onsdag 15 april 2015

Finns det homosexuella i helvetet?

Det blev ett liv och ett kiv efter de 22 pingstpastorernas konstaterande att utövad homosexualitet är en synd. Vi ska väl inte närmare ta upp den omständigheten, att för alls inte länge sedan menade Svenska kyrkans biskopar detta också. Frondörerna var KG Hammar, då biskop i Lund, och Bengt Wadensjö, då biskop i Karlstad. De andra biskoparna var förvånade, kanske ärkebiskop Weman mer än de andra-. Vi talar 1990-tal.

Nu ska alltså Modéus II inviga Pridefestivalen i Växjö. Mer av samma. Biskop Eckerdal har gjort motsvarande. De går med samma vinnande leende i Prideparader som i biskopsprocessioner. Det är nog fint. I vart fall för förståsigpåarna. Modéus I trädde fram i SvD - digitalt. I den tryckta versionen rymdes han inte. Och jag är fortfarande lite tagen, för jag minns inte när en biskop senast fann anledning att i en annan tidning kommentera vad 22 pingstpastorer skrivit i Dagen. Har de hänt? Har det hänt i den avgörande frågan om dopet? Jag tror inte det.

Då ska väl grundfrågan ställas. Finns det homosexuella i helvetet. Visserligen nöjde sig pastorarna med att tala om synd men påhaket kom på kvällstidningsvis. Så hur är det - finns det bögar och flator i helvetet?
Svaret måste bli ett ja givet att 1. det finns ett helvete och 2. det finns något som verkligen är synd som får konsekvenser. På samma sätt kan man fråga om det finns biskopar i helvetet - och det gör det nog. Jag har sett en medeltida kyrkmålning illustrera saken och under årens lopp hämtat mycken uppbyggelse av den målningen. Finns det fler heterosexuella än homosexuella i helvetet? Antagligen - om vi nu ska ägna oss åt body-counting. Är det onödigt att hamna i helvetet hurdan man än är, bara med det gemensamma att vi alla är syndare? I högsta grad.

Ska en kristen hata bögar? Ja, fick jag klart för mig i förrgår när jag läste Ambrosius Aspertus.  Det återstår för oss "att hata vår felande nästa med samma slags hat, som Herren hatade oss med, medan vi ännu var ogudaktiga." Där satt den. Vi ska hata de fula, de onda, syndarna med den sortens hat. Uppb 1:5

Jag antar att pingstpastorerna vill praktisera den hållningen och varna för synden, som är en verklig och listig kraft i våra liv. Men vad vill Modéus I? Han proklamerar Bibeln som "en samling vittnesbörd om Gud" och det är ett otydligare sätt att tala om Bibeln som Guds Ord, kan vän av teologisk och luthersk ordning tycka. Modéus I markerar mot ryckandet av enstaka bibelord ur deras sammanhang. Vilket är då sammanhanget? Det kallas "helhetsvisionen som är en kärleksvision". Om denna vision har vi tydligen historien igenom fått "en allt djupare förståelse".
Det tror inte jag.

När skulle vi ha haft tid att få den visionen - vi i jämförelse med fromt folk för länge sedan? Det Modéus I tror vara en "ständigt djupare förståelse", tror jag är alltmer bristande andliga insikter. Förstår Modéus I mer av vad det är "att vara människa i samklang med skapelse och Gud" (märk ordningsföljden!) än Luther eller Thomas av Aquino, mer än Paulus eller Augustinus? Mer än ökenfäderna?

Han ställer fram begreppet "kärlek" och det kan man göra - men kan man göra det utan att kvalificera begreppet? Är allt som kallas kärlek verkligen också kärlek? "Det avgörande är kärleken, och kyrkan ska stå på kärlekens sida", heter det. Argumentet är väl det som användes för att försvara både det ena och det andra från de kyrkligas sida när det handlade om kärleken till fosterlandet eller till folket. Det är inte så lite "Deutsche Christen" över argumentet.

Lite fascinerande - eller ett verksamt kräkmedel - är Modéus stolta omvändelse från den tidigare kyrkliga hållningen "som osynliggjort och djupt skadat olika minoriteter genom århundraden". Det kan man inte göra så mycket åt förutsatt att tiden inte kan vridas tillbaka. Men de som skadas av Svenska kyrkan nuvarande hållning att osynliggöra och på djupet skada sina medkristna - vad avser Modéus I göra för dem nu? Efter den stolta bekännelsen, menar jag. Ska Svenska kyrkan i ett slag sluta skada sina medarbetare på djupet och ska de inte längre osynliggöras utan möta respekt för sina teologiskt begrundade frågor och invändningar?

Modéus II ska den 4 maj vinna sina sporrar som biskop för Pridefestivalen i Växjö. Han börjar bra, må jag säga. Eller ska jag erkänna att jag blir frågande inför företeelsen biskop Fredrik Modéus på flera sätt. Kyrkligt sett, alltså. Han markerade också stenhårt mot dissidenterna i ämbetsfrågan när det var utfrågning. Så hur ska jag uppfatta saken nu? Frågetecknen ställer sig på rad.
I stort ser jag dock Modéus II som en ärans man. Liksom hans bror, Modéus I.

Lakers - Skellefteå 0-3 i går kväll. När Lakers supportrar begav sig hemåt berättade deras kroppshållningar hur det gått. De påminde väldigt mycket om - kyrkfolk!

65 kommentarer:

  1. Stiftcheferna Modéus I och Modéus II är bara symptom på den teologiska förflackning, brist på allmänbildning och omfattande sekularisering som präglar Svkys nomenklatura.
    Hos "folkkyrkans" ledare finns det ett enormt behov av att vara applåderade av "världen", ett närmast narcissistiskt behov av att vara "rätt". Denna uppgift klarar bröderna Modéus av med en sällan skådad bravur!
    Antony

    SvaraRadera
  2. Jag hade en dröm.

    I drömmen kallade BloggarDag mig "en ärans man".

    Det var en förskräcklig mardröm.


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken otäck mardröm!
      Antony

      Radera
  3. De förgripliga pastorerna:


    http://www.dagen.se/debatt/bibeln-tydlig-om-homosexualitet-1.349464


    Det pekå svaret (Notera den uttalade respekten för religionsfriheten ... !):


    http://www.dagen.se/v-politiker-vill-inf%C3%B6ra-vigselplikt-f%C3%B6r-pastorer-1.350867

    SvaraRadera
  4. Helvetet? Enligt baron Dalman så finns det inte, och har han sagt det så!
    Antony

    SvaraRadera
  5. Modéus 1, som DS skriver, har lämnat ett fullständigt lysande exemepel på en utrerad liberalprotestantisk framställning i SvD. Den bygger på 1800-talsidealismens metod att lägga en övergripande idé som ett raster över de bibliska skrifterna, i detta fall kärleken som idé, utan att med ett enda exemepel ange på vilket sätt detta är förankrat, har ett rotfäste, i det material ur vilket den sägs vara framtagen.
    Under ett möte med unga tyska teologer i Berlin för ett halvsekel sedan sa en av dem "Ja, de tolv apostlarna var förstås inte tolv". Smått häpen frågade jag:"Hur vet ni det?", "Aber Bultmann hat dock gesagt!" blev svaret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. hat es doch
      Ordnung muss sein.

      AJ

      Radera
    2. Ja, "doch" i varje fall.

      Radera
  6. Men nu blandar Dag bort korten. Frågan var inte om det finns homosexuella i helvetet, utan om det finns homosexuella i helvetet som är där PÅ GRUND AV att de är homosexuella? Och vad avses här: läggning, utlevelse, livsstil? Biskop Martin Modéus lättsamma argumentation ska inte bemötas med mer av samma.
    Mikael Löwegren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja så tolkar jag också texten. För det är knappast "på grund av att någon är biskop*" som denna skulle hamna i helvetet väl?

      Radera
    2. Anders Stenström15 april 2015 13:44

      Det jag skrev 12:55 (syns länge ner) var alltså menat att vara ett svar till Mikael här uppe.

      Radera
  7. När kommer bloggposten om att vi ska hata den som begår äktenskapsbrott genom att skilja sig och gifta om sig tre gånger som en präst gjort och som jag inte ska nämna vid namn? NÄR? När ska vi HATA honom som Gud hatade oss en gång. HATA! HATA! HATA!

    Det har jag fått lära mig nu. Tack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs texten en gång till. Där står något annat än vad du fått för dig. Och det handlar om ett annat hat än ditt

      Radera
    2. Den som är läskunnig kan läsa mellan raderna, Dag!

      Radera
    3. Ta din medicin Anna, ditt mentala tillstånd är oroväckande galet!
      Antony

      Radera
    4. Jag har läst en gång till och förstår inte hur du menar att jag fått för mig något som inte stämmer. Min upprördhet (inte hat) gällde att fördömanden och spekulationer om vem som hamnar i helvetet alltid, här och på andra ställen, handlar om just homosexualitet och inte om "finns de som trotsar Bibelns regler om äktenskap i helvetet?"

      Radera
    5. I det här fallet, Antony, är Anna kristallklar och hon har helt rätt i sin kritik!

      Radera
    6. Anders Stenström15 april 2015 13:23

      Hej Anna! Dag är underfundig -- missa inte att slå upp hans bibelhänvisning (och Rom. 5:8, som kanske var det Ambrosius Aspertus tänkte på).
      Och bloggposten om att hata den trefalt omgifte ser du härovan; den talar ju om "vår felande nästa" i allmänhet.

      Radera
    7. Hej Anders! Jag förstår fortfarande inte. Jag ser Dags inlägg som något säger tvärtemot vad dessa bibelverser säger. Och jag verkar inte vara ensam om det här?

      Radera
    8. "Att hata som Gud hatade oss när vi ännu var syndare" är den springande punkten.
      De som anser att Gud hatade oss då kan ju gå vidare och hata sin nästa.
      Vad gjorde Gud i det läget, jo utgav sin enfödde son. Inte direkt något som jag i dagens språkbruk skulle klassa som hat, utan snarare ofattbar kärlek.

      Radera
    9. Peter T: Ok då förstår jag. Varför kan inte bloggägaren förklara detta själv? Så mycket enklare om han inte vill ha kommentarer som missförstår. Och att vi missförstår (en del, inte allt) tror jag beror på att det som skrivits om homosexuella på den här bloggen inte har varit det minsta kärleksfullt, som jag ser det och att han försvarar pingstpastorernas text. Sedan röjer citatet "som Gud hatade oss när vi ännu var syndare" att man ändå ser de homosexuella som syndare. Vi ska älska dem "trots att de syndat" men jag tror inte att de har syndat på så sätt att det var den utlevda homosexualiteten som var synden. Det är som att säga "vi ska älska dig trots att du är enbent som Gud hatade oss när vi syndade".

      Radera
    10. Men jag bör faktiskt be om ursäkt till Dag för att jag tolkat hans inlägg alltför illvilligt och inte förstod att det inte var en uppmaning till att hata. Så det gör jag i och med denna kommentar.

      Radera
  8. Jag måste säga att du börjar bli riktigt, riktigt obehaglig. Jag får tankar till Hitler och judarna! Sluta vifta med din Bibel! Finns det några som hamnar i Helvetet- om det nu finns ett sådant- är det garanterat de onda människorna och inte människor som har älskat andra. Till vilka hör du???
    Det är tur att de flesta inom Svenska kyrkan fullständigt struntar i vad du säger eller skriver. Och hur var det när du ville bli biskop i Växjö stift? Hur många röster fick du från fan cluben? Är det nederlaget som svider?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att få en inblick i ett vitalt känsloliv och förstå hur lite som behövs för att få igång mobben. Apg 19

      Radera
    2. Just det Dag Sandahl, det är därför som du och din fan club inte bör ignoreras!

      Radera
    3. Dag Sandahl, jag skiter i dina bibelställen, där du väljer några och blundar för andra. Skärp till dig innan du har ställt till riktig skada för människor!

      Radera
    4. Ack, denna mobb verkar sukta efter blodshämnd - Men det är inte
      f. Dag som felar. Nej! Vi lever i en samtid där synden är en dygd. En samtid vars människoöron förmår ej att lyssna till den lilla och stilla rösten, en samtid som upphöjer egoismen som det ultimata målet.

      drängen Johannes B.

      Radera
  9. Tillägg
    Jag förstår inte varför många här verkar vara så angelägna att vägvisa andra, men verkar strunta i hur de själva lever! För varken dryckenskap eller skilsmässor är väl tillåtet enligt Bibeln, eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Först Timotheusbrevet 3:2-7 om församlingsledarens vandel!

      Radera
  10. Och så la sig ännu en pojke i 20-årsåldern, uppvuxen i Pingstkyrkan, i sängen och trädde en plastpåse över huvudet och inväntade döden.

    Medan en viss visbypräst glatt kragar på sig och går och dricker kyrkkaffe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har uppenbart missat din medicinering!
      Antony

      Radera
    2. Här stöder jag Anna till 100%. Och jag tror att det finns ämbetsmän som har fått sig en läxa och ändrat uppfattningar när de har sett eventuella konsekvenser av sin lära! Det finns saker man aldrig glömmer!

      Radera
    3. Ntl: stödjer du verkligen Annas bisarra och spekulativa självmordsscen?!
      Antony

      PS. Vad det gäller den påkragade, tonårsjagande, prästen från Visby så håller jag med dig. Det är en jätteskandal för alla inblandade!

      Radera
    4. Om pojken fått höra att utlevd homosexualitet är synd har han säkert också fått höra att självmord är synd. Dessutom värre eftersom det är det sista man gör.

      Radera
    5. Det hade han säkerligen och hans mamma oroade sig för han hamnat efter döden eftersom han begått självmord.

      Men anonym, när man begår självmord överlägger man inte om vad som är synd eller inte, man känner att man inte står ut, att man är en misslyckad människa, att det inte finns någon förlåtelse och att andra ser en som en oförlåtlig syndare och då gör man det iibland också själv. (Nu talar jag generellt och inte om en enskild person.)

      Radera
    6. Tyvärr Antony så är det exakt sådant som händer! En del av oss vet detta! Det vet säkert många präster också!

      Radera
    7. Du förstår verkligen ingenting, Anna. Då du arrogant, insinuant och bisarrt (och inte så lite slugt djävulskt) målar upp bilden av den unge homosexuelle mannen som begår självmord därför att han är pingstvänt, då avslöjar du verkligen vem du är!
      Du avslöjar också att du inte alls förstår dig på grundläggande kristen tro gällande synd, förlåtelse och nåd. I den postkristna nyhedonismen, som försöker iklä sig falska skrudar, känner du dig så klart hemma, men det är en falsk frihet, falsk nåd och falsk kärlek som du håller dig till....en väg från livet mot döden!
      Antony

      Radera
    8. För att förtydliga ytterligare: Det är fel att förråda sina medmänniskor. Men om du utsätts för en fasansfull tortyr så klarar många inte att stå emot denna, de står inte ut med smärtan och gör något som de vet är fel. Den som begår självmord kan också veta att det är fel men står inte ut - frågan är då bara varför i h-lvete vi ska "tortera" personen så att den inte står ut?

      Radera
  11. Kan inte låta bli att uttrycka en viss förvåning och uppskattning av Anthonys senaste mer nyanserade uttalanden.
    Fö - om det inte blir bloggstorm med en rubrik av denna art dår har det hänt något i landet.

    SvaraRadera
  12. Om det inte finns någon synd, kvittar vilken, så har Jesu försoningsdöd varit onödig.,då kan vi strunta i firandet av högtider. Kyrkans folk- hög- eller något annat epitet, välgörenhet, rättvise, miljö och kulturarbete rationaliseras i andra organisationer eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Denna synpunkt är bra. Det är det som slår mig hela tiden, att Jesus visserligen led mer än någon annan och därigenom tog på sig vårt straff - ändå är det en oändlig massa finstilt text (som när man köper en försäkring) att "det gäller inte om ..." och så kommer 18 000 punkter som medför att försäkringstagaren i alla fall inte får sin "försäkring".

      Radera
    2. Både synden och helvetet är en illusion om vi ska tro de relativistiska postmodernisterna, som bröderna Modéus och baron Dalman.

      I Annas förvirrade värld verkar det finnas 18.000 levnadsregler som hon har svårt att leva upp till, vilket förklarar en hel del!
      Antony

      Radera
  13. Anders Stenström15 april 2015 12:55

    Mikael Löwegren, enligt vår lutherska lära är väl varenda en av oss fallna människor på väg till helvetet alldeles oavsett livsstil etcetera. Så jag kan inte hamna där på grund av något jag gör, bara på grund av att nådens nät inte fångar in mig, eller jag slinker ur det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just! Det begriper kanske inte reformert influerade pingstpastorer, men inom luthersk tradition borde alla veta.

      Radera
  14. Är vi framme vid en historisk punkt igen? Den som säger att fjärde eller femte generationen får betala vad de tidigare generationerna gjort då de övergivit Herrens bud?
    Bibelns Gud talar så vitt jag förstår inte så jättemycket om enskilda synder och skulder, utan desto mer om det kollektiva. Alla hänger ihop med allt och alla, och varje enskild del har sin historia och utifrån den bedöms människan eller?
    Men visst, det hindrar inte att vi som enskilda har ett stort ansvar som består av att inte förbli fångar i det förflutna och skylla allt på ödet osv. För nästan var och en har en möjlighet att komma ur onda cirklar genom hjälp av goda krafter och genom tro på Guds Andes varsamma ledning.
    Jag har sett flera påståenden den sista tiden då det gällt homosexualitet (som alltid dyker upp vid denna tid på året då nya prideparader ska igång)
    att folk talat om sexuella saker som inträffat vid fyra, fem årsåldern.
    Smulorna från den vuxna borden trillar ner i knät på barnen som får bilder i skallen som kanske inte skulle vara där än.
    För vad sker om detta blir allt vanligare? Eller är det redan så? Ja då måste vi nog sänka åldersgränser för än det ena och det andra eller?
    Och när det så sker, är vi då så säkra på var gränserna går när allt flyter så att säga? Nästan allt flyter redan nu, men det finns nog några gränsöverskridningar kvar att rasera för dem som förespråkar detta som det enda riktigt progressiva och spännande här i tillvaron.
    Kanske dyker Sodom och Gomorra upp igen någonstans?
    Var det inte där som allt flöt omkring i en riktig gegga av allt?
    Och är inte det en bild av både enskilt och kollektivt helvete, dvs en plats där alla får allt vad de vill och pekar på?
    Eller än värre: kräver att få det!

    L/B

    SvaraRadera
  15. Apropå "kärleksfulla" damer finns här en intressant drapa. Förtal, kanske, som hon annars så gärna gapar om.
    http://lilatankar.blogspot.se/2015/04/ondskans-apostlar-inom-kyrkorna.html

    /Trött på hycklande fruntimmer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har uppenbarligen minst två aggressiva tokor på den här bloggen!

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    3. Och minst två aggressiva anonyma tokar (om nu inte den ene besvarade sej själv här ovan).

      Men problemet är ju nu att vi fått på halsen en Åke Green-liknande debatt (först hukar folk fegt i buskarna; sen får en eller flera pastorer frispel när de känner sej kallade att "sjunga ut") där ena sidan, åtminstone i kvällspressen, verkar döma folk och då särskilt homosexuella till helvetet, medan andra sidan tror att en allmän hänvisning till kärleken, plus diverse hotbilder inkl självmordshot, kan legitimera såväl ett förnekande av sagda helvetes existens som queerläror av typen att det inte är något speciellt med man-kvinna-förbundet (varken biologiskt eller teologiskt), som därför inte ens ska ha ett särskilt namn (inte ens i kyrkan), och att det inte finns någon specifik vits för ett litet barn med att ha en mamma eller för en tonårskille/-tjej med att ha en pappa. Der Teufel lacht dazu - men visst måste man vi kristna och kyrkor också utan homofoba övertoner kunna vara tydligt heteronormativa (alltså just normativa gentemot dem som faktiskt har ett val, inte okunniga om att det finns entydigt och genuint homosexuella med en konkret funktionsnedsättning i reproduktionshänseende)? Onormalt onormativa Modeus I och II måste ju tackla även följande sida av verkligheten: http://www.dn.se/insidan/allt-fler-tjejer-har-sex-med-tjejer/ och http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt/

      Som 22-årig aggressivt anti-kristen fick jag f.ö. höra att jag inte skulle förfölja en så förföljd och hotad grupp som de kristna; diverse fastrar kunde tappa livslusten och för mobbade skolelever kunde min kristendomskritik bli droppen. Sedan dess är jag rätt allergisk mot påstådda kränkningar och självmordshot. Men visst ska vi vara medvetna om utsatta gruppers situation (även om jag inte precis som förre ärkebiskopen vill gå med på att karlar kan föda barn bara för att transsexuella t.o.m. kan få höra att "såna som du borde skjutas", källa: statlig utredning om "sexuella identitetsstörningar". Snällismen måste faktiskt ha sina gränser, precis som elakheten).

      Radera
  16. Just så, Anna: det måste finnas proportion. Någon har räknat hur många gånger NT skriver om problematisk sexualitet respektive problematiskt förhållande till pengar. Jag minns vare sig siffror eller proportioner, men pengar är ett långt större hot. Gör det för ont för oss att se detta? Jag säger inte att girighetens förbannelse gör att enkönat samliv är detsamma som tvåkönat, men vilket problem är störst.
    Och vilket problem är störst, att pingstpastorer drar en tvivelaktig linje från verksynder direkt till förtappelse eller att biskopar argumenterar utifrån abstraherade principer istället för från spänningar i Skriften?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 13.21: Ja. INGENTING av andra saker som "eventuellt skulle kunna ställa till problem" på andra sidan diskuteras nånsin. Hur var det med fattigdomsidealet t ex - först väldigt nyligen såg jag att någon kyrkoherde avstått en viss del av sin höga lön. Nej prästen ska ha två bilar och villa och sommarhus och skilja sig och gifta sig upprepat och ha utomäktenskapligt sex - men rör det sig om homosexualitet, DP J-VLAR slår man till och gottar sig i deras synd och hur de de inte lyder Bibelns ord. Kamelsögat för den som är rik (och det är de flesta i Sverige) kanske man "har förpassat till skräpkammaren" som någon sa i inlägget under?. Det ser nämligen ut som att man gjort just det.

      Radera
    2. ...Sorry. Kamelsögat kan alla strunta i, jag menar kamelen som ska gå genom nålsögat!

      Radera
    3. Men, hallå!!! Var finns logiken i dessa beskyllningar?? Om någon börjar en diskussion med att hävda att "A är rätt" (bortsett från att inledningen kanske inte var exakt så) och meningsmotståndare hävdar att "A är fel" så är det väl klart som korvspad att diskussionen kommer att handla om ifall A är rätt eller fel!!! Att då ifrågasätta varför diskussionen inte istället handlar om B är ju fullständigt irrelevant!
      /Per H

      Radera
    4. Ingenting av detta diskuteras någonsin. Jaså inte? Jag minns på rak arm långt fler predikningar om girighet och i-landsattityder än om homosexualitet eller sex över huvud taget. (Hur djupt det tar är en annan sak). Senast idag diskuterade jag penningens och rikedomens förbannelser med Svenska kyrkans / Bildas killgrupp i församlingsgården. Jättetroligt (inte!) att jag skulle våga ta upp min mycket moderata heteronormativitet med dem (men kommer det frågor står jag naturligtvis för den - jfr DN-artikeln http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt/ ).

      Däremot är jag INTE heternormativ i betydelsen "en som inte låtsas om att somliga faktiskt inte kan tända på någon av det motsatta könet" - eller homofob i betydelsen "en som tycker att homosexuella människor är (särskilt) vämjeliga".

      Radera
  17. Om det efter 46 blogginlägg bort i jag vet inte vad fortfarande finns någon som inte kan läsa vad Ambrosius utlägger, då ska det mycket till för att få in ännu en kommentar på denna bloggpost.

    SvaraRadera
  18. Vad pingstpastorerna hänvisade till indirekt var Rom 1:18ff och direkt 1 Kor 6:9 och som i övergången från NT 81 till Bibel 2000 har ändrats från "homosexualitet" till "män som ligger med andra män". Den som inviger en så kallad Pride-festival eller går med i en Prideparad uppfattas med denna medverkan fullt ut bejaka att det är helt ok med allt som sker i detta arrangemang. Varje kritik mot hbtq viftas slagordsmässigt bort såsom homofobi osv. En biskoplig medverkan blir då en bekräftelse som man inte är sen att utnyttja. Att man skulle kunna förändras eller fördjupas i tron blir totalt underordnat den stora bekräftelsen av homosexuell livsstil som sägs vara det renaste uttrycket för kärlek. Hur skall den praktiserande homosexuelle bli befriad som alla andra till att hata sitt eget liv för att kunna bli Jesu lärjunge?

    SvaraRadera
  19. Det stora problemet med Modeus I insändare är att han inte ens nämner om det finns synd eller inte.
    Pingstpastorerna nämner synd och därmed i förlängningen frälsning.

    När får vi höra en biskop i SvK säga att vi föds med synd, syndar med tankar ord och gärningar och är i behov av Guds förlåtelse?
    Dessa ord står ju (fortfarande!) i evangeliebokens gudstjänstordning för högmässan.
    Då borde det rimligen finnas handlingar som är synd. Mina lystna blickar på en vacker gift kvinnas behag är en sådan gärning.

    Sklijer mig mina syndfulla tankar mig från Gud så till den milda grad att jag förtjänar att hamna i helvetet?
    Mitt oreserverade svar är att det självklart förhåller sig så.
    Inte minst mina högmodiga tankar.

    Jag hatar inte biskopar i SvK för att de inte tydligt säger att synd och helvete är verkliga (betänk credot "till att döma elvande och döda").
    Jag är mest sorget besviken på dem.

    SvaraRadera
  20. @Thomas kl 16:50: Din pridekritk delar jag ("Anonym kl 13:21") fullt ut: "Den stolte skall ha sin stolthet i Herren" citerar Paulus. Festivalernas stolthet verkar vara grundad i något annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har funnit att dessa frågeställningar genom det förändrade samhällsklimatet när det gäller just detta har nått en punkt där offentligt samtal är helt meningslöst. I tysthet får man ännu tänka vad man vill och kan dela det med mycket goda vänner som man litar på eller andra som man litar på./Gustaf Björck

      Radera
  21. Jag är glad att vara katt-olik. Sag-olikt glad.

    Kyrkans ledning är tydlig o full av barmhärtighet.

    Länge leve +Anders o +Franciskus. Tack gode Gud för verkliga herdar.

    SvaraRadera
  22. Den nyans jag tycker saknas i kvällstidningarna är den om den teologiska tolkningen.

    Pastor A-V tolkar bibeln så bokstavligt att de tror att Gud tycker att homosexuella handlingar är synd. Tyvärr missar de som vanligt att de även tycker att allt (annat) utomäktenskapligt sex också är synd. Det skulle nyanserat bilden på synd mer än på homosexualitet.
    Påvestolen har varit befriande tydlig på ovanstående, vilket svenska pingstpastorer inte verkar ha lärt sig något av.
    (Det är frapperande sällan det talas om utomäktenskapligt sex i bibliska termer inom svensk pingströrelse idag. Min pingstvän till son på 15 år hör aldrig någon undervisning på det området, åtminstone säger han inte det när jag frågar honom, typ.)

    Biskop M tolkar biblen så att det övergripande kärleksbudskapet ger avlatsbrev för all ömsesidig kärlek vuxna människor emellan. Han glömmer dock, som vanligt även här, att peka på om han anser att det finns syndfulla handlingar och även om han tror på en dubbel utgång (d.v.s. förr eller senare kommer vi alla till himmel eller helvete).
    Har inte SvK biskopar lärt sig att ska man samtala om den dubbla utgången så måste man också först erkänna att den finns innan man kan bli oense om vilka handlingar som leder in på den vägen.
    Det är lite som att Israel inte pratar om fred med motparter som vill utplåna Israel från kartan.

    Men, illvillig som jag är, så tror jag inte att biskopen ville inleda ett samtal.
    Om man bara vill tuta ut sitt ensidiga budskap så funkar det väl att ta till Hamas-metoder.

    SvaraRadera
  23. Upp 1:5: Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod och som har gjort oss till ett kungadöme, till präster åt sin Gud och fader.

    SvaraRadera
  24. Ack ja,

    Jag hade i mitt stilla sinne tänkt att den här diskussionen vägrar jag att befatta mig med. Det är en så typisk diskussion där de ljumma och sekulära känner sig så goda och menar sig ha något att anklaga Kyrkan och de gamla "gubbarna" i GT och NT.

    Taktiken är uppenbar men likafullt svår att argumentera mot och när man sedan ändock försöker så kommer det irrelevanta i sammanhanget upp- dvs man frågar " varför talar ni inte om .. och så räknar man upp en drös av förkastligt agerande som vi alla med få undantag ägnar oss åt.

    Anonym 18:47 tar upp den punkten. Själv vill jag addera till själva sakfrågan när man diskuterar problemet med homosexuellt leverne kontra skilsmässor, egoistiskt beteende och annat som tagits upp som exempel på "värre synder" . Detta att man reagerar som i ordspråket. Det gäller att hålla rent på sin egen farstutrapp innan man klagar på grannens.

    "Felet" med allt detta tal -skenbart så kristligt är att man inte ser vad som är den stora skillnaden och det "nya" i SVeK´s och för all del många andra kyrkor ute i världen under tryck av sekulär humanism är att det Kyrkan avkrävs att förneka att vi talar om en synd- en av många för all del och måhända inte ens en synd till döds. Förneka att det är en synd och dessutom gå till andra ytterligheten och avkräva av oss att vi skall välsigna denna synd och kalla det för något gott och Gud behagligt leverne.

    Det handlar inte om som i andra synder t ex äktenskapsbrott. Att den sekulära världen tar enkelt på äktenskapsbrott är en sak men kyrkan har ännu inte avtvingats att förklara detta beteende som något önskvärt eller Gudi behagligt. (Det kanske kommer). Även andra synder och okristligt beteende är av liknande slag. "Alla" gör det vilket är beklagligt men som sagt Kyrkan har ännu inte tvingats att välsigna och stödja sådant beteende.

    När det sedan gäller t ex skilsmässor. Visst är det otvetydigt så att Jesus klart deklarerar att skilsmässa av annan orsak än otrohet är emot skaparens vilja samtidigt poängterar han att Mose skilsmässobrev var en följd av hjärtats hårdhet.

    Hur skall vi då se på dagens situation. Inte har hjärtana blivit mjukare? (Den sekulära staten har dessutom tagit bort otrohetsbegreppet som orsak till skilsmässa vilket just pga hjärtats hårdhet kanske var bra eftersom det tidigare användes för att framtvinga skilsmässa).

    Skilsmässor har måhända blivit ännu nödvändigare idag än på Mose tid men inte är det enligt Jesu önskan och vilja att vi skall leva som kristna.
    Ännu är det väl ingen kyrka-inte ens SVeK som hävdar att skilsmässor är något som skall uppmuntras och premieras?

    Vi lever i en sekulär stat. Det kan vi inte göra mycket åt men Kyrkan har för den skull ingen anledning att gå denna sekulära stat så till mötes att den anammar statens åsikter ända in i det helgade rummet.

    Det hade varit enkelt för kyrkan att t ex säga . OK , som offentliga vigselförrättare kan och vill vi inte vägra att viga enkönat men detta är då något vi gör som tjänstemän i Statens tjänst,(Giv Kejsaren vad Kejsaren tillhör) men en sådan vigsel må vara med hur mycken pompa och ståt Staten begär- den får ändock inte ske i rum helgade åt Kyrkans Herre.

    //HH

    SvaraRadera
  25. Det är furunderligt att läsa kommentarerna. Det är en kamp om orden. En kamp för att försvara sig själv och döma andra.
    Vissa synder kan accepteras för vederbörande är ju i princip rättfärdig p g a sin tro och sina teologiska ställningstagande.
    Andra döms och utnämns till diverse kränkande saker.

    Det finns nåd även för sexuella synder och diverse omgiften. Men då får man också visa nåd mot andra. Och ödmjuka sitt sinne.

    Jag är inte satt att döma. Gud vare tack! Men mina frågor är många. Av det jag läser i denna blogg och dess kommentarer. Och vad som diskuteras i övrigt i den kyrkliga sfären.

    SvaraRadera
  26. Visst finns vissa fastslagna fakta: För en kristen gäller bibelns ord - både
    då det "passar mej" och annars. Luther och andra har fastslagit att vi alla
    är syndare men kan få förlåtelse, eftersom Jesus dog på korset för våra
    synder. Ologiskt för mej men logiskt för Gud, och det är Hans logik som
    gäller.
    I många avseenden syndar vi, men får förlåtelse p g a Jesu död på kor-
    set. Det är ingen idé att vi graderar synderna och förlåtelsen, de är båda
    omätliga. Men de som är satta att uttolka bibelns ord, skyldiga att tala
    klarspråk. Synd är synd men förlåtelse från Gud själv är större!
    Det är ingen bra idé att försöka ranka synderna; skillsmässa, abort, falsk-
    deklaration, fortkörning, lögn, otrohet, svek...
    Gud är den som dömmer och endast den "som är utan synd må kasta
    första stenen" på oss andra syndare.

    SvaraRadera