fredag 29 maj 2015

Varför blir det så här?

Jag sitter på norra Öland och känner mig inte helt uppdaterad. Handlingar, papper, en pärm med material finns på Småland, som det heter på Öland. Men så många nyheter når mig här i Vedborm, där överstarna Salander och Busse har varsin sommarstuga, som de minnesgoda vet. I går kväll tärdes uppfriskande drycker av säd och druva. Konstigt att folk aldrig lär sig att inte blanda. I dag ska jag till Alvedsjö och därtill en sväng till Rosas Handel. Men lite suckesamt är det när jag fattar att kyrkohandboksarbetet hamnat i nya problem.

Varför fungerar det så uselt när vi ska göra något tillsammans i Svenska kyrkan? Bekännelsearbetet havererade. Det skulle vara ett prestigeprojekt. Ludvig Jönsson, pastor primarius, hade skrivit kyrkomötesmotion ihop med professor Persson och biskop Ahrén om ett bekännelsearbete. Det havererade storslaget och dåvarande kyrkostyrelsens arbetsutskott fick ta nya tag. Det gick självfallet inte att säga vem som drog upp linjerna för nystarten av det arbetet men något av historiens ironi var det allt. 1993 kunde vi konstatera at det fungerat hyfsat bra med Lilla Boken om kristen tro i 3 miljoner ex och Stora boken tryckt i 400 000. Om jag minns rätt. Stor mobilisering genom att alla kontraktsprostar drogs in i arbetet liksom en kyrkorådsordförande från varje kontrakt. 360 vänner hade på så vis enrollerats till satsningen.

Nu är det inte samma entusiasm.
Jag förstod av ett radioinslag att det var hemligt vilka experter som skulle biträda arbetet. Några från Svenska Akademien är med för att språkgranska. Men musikexperterna gav sig tydligen iväg. De hade inte blivit lyssnade på. Varför blir det så? Vem är det som inte kan få ihop olikheter till ett lag? Eller är det så enkelt att Gud låter välsignelsen vika från Svenska kyrkan och då spelar det ingen som helst roll vad vi gör?

Jag förvånas över att Christer Pahlmblad inte dragits in i arbetet. Hans bok /Artos/ handlar om just dessa frågor och han har dokumenterat sig vara en framstående liturgiexpert. Varför har inte han en alldeles självklar plats? Är svaret kyrkopolitiskt eller sakligt? Stavas ordet Skandal eller skandal? Och det finns fler som arbetat med missalen som i andra kyrkor nog kommit till nytta utan tövan -de båda sakkunniga Isacson och Löwegren, missalemakare till exempel.

Är problemet att just bristen på bredd skapar de interna konflikterna? Det blir för småttigt, för att inte säga larvigt?

Vad ska då kyrkostyrelsen göra, den styrelse som försökte styra upp arbetet? Kan styrelsen styra än mer bestämt? Eller är hela processen numera ödesbestämd? I så fall blir inte målsättningen om högsta kvalitet möjlig att uppfylla. Då får vi nöja oss med målsättningen att göra det bästa möjliga av situationen - och det blir nog inte alls bra.

Jag suckar. Jag hade velat vara stolt över Svenska kyrkan. Nu är jag mest bekymrad. Då kan man förstås säga som en präst jag mötte i går: "Vi får fokusera på det som är positivt." Så säger de soldater som vet att de förlorat slaget - och efterhand går de under. Jag säger: "Vi får fokusera på det som ska göras." Ingenting mindre. Det betyder kallelsen, den oundvikliga, till kyrkokritik och kyrkoförbättring. Då finns faktiskt ingen tid över för konflikter som inte för oss framåt. Konflikträdd är jag inte. Men ska det nu vara konflikter tycker jag det ska handla om kreativa konflikter. Crister Enanders bok om sådana läser jag just nu. I motstånd växer tanken, Heudruns Förlad.

Dagens Moqvist:
Akta dig för dem som tror sig veta allt! Men våga dig närmare den öppna graven från ditt eget håll.

31 kommentarer:

  1. Moqvist lilla kråka skulle ut och åka, hade med sig visdomsorden. Än slank hon hit....och än slank hon dit...och än slank hon ner i graven!
    Antony

    SvaraRadera
  2. Vi har i mycket en god handbok. Varför inte låta den vara en tid, kanske några decennier till, så att vi får fram fler experter och ett bättre klimat? Även om Pahlmblad är ett lysande exempel så verkar det tyvärr som kunskap i mycket är en försummad egenskap i detta handboksarbete.

    Dessutom, om svenska kyrkan ska gå under teologiskt så kunde den väl få göra det med bevarad renlärig teologi i handboken? Försöksordningarna svämmar över av bristfällig teologi och är kryddad med villoläror och en och annan pekoral. Varför nydikta det kyrkan hållit fast vid mycket länge? Varför omformulera bibelord så att saknar innehåll? Skulle Johannes döparen exempelvis kännas vid vissa av de Agnus Dei varianter som släppts lösa på församlingar som tyvärr tror att det som kommer från den obestämda "kyrkan" i alla fall är i enlighet med den Kyrkans tro som bekänns?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur skall vi annars kunna få in abrahamitiska perspektiv, Livgiverskan och genusinklusivitet?

      Här måste till nya, styva och breda kvastar!

      (...?...)


      GG

      Radera
  3. På sista tiden har en allt mer besvärande tanke ständigt återkommit när jag funderat på att en ny handbok tas fram inom SvK. Är det verkligen rätt med en egen handbok? Borde det inte istället vara omöjligt för SvK, den romerska kyrkan och liturgiskt rika frikyrkor att gemensamt ta fram en handbok för hur den västliga riten bör gestaltas på svenska? De teologiska skiljelinjerna borde inte slå igenom tydligt i klassiskt hållen liturgi, eller kunna hanteras med vissa alternativ. Vilket uttryck för kristen enhet det skulle vara! Vilken trygghet att som kristen veta att man i en stor bredd av olika samfund skulle känna igen sig i hur gudstjänsten gestaltas.

    SvKs handboksarbete torde lida av att sammanhanget är för litet. För få tillåts vara med. Bredden behöver öka på ett eller annat sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja kan vi ha gemensam bibelöversättning och psalmbok, så ...

      Lars Jensen

      Radera
  4. Handboksförslag har gått i graven förr. Åtskilliga. Förmodligen för att de försökt anpassa till tidens trender, som med säkerhet kan beräknas vara passé, när det i så fall skulle vara färdigt. Den s.k. 42:an är väl det bästa hittills även om 86:.an också duger i urval och med tillägg som i Artos förlagsutgåva. Lägg lugnt ner det nu pågående! Det är redan kört, som det heter.

    SvaraRadera
  5. Populistens inlägg är tänkvärt. Utan att vara någon anhängare av Röda boken tycker jag verkligen (liksom Luther) att vi bör vara så allmänkyrkliga som möjligt.

    Den anonyme kommentatorns påpekande att god liturgi i stor utsträckning bygger på direkta skriftord är också viktigt - jag var på en studiedag på kyrkohandboken och det är ju direkt skrämmande att många inte tycks inse att Agnus Dei bygger just på Johannes Döparens ord om "Guds Lamm som borttager världens synder". De orden leker man inte med hur som helst, även om t.ex. den anglikanska "folkvarianten" är helt OK. Vissa av alternativförslagen saknade ju täckning i bibelordet och att begreppet "synd" då försvann var ju helt följdriktigt.

    Så bedrövligt okunnig om sammanhanget skulle Christer Pahlmblad aldrig visat sej vara. Jag instämmer helt med bloggaren om att f. föreståndaren vore ett fynd för varje handbokskommitté (trots otaliga utbringanden av "föreståndarens enfaldiga ve" från Alitah-balkongen och trots att Pahlmblad efter sin avgång som föreståndare för Stiftelsen vägrade låta sej intervjuas av lokaltidningen P-bladet, efter Bosse Branders tillträde namnändrad till Brandposten)

    SvaraRadera
  6. Dag frågar sig: "Eller är det så enkelt att Gud låter välsignelsen vika från Svenska kyrkan och då spelar det ingen som helst roll vad vi gör?"

    Ja, den frågan är nog mer "Dagens sanning" och ett konstaterande än en profetisk röst.

    Varför inte slutligen inse att SvK är förlorad och bryta på allvar och gå ur och istället ansluta sig till den kyrka som Herren vill och kan välsigna och som de facto också har sina röttet i SvK, jag syftar alltså på Missionsprovinsen.

    Varför hålla på och klaga på den helt urspårade SvK, när det finns en Svensk Luthersk Evangelisk Kyrka som inte sålt sin själ till världen och den onde.

    Tänk om vi fick minst en koinoia i varje pastorat. Tänk vad Herren skulle kunna göra genom varje sådan del i sin kyrka. Vi skulle slippa hålla på och beklaga oss för varje ytterligare avsteg som SvK tar från vad Bibeln lär och kunde istället fullgöra vår uppgift att följa Jesu missionsbefallning i Matt 28:19-20.

    www.missionsprovinsen.se

    svante

    SvaraRadera
    Svar
    1. Försök inte att framställa Missionsprovinsen som det enda eller bästa alternativet till Svenska kyrkan. Om Svenska kyrkan är förlorad vet bara Gud, men jag medger ju att det ser mörkt ut på de flesta håll. Än finns det många kvar som önskar en annan utveckling, men som är uppgivna och känner sig ensamma.

      Radera
  7. Handboksarbetet torde kunna jämföras med att "skriva" ikoner inte att "måla" ikoner. Våra gudstjänster skall gestalta tillbedjan av levande Gud i Kristi Ande och Sanning. Då duger inte det närvarande kulturmaterialet. Inte skall vi på nytt tillverka nutidens guldkalvar och dansa runt dem.

    SvaraRadera
  8. Det var ett utmärkt citat av Anders Moqvist, tycker jag. Jag förstår om han är något av en idol för dig Dag.

    Har du själv skrivit några texter i församlingsblad m.m? Alltså inte bloggtexter, utan texter tänkta att vara allmänt uppbyggliga för församlingsmedlemmar? Det vore i så fall intressant att få läsa dessa. Kanske kan man hitta guldkorn där också?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna blir allt bättre, säger Pelle gillande.

      Va va de ja sa! replikerar Maja utan tvekan.


      EKM

      Radera
  9. "Dagens Moqvist" förtjänar tillägget att man i synnerhet inte ska lyssna på dem som saknar bibliska argument för att veta något.

    Kunskap om Gud och Guds vilja som helt förlitar sig på andra källor eller sådant flum som "andemening" och "helhet" borde enkelt avfärdas med det i viss kretsar populära "Då har man inte fattat någonting!"

    Den som ur ovanstående finner kritik mot en enkel kyrkoherde har grovt misstagit sig. Muskedundret är riktat åt ett helt annat håll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åt vilket håll då, Peter T?

      Radera
    2. Lite sublimiteter ska finnas kvar även i en bloggkommentar. Men googla på citatet och leta ungegär ett år tillbaka i tiden så får du en god ledtråd.

      I sin korta form är "Dagens Moqvist" riktigt sympatisk. Jag använder den själv som motivering för att läsa gamla kyrkofäder för att se om deras tankar är klokare än mina.

      Radera
    3. Jag hittade citatet i ett församlingsblad ja. Förstår fortfarande inte din kommentar. "Muskeldundret är riktat åt ett annat håll" . ?

      Varför är citatet bara sympatiskt i sin korta form?

      Radera
    4. Förtydligande: Mitt användande av citatationstecken runt Dagens Moqvist tyder på att jag vill formulera en tanke runt citetet, inte kritisera den som citeras.

      Det direkta citatet är sympatiskt och andemeningen används av mig personligen, vilket återges i annan kommentar i denna tråd.

      Kh Moqvist och andra yttrar sig gärna tvärsäkert i tongångar som vill sortera ut månniskor efter åsikter. Åsikter som har sin tydliga förankrring i bibelordet.
      I min kyrkliga världsbild så bör man lyssna till bibliska argument och bemöta dem med andra bibliska argument. Den arianska striden på 300-talet är ett utmärkt exempel på hur man bör argumentera verbalt (även om man inte bör ta efter handgripligheterna).

      En sedemera framträdande person inom SvK har kritiserat en teologisk tolkning av bibeltext med att rent ut sagt säga att de som tolkar bibeln på så sätt "inte har fattat någonting". Detta sagt om ett textavsnitt som återges i trosbekännelsen.

      "Den som tror sig veta allt" kan då med visst fog appliceras även på sagesman eller vissa ledande företrädare inom SvK.

      Radera
    5. Peter T. Moqvist lär som hans arbetsgivare lär nuförtiden.

      När det gäller ärkebiskopen så var meningen "inte fattat nånting" inte bra, håller jag med om, och den låter också tvärsäker. Men annars är väl det som retar människor på den här bloggen just att hon inte uttalat sig tvärsäkert om saker som ni tycker att hon borde uttalat sig tvärsäkert om?

      Och jag menar också att ni missar att det inte kommer att finnas kyrka kvar att gå till om "kravet" för prästerna var den gammaldags synen. Och det förstår jag att en del av er vill, man menar att det vore ärligt att kyrkan gick under på rätta premisser, men jag tror inte alla av er vill det.

      Men att "göra under" känns fruktansvärt otidsenligt och är förknippat med penningkåta fanatiska TV-pastorer och sekter som Sai Baba som fick människor att tro att han ur inget frambringade "helig aska" ur sin hand när han klämde sönder en torkad kula koskit som han hållit gömd mellan fingrarna.

      Radera
    6. För att förtydliga: Kyrkan har problem oavsett "fåra". Om den konservativa fåran råder tänker människor "Jag kan inte tro detta. Det verkar inte sannolikt". Men den "fåra" som råder nu tänker människor "Det låter bra, men det är väl inte riktigt så det står" och den blir därmed försvagad.

      Radera
  10. Angående "Dagens Moqvist":

    1. Jag tycker att rådet "Akta dig för dem som tror sig veta allt!" är klokt!

    2. Orden "våga dig närmare den öppna graven från ditt eget håll" ger en god pastoral vägledning tillsammans med de ord Anders skriver i fortsättningen: "Gud lever. Vi får leva även om vi dör. Så säger Jesus om att tro. Det är en livshållning som håller."

    Henric

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Henrik och Anna. jag tittar in här ytterst sällan (bara när tex Andreas kommenterar här) och så ser jag detta fina ord som verkligen är bra. Trodde Dag ville vidareförmedla detta goda citat, men förstår av hans trogna fan clubs kommentarer att det var menat som hån. Obegripligt att en kristen uppfattar detta som på något sätt fel eller värt att håna. det var ju i det närmaste en parafras på Jesu ord om fariséerna och de vitmenade gravarna. Vi ska akta oss för fariséer som tror sig veta allt och gå till den öppna graven, inte till de prydligt vitmenade och stängda dito. Moqvist verkar vara en klok och andefylld människa.

      Radera
    2. Varför skall vi söka Den Levande bland de döda?

      Radera
    3. Lite kul att Thomas Andersson vill sluta fira påsk=)

      Radera
  11. Vem är det som inte kan få ihop olikheter till ett lag? Projektledaren har den rollen. Så bedrövligt lite kunskap i sammanhanget. Ge musikerna ledarrollen.
    HT

    SvaraRadera
  12. Ge musikerna ledarrollen i allt som gäller musiken. Vem man ska ge ledarrollen i teologiska frågor, det vet jag inte. Alla jag tänker på är döa. /Organist

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns gott om goda teologer med kunskaper i liturgik, dogmatik och annat som kan behövas i ett handboksarbete.

      Problemet är att de allra flesta inte hör till det "innegäng" som är de enda som accepteras av dagens ledning för Svenska kyrkan. Dessutom, om man ska tala om en närmast korrupt situation (utan att pengar antagligen är inblandade) kan man undra hur lätt vissa i innegänget kan bli docenter eller professorer jämfört med åtskilliga av dem som står utanför. Något är ruttet i den Svenska kyrkan och tyvärr verkar en del av ruttenheten finnas också i de teologiska fakulteterna.

      Radera
  13. Ang Moqvist citat:

    Doakör eller inte? Jag har principen att stort sett bara kommentera där jag menar mig ha något att säga. En helt annan sak är vad andra tycker.
    Alltnog. Jag ser det som positivt att han inte förnekar den öppna graven. Det finns/ fanns biskopar som manar / menade sig vara kristna men förnekar detta liksom det mesta faktiskt i den apostoliska trosbekännelsen.

    Vad jag saknar är utvecklandet av detta möte med graven från sitt eget håll. Smyger det kanske in något icke apostoliskt där? Vore intressant attläsa eventuell fortsättning / utveckling av resonemanget. Eller kanske inte ty är det gnostiskt vore det bara deprimerande och vi har redan mer än nog av gnostiska och värre sådana potentater på de högre befattningarna inom SVeK.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henrik fyllde på med fortsättningen här ovan. Lösryckta citat blir sällan rättvisande men det verkar vara klokt även i sitt sammanhang.

      Radera
  14. Angående liturgiskt författarskap så verkar det finnas en regel i den nutida svenska kyrkan som kan uttryckas så här:
    Den som kan han gör intet, den som inte kan han skriver.

    Den som kan stillas antagligen oftast av två skäl – lydnad mot handboken och insikten i hur svårt det är att framställa en bra, korrekt och hållbar liturgisk produkt.

    Den som inte kan inser inte svårigheterna och ser inte sitt eget misslyckande utan utsätter sin församling eller, i värsta fall, hela kyrkan för det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligen även ett mera allmänmänskligt problem och inom fler områden?

      Radera