torsdag 7 maj 2015

Hos Frasse

Antje Jackelén har varit i Rom och med mycket annat också mött vår vän Frasse. Hon nämnde Anders Ruuths namn. Han var svensk präst i Argentina och vän med Frasse. Det var en passus som gladde men som i översättning blir lite konstig. Frasse tackade sin "kära syster" för "utnämningen av Anders Ruuth" vilket på mer begriplig svenska ska förstås att han  tackade för att hon nämnde Anders Ruuth. Väl att Bloggardag finns och kan förklara ekumenikens mysterier.

Pigg, käck och munter är denna bloggsida.
Hade jag varit glatt övertygad om att riksdagsbeslutet 1958 varit en invändningsfri förståelse av Guds vilja och ett reformationsbeslut styrt av Guds Ord och Andens mäktiga gärningar, hade jag dock varit bekymrad nu. Påven hälsade Svenska kyrkans ärkebiskop med orden:
"Bästa Fru Jackelén, bästa syster, kära vänner!"
Tidigare svenska ärkebiskopar på besök i Rom hälsades väl inte med ett käckt "herr"?
Men vad skulle han säga?
Han tror inte reformen. Han uppfattar Antje Jackelén som kyrkoledare men inte som ärkebiskop. Det finns de som skulle tänka efter lite innan de blir upprörda, men antagligen har de, ögonblickligen, blivit så upprörda att de inte vill tänka.

För oss som med Frasse inte övertygats är det lite sorgligt. Inte vad han säger, han gör så gott han kan och vill vara personligt vänlig, men att detta är vår ekumeniska situation. Så mycket roligare att den romersk-katolska kyrkan och Lutherska världsförbundets firande av reformationsjubiléet förläggs till Lund. Få - om någon - tycks ha löst rebusen jag fick ihop på ett lurigt sätt. Det betyder i vart fall att en ekumenisk begivenhet äger rum i Sverige. Det kunde utmana till läsning av dokumentet From Conflict to Communion. Luheran-Catholic Commemoration of the Reformation in 2017.
Hur skulle ni få veta intressanta nyheter om inte Bloggardag fanns? Men den lilla boken har vi inte studerat på kontraktskonventen för att förbereda firandet. Ekumenik är inte vad ekumenik var för 25 år sedan. Det får vi hålla KG Hammar ansvarig för. Då började den istid i det ekumeniska som gjort att Svenska kyrkan inte självklart längre kan uppfattas vara en brokyrka. Det är som företrädare för Svenska kyrkan Antje dock kan hälsas med orden "Bästa Fru Jackelén" och som "bästa syster". Frasse gör det bästa möjliga av situationen. Och det är väl lika bra att vi ser hur det är och lagar efter läge.

Vad är det?
Det är att ta nya ekumeniska ansatser, dvs läsa på. Luther är ett trons vittne, hette det 1984 och det finns mycket material om det lutherska och det romerska. Vi skulle må bra av att återgå till det evangeliska katolicitetsanspråket för att därmed kunna konfrontera oss med frågan hur katolska vi är i jämförelse med bekännelsen. Det finns romerska katoliker som inte riktigt förstått splittringen inom den egna kyrkan. Det är oss ingen anledningen till Schadenfreude. Det finns svenskkyrkliga som är goda calvinister, reformerta i tanke, ord och handling. Reformationsjubiléet är en god anledning att försöka förstå vad som är vad och därmed försöka ställa mer produktiva frågor än vad det officiösa firandet riktigt förmår. Vad händer om vi ser reformationen som en själavårdsrörelse som måste ställa sanningsfrågor?

Det finns en inomkyrklig ekumenik att ta på allvar också. Splittringen inom Svenska kyrkan strider mot Kristi vilja, är en skandal för världen och ett hinder för den viktigaste uppgiften att förkunna evangeliet för hela skapelsen. Vi försökte en gång hantera den genom att tala om Kyrka Ämbete Enhet och dokumentet kom för 22 år sedan. Det gick från tryckpressen närmast rakt ner i papperskorgen och fick aldrig, som samtalsgruppen tänkt, diskuteras. Biskopsmötet och dåvarande kyrkostyrelsen var klara i saken och körde därmed över sina egna representanter i gruppen. Vi andra fick godkänt av våra sändande organ. Där sas vad jag upprepat att det finns "två hedervärda uppfattningar", en formulering som upprörde ett par kvinnliga präster och nu på denna bloggsida Lars Borgström. Nu betyder inte "hedervärd" att en av uppfattningarna inte kan vara eller är felaktig. Den betyder att min meningsmotståndare inte är ohederlig. Ordningen med kvinnor i prästämbetet kan försvaras av människor vars kristna tro jag inte sätter ifråga. De tänker att saken gäller en ordningsfråga, där vi har både frihet och ansvar att fatta beslut. Den som tänker så, kan förstås enkelt införa en nyordning om evangeliet kräver att en anstöt tas bort. Margit Sahlin tänkte så. Jag tänkte så också och ville gärna försvara nyordningen. Var jag inte hedervärd då? Vari skulle det ohederliga bestå? Jag läste på. Läste Margits bok Man och kvinna i Kristi kyrka och en del annat och drabbades av insikten att som det gått till i den här frågan, kan man inte förfara. Är inte detta en hedervärd uppfattning efter ett försök att arbeta med frågan? Så kom Bibelsyn och bibelbruk där majoriteten argumenterar hermeneutiskt och försvarar reformen. Det var hedervärt inte minst som Bibelkommissionen rensade upp i buskargumentationen mot de s k kvinnoprästmotståndarna. Men argumenten övertygade inte. Bara för att jag fann argumenten svaga och undflyende var de förstås inte ohederliga.

Jag tycker fortfarande att ordet "hedervärda" borde gå att använda för att beskriva också ställningstaganden jag finner felaktiga. Man får som Frasse försöka vara så artig och vänlig som det går.

På väg hem från kyrkostyrelsen mötte jag Jörn Svensson på Stockholms Central. Han fyller snart 80. Jag tror vi båda blev glada över mötet. Jag blev och han sa att han blev. På många sätt är Jörn en omutlig intellektuell och fortsatte vara det också i riksdagen. Han går självfallet in under kategorin "hedervärd". Han har inte bländats men inte heller förbittrats av livet i salongerna. Inte ens av livet i byråkratin.

Tidningarna kom mycket sent, vilket betyder att tidningsbudet nog insjuknat. Jag styrde om irritationen till omtänksamhet och blev mycket glad över denna min helgade hållning. Kyrkans Tidning läste jag först nu och kände igen tongångarna från Neues Deutschland. Usel ledare där "prästen" i Jönköping, som ringde i klockorna för ett år sedan lyftes fram. Präster! De var i vart fall flera. I övrigt kyrkligt självförhärligande. Här är nya Kyrkans Tidning. Och så stort uppslaget att Antje var i Rom. Det nämndes inte att KG portades ett tag. Men Antje. åtföljd av fyra manliga medarbetare, vae "synnerligen nöjd med helheten av besöket i Vatikanen". Oh vi får veta att Anders Ruuth "uppenbarligen" har "betytt en del för Franciskus andliga utveckling". Hur fick vi veta det? Det sa han i vart fall inte, Frasse.

Men i korthet. Läs Kyrkans Tidning och gläd er över budskapet, det varierade men entydiga: Allt står väl till. Och, som det heter i Kyrkans Tidning: "Antje fick sin stund med påven."

37 kommentarer:

  1. Med tanke på att ganska få svenskar idag sympatiserar med den poitiska ideologi Jörn Svensson omhuldade då, så är det hedervärt av bloggaren att kalla honom hedervärd.
    Man kan ju kalla varandra hedervärd om argumentationen bakom åsikterna är hedervärda även om åsikterna går isår.

    SvaraRadera
  2. Ja, tänkaren Jörn Svensson är enligt Jonas Gardell i Torka aldrig tårar utan handskar, "den ende riksdagsman som någonsin brytt sig om homosexuella och som år efter år oförtröttligt skriver motioner i frågan och ställer ansvariga ministrar till svars". Han är också den som uppfordrat oss: "Du ska ta ledningen och makten." Lägre än så bör den som vill förändra ett samhälle aldrig sikta, hur förföljd och nedtryckt den än känner sej. Både bolsjevikklicken, Rfsl och Sverigedemokraterna (utan alla jämförelser i övrigt) har visat att ungefär vad som helst är möjligt bara ambitionen och offerviljan finns.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tog folkvandrande germaner makten i Romarriket. IS i MÖ, fascisterna i Italien och bolsjevikerna i Petrograd.

      GG

      Radera
    2. Exakt GG. Just därför behövs maktkampen ibland. (Christian Braw tar upp det här i en bok om ledarskap). Man vet aldrig vilka som annars kan känna sej manade, nämligen. Och maktkampen måste föras ärligt, i medvetande om att makt kan korrumpera och att absolut makt korrumperar totalt.

      Radera
  3. Det finns en ekumenisk ansats,långt bredare än Dr Martin Luthers, som lades fram redan 1530 och som Laurentius Petri tog fasta på i KO 1571: Confessio Augustana. Före istiden, medan det ännu var varmt i ekumeniken efter den helige Johannes den XXIII, tog vi initiativ till "Förbundet för Kristen Enhet", FKE, vilket firar 50 år i höst. Det kunde DS ha nämnt. Vad det gick ut på kan läsas i skriften "Katolsk tro i Svenska kyrkan". Den håller ännu, även om den inte riktigt nådde in i Dacke-land. Och Dacke hade ju av politiska skäl helst velat ha det som det var. "Tolle lege", när DS nu ändå uppmanar till det efter den påvliga markeringen.

    SvaraRadera
  4. "I ett framtida, socialistiskt Sverige, har ni kristna givetvis full religionsfrihet. Så länge ni bygger socialismen med oss!"

    deklarerade Jörn Svensson vänligt lugnande, när han kämpade om makten med Gudrun S.

    Det motsvarar väl egentligen vad IS säger? "Islam, betala eller döden"?

    J

    SvaraRadera
  5. Hur rapporten 'From Conflict to Communion' behandlas i de olika kontrakten, vet jag inte. I Missionsprovinsen är det dock så att rapporten gavs stort utrymme redan vid prästmötet hösten 2013.

    SvaraRadera
  6. Frasse är supercool, bland annat för att han har insett att hunden ibland får ta med sig husse in i himlen. Men lite oartig var han allt mot ärkebiskopen (och ja, jag förstår "tros"-invändningarna men jag tycker så i alla fall). Är det korrekt att kalla Vickan för fru Westling och inte för kronprinsessan Victoria för att man inte själv tror på kvinnlig tronföljd? Eller för Jackelén att inte kalla honom vad hon nu kallar honom, eftersom Svenska kyrkan inte tror på påvens roll? Och varför Dag är det tråkigt att påven måste säga fru Jackelén när du själv kallar katolska kyrkan för en villolära? Vad en villolära tror borde väl inte vara så viktigt?

    SvaraRadera
  7. Jag vet inte om jag skrev "tror på kvinnlig tronföljd" i kommentaren men det ska naturligtvis vara anse att vi ska ha kvinnlig tronföljd så ni behöver inte upplysa mig om skillnaden där.

    SvaraRadera
  8. Rapporten 'From Conflict to Communion' är under översättning på uppdrag av Kyrkans hus i Uppsala och Stockholms katolska stift. Planen är att den publiceras efter sommaren. Detta vet jag eftersom det är jag som gör översättningsarbetet.
    Mikael Löwegren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gott så men nog borde man i nådens år 2015 kunna förutsätta att präster kan läsa en engelsk originaltext istället för att invänta en översättning?

      Radera
    2. Jag 7ndrar vilken "communion" det är som avses då avståndet mellan Katolska Kyrkan och Svky hela tiden ökar. KK står kvar där hon alltid stått och Svkys nomenklatura har "satt den nya religionens segel" för allt mer vidlyftiga irrfärder!
      Antony

      Radera
    3. Det skulle kunna bli bra kontraktskonvent till hösten i Allbo-Sunnerbo kontrakt om DS uppslag och MLs översättning togs till vara. Det verkar som om saker och ting har nått ända in i Dacke-land med både uppslagsgivaren och översättaren boende i kontraktet.
      Johan Kalin

      Radera
  9. Dag tycks vilja se det mesta i ljuset av Svenska kyrkans beslut 1958, men Anders Wejryd benämndes som "Il dottore Anders Wejryd" (f ö trots att han inte var disputerad) 2007. Såväl Anders Wejryd som Antje Jackelén refererades därtill som "ärkebiskop av Uppsala". Ingen större skillnad där alltså.

    Jakob Wirén
    Ärkebiskopens teologiska sekreterare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara en nyfiken undran.
      Vilka andra typer av sekreterare har ärkebiskopen förutom en teologisk sekreterare?

      Radera
    2. En pressekreterare och en administrativ sekreterare (assistent).

      / Jakob

      Radera
    3. Att hans helighet biskopen av Rom inte betraktar en kvinna som biskop i verklig mening torde inte vara någon nyhet. Hade däremot titulaturen varit annorlunda för manliga svenskkyrkliga biskopar så hade det varit synnerligen anmärkningsvärt eftersom det hade antytt en acceptans för Svenska Kyrkans vigningar. Detta hade ku inte blottats tydligt om en titulatur som tidigare uppfattats som en artighet hade försvunnit vid besök av en kvinnlig biskop. Jag tror Vatikanen aktar sig noga för att hamna i det läget.

      Radera
    4. Fr o m nu är Bill min pressekreterare och Bull min teologiske sekreterare.

      Pelle ville inte bli min administrative sekreterare, sa han. Den Svanslösingen!

      Elaka Katten Måns

      Radera
    5. Propaganda sa Bill, nya profeter sa Bull!
      Antony

      Radera
    6. Vad kallar en svensk ÄB påven för, blev jag nyfiken på att veta, Jakob?

      Radera
    7. Man undrar ju hur många sorters sekreterare Frasse håller sig med? Föregångaren Bengan kanske hade fler?

      Radera
    8. "Your Holiness" sa Antje. Det behöver vi kanske inte kalla in ärkebiskopens teologiska expert för att veta. Jag visste.

      Radera
    9. Fru Jackeléns möte med den Helige Fadern påminner mig om en viss tysk korprals möte med en finsk marskalk, det var uppenbart vem som bar upp den sanna auktoriteten, utan att vederbörande bar handskar eller rökte cigarr!
      Antony

      Radera
  10. Det är ju skönt att de sista självständigt tänkande människorna på KT äntligen tystats från Kyrkans Hus. Läsekretsen får njuta av hafsigt hopbloggade meningslösheten. "Ingen demokrati utan tredje statsmakten" borde vara parollen.

    SvaraRadera
  11. Bloggardag: "Hade jag varit glatt övertygad om att riksdagsbeslutet 1958 varit en invändningsfri förståelse av Guds vilja och ett reformationsbeslut styrt av Guds Ord och Andens mäktiga gärningar, hade jag dock varit bekymrad nu. "
    Vad då för "mäktiga" gärningar? Jag är nyfiken.
    Tänk om Gud hade sagt mycket, mycket mer än vad som står i Bibeln idag om Han hade fått en ärlig chans. Så att den manliga fåfängan inte fått styra sådant när de valde vad som skulle med i boken.

    En anonym en

    SvaraRadera
  12. Kanske var Pippi Långstrump Guds Dotter. Tvärtom vad gäller Jesus så var MAMMAN och inte pappan den förälder som var i Himlen och en mänskliga halvan representerades av en vanlig man. Undrar hur befruktningen av denna Guds Dotter gått till.
    Pippi spikades inte på korset om Jesus, Hon åt spikarna istället. Vilka hemska magsmärtor hon måste ha genomlidit! Och vad starkt hennes blod måste varit när hon fick i sig så mycket järn. Hennes hår var rött som planeten Mars där det finns mycket järnoxid. Man kan inte tvivla på att hon åt spikar för det har man fångat på film för vem som helst att se. Men de som inte har den Heliga Andan kan naturligtvis inte tro detta.

    Trams? Ja. Som ämbetsfrågan, åtminstone i jämförelse med frälsningsfrågan.

    En anonym en

    SvaraRadera
  13. Dags tre sista bloggar har jag läst med mycket stor behållning. Dessutom gläds jag åt +Björns sista inlägg om FKE, vars lilla skrift Katolsk tro i Svenska kyrkan är mycket viktig. Mötet med Missourisynoden 2011 innebar för mig en förnyad kärlek till den lutherska spiritualiteten. Efter att ha plöjt igenom ett stort antal böcker om luthersk teologi kan jag betrakta mig som nästan luthersk konfessionalist, men OBS bara "nästan", alldenstund jag också vill ha med hela den katolska mariologin, samtliga sju sakrament och en biblisk syn på påveämbetet, ungefär så som den utövas av nutida påvar. Avlat och skärseld kan jag avstå från. Den lutherska teologin kan, enligt min uppfattning, endast förstås inom den västerländska kyrkan (läs: RKK) och inte vid sidan av den och allra minst i motsats till den. När Svenska kyrkan en gång kommer att återförenas med biskopen i Rom så bör Martin Luther kunna upphöjas till en av Kyrkans stora lärare vid sidan av Augustinus, Ignatius av L , Joseph Ratzinger m.fl.
    Det är väl helt i enlighet med Confessio Augustanas intention.
    Roland Kristensson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roland Kristensson
      Mycket intressant, och - om jag har förstått dig rätt - nära vad jag tror. Hela den katolska mariologin? Tja, åtmintone alla delar av densamma som jag känner till. Det vore att göra Svenska kyrkan rättvis, eftersom den katolska mariologin hann få ett så starkt fäste i Sverige under medeltiden, så att den torde vara bäst bevarad i Sverige av alla protestantiska länder efter reformationen. Själv är jag döpt i den domkyrka som bär den heliga jungruns namn ("Domkyrkan Vår Fru") och vars äldsta del invgides på hennes himmelfärdsdag.

      Skärselden och dogmen om påvens ofelbarhet kan jag avstå från. Vad gäller de sju sakramenten, som erkände Luther två och tvekade om tre. I den svenska katekesutvecklingen, som var ett tillägg till nyöversättningen 1978 av Luthers lilla katekes, nämns fyra sakrament, som Svk tror på. För Luther själv är sakramenten något som Gud har instiftat, och inte något som människor har "infört". Med den inställningen kan det finnas ytterligare sakrament, fastän vi människor inte vet särket om de är sakrament. I detta fall bör vi rådgöra med Katolska kyrkan angående bevis. Luther själv lär ha haft en mer positiv inställning till Maria än de kyrkobildningar som bär hans namn.

      Jag hoppas också på en återförening med ärkebiskopen av Rom. Ja, jag kan t.o.m. acceptera "under påven", om vi bara slippper ofelbarheten. Jag kan tänka mig en återförening i form av koncentriska cirklar, med Rom som medelunkt. Den innersta cirkeln är då givetvis den nuvarande Katolska kyrkan, som tror på allt som RKK lär. Svk bör i det läget inte hamna längre ut än inom tredje cirkeln. Längst ut protestantiska samfund, som har allvarliga invändningar mot katolicismen och inte tror på några sakrament alls.

      Om inte Svk hade "dummat sig" hade vi kanske fått nattvardsgemenskap med RKK under Ratzingers tid som påve. Han var den mest "lutherska" påven någonsin. Ekumenik är inte bara "samarbete" (det kan hållas inom den "interreligiösa dialogen", som vi kan ha även med muslimer) utan ett närmande med sammansmältning till ett som slutmål. Konung Johan III:s förhandlingsinvit till RKK borde vara aktuell ännu idag.

      Det var ett förslag med undantag (bl.a rätt för präster att gifta sig) för Svk från de katolska ordningarna. Om de beviljades hade den svenska kungen kunnat erkänna biskopen av Rom som överhuvud även för den svenska kyrkan. Något annat hade inte varit inrikespolitiskt möjligt för den svenska kungen, som troligen för sin rent personliga del hade kunnat gå längre. Den dåvarande Katolska kyrkan hade en alltför sekteristisk inställning till Sverige, då man krävde total underkastelse.

      Radera
  14. Men att någon av alla er "lärde" på denna blogg beskriver hur kristen tro ska praktiseras i det verkliga livet är kanske inte att hoppas på? Kristen tro handlar tydligen främst om ordmässiga skrytbyggen ackompanjerade av termer på grekiska och latin?

    Förlåt. Jag har hoppats för mycket. Återgå nu till ert pyssel och hoppas ni är glada så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Facktermer är inte att förakta. En bra metod att lära, är att hänga upp kunskapen på termerna.

      P

      Radera
    2. Anna, om du vill se lite mer av kristen tro i praktiken kan du följa med till sopplunchen någon lördag.
      Ingen grekiska, men väl polska och rumänska kommer väl till pass.

      Radera
    3. Peter T: Jo jag vet. Sopplunch (detta förhatliga ord) har jag känt till sedan barnsben, då båda mina föräldrar jobbade i kyrkan som musiker, men kanske var det inte så mycket rumänska på den tiden.
      Jag vet att kristendom utövas i praktiken men tycker också att det är lite väl mycket snoppmätning här ibland. Och inte så mycket soppmätning.

      Radera
    4. Soppätning menade jag.

      Radera
    5. Anna, jag tänkte mer att du kunde vara intresserad av att hjälpa till på sopplunchen nu. Vi behöver fler frivilliga och du verkar bo tillräckligt nära. Du har nog förutsättningar att passa in bland andra frivilligarbetare.
      Det har egentligen inget med bloggposten att göra.

      Radera
    6. Tillräckligt nära? Har inte alla församlingar soppluncher? Fast de brukar vara på onsdagar i min församling. Jag brukade servera på begravningskaffen där under studietiden.

      Radera
    7. Peter T: Men annars är tanken god, ville jag säga. Frivilligarbete är gott inte bara för de som får hjälp utan för den som hjälper också som blir stärkt av att göra något för andra och inte bara för sig själv.

      Radera
  15. KT:s rubriksättning är inte den allra bästa om vi skall vara snälla. Vad sägs om: ANTJE FICK SIN STUND MED PÅVEN. För övrigt präglas artikeln, vilken jag dock inte läst i detalj utan bara "skannat" av glömska. Då tänker jag på Birgittajubileet 1991 då äb Bertil Werkström tjänstgjorde vid altaret i Peterskyrkan. Den nuvarande protestantifieringen gör detta otänkbart såvida inte RKK förfaller, men det är inte troligt.

    SvaraRadera