Frukostläsningen av Svenskan blev en kyrkohistorisk upplevelse. Biskop Ragnar Persenius sprättar upp biskop Lennart Koskinen. Det sker utan åthävor. Koskinen har sagt att han inte alls rådfrågats i den aktuella ärendet i Visby med en präst som sak få behörigheten tillbaka. Nu visar Ragnar att Koskinen skriftligen gett sina synpunkter sedan Domkapitlet bett honom om dem. Koskinen ljög och fast fick stå där som en fåne i media - för han kunde inget säga och inte ens avslöja Koskinen.
Minns nu detta.
Det har väl aldrig tidigare hänt att en biskop sprättat upp en biskop på det här viset - och detta redan vid frukostdags.
Om Ragnar inte varit så elegant i sin hantering av kniven hade jag annars kunnat tänka mig att se det hela som bajonettanfall: stick in, vrid om, dra ut.
Nå, effekten är densamma.
Ragnar the Knife!
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nyanserna-saknas-i-kritiken-mot-kyrkan_4465729.svd
SvaraRaderaTänka sig, en mytoman som ljuger?!
SvaraRaderaAntony
Skamligt av Koskinen att ljuga så. Det hade ju också varit helt orimligt att utreda ett sådant ärende utan att höra med den biskop som var tillsynsansvarig när det hela utspelade sig. Hans uppgifter måste ju vara en viktig del av beslutsunderlaget.
SvaraRaderaDessutom måste man ifrågasätta Koskinens hantering av ärendet. Hur illa gjorde han inte mot både prästen och flickorna när han sopade händelsen under mattan. Koskinen bör nog stämma ner tonen. Bra att Persenius säger ifrån.
Koskinen borde så klart haft en bättre dokumentation och lämnat korrekta uppgifter men en sak gjorde han rätt: han såg till att prästen försvann. Mot bättre vetande gjorde Fast tvärtom, trots att han hade tillräcklig kunskap om det som skett för att säga nej, utan en tio månaders utredning. De sexuella övergreppen var ju kända och ansvaret för dem kan inte bortförklaras. Fasts dåliga omdöme ursäktas alltså inte av någon underlåtenhet från företrädarens sida. Han har ju för övrigt själv sagt att han inte fokuserade på det som hände fram till och med 2008 utan på utvecklingen efteråt.
SvaraRaderaSka man ändå granska historien mellan 2008 och nu har inte Koskinen något att bidra med. Vilken sanningssökare som helst kan dock se att den avkragade inte levt i säck och aska som han borde. Bilden på honom i prästskjorta är lätt att hitta, liksom uppgifter om hur han valsat runt som gudstjänst- och konfirmandledare inom frikyrkligheten i sin hembygd (ÄR han lutheran?).
Vad Fast - utan Koskinens hjälp - borde insett är att: (1) påkragningen väcker anstöt hos offer för sexuella övergrepp, (2) påkragningen drar allmänt kyrkans förtroende i smutsen, (3) påkragningen innebär en risk då det är svårare att bli kvitt en sexuell störning än att återvinna ett körkort, (4) det i utredningsgruppen fanns risk för vänskapskorruption, (5) den sekretessbelagda hanteringen i en så liten utredningsgrupp ser ljusskygg ut.
Jag undrar om biskopen inte tagit minsta intryck av hur allvarligt alla pedofilskandaler skadat den romerska kyrkan. Visst vill man lita på att domkapitlen gör ett gediget arbete och allt kan inte komma till allmänhetens kännedom. Då är det emellertid viktigt att värna förtroendet man har. Tappar man det spelar titlar och regelverk inte någon roll längre för folk kommer inte att lita på vad präster och biskopar säger.
Nu sägs det vara helt omöjligt att ändra domkapitlets beslut (konstigt i ett land som till och med har en retroaktiv grundlag). Vad man då åtminstone kunde önska är en ursäkt för att det blev fel. Likaså att Fast tar initiativ till att den här sortens ärenden framöver kan prövas efter mycket mer objektiva kriterier, gärna på nationell nivå.
Ragnar the Ripper!
SvaraRaderaUndrar om han bli ledsen om han får det tillnamnet.
Tycker enna synd om Kosken, han gillar ju inte att tappa byxorna...
Koskinen svarar
SvaraRaderahttp://www.svd.se/opinion/brannpunkt/klassiskt-att-skjuta-pa-budbararen_4468803.svd
Vad jag inte förstår är det där med att Koskinen sagt att han inte blivit tillfrågad av domkapitlet. Okej, det var inte så (om vi nu ska lita på Persenius). Men vad är vitsen med den lögnen?
Utmärkt att någon avslöjar Koskinens mytomanfasoner!! Det var illa nog att han blev biskop och hans framfart har kantats med lögner och osanningar. Turbulensen i detta fall kan utan vidare spåras tillbaka till Koskinens hantering av ärendet!
SvaraRaderaArg kyrkomedlem
Det finns ytterligare några saker som borde sägas. Hur gamla var flickorna? Var de underåriga? Pedofili är en perversion. Det är att ha en dragning till personer, som inte är könsmogna. Vad kallas det att ha sexuellt umgänge med personer, som är könsmogna men underåriga? Om de inte var underåriga var det inget brott i juridisk mening.
SvaraRaderaDet är väl inte så att kyrkan ser strängare än lagstiftaren på detta. Kyrkan har väl EN HELT ANNAN inställning till äktenskapsbrott än lagstiftaren. Äktenskapsbrott är inget brott i lagens mening. Folk vet att det är en synd, fastän de flesta inte har reflekterat över skillnaden mellan synd och brott. De förata kristna begick bortt för att inte synda. De dömdes till döden för sina brott och avrättades.
Handlar det här om en pedofil, som borde förlåtas och allmänheten skyddas från? Nej, pedofiler bör inte bli präster på grund av den stora återfallsrisken. Eller handlar det om en ungdomsförsyndelse hos en människa som kanske har en kristen tro, men inte förstått att man måste leva den kristna tron också, genom att avhålla sig från synd. Inte ska väl någon hindras från att bli präst för en gammal ungdomssynd, som han helt säkert inte kommer att upprepa sedan han fått sin prästkallelse, eller?
Handlar det om en lätting, som har ljugit ihop att han har kallats att bli präst? Kan det vara ett självbedrägeri. Många tror sig ha fått prästkallelser, men somliga har lurat både sig själva och den biskop som vigt dem till präster.
Ja, det handlar om en lätting, men inte bara det. En lätting med en annan religion. En religion som handlar om att ta för sig sexuellt. Såsom brott mot andra människor (flickorna som kanske trodde att prästen var förälskad i dem) har flickornas ålder och upplevelser av händelsen stor betydelse. Om flickorna var av lovlig ålder och inte själva hade några betänkligheter mot tillfälliga sexuella förbindelser, var det kanske inget brott i lagens mening.
Men synden mot Gud? Men här har det ju sagts av ärkebiskopar att "Min Gud är störrre. Han bryr sig inte om vad du gör, så länge du inte skadar någon annan eller dig själv." Nog ställs det väl större krav på präster än på andra. Prästen ska vara ett föredöme.
Kyrkan har ett äktenskapsideal. Att man ska gifta sig först, och sedan hålla sig till den som man är gift med. Det gäller alla, och inte bara präster och andra anställda i kyrkan.
Den nu berörda prästen har visat att han har ett annat ideal, ett ideal som är en del av en annan religion. Han har med berått mod syndat, inte bara en gång, utan minst två gånger och med minst två olika personer. Han har sedan trixat och fixat med hjälp av sin biskop för att saken inte ska bli utredd. Och begär nu att bli "påkragad" igen.
OHP