Finns det homosexuella i helvetet?

Det blev ett liv och ett kiv efter de 22 pingstpastorernas konstaterande att utövad homosexualitet är en synd. Vi ska väl inte närmare ta upp den omständigheten, att för alls inte länge sedan menade Svenska kyrkans biskopar detta också. Frondörerna var KG Hammar, då biskop i Lund, och Bengt Wadensjö, då biskop i Karlstad. De andra biskoparna var förvånade, kanske ärkebiskop Weman mer än de andra-. Vi talar 1990-tal.

Nu ska alltså Modéus II inviga Pridefestivalen i Växjö. Mer av samma. Biskop Eckerdal har gjort motsvarande. De går med samma vinnande leende i Prideparader som i biskopsprocessioner. Det är nog fint. I vart fall för förståsigpåarna. Modéus I trädde fram i SvD - digitalt. I den tryckta versionen rymdes han inte. Och jag är fortfarande lite tagen, för jag minns inte när en biskop senast fann anledning att i en annan tidning kommentera vad 22 pingstpastorer skrivit i Dagen. Har de hänt? Har det hänt i den avgörande frågan om dopet? Jag tror inte det.

Då ska väl grundfrågan ställas. Finns det homosexuella i helvetet. Visserligen nöjde sig pastorarna med att tala om synd men påhaket kom på kvällstidningsvis. Så hur är det - finns det bögar och flator i helvetet?
Svaret måste bli ett ja givet att 1. det finns ett helvete och 2. det finns något som verkligen är synd som får konsekvenser. På samma sätt kan man fråga om det finns biskopar i helvetet - och det gör det nog. Jag har sett en medeltida kyrkmålning illustrera saken och under årens lopp hämtat mycken uppbyggelse av den målningen. Finns det fler heterosexuella än homosexuella i helvetet? Antagligen - om vi nu ska ägna oss åt body-counting. Är det onödigt att hamna i helvetet hurdan man än är, bara med det gemensamma att vi alla är syndare? I högsta grad.

Ska en kristen hata bögar? Ja, fick jag klart för mig i förrgår när jag läste Ambrosius Aspertus.  Det återstår för oss "att hata vår felande nästa med samma slags hat, som Herren hatade oss med, medan vi ännu var ogudaktiga." Där satt den. Vi ska hata de fula, de onda, syndarna med den sortens hat. Uppb 1:5

Jag antar att pingstpastorerna vill praktisera den hållningen och varna för synden, som är en verklig och listig kraft i våra liv. Men vad vill Modéus I? Han proklamerar Bibeln som "en samling vittnesbörd om Gud" och det är ett otydligare sätt att tala om Bibeln som Guds Ord, kan vän av teologisk och luthersk ordning tycka. Modéus I markerar mot ryckandet av enstaka bibelord ur deras sammanhang. Vilket är då sammanhanget? Det kallas "helhetsvisionen som är en kärleksvision". Om denna vision har vi tydligen historien igenom fått "en allt djupare förståelse".
Det tror inte jag.

När skulle vi ha haft tid att få den visionen - vi i jämförelse med fromt folk för länge sedan? Det Modéus I tror vara en "ständigt djupare förståelse", tror jag är alltmer bristande andliga insikter. Förstår Modéus I mer av vad det är "att vara människa i samklang med skapelse och Gud" (märk ordningsföljden!) än Luther eller Thomas av Aquino, mer än Paulus eller Augustinus? Mer än ökenfäderna?

Han ställer fram begreppet "kärlek" och det kan man göra - men kan man göra det utan att kvalificera begreppet? Är allt som kallas kärlek verkligen också kärlek? "Det avgörande är kärleken, och kyrkan ska stå på kärlekens sida", heter det. Argumentet är väl det som användes för att försvara både det ena och det andra från de kyrkligas sida när det handlade om kärleken till fosterlandet eller till folket. Det är inte så lite "Deutsche Christen" över argumentet.

Lite fascinerande - eller ett verksamt kräkmedel - är Modéus stolta omvändelse från den tidigare kyrkliga hållningen "som osynliggjort och djupt skadat olika minoriteter genom århundraden". Det kan man inte göra så mycket åt förutsatt att tiden inte kan vridas tillbaka. Men de som skadas av Svenska kyrkan nuvarande hållning att osynliggöra och på djupet skada sina medkristna - vad avser Modéus I göra för dem nu? Efter den stolta bekännelsen, menar jag. Ska Svenska kyrkan i ett slag sluta skada sina medarbetare på djupet och ska de inte längre osynliggöras utan möta respekt för sina teologiskt begrundade frågor och invändningar?

Modéus II ska den 4 maj vinna sina sporrar som biskop för Pridefestivalen i Växjö. Han börjar bra, må jag säga. Eller ska jag erkänna att jag blir frågande inför företeelsen biskop Fredrik Modéus på flera sätt. Kyrkligt sett, alltså. Han markerade också stenhårt mot dissidenterna i ämbetsfrågan när det var utfrågning. Så hur ska jag uppfatta saken nu? Frågetecknen ställer sig på rad.
I stort ser jag dock Modéus II som en ärans man. Liksom hans bror, Modéus I.

Lakers - Skellefteå 0-3 i går kväll. När Lakers supportrar begav sig hemåt berättade deras kroppshållningar hur det gått. De påminde väldigt mycket om - kyrkfolk!