tisdag 19 maj 2015

Guds före detta existens

Jag läser den statistik som gläder de evangelikala, konstigt nog. Religionssociologi från USA. Det går bra - men hur då bra? - för de evangelikala i en nation där det som är tillbakagång redovisas med 8%. Det är nämligen 8% färre som  beskriver sig som kristna nu än 2007. Men de evangelikala är glada. Det brukar de vara. De noterar framgångar. Sådant gillar de.

7 av 10 amerikaner beskriver sig som kristna. Det handlar då om ett begrepp "kristen" som är oprecist. En del av dem som kallar sig kristna är inte särskilt flitiga med kyrkogång men deras självdefinition är det viktiga. Det är bland dessa tappet sker, dock. Det som kallas "the committed core" har inte förändrats särskilt mycket. Tappet sker i marginalen.

Det är många människor som alltså tappat tron - också den tro som var en rykande veke. De bekänner väl närmast tanken på Guds före detta existens.

På denna bloggsida skulle nu kunna uppstå en intressant debatt om hur siffrorna kunnat bli så dramatiska i USA, som inte haft en statskyrkoreform, men svaret är att USA alltid saknat en statskyrka och det förklarar fenomenet. Inför statskyrkan - för Guds skull! Utan statskyrka blir Gud en Gud med en före detta existens. Nu är saken avhandlad och vi slipper den debatten här.

Vi lever i en kultur med Guds före detta existens.
Återstår det då för de kristna att ge skäl för att Gud finns? Jag vet inte och försökte läsa på. En min vän hänvisade till Olle Herrlin, Den yttersta gränsen, SKDB Stockholm 1955. Det är, får jag veta inte det kristna tänkandets uppgift "att utföra ett förberedande hjälparbete åt teologien genom att demonstrera Guds existens, som gällde det att upptäcka ett faktum, som eljest icke vore bekant. Själen äger en omedelbar kännedom om personligt liv i dess självständighet gentemot de yttre tingen. På liknande sätt känner vi inte Gud genom argumenteringar från materiella objekt utan genom aktgivande på det som invärtes är, genom en personlig gemenskap mellan Gud och själen." (aa s 119)

Jag tror jag förstår tanken. John Macquarrie har i sin bok Stubborn Theological Questions, SCM Press 2003, en artikel om "The Problem of Religious Knowledge" och presenterar Pascal, Bergson och James. För Pascal finns det sådant vi känner med hjärtat - eller känner igen med hjärtat, som har sina goda skäl för vad det uppfattar. Bergson menar att vi instinktivt fattar. Fåglar vet hur de ska bygga sina bon. De vet. Bergson argumenterar med viss slagkraft om det intuitiva. Och varför inte, tänker jag, om ni människan är skapad av  Gud. Så tänkte väl Augustinus. "Mitt hjärta är oroligt till dess det funnit frid i dig". William James, som jag borde läsa om, menar att människans tänkande är rätt när det berikar det mänskliga livet och när vi rör oss i det mystika, berikas livet. Macquarrie är inte riktigt övertygad av James's resonemang.

Själv undrar jag om vi inte har två saker att göra.

I vår gudlösa tid måste vi bedriva kulturkritik. Människor avfärdar tanken på Guds existens därför att de blivit främmande för sig själva och främmande för allt, förtingligats, alienerats. Det är bara i vår mänskliga, inte reducerade till arbetskraft och konsumenter, som vi kan "tänka Gud". Kulturkritik! Vad är det fel på det samhälle där människor slutar tänka att Gud finns?

I vår trolösa tid måste Kyrkan med viss entusiasm möta det mänskliga i människors längtan som det det egentligen är, något gudomligt. Och så måste Kyrkan med apostolisk iver och vishet berätta om Jesus och skickliggöra det kristna folket att kunna möta grannar, vänner och arbetskamrater med en den goda berättelse som kallas evangelium. I sin tur kräver det ett medvetet arbete att bygga församling och gestalta gudstjänsten så att man anständigtvis kan ta dit just grannar, vänner och arbetskamrater.

Naturligtvis funderar jag på Svenska kyrkans förmåga att befria det mänskliga i vår tid så att Guds före detta existens blir just före detta. Kan Svenska kyrkan bedriva grundläggande civilisationskritik och har en sådan inte alltid varit ett stadium i Kyrkans mission? Undras.

Östra Småland meddelar i dag att ortopedläkaren Dan Johannesson i Kalmar, trots allt stöd, avgår som verksamhetschef efter sin utfästelse att inte behandla kristna. Sångerskan Dilda har hyllat honom på Facebook: "Mannen har bara så mycket hjärta, ryggrad och stake att min haka släpar med marken nu. Väl rutet." Hakor som släpar i marken kan hanteras ortopediskt eller neurologiskt. I detta fall vägrar nog inte Johannesson. Men Dilda som släpar hakan i marken måste väl då sjunga och inte bara tänka rätt uselt?

Fördel Johannesson är det också att han behåller chefslönen utan att behöva göra jobbet. Min haka släpar inte. Föga förvånar mig. Men debattera inte detta heller. Ämnet var Guds före detta existens

26 kommentarer:

  1. Ett problem med civilisationskritik, är att människor ofta blir så arga, när grundläggande sanningar ifrågasätts. Majoritetens livsstil och värderingar ska påtvingas en ibland motspänstig omvärld. Se på abort och familjefrågor!

    Ett annat, att kyrkan i nuläget inte har så mycket till alternativ att erbjuda. Man spelar på världens planhalva. Ett kristet parllellsamhälle vore ett alternativ. Fråga blir dock om det skulle fungera.

    Norska Aftenposten ger en minst sagt intressant bild av ett nutida svenskt, kristet (?) parallellsmhälle:

    http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/--Vi-bor-alle-i-samme-by_-men-ikke-i-samme-verden-8021162.html


    P



    SvaraRadera
  2. Den här Youtube-videon är inte dum alls:
    https://www.youtube.com/watch?v=6CulBuMCLg0

    SvaraRadera
  3. Tack för angelägen blogg. Håller han på att bli religiös?! Tack för skarp video. Frågan är väl om vår tidsbestämda västliga samhällskultur överlever i förhållande till de östliga, icke tidsdefinierade. Det förefaller som om vi överlevt inte bara tron på det definitiva slutet (medeltida/kristet?!) utan nu även förhoppningen om att vi skulle nå eller leva i den bästa av alla världar. Det är där vi är idag, eller?
    Att göra tidsaxeln till ett Gudsbevis undrar jag över (dessutom var de skärpta nog att som grundbregepp tala om space-time, dvs kontexten för hela tankeexperimentet är avgörande). Försöket att dra in Einstein visar att man får klargöra i vilket rum man befinner sig i!
    Även om evangelikala är glada så förefaller även USA ha hunnit skifta ansikte de senaste decennierna. Det är väl ett faktum att syd idag har fler kristna än norr. Ännu är det väl inte stadfäst (kommer någon att tala högt om en tanke som denna?) att öst har fler kristna än väst?
    Dag går tillbaks till Herrlins femtiotal och visar på den totala handfallenheten inför Hedenius frågor. Men tycks gilla läget nu??
    Men redan Söderblom surfade väl på bl.a. Bergsons försök till lösning. Är det inte detta Vat II handlar om (på Söderbloms tid gillade man det inte)?
    Någon sa att vi måste vara fromma. En annan sa vi måste vara sanna. Hur tala om och leva evangeliets sanning? Förlåtna människor tror jag har en bra utgångspunkt.

    SvaraRadera
  4. Det tycks höra till god ton att ställa sig avvisande till tron på gud (med gemen initialbokstav, givetvis). Möjligen kan man någon gång säga att man har respekt för Katolska Kyrkan eller att man identifierar sig med den den kristna etiken. Möjligen. Men att bekänna sig som kristen blir att definiera ut sig från dem som makten och äreställena haver och från dem som anses ha hästarna hemma i stallet.

    Det skulle vara intressant att se en statistik på gudstro respektive självdefinition som kristen, bland svenska politiker och högre chefer.

    "USA - The country that GOD hath chosen" må vara.

    "Sverige - ett kristet land" blir närmast ett skämt. Ett dåligt skämt.

    Argus

    SvaraRadera
  5. Har dom kristna kunskap om Gud? I så fall,hur har dom fått det? Räcker det med sola scriptura? Har det verkligen tillräcklig bevisvärde för nutida människor?

    Man kan inte bara glida över Pascals och andras "hjärtats logik".Om budskapet inte berör hjärtat ,vad är det i så fall, som har större genomslags kraft i dessa frågor?

    Vilket befrielse från allt dynga om samtalet kunde stanna upp här ,utan att övergå till det profana igen , då skulle allt bloggande har en konstruktiv funktion.

    Deltagandet i gudstjänster och andakter förutsätter viss övergivandet av det rationella i trons tjänst.Upplevandet, att tillhöra en tidlös transcendent samanhang i det immanenta, är ingen kognitiv akt.

    Skapelsen som gudsbevis är för dom troende inte för dom rationella vetenskapstroende. Kyrkan har inget att komma med för dom som inte är bered att omvärdera sitt kunskapshungerns natur.
    Människorna tror att det är det rationella och logiska kunskapen dom söker i en möjlig religion. Men att lösa det spekulativa problemet med Gud ger inte den andliga tillfredsställelsen som hjärtat och själen behöver.

    Hur gör kyrkan , kan kyrkan göra något för att erövra det andligt nödställd hjärta? Man kan börja med att inte kasta elakheter mot andra som tänker annorlunda på.
    En gång i tiden kunde dom som inte var med säga: Se hur dom kristna älskar varandra? Hur länge sedan var det så?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra vinkel, "omvärdera sin kunskapshungers natur". Men det är väl ett faktum att frågan om religiös mottaglighet inte är sämre bland professionella vetenskapsmän än bland andra, förutom i Sverige? Ett någotsånär sammanhängande svar på frågan om tillvarons mening räcker för ganska många. Snälla människor finns det överallt men alla snälla kan inte göra reda på hur de kommit dit och hur fler kan hitta dit. Vassa bloggar kan också vara kärleksfullt.

      Radera
  6. Jag har skrivit det förr och skriver det igen: Vi kan inte bevisa Guds existens, men vi kan lära oss BE på ett sådant sätt att vi förmår VISA på Guds verk i världen. Å andra sidan har någon lite lustigt uttryckt tanken att det främsta Gudsbeviset är att Kristi Kyrka lever i världen trots alla kristna...
    Allan Willny

    SvaraRadera
  7. Anonym 9.41 har rätt i att det var ett sätt att klara sig undan Hedenius kritik – man förlade tron till det inre livet, som sågs som skilt från det förnuft, som Hedenius menade omöjliggjorde kristen tro. Det var i stort den linje teologerna i Lund valde. I Uppsala valde man dock en annan väg – man gjorde historia av teologin. Dogmatik blev dogmhistoria. Bibelvetenskap blev inte studium av något slags Guds ord, utan av hur Jesu och apostlarnas budskap en gång var – frågan om det fortfarande var grundläggande för kyrkan, besvarade man inte (i motsats till Friedrichsen, som tidigare hade menat just det).

    Jag menar att vi skall hävda att motsättningen inte ligger mellan tro och förnuft. Om man accepterar några grundläggande trossatser, är kristen tro sedan högst förnuftig. Det är i hur man ser på dessa grundsatser skillnaden ligger – kan man tro på dem eller inte?

    SvaraRadera
    Svar
    1. +Göran, det var en bra och katolsk kommentar. Flera av Hedenius "lärljungar" har, något motvilligt, konstaterat att hade deras läromästares motstånd kommit från den Katolska Kyrkan (i många fall representerad av Uppsalas jesuiter) så hade inte de modernistiska ateisterna gått triumferande ur debatten!
      Antony

      Radera
    2. Vilka var Uppsala jesuiternas grundsatser?

      Radera
  8. Bloggardag: "Det är många människor som alltså tappat tron..."
    Tron på vad? Det kan vara så att människor har tappat tron på kyrkan eller den gud som kyrkan presenterar men ändå tro på Gud.
    Förr i världen tänkte inte folk så mycket, de bara trodde som prästerna sa åt dem. Annars kunde man hamna i evigt helvete. Nu kan folk läsa själva, fundera och ställa frågor. De uppmuntras till detta i skolan. Men "huvudverket" får man inte använda i kyrkan för då kan det visa sig att prästernas teologiska teorier faller ihop som ett korthus.

    Bloggardag: " Vad är det fel på det SAMHÄLLE där människor slutar tänka att Gud finns?"

    Hur kan den här världen vara en god guds goda skapelse när allt i naturen går ut på att överleva på andas bekostnad och ändå dör alla förr eller senare. Hela systemet är helt fel i grunden och uttrycker bara hot, själviskhet och splittring. Eller äter katten upp musen på grund av sin oegennyttiga och passionerade kärlek till MUSEN som musen i sin tur blir överlycklig av? Vem har gett katten och musen deras roller? Är det inte kyrkans gud? Samhället fungerar enligt samma principer. Ibland behövs dock viss snällhet för att vinna andra fördelar.

    marcus sr: "Skapelsen som gudsbevis är för dom troende inte för dom rationella vetenskapstroende. "

    Den kunde lika gärna vara bevis för satans existens.

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den traditionella kristna kyrkan lär att skapelsen står under fallets villkor, vi lever inte i det tillstånd som skaparguden ordnat. Tvärtom, denna värld står under domen. En del av det kristna evangeliet är att uppenbara den domen. Ett samhälle som slutat tänka att Gud finns är ett samhälle som slutat relatera sig till något annat än sig självt. Det samhället går under, tror jag. Är det också likgiltigt?

      Radera
    2. Anonym19 maj 2015 19:49:

      "....skapelsen står under fallets villkor, vi lever inte i det tillstånd som skaparguden ordnat. "

      Men tänk ett varv till. Vad skulle det bli kvar av skapelsen om man tog bort allt otrevligt och på så sätt skulle försöka återställa den? Skulle t ex rovdjuren sluta äta andra djur? Skulle deras matsmältningsutrustning från tänderna och neråt anpassas till annan typ av föda? Är rovdjuren skapade av djävulen och Gud skapade bara växtätande djurarter?
      Och tänk på den där ormen i paradiset. Var inte den fallen redan INNAN Eva åt av äpplet eftersom den hade med sig ett sådant ärende till henne?
      Ormen blev iaf straffad för detta, bl a står det: "På din buk skall du kräla.."
      Om det nu var en orm så krälade den väl på sin buk även FÖRE denna dom.

      En anonym en

      Radera
  9. Intressant kommentar från ett Uppsalaperspektiv. Har månne Magnus Ohlsson så mycket hälsa att han vill kommentera (hoppas det)?

    SvaraRadera
  10. Den enklaste och tydligaste civilisationskritiken levererades väl av Jesus?

    LG

    SvaraRadera
  11. Argus m fl,

    -Det finns i Din (Argus) kommentar ovan en latent insinuation mot politiker för att vara mindre troende än folk i gemen. Den är en smula obehaglig och grundas naturligtvis inte på fakta utan på förutfattade åsikter om de folkvalda.

    Låt mig i sammanhanget nämna två europeiska ledare, Merkel och Cameron, vilka jävar signaturens påstående genom öppna deklarationer om vad kristendomen betyder för folk och nationer.

    Och Sverige är faktiskt ett kristet land: genom synlig bekännelse hos många medborgare och genom osynlig hos många andra. Flera människor än vi tror inser att det måste finnas "något bortom" det synliga och fattbara, en kraft som verkar helt i det dolda men som är godhetens generator; alltså Gud. Underskatta sedan aldrig människors slutsatser och fattningsförmåga, tänkande och resultatet av detta!

    Naturligtvis kan vi människor - som kollektiv och som enskilda individer - göra oerhört mycket för att dra bort vissa slöjor hos ljumma och tvivlande - och de som har anammat Humanisternas filosofi, eller brist på filosofi. Aktiv mission kallas det, men den måste baseras - som jag tidigare har erinrat om - på de realiteter i vardagen som är givna för medborgarna.

    Detta i sin tur handlar inte om anpassad eller "förvrängd" kristendom utan i stället om verklighetsförankring: att det kristna budskapet inte betecknas som exkluderat och främmande för just världens och dagens realiteter och därmed riskerar uppfattas som något gällande för enbart en liten minoritet.

    Pracka därför inte på någon kristen tro, där mottagligheten från början känns begränsad! Visa i stället på ett mjukt och finstämt sätt vad Gud och Kristi närvaro i dagen innebär: att ingen är ensam eller utlämnad i en öken.
    En god portion flexibilitet i missionsarbetet efterlyses alltså. Och dömande och fördömande kommentarer om andra och andras åsikter undanbedes vänligt men bestämt.

    Det kan nämligen ta tid, innan vår broder eller syster upptäcker och tar till sig Kristus och vår kyrkas öppna famn.


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att Argus och bloggen har helt rätt. I vissa trakter kan politiker engagerade i traditionella kristna församlingar hållas men finns där tendenser till kritik av innevarande samhälls/politiska system så är frågan om rollen undergrävd, hur artig och trevlig denne än är. Merkel och Cameron förefaller unika. Men jag tror att om du växte upp i ett kulturellt medvetet protestantiskt östtyskt prästhem så kunde förutsättningarna för karriär vara ganska goda, bara du inte klagade över systemet. England och Sverige kan inte jämföras vad gäller religionsfrågor. Ta upp frågan om tro och kyrka vid en svensk middag för ansvariga politiker och jag inbillar mig att du får få tack för ämnet. Det sägs mig att det ska vara en självklar möjlighet i en brittisk kontext. Där är man som regel medveten att det finns flera olika seriösa kristna kyrkogemenskaper. Jag tror att du får problem om du för dem ska förklara att den rätta modellen är en gemensam folkkyrka i ett kristet folk. Min gissning är att du får frågan vilken tid och vilken värld du lever i. Jag tror att de flesta där skulle säga att det är rimligt att stänga en kyrka och församling som inte samlar sina medlemmar till gudstjänst på söndagen. De flesta kyrkligt aktiva där är högst medvetna att om några ska hitta in till tro räcker det inte med att stå i kyrkporten och hälsa välkomna. De frågar ganska snart efter om där finns några skäl att hålla på.

      Radera
    2. Skulle inte även BOD uppskatta statistik? Så vet vi åtminstone ...

      Argus

      Radera
  12. När nu USA är uppe så tipsar jag om William Lane Craig som är en fantastisk apologet. Dubbeldoktor i filosofi och teologi som han är här han på ett lugnt och sansat sett gjort mos av det bästa motstånd nyateismen kunnat bjuda. Hedenius hade han ätit till frukost.

    Dr. Craig menar f.ö. att det finns rena förnuftsskäl till kristen tro eftersom en källkritisk läsning av NT leder till att det är en historisk sanning att Jesus uppstod från de döda. Alla andra förklaringar är mer komplicerade och Occams rakkniv skär då bort dem.

    Sök efter honom på Youtube!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller bara att få med premisserna.

      Radera
    2. Kreeft är än bättre. Rekommenderas å det varmaste...

      Radera
  13. "Vi förlorar inte vår tro, den slutar att prägla vårt liv - det är det hela." Georges Bernanos i "Prästmans dagbok"......

    SvaraRadera
  14. Anonym och Argus,

    Varför är en gemensam folkkyrka ett problem i ett kristet land? Jag ser den som en oerhörd tillgång med dess öppna famn, låga trösklar, demokratiska organisation m m. m m?

    Det är så bedrövligt att på denna bloggs kommentatorsfält ständigt läsa detta ifrågasättande av en sådan kyrka, denna nedgörande, osakliga - ibland vettlösa - kritik av folkkyrkan. Detta alldeles särskilt som ingen av prickskyttarna förmår presentera ett realistiskt alternativ; deras önskade kyrka, sådan den framträder i olika texter, saknar varje möjlighet att bli något annat än en svag kyrkopust för ett fåtal i landet.

    Till Argus är bara att notera min återkommande statistik över hur antalet tillhöriga minskat i kyrkan sedan skilsmässan mellan kyrkan och staten genomfördes.

    Det är förstås en tråkig statistik, som dock borde mana till eftertanke hos dem som var ansvariga för det spräckta äktenskapet.

    Jag vädjar därför ånyo - till den verkan det hava kan - om realism och förnuft, om ett annat synsätt än det förutfattade och dogmatiska på kyrkans möjligheter.

    Det är inte fel att ändra sig, om nuvarande färdväg leder fel. Gör det någon gång, ni som alltid ser fel och brister i den demokratiska folkkyrkan och som mantra tycks ha att städse försöka skjuta den i sank.
    Dessutom blir debatten ensidig och förutbestämd och handlar i stort bara om från vilket håll giftpilarna skall avlossas.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu tror BOD att statskyrkan kan återinföras.

      Om statskyrkan gäller det samma som för Österrike, när Napoleon år 1804 övervägde att stycka upp det besegrade imperiet (liksom man senare gjorde efter Andra Världskriget). Utrikesministern Talleyrand svarade:

      -Det ligger visserligen i Ers Majestäts makt att utplåna Österrike, men inte ens Ers Majestät har makten att sedan återskapa det!

      Och icke ens BOD har makten att återskapa en svensk statskyrka.


      GG

      Radera
  15. Du måste bara inse och erkänna att när kyrkor inte firar gudstjänst, när församlingar slås samman för att det inte finns ekonomi och personal till de sk "förtroende"posterna (om uppdraget skulle utgått från de små men dock existerande gudstjänstfirarna hade det funnits folk) så upplöses själva begreppet. Dags hela ansats är att i förtvivlan skrika ut att det går åt helvete. Det är hög tid att dra i handbromsen, prioritera och omfördela, inte för att bygga nya kanslier utan för att inse att vi behöver former för närmast symboliska gudstjänstgrupper nästa generation, om det nu öht går. Annars blir det inga gudstjänster utanför våra städer. Jovisst, förrättningar. Men en förrättningskyrka är och kommer inte att vara någon egentlig kyrka. Om inte annat inser de unga det. Möjligtvis att det går så långt att eleverna i skolorna kommer att fråga efter undervisning i kristen tro. Om rektor godkänner så är det Ok. Kyrkoherden i den staden har ingen aning om vilka ungdomar som ev ställer sina frågor om livsmening och evangeliet. Ja, det fanns någon kyrka öppen i var stad i det gamla Sovjet. Det fanns religionsfrihet. Men vilken idiot skulle ha vett att gå till ett ställe som dömts ut för 100 år sedan annat än att ev se på konst och höra vacker musik? Kyrkans Tidning försöker förtvivlat inge lite hopp i den annars fasansfulla statistiken. Det enda är att skicka en stor expedition till östtyskland och se och lära av läget där. Så kommer det att bli här. "Folkkyrka" jovisst men för vem?
    Fö är det intressant att känna tystnaden omkring tanken att KGB skulle spätt på den befrielseteologiska trenden, den som nu sitter med handboksrevisionen i sin hand. Kan du göra någon skillnad där så lycka till. Kan du försvara böner i Jesu namn så kommer du att gå till eftervärlden. Får du med någon bön med tilltalet Himmelske Fader så har du gjort storverk. Om det blir böner med alla tre då finns det kanske hopp.

    SvaraRadera
  16. EKID, 1. Tillbaka till STATSKYRKAN! 2. FOLKKYRKAN och 3. POLITRUK-
    KYRKAN! mina herrar.

    SvaraRadera