tisdag 12 maj 2015

Gnosticism, narcissism och nihilism

Tria sunt collegium. Här är tre andar i skön förening i vår samtid och den gemenskap de tre bildar är förödande.

Gnosticismen känner vi igen. Den har ett andligt sensorium som är frigjort från Uppenbarelsen. Bibeln alltså. Guds Ord är inte klart utan måste tolkas och det tolkas av dem med insikt. De avvisar Skriftens ord men negativa argument - "det kan inte vara så att" - i stället för positiva, dvs argument i samklang med Kyrkans läsning. Mor kan förvisso vända bibelblad men hämtar ingen egentlig sakinformation från det hon läser, när hon följer Skriften rad för rad.

När insikten om bibelberoendet släpper, då kan vad som helst försvaras. Inte med hänvisning till hur Kyrkan läst Den Heliga Skrift utan till ett rimlighetskriterium hämtat från samtiden. Och det är klart att andliga insikter ökar i takt med moderniteten. Hur skulle den i dag moderna människan kunna tänka något annat?

Utifrån dessa insikter kan Svenska kyrkan växlas in på främmande spår år 1958. Gnostikers och svärmandars, nämligen. Biskopen Anders Nygren kände igen gnostikernas och svärmandarnas tänkesätt. Nygren var världsberömd teolog. Han borde känna igen något som funnits med i Kyrkans tidigare historia. Detta att bibelord anförs, ska inte imponera. Alla heretiker har andragit något för sitt syfte lämpligt bibelord. Men poängen är att de inte läst tillsammans med den stora gemenskapen.

Nu behöver romerska katoliker inte skynda till. Kom ihåg att Luther och Melanchton läst just i denna gemenskap. Lite svårare än slagordsmässigt avfärdande av reformatorerna tarvas. Till dem som kunde komma dragande med att kyrkosystemet var den uppdragsgivare som inte får ifrågasättas - en inte heller idag okänd hållning ens i en evangelisk kyrka! - kom de dragande med Kristus, Kyrkans Herre. Det var klokt.

Gnosticismen litar på sin egen andliga insikt och menar sig veta vad som är rätt och vad som är fel. De kyrkokristna tänker, som vi fått lära oss, i andra kategorier. De tänker synd och nåd. Men det är självfallet en hållning som narcissisterna avvisar. De skaffar sig en religiös ideologi som pryder deras egon. Tro mig, religionens etiska och estetiska potential vet de att dra nytta av. De mest försigkomna blir präster men utan egentlig tanke att tjäna det gudstjänstfirande folket - och därmed allt folket. De klär inte över sig med prästens kläder. De klär upp sig. De pryder sin egen rättfärdighet. Kaftanen signalerar ett glatt "se mig, här är jag". För andra präster signalerar kaftanbärandet att här kommer en präst och han kommer till begravningen klädd i sina finaste kläder för att hedra den som är död. Som ett exempel bara, Helge! När prästen förr i världen klädde sig till söndagens gudstjänst, signalerades också högtid. Inte ego. Men i narcissismens  tid kan mycket i det kyrkliga pryda allsköns egon.

Gnosticismen håller sig med en uppsättning bibelord. "Störst av allt är kärleken" är en bra text att sätta på en kondomförpackning (kondomprosten i Luleå) eller på en svart t-shirt för de kyrkliga från Svenska kyrkan i Växjö under pridefestivalen (domprosten i Växjö, väl? Kan jag få en t-shirt? Skattar de anställda för en löneförmån eller betalar man för sin svartskjorta?)

Ni är emot nazismen? Högersocialisterna är en sak. Det värsta med dem är den underliggande hållningen - nihilismen. Nazism (och mycket annat) är tillämpad nihilism. Och nihilismen är grundvärde i vår tid. Vi är de arma människor som befinner oss bortom ont och gott. Det finns ju ingenting som egentligen kan definieras som ont i sig. Det är ont för att ett flertal, styrda av viktiga normsändare, håller det för ont. Det är gott på motsvarande sätt. Och då kan nihlisterna ägna sig åt det lilla onda men släppa igen mycket av det som är värre och ont på riktigt men de kan också klä det onda i änglakläder och kalla det gott. Att försöka sig på att fråga Gud om vad som är ont och farligt är en helt orimlig hållning i vår nihilistiska tid. Så vi blir i grunden som nazisterna - etiskt kompasslösa. Låt oss därmed stå upp för miljön!

Nu återfinns i Svenska kyrkan gnostiker, narcissister och nihilister.
De kan förstås inte bekämpas av sådana kristna som på allt sätt vill uttrycka förståelse för dem. Det är dess de välvilliga som blir deras hantlangare. Nillingly willingly. Det förstår de inte själva och just därför förstör detta som de inte förstår dem själva.

Kyrie eleison.

Jag antar att ett idogt bedjande av Psaltaren hör till motmedlen. Då läggs uppmärksamheten någon annanstans än på egot. Det förvandlar självuppfattningen. Växa i tro är att växa i tro, har jag fått lära mig.Vår allraheligaste kristna tro, avser jag.

26 kommentarer:

  1. Även om det inte blir många mässor så är grundläggande undervisning och bön ännu mer avgörande. Tack. Det finns fö en fin liten skrift som heter just Vår allra heligaste tro.

    SvaraRadera
  2. Thorsten Schütte12 maj 2015 kl. 10:56

    I rubriken står narcissism, i texten sedan nazism. Vilken av dessa två avses?

    SvaraRadera
  3. Hjärtligt tack Dag för en grundlig och avslöjande genomgång av den nygamla viloläran! Så måste "prideballongerna" som blåses upp med förrädiskt vackra men tomma ord punkteras

    SvaraRadera
  4. Blogginlägget sönderfaller i tre delar: gnosticism, narcissism och nihilism.
    Vi har väl läst vår Rauschning? Nihilismen är nazismens grundhållning - men dessvärre inte bara nazismens.
    Låt oss försöka se vad nazisterna tänkte, tyckte och gjorde och upptäcka detta i vår egen tid. Romson kanske försökte säga något viktigt men kunde inte trycka ut det, samtida politiker som hon är? Men visst är vi i stort obehagliga men djupare sett oberörda av att Medelhavet blir dödens hav. Vi flyger dit och badar ändå. Och med en uppsättning goda skäl kan vi förklara att vi inte kan ta emot hur mycket flyktingar som helst. Det är ju också sant. Och det fanns ädla nazister. Komplicera mera!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thorsten Schütte12 maj 2015 kl. 13:23

      Bra att Du inte stannar vid Åsas olyckliga formulering utan bryr Dig om det verkliga problemet, flyktingtragiken i Medelhavet och vår handfallenhet inför den!

      Radera
  5. Texten har många poänger när den beskriver samtiden. Men varför har det blivit så? En svensk riksdag kan knappast hållas ansvarig för Sverige är inget unikum när det gäller denna utveckling.
    När jag växte upp uppfattade jag bland vuxna (kompisars föräldrar osv) ett ofta vitglödgat hat mot kyrkan och prästerna. Nu har det försvunnit och ersatts av ljumhet, men det tyder på att allt var inte rätt och bra före 1958 heller. Och vad det var som inte var bra då skulle jag gärna läsa en högkyrklig analys av.

    Fortfarande är det något som skaver när det gäller attackerna mot att folk i dag följer sitt samvete och inte Bibelns ord. I stället borde man undra över varför människor upplever att Bibelns ord och ens eget samvete krockar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag delar inte bilden av att det fanns ett utbrett "vitglödgat hat" mot kyrkan före 1958. Däremot fanns det hos många tongivande kulturradikaler en aversion mot kyrkan i en slags jakobinsk anti-klerikal tradition. Många inom arbetarrörelsen var också kritiska/likgiltiga mot kyrkan, men "vitglödgat hat"?

      Inte heller tror jag att det fanns något rop ur folkdjupet som krävde införandet av kvinnliga präster.

      //Robert

      Radera
    2. Tror att det är viktigt att inse hur olika det sett ut och ser ut i olika delar av Sveriges avlånga land. När det gäller attityderna mot tro och kyrka har enskilda individer i näraliggande bygder avgörande betydelse, till det bättre och till det sämre.
      Men jag kan fråga mig om Robert 12 maj 21:37 har rätt att det inte skulle funnits folkdjup som krävde kvinnliga präster. Nej, inte i trakter där präster i huvudsak skött det som skulle skötas på ett vettigt sätt. Men med tanke på kyrkoförsamlingens vardagliga totala dominans i våra samhällen fram till 70-talet kan jag tänka att frågan skulle blivit ohållbar. Sverige och Svenska kyrkan var i praktiken ett och detsamma. OM inte 68 hade tagit hand om media, kanske inte, men med det övertagandet - vilket alternativ kan tänkas? Ett Sverige utan 68 kan det ens tänkas idag? Ströms nyårspredikan lästes 77. Men nu? När 68 pensioneras och deras barn ska ta över? Vad fostrade 68:orna? En antihållning? Kanske i en kyrklig form men ganska säkert med reservation mot det som också dessa uppfattat som något passerat? De historievetenskapliga 68-historierna är väl ännu inte skrivna därför att de ännu dominerar/t lärosätena? Är denna bearbetning lika med Frimodig kyrka? Frimodig kyrka bär på utmaningar för fler än sig själva!
      Svenska romerska församlingar passar nu som handen i handsken (AP inkarnerar hela historien?), men sen? Är det Eugenia som ska visa de pastorala modellerna för det framtida landet? Men är inte Vat II ett profetiskt 68? Räddar det 68 eller är det enda vägen vidare? Detta blir någon form av syntes av blogg, Annas vidare frågor o Roberts inlägg?
      Om Bloggardag kan vara vänlig(!) att hänga med några år till kan det ha hänt en hel del.

      Radera
    3. Robert: Vad som är "kritiska" och vad som är vitglödgat hat är lite svårt att avgöra för oss båda. Men på film var ju prästen alltid ond, och det kommer från något. I min farfars memoarer som ligger länkad till på min egen blogg beskrivs hur han upplevde kyrkan och prästerna. Han gick ur kyrkan, men dock ägnade hans son hela sitt liv åt att arbeta i kyrkan.

      "Rop ur folkdjupet" - tja, kanske inte. De flesta har väl helt enkelt "inte motsatt sig det" för att man inte tyckt att argumenten för att kvinnor inte ska kunna komma i fråga för att bli präster har varit tillräckligt bra.

      Radera
    4. Robert: Så här skrev min farfar om hur han uppfattade inställningen när han var barn:

      "Någon religionsundervisning förekom aldrig i vårt hem, aldrig
      någon bordsbön eller då vi skulle gå och lägga oss. Med prästerna
      gick det som med judarna. Prästerna var ett ”jävla pack som skulle
      utrotas” varför också religion för oss blev något som prästerna ställt
      till för att hålla oss i fattigdom."

      Radera
  6. Med anledning av Håkans Blogg har jag funderat på TRONs innehåll:
    -Tradition ( så har vi alltid/aldrig gjort)
    -Religion ( något andligt)
    -Opinion ( det dom flesta tycker)
    -Nytänkande skrev jag som "N" ord, men kanske Nihilism kanske är bättre ord, dvs utbytbara värderingar, inget rätt eller fel, den optimala egoismen, ultimata ansvarslösheten i förlängningen? Narcissism?

    Sammanfattningsvis: "var och en blir salig på sin tro" ( borde vara ett Bibelord) Det är lätt att kritisera, svårare och mera anstötliga att gå den smala vägen! Jesus frågade" vill också ni lämna mej.." Prästänka

    SvaraRadera
  7. Samt vill jag tillägga: Tänker ni inte också att om vi alla fötts i Saudiarabien eller Iran så vore det självständiga ifrågasättandet och oviljan att tro som religionen förespråkade något positivt? När någon säger "jag vägrar tro att Gud vill att vi stenar människor till döds" vore den människan bara "PK" då eller skulle vi lovorda denne för att ha följt sitt samvete och inte som de lärde krävde?

    SvaraRadera
  8. Jag kan inte så mycket om gnosticism så att jag med säkerhet kan säga att jag vill försvara den men gnosticism tycks vara som ett skällsord och en etikett som man sätter på det man inte gillar eller som på sådant får en att tänka ett varv till.

    Jag undrar vad det är som har gjort Bibeln till en "Uppenbarelse". Bibelns myter lär finnas även i lite andra former även annanstans med de betraktas ändå inte uppenbarelser på samma sätt.Och om man nu menar att Gud är Kärlek, så kan Han uppenbara sig och har säkert gjort det massor av gånger i mänsklighetens historia trots att allt inte är nertecknat i just Bibeln.

    Bloggardag: "När insikten om bibelberoendet släpper..." För mig har den verkligen släppt för länge sen. Jag är mycket kritisk. "..., då kan vad som helst försvaras." Vad som helst? Mord? Ondska? Fördömanden? Jag tycker faktiskt inte det.

    "...rimlighetskriterium hämtat från samtiden." Eller hämtat från Kärleken eller det sunda förnuftet. Dessa borde vara tidlösa, gälla även före och efter queer-eran.
    Men ALLT som står i Bibeln är naturligtvis INTE helt fel.

    Bloggardag: "Gnosticismen litar på sin egen andliga insikt och menar sig veta vad som är rätt och vad som är fel."
    Men är det inte just de strikt Bibel-troende som "vet" att homosexualitet är fel och att heterosexualitet är rätt och att det är "rätt" att efter eget tycke ge sanktioner mitt i vardagslivets aktiviteter till de homosexuella. Kvinnor gör fel om de jobbar som präster medan männen gör rätt osv.
    " De kyrkokristna tänker, som vi fått lära oss, i andra kategorier. De tänker synd och nåd." Om vi återgår till den kransbindande damen i våra tidigare diskussioner så verkar det som om några bara tänker synd men INTE NÅD. Eller att de tänker synd när det gäller andra men nåd när det gäller de själva. Men vad säger Jesus i SKRIFTEN! om ett sådant förhållningssätt?
    En anonym en

    SvaraRadera
  9. Anna,

    Naturligtvis var det inte bra före 1958 heller. Hade det varit det så hade vi aldrig haft t ex en strid om ämbetet. Det har aldrig varit bra i så motto att kyrkan skulle varit fri från t ex karriärister , från människor som valt att gå prästbanan. Inte därför att de följt en kallelse utan därför att de i kyrkan såg en möjlighet att göra karriär. Redan i urkyrkan har vi ju uttalandet: Gör mig till biskop av Rom och jag skall i morgon bli kristen...

    Att det tidigare fanns hat mot prästeriet känner jag väl till och kan intyga. Ett hat och en ilska som inte var alltid grundlös -man såg dem som myndighetspersoner som levde ett behagligt liv medan de själva slet för brödfödan. Livligt uppbackade av vänstervindar som i dem endast såg onyttiga orkeslösa parasiter i vägen för deras drömmar om det klasslösa paradiset och talade strunt om att vara lojal mot myndigheter-mot kung och fosterland och inte kunde se att det som krävdes var ett raserande av samhället.

    Som vanligt var det nästan alltid de i lägre befattningarna man riktade sin ilska mot. Ett fenomen som är väl känt man visar mest avund och ilska över sådant man kan jämföra sig med. Ett fenomen som gör att t ex en knegare vid bandet-bara ett exempel kan gräma sig oerhört om hans eller hennes kollega tjänar några hundralappar mer i månaden men knappast bryr sig om direktören i företaget som tjänar kanske hundrafalt mera. (Var nu vänlig och acceptera att jag inte gör några värderingar här utan bara beskriver allmänt vad "alla" vet)

    Nu har hatet och ilskan vänts till ointresse. En snöpt orkeslös fiende som lärt sig att göra som den blir tillsagd . Den väcker varken intresse, avund hat eller fiendskap - den ses bara som en organisation man kanske kan utnyttja och de facto utnyttjar vid behov men tyvärr knappast som en väg att söka frälsning genom. (Den anser man inte ens behövas eftersom man som ett mantra upprepar " Gud är kärleken" Vilket då skall täppa till munnen på alla som eventuellt fasar för tanken att gå miste om sin frälsning. De upplysta och kunniga behöver ju inga sådana "hjälpmedel" eftersom de varken tror på himmel eller helvete . SVeK har kommit långt på vägen där - de har till stora delar avskaffat helvetet men försiktighetsvis ännu behållit himlen.

    Vad sedan gäller samvetet . Ja en sak kan man väl konstatera- samvetet kämpar en ojämn kamp i den fallna människan och mycket av det vi nu kallar samvetsfråga tycks mest vara att agera slav under tidsandan och tycka vad som för tillfället är PK.

    Varför talas t ex så lite om samvete i abortfrågor- i vården av gamla?. Varför talar vi så mycket om tolerans när det sedan mest visar sig vara ointresse för andras väl och ve?

    Kyrkan kräver vi skall vara tolerant mot stort sett allt vad den tidigare på goda grunder avvisat- ja mer än tolerant - den skall nu välsigna vad den inte på något sätt kan visa att den har mandat att göra.

    Toleransen har en väldig slagsida- riktad bara åt ett håll.

    Samvete är nog bra och vi bör följa det men samtidigt då också fundera över -är det samvetet som gnager eller oron att inte vara PK som är stötestenen.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: Tack för att du (denna gång) svarat i en resonabel ton. Vissa saker är vi ju överens om. Men inte PK-begreppet. Eftersom jag inte själv anser mig vara slav under tidsandan och vara rädd för att inte vara PK så vill jag inte tro det om andra heller.

      Radera
  10. Bloggardag. "Då läggs uppmärksamheten någon annanstans än på egot."

    Det är ytterst viktigt att uppmärksamma just egot. Det egna egot. Egot är den del av oss som motsätter sig Gud i alla avseenden. Det här handlar om att bli medveten om sin synd/skuld, dvs det som egot håller på med, som man vänder sig till Jesus med för att bli befriad från. Egot älskar att peka på ANDRAS synder för att undvika att självt bli avslöjat och bortraderat av den Helige Anden.
    Det står ju att "Den som fördöljer sina överträdelser [inte uppmärksammar sitt ego], honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet."

    En anonym en

    SvaraRadera
  11. Men får jag utveckla mitt resonemang om Saudiarabien? Självklart vore det inte PK att ifrågasätta islams lagar där utan det vore förenat med dödsstraff eller i alla fall piskstraff. Men om vi säger att kungahuset störtades och demokrati och religionsfrihet infördes - sannolikt skulle allt fler börja ifrågasätta om sharia verkligen är Guds egna lagar då.

    Vad händer då? Jo människor har fortfarande en förnimmelse av Gud och vill ha kvar en tro på honom. Kanske har de fått den i solglittret i den vackra mosaiken i moskén. "Men då ska ni inte kalla er muslimer heller" säger då de renläriga shariaförespråkarna i landet. "Islam föreskriver de här lagarna och därmed basta".
    "Men vi har ju upplevt Gud genom islam". Det är vårt arv, vår kultur och finns i vårt blodomlopp. Vi vill inte överge detta. Vi vill bara inte piska folk på torget."

    SvaraRadera
  12. Anna,
    Har inte tid att utveckla begreppet bara påpeka att Du nu gör misstaget -dvs om du vill kalla dig kristen att jämföra / kanske tom jämställa olika religioner.

    Den vägen leder ingen stans utom möjligen till ändlös förtvivlan.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: Jag jämför inte olika religioner. Jag jämför tänkandet om olika religioner och förhållandet till tänkandet om dem.

      Radera
    2. Anna har gått totalt vilse i sitt postmoderna och postkristna virrvarr, så det kommer att krävas flera "Stanley expeditioner" för att hon ska hitta ut ur "djungeln"!
      Antony

      Radera
    3. Anna, det finns en skillnad mellan att uppleva Gud och att ha en relation med Jesus som sin frälsare. Inan jag omvände mig till kristen tro sökte jag Gud i olika tro, en av dessa var sufism. En vacker gren av islam där deras skrift tolkas andligt. jag lärde mig att det finns en avgrund mellan mig och den älskade (så kallades Gud i denna bok jag läste) En avgrund som man aldrig kann komma över. Den älskade är alt och man kan aldrig nå den älskade. Jag upplevde Gud, härligt skrämmande stort och bortom alt.
      Sedan komm jag i kyrkan, jag upplevde Gud, nära, kärleksfull och med förlåtelsen. Ingen annan tro gav mig det, inte budhism, inte bahai, inte sufism inte sjamanism inte acim.
      Kristen tro gav mig evangeliet, budskapet om Jesus Kristus.
      Att Jesus dog och uppstod och att i Honom mina synder blev begravda med honom.
      I grund är det inte vad kyrkan gör, eller ens hennes riter men om hon bär fram det glada budskapet.
      Utan detta budskap blir Kristen tro religion och då har du rätt då gör det inget vad hon lär eller vad hon säger för då tillhör hon världen, och tidsandan och om och om igen faller kyrkans folk för dessa frestelser. Och det är lätt, kyrkans budskap och riter kan verka stel och otidsenligt.
      Nyage kommer med en mycket lättare budskap, bara älska.
      Om alla älskar blir alt bra. Jag älskade detta. Det vara härligt att tro att alt är bra alt kommer att bli bra, bara tänka positiv se det starka manifestera det goda. Problemet är att det inte funkade.
      För även om jag kunde älska i meditation och manifestera verkligheten fram, och känner mig vis, så hittade jag innerst inne en mörk grund som inte gick att manifestera bort eller meditera bort.
      Om jag någonsins ska bli hel, kärleksfull, behärskat, vänlig, talamodig behöver jag många många liv. Det verkade vara hopplös. Men Jesus budskap sa mig, komm så som du är och överlämna dig åt mig, och alt detta är inte något som ska komma ur mig själv ur mitt inre, nej det är Gåvor av Guds Heliga Ande.
      Detta är nåd, det obotliga egosjuka jag får jag lämna i Guds händer om och om igen.

      Radera
    4. Tabuts: jag fattar ingenting. Det var en fin berättelse om din egen funna tro men varför skriver du allt detta till mig ?

      Radera
    5. Tack Tabita! Det var en mycket fin beskrivning av kristen tro. Gud välsigne Dig.

      //Robert

      Radera
    6. Ursäkta felskrivningen av ditt namn Tabita, skrev på mobilen och den ger som alla vet egna förslag utan man alltid noterar dem.

      Radera
  13. Reformationsjubileet ger oss möjlighet till att bli behandlade att bli omvända att leva i bot och gå på "bättringsvägen". Vem är inte drabbad av gnosticism, narcissism och nihilism? Dessa mäktiga krafter som både tjusar och hotar för att om möjligt hos oss kväva klassisk kristen tro. I Faderns och Sonens och den helige Andes namn har vi En Gud som är för oss, med oss och i oss.

    SvaraRadera
  14. Tres faciunt collegium är den korrekta latinska frasen./Gustaf Björck

    SvaraRadera