i din uppräkning. Så frågan är: ska vi missionera det Svenska kyrkan Malmö beskriver?

      Radera
  17. Bengt Olof,är det inte i enfalden som frälsningens hemlighet ligger?
    Vare sig Folk-Högkyrka eller religion utan Personlig RELATION till Jesus Kristus som som har betydelse inför evigheten.
    Vi kan som Lärjungen Johannes välja att levanära Jesus här och nu.
    1 Johannes brev det första kapitlet talar om en gemenskap möjlig Även anno 2015. Prästänka

    SvaraRadera
  18. BloggarDag och Prästänka,

    -Men Jesus är ju Guds son. Alltså är också Han självskriven i missionsarbetet. Jag trodde faktiskt att den erfarne prästen i Svenska kyrkan förstod detta i mina kommentarer.
    Men Gud är väl lika självskriven - eller?
    Orden från Prästänka är något svårtydbara men kan inte tolkas som polemiska mot mina slutsatser: att det finns en gemensam uppgift för kristna, oavsett om de är hög-låg- eller folkkyrkliga, ett gemensamt mål, nämligen att gå ut och göra alla folk till lärjungar.

    Är vi överens om detta, BloggarDag och Prästänka? Är Missionsbefallningens ord otvetydiga för oss? Uppmanande, uppfordrande, kyrkans generatorer, som jag plägar uttrycka dem?
    Tramsa då inte om svaret, Dag, Ja eller nej, inget där emellan!

    Låt mig gärna i enkelhet eller, varför inte, för att tala med Prästänka, enfald summera att alla, varmt kristet troende, i detta arbete kan gå sida vid sida. Högkyrkliga och folkkyrkliga, män och kvinnor, ja alla bekännande kristna.
    Den som inte delar slutsatsen har att ange skälen för att INTE vilja delta.
    Jag lovar att vederbörande får en inte alldeles enkel uppgift.

    Trevlig söndag önskas, Själv skall jag om tjugo minuter tillbringa en stund se och höra TV- gudstjänsten från Frykeruds folkkyrka i det helt underbara värmländska landskapet.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  19. Nej, missionsbefallningens ord är uppenbarligen inte entydiga. Jag hänvisar till Svenska kyrkan Malmö och undrar om detta är vad Bengt Olof Dike vill missionera. Jag vill inte missionera civilreligion. Det är numera mycket enkelt att konstatera. Men Dike har inte svarat på vad jag frågade om Malmö, hans stifts största stad, och än mindre har han besvarat prästvigningsfrågan. Genom denna vägran till, låt oss säga, komplikationer, göder han politikerföraktet. Det behöver i sig inte vara ett problem. Ett sunt politikerförakta kan vara ett medborgarnas hälsotecken.
    Men hur är det ställt med en tro som hugnas av tv-gudstjänst? Finns i den demokratiska folkkyrkan inte en församlingskyrka, vars klockor kallar till samling kring Ordet och sakramenten? Tv-gudstjänster vill jag inte heller missionera.

    SvaraRadera
  20. BloggarDag,

    -Men detta är ju smått overkligt och obegripligt: att befallningens ord inte är entydiga! Det är inte kyrkan i Malmö som har uttalat dem utan Jesus.

    Vem har bett bloggaren att missikonera något annat än just Guds ord, Guds rena och klara ord, Guds kärlek och nåd? Varför idisslar han vad kyrkoherden i Malmö har sagt eller tänkt? Det är ju Svenska kyrkans hållning som gäller- den som han själv har varit med och beslutat om.
    Prästvigd är bloggaren sedan länge, länge, Vad skall jag skriva om den och om den hypotetiska frågan vad som skulle hända om han vore 23 år?

    Sedan häpnar jag över hur han nonchalant viftar bort innehållet i dagens TV-gudstjänst. Där prisade Jesus och Gud, det var en mycket fin andakt, som är värd ett helt annat omdöme än bloggarens.

    Frågan om det i den kyrka, som han själv är en del av och så har varit sedan prästvigningen ägde rum - observera detta kära läsare! - inte finns en kyrka som kallar till samling kring Ordet och sakramenten, vet han själv svaret på. Det måste ju bli ja. Annars hade han väl bytt kyrka, eller . . .?

    Och vad vill BloggarDag missionera då, om inte Missionsbefallningens ord duger.

    Låt oss nu få veta detta. Vill han, den erfarne prästen, den disputerade prästen, den språkkunnige prästen, den pratglade och skrivkunnige prästen, den sannerligen inte alls obegåvade prästen, vara en aktiv kugge i missionsarbetet eller inte?

    Låt oss få ett svar på denna centrala fråga?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag läser Dike inser jag att jag inte vill vara en del av hans projekt. Han sitter framför tv-apparaten och tillber. Jag går i kyrkan. Vi måste förstå kristendomens församlingstanke helt motsatt. Men hur missionerar Dike i tv-soffan? Jag pratade i alla fall med lite folk, lyssnade, bad lite, kommunicerade. Men jag tar på allvar vad Svenska kyrkan faktiskt lär: Svenska kyrkan Malmö. Och detta tror jag inte och vill alls inte missionera.

      Radera
    2. Har Dike läst ledaren i det senaste numret av Kyrkans Tidning? Där redovisas resultat från en enkät som SvK nyligen gjort, "Kyrkbussen 2015", som visar att bara 36 procent av svenskarna vill att kyrkan skall föra ut det kristna budskapet, dvs missionera. Den stora majoriteten av befolkningen vill det alltså INTE. Om kyrkan ändå missionerar (vilket den bör göra!), måste man vara på det klara med att medlemsflykten antagligen ökar kraftigt. Jag anser att kyrkan trots det bör missionera, att ha många medlemmar är naturligtvis inte ett självändamål! Men man bör vara medveten om att mission antagligen leder till att många medlemmar lämnar SvK. /EMH

      Radera
  21. Antagonisterna BOD och Dag är till synes överens om att det behöver missioneras.
    Frågan är då två till antalet.
    1. Vem ska göra det? Gi-Gong och mindfullnessföresepråkarna, Freds-, Palestina och mijlöivrarna eller "Gud är större skillnaderna mellan Jesus och Mohammed"-förespråkarna?
    Det lär ju inte kunna göras av vare sig högkyrkliga eller kvinnoprästskeptiker då de är en högst marginell skara.
    Jag tvivlar på att de förtroeendevalda som kollektiv har vare sig kompetens eller lust, även om det kan finnas undantag.

    Nästa fråga rör
    2. VAD skall missioneras.
    Jesus är Herre?
    Dubbla utgången?
    Synd och Nåd?
    Eller ska det bli mer av synkretism och "Gud är större skillnaderna mellan Jesus och Mohammed"?

    En liten blick åt missionshistorien kanske kan hjälpa till?
    Kvinnoprästförespråkaren Carl-Erik Sahlberg har skrivit populärvetenskapliga alster i ämnen som kan ge en viss ledning.
    (Tips: han hittar inga exempel på att fokkkyrkligt förtroendevalda gått i spetsen för väckelse.)

    SvaraRadera
  22. BloggarDag,

    Det var inte länge sedan som Du på denna blogg meddelade att Du ej längre gick i kyrkan - eller hade någon att gå till. Nu går Du till kyrkan igen. Bra.

    Men varför är det fel att ta del av en TV-sänd gudstjänst? Tänk vad den betyder för många äldre, rörelsehindrade eller boende långt ifrån en kyrka.

    Och igen, igen: varför idissla Malmöexemplet? Har jag krävt att detta skall vara vägledande? Om bloggaren inte vill missionera detta, behöver han ju inte göra det.

    Frågan är då vad han vill missionera - och om han överhuvud vill missionera?
    Svaret på frågan är än så länge inget. Det gör mig besviken. Bloggaren är ju ändock en person i den högre kyrkliga beslutssfären och har, som jag tidigare gång efter annan inskärpt, ett ansvar för sin demokratiska folkkyrka och dess framtid.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag går inte söndagligen till kyrkan, meddelade jag. Detta kunde Dike inte läsa rätt. 25 km enkel resa och högmässa, där är dels gränsen och dels min traktan. Vad jag ville missionera kan man se i mina böcker, den om Jesus, boken Sann Myt och boken Den stora berättelsen - för att inte tala om mina böcker från lite tidigare. Ingen påpekar heller vem det var som drev det som blev den stora satsningen med Lilla Boken om kristen tro. Det erkännandet har jag aldrig fått utåt. Men Dike kanske visste?

      Radera
  23. Bengt Olof!
    Antingen är vi missionärer, eller är vi missionsfält. Mission är uppdrag beroende på vem som sänt oss och målet.
    Gudstjänsten på TV såg jag i efterhand, det var en ovanligt fin gudstjänst, predikanten förmedlade en inbjudan till liv, i Jesu efterföljd med sig själv som exempel. Dagens texter Jn 10 är,väl också tydliga om efterföljelse, ekumenik, mm.
    Jesu missionsbefallning är tvåfaldig döpande ( tror o blir döpt/omvändelse, eller på föräldrars tro-barnen) och lärande, lärjungeträning, liv i Jesu efterföljd så att Andens frukt (kärlek, glädje, frid, tålamod,osv.) blir synlig i den kristnes omgivning. Det märker väl våra närmaste bäst!
    När Jesus kallade lärljungar får dom i tex Mt 10 insikt i vad det innebär. I v 32-33 är det för mig allvar att,bekänna Jesus som Herren, för,han ska kännas vid oss inför Faden. Frälsning handlar missionsbefallningen om beskrivs i Rom 10:9-10. 1 Joh 5 läser vi bla "att den som har sonen har livet" Välj Livet!
    Prästänka

    SvaraRadera
  24. Prästänka och BloggarDag,

    Tack den förstnämnda för instämmandet i att TV-gudstjänsten var fin. Till såväl Dig som bloggaren må bara sägas att den som ärligt vill missionera finns inga som helst hinder eller reservationer.
    Diverse krumbukter, hänvisningar till vad som sig utspelas i rikets tredje stad eller annat uttrycker bara den obotfärdiges förhinder.
    Svenska kyrkan finns överallt, sekularismen breder ut sig, Gud kallar.

    Det är alltså bara för oss att sätta igång!
    Har alla förstått?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  25. FÅFÄNGLIGHETERS FÅFÄNGLIGHET !!! Vad nyttjar diskutera?
    Med politruker resonera,
    ständigt blott orera.
    Inte sådant , mina herrar kan fungera! /Dikelera

    SvaraRadera