måndag 1 juni 2015

Less

Jag kollar tidningarna och ser uppmärksamheten när det handlar om kyrkohandboken.
http://www.barometern.se/ledare/havererad-kyrkohandbok-ett-hot-mot-kulturarvet/
http://www.svd.se/boken-som-borde-engagera-kulturvarlden

Jag är faktiskt less och tycker lite synd om kyrkostyrelsen, som ville att det här arbetet skulle rulla på i god ordning. Det finns ju en del liturgiskt att försvara i Svenska kyrkan, om man säger så. Och nu blir det bara råddigt. Lilly Sofia Jönssons fråga borde inte kunna ställas - men nu är den ställd: "Prestige, inkompetens, personlojaliteter?"
Finns något svar?

Det allvarliga är väl en slags grundläggande aningslöshet när man ska låta välutbildade få sitta och kriarätta men inte vara med i arbetet. En kyrka som inte tar folk på allvar - känns fenomenet igen? Av somliga omedelbart! Det är det trista och på sitt sätt förfärande svaret. Denna stora kyrka, som gällde för att vara den största lutherska kyrkan innan väckelsen gick fram i Afrika (och strunta i att de flesta lutheranerna i Sverige inte hade en aning om vad det evangeliska går ut på!) är egentligen en liten kompiskrets, där ordet praktiseras som en slags "doing theology": Asinus asinum fricat. Det är latin och kan översättas "Les beaux esprits ses rencontrent". I kompiskretsen gäller det att vara inne. Andra som teologiskt skulle kunna uppfattas som medkristna är rakt av att betrakta som motkristna. Bara så att ni vet hur rollerna fördelats. Och så tror någon att arbetet med liturgifrågor ska gå bra!!!

Kraven på transparens måste väl resas kraftfullt nu. Lika kraftfullt som kraven på kompetens. I Lilly Sofia Jönsson återger vad präster sagt henne. Det är sammantaget bevis på att förväntningarna på en kyrkohandbok är högst begränsade. Hur mycket sämre ska den nya handboken bli? Med den sortens måttliga förväntningar från folket på det s k kyrkgolvet har Svenska kyrkan problem.

Annika Borg styr in på frågorna om ledarskapet i Svenska kyrkan.
Det gör hon väl inte fel i, men problemet är att en styrelse måste kunna förtroenden och räkna med att kanslifolket lever upp till de förtroenden som lämnas.

Sammantaget får kyrkostyrelsen ta tag i alltihop igen. Blåsa av alltihop och starta om alldeles från början med nytt folk eller styra upp än mer idogt. Vad återstår annars att göra? Huka och hoppas på det bästa samtidigt som man inte låtsas om kritik och avhopp?

Om det alltså inte förhåller sig på det viset, att välsignelsen viker från Svenska kyrkan. Det kan förstås vara så. Om Svenska kyrkan fattar sina beslut utan att egentligen bekymra sig huruvida Gud skulle ha några synpunkter, så går den strategin ett tag men inte hur länge som helst. I lördags kunde jag använda Fredrik Sidenvalls goda replik när jag vid konfirmationen i Kalmar mötte en ung man med nitprydd jacka: "Det är en bra klädsel", sa jag. "För Gud är en nitälskande Gud." Fredrik hade också mött några sådana en dag i Sigtuna, mindes jag. Repliken går alltid hem, vet jag nu. Fast i den vanliga kyrkliga dagen kanske Guds nitälskan skulle få oss att ställa några frågor?

Om jag varit Gud, hade jag nog för rätt länge sedan tröttnat på Svenska kyrkan. Ungefär som präster sägs göra. De står bara inte ut längre. Och de som inte står ut längre, kanske inte är de sämsta prästerna.

Svenska kyrkan har problem.
Och jag är less.
Jag skulle nämligen vilja vara glad och stolt över min kyrka. Men jag uppfattar alltför ofta att de tagit min kyrka ifrån mig och jag vet inte var de har lagt den. Jag vet att så brukar förbrukade präster tänka - men likväl!

Eller är det jag som har fel?
Har Svenska kyrkan egentligen inga problem utan är en fungerande produkt efter en nödvändig omgörning? Som Svenska kyrkan nu gestaltar sig ska en kyrka som går före ta form.
Nå, jag kan fundera vidare.

Handlar det här om en folklig traktan att en präst ska ge folket en gud som kan gå framför oc h en kyrka som är lyhörd? En sådan folklig gud kan konstrueras i en kyrkohandbok, det fattar jag väl. Eller som en guldkalv - och när det gäller, är folket offervilligt med dyrbarheterna som pryder öronen.

En gudsgubbe av typ Mose gillar inte sådant utan menar att det är en prästerlig ovana att släppa greppet om folket och utlämna det åt motståndarnas förakt. Denna ovana praktiseras, som alla kan se. Och folkkyrkor kan inte stå emot det politiska trycket. Det finns präster som tror sig skapa nytt när det enda de gör, är att utföra ideologisk tjänst åt intressena för dagen.

Den som vill, kan läsa 2 Mosebok kap 32.
Där är berättelsen om en typ av folkkyrka i funktion. Svenska kyrkan?
Men Mose kanske inte har något att säga oss? Han känns, om man säger så, lite gammaltestamentlig.Vi vill ha en gud som kan gå före.
Låt oss göra oss en kyrkohandbok för att fira högtid till Herrens ära och så slå oss ner, äta och dricka och förlusta oss.

23 kommentarer:

  1. Den gamla stiftssekreteraren mindes och suckade:

    -De odugliga blev man aldrig av med. De satt där de satt till pensionen. De bra behövde ofta inte mycket av törnar innan de skuddade stoftet av fötterna!

    P

    SvaraRadera
  2. Nog måste alla kyrkofrämmande kyrkoanställda få en handbok som gör att de inte blir ledsna och osäkra, när de nu ändå mot betalning måste delta i gudstjänster?

    Redan karl Marx varnade för alieneringens följder.


    Bull, teologisk sekreterare hos EKM

    SvaraRadera
  3. I Pajala "pajar" det tydligen ordentligt. Både Laestadius och Stiglund har en gång varit kh där. Är det så att "skyddsombud" har makten att totalt stänga en församling?

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=6176875

      Radera
  4. Det finns församlingar, väl så levande som Svenska kyrkans mest levande församling (vilken den nu är), och som inte har ändrat sin liturgi sedan den helige Johannes Chrysostomos dagar. Finnes här någon som tänkt på det? Och som tänkt vidare på hur det kunde komma sig att det uppstod svåra motsättningar efter den liturgireform som på den romerske påvens order genomfördes, motsättningar som ännu inte överbryggats?/Bartholomeus

    SvaraRadera
  5. BloggarDag,

    -Hur är det möjligt att "man" kan ta ifrån en ledande person i Svenska kyrkan hans kyrka? Har KM eller KS fattat beslutet att avhända sig kyrkan?
    Dessa enkla frågor tarvar faktiskt ett svar med tanke på bloggtextens påstående.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. En impertinent fråga:

      Har inte BOD märkt att man sedan länge tagit ifrån honom den kyrka han älskar?

      Och inte lär den komma tillbaka, hur gärna han än vill.

      Följdfrågan blir ytterst intressant:

      Hur gick det då till?


      GG

      Radera
    2. Vi talar om kyrka i två olika betydelser. BOD om en yttre organisation, en del av oss andra om kyrkan som Kristi kropp med sina andliga ordningar och Kristi föreskrifter. Den senare kan tas ifrån oss på det sättet att den yttre organisationen töms på sitt avsedda innehåll, exempelvis så att bröd och vin efter Kristi instiftelse inte erbjuds oss. Jag har länge funderat på om BOD inte förstår detta eller låtsas inte förstå.

      Radera
    3. Dag

      Les grands esprits se rencontrent.

      Amicalement

      Ulrika

      Radera
    4. Bengt Olof. Du har säkert mött människor, som menar att de Nya moderaterna har tagit det gamla hederliga Högerpartiet från dem. Men de ser inte något alternativ och blir kvar i partiet, och kämpar för att de gamla goda värderingarna skall föras tillbaka.

      Det är väl knappast underligt om motsvarande finns inom Svenska kyrkan.

      Radera
  6. BOD! Vet du då inte att präster av Dags typ inte tolereras i vår kyrka.
    Endast de som lojalt står för Svenska Kyrkans beslut, framför allt då det
    gäller "kvinnliga präster" eller "kvinnopräster" och "samkönade äktenskap",
    endast sådana respekteras och tolereras. Övriga förkastas och utrangeras
    av vår "toleranta kyrka" som alltid "går före" hela världens kristenhet.
    "Blesserwisser"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken hela värld tänker du på anonym? Övriga protestantiska kyrkor i Skandinavien, stora delar av den anglikanska kyrkan över världen? De räknas inte förstår jag. Räknas gör den ortodoxa och den katolska kyrkan. Men varför är ni då inte katolska och ortodoxa? Det är en mycket relevant fråga.

      Men tydligen har Sveriges riksdag härjat runt i de protestantiska/anglikanska kyrkorna i hela världen med lögnen och sveket som vapen. Konstigt att den kunnat ha så stor makt.

      Radera
  7. GG, +Biörn och dito Göran samt "Besserwisser",

    -Kyrkan har inte tagits ifrån er, bara därför att den inte i alla avseenden överensstämmer med vad ni anser. Mina frågor till Dag grundar sig på att han själv är en av dem, som står i spetsen för Svenska kyrkan och därmed har ansvar för den. Då han sitter kvar i ledningen och uppenbarligen avser att göra detta kan han knappast mena allvar med sin bloggtext. Det är ju omöjligt att ansvara för och sköta något, som har tagits ifrån en.

    Biörn är något mer försiktig genom orden "kan tas ifrån". Men ej heller han torde våga, eller vilja, påstå att den kyrka som han tjänat med den äran, har tömts på sitt innehåll. Då underkänner han ju direkt sina tidigare och nuvarande biskopskollegor.

    "Besserwissers slutsats är felaktig: Dag och andra högkyrkliga präster är vigda i Svenska kyrkan, är präster på livstid och kan naturligtvis inte avkragas med mindre än att de överträder KO:s regler - precis det som gäller ALLA präster.

    Alla kloka präster och debattörer förstår naturligtvis att vi måste ha en kyrkoordning, ett regelverk, precis som riksdagen har en riksdagsordning.
    Men allt bottnar ju i just den fråga, som jag pekar på: nonacceptansen av kvinnliga präster.

    Ni måste därför vänligen svara på frågan, om det är rimligt och riktigt, att ett litet fåtal med denna inställning skall diktera för alla andra - hela Svenska kyrkan - hur ordningen skall vara.

    Slutligen uppmanar jag er att inte förstora problemen genom att måla upp vår kyrka i mer eller mindre grälla och sekulära färger, där andligheten är ljum och seriositeten bristfällig. Ingen tjänar på detta. Jag noterar med glädje att ni, trots kritiken och de skarpa attackerna mot kyrkan, förblir trogna i den Kristi gemenskap som Svenska kyrkan står för.
    Fortsätt så och dämpa vänligen den kritiska och nu så höga decibeltonen!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror BOD förstår. Uppsala domkyrka låg nära för mässor och andra gudstjänster under min missionsdirektorstid. Så släpptes Elisabeth Olsson in med Ecce Homo. Kyrkorummet profanerades och jag kunde väl, men ville inte gå dit.Några andra domkyrkor riskerar att bli queer-tempel. Jag missunnar inte samkönade att ge uttryck för sin kärlek, men är emot att nykterhetsrörelser eller queer-rörelser tar över,som när Ratio i form av gudinnestaty sattes upp i Nôtre Dame i Paris vid revolutionen. Vi måste skilja på Kristus och evangeliet i tempelt och andra ideologier.

      Radera
  8. "Om jag varit Gud..." skriver Dag. Men nu är du inte det - är det dig eller Gud det är fel på? Om Gud inte gör som du säger - han ingår kanske inte i doakören - vad ska du göra då? Säga ifrån på skarpen? Avsätta honom och själv ta befälet?
    "Om jag varit Gud..." Hybris kallar jag det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Avsätta honom och själv ta befälet?"

      Som Svenska kyrkans ledning gjort, menar du?

      Hybris var ordet.

      Radera
  9. Idag fick jag "när tiden var inne i min hand". Denna nya provöversättning av Lukas 9:51-19:28 har ingen ambition att bli en kyrkobibel utan man vill försöka överbrygga spänningen mellan grundtexten och samtidens sekulära "målspråk". Då blir exempelvis begrepp som "synd" och syndare problematiska. Nutidens sekulära målspråk tillåts dominera som om det inte skulle finnas nutida ämbetsbärare som med exegetisk, hermeneutisk och homiletisk förmåga klarar av att utlägga Jesu ord om att hata det jordiska livet som ett villkor för att vara hans lärjunge Lk 14:26. Vi får en färdigtuggad och tidsanpassad översättning som blir tandlös eller? I en kyrkogemenskap utan trons regel, utläggande ämbete men med en för samtiden tillrättalagd skrift torde saltet mista sin sälta. I en sådan kyrkogemenskap firas inte längre gudstjänst, ingen undervisning, ingen mission men dock diakoni som tjänar samtidsideologin dock ej Ordet.

    SvaraRadera
  10. Mot bättre vetande...

    Jag gör mig inga illusioner att kunna få Bengt Olof Dike på andra tankar än de han redan tänker, det är han alltför övertygad för. Dessutom är han så mycket duktigare än jag i debatterandets ädla konst att jag troligen snabbt skulle bli svarslös inför honom.

    Detta inlägg är således riktat till de fåtal (om de ens existerar bland denna bloggs läsare) som tycker det är roligt att ifrågasätta såväl egna som andras påståenden.

    Nåväl, till saken: Bengt Olof Dike undrar om det är rimligt och riktigt att ett litet fåtal [...] skall diktera för alla andra - hela Svenska Kyrkan - hur saken skall vara.

    Fundering nr 1: Är det inte redan så? Ta som exempel Kyrkomötets beslut kring samkönade vigslar i Svenska Kyrkan. Nu minns jag inte hur stor majoriteten i kyrkomötet var för denna reform, men låt oss säga att det var 80% av ledamöterna som röstade för. Eftersom kyrkovalsdeltagandet för riket som helhet låg på omkring 15% så representerar denna majoritet i verkligheten alltså omkring 12% av Svenska Kyrkans medlemmar.

    Fundering nr 2: Varför vore det så orimligt att tänka sig att majoriteten skulle ha fel i en trosfråga? Det bygger förstås på antagandet att en kyrka är något annat än en förening eller ett politiskt parti. Men om vi för samtalets skull en stund låter anta att så är fallet så är det inte alls orimligt att minoriteten kan ha rätt och majoriteten fel. När lärjungarna ville kalla ner eld från himlen över den by där de blivit utkörda tillrättavisade Jesus dem, han ordnande inte handuppräckning.

    Men detta är förstås bara lite funderingar från en enkel landsortspräst som mycket väl vet att både han och alla andra kan ha alldeles fel. Till och med en majoritet kan ha fel...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Under 300-talet var stora områden dominerade av Ariansk teologi som predikades av en majoritet av prästerna.
      Det fanns t.o.m. biskopar i Rom som var av den teologiska ådran.
      I sina regioner var de i majoritet, om än inte i kyrkan som helhet.
      Athanasios vittnar om detta.

      Av historien kan vi alltså lära oss följande:
      a) Den teologiskt förhärskande majoriteten inom en begränsat geografiskt område kan ha fel (antingen var Arianismen rätt, eller fel!)
      b) även påvar kan ha fel, eller kunde åtminstone före mitten av 1800-talet (:P)

      Radera
  11. Man kan ju undra hur självbilden är hos projektledarna när de basunerade ut "Positiv respons för nya handboksförslaget" när endast 8% av remissinstanserna ansåg att det gick att använda utan ändringar.

    Snacka om att missa målet.
    Det är troligen fler än 92% av fl´örsamlingarna som tycker att nuvarande handbok duger.
    Först när fler tycker att det nya förslaget är bättre bör man överväga att byta.
    Det betinget kan väl Kyskostyrelsen ge kansliet: Inget byte av handbok förrän det nya förslaget är populärare än det nuvarande i remissvaren?

    När Kyrkostyrelsen ändå är i farten så kan de väl lägga en proposition om att alla nominierngsgruppers valprogram inte får fastställas av annan instans än en där samtliga beslutsfattare är medlemmar i SvK?
    För det är väl att värna om SvK att inte bakvägen släpa in nåogn trojansk häst i kyrkomötet?
    Den debatten i KM skulle jag gärna lyssna på.

    SvaraRadera
  12. Bo Rydén,

    Nej, käre vän, Du blir ej svarslös. Först skall meddelas att jag inte heller var anhängare av KM:s beslut om samkönade äktenskap. Men för den skull dömer jag inte ut hela kyrkan och underkänner biskopsmötets och andra teologiska kyrkoföreträdares kompetens. Den frågan är också av annan karaktär än kvinnoprästfrågan, som avgjordes för länge sedan och där också högkyrkligheten rimligen bör inse verkligheten och verklighetsuppfattningen hos folket. Vad jag gång efter annan försöker inskärpa är alltså omöjligheten av att vrida klockan tillbaka till 1950-talet och dessförinnan; kvinnan kan inte utestängas från prästämbetet. De som fortfarande hävdar detta går därmed emot just ett enigt biskopsmöte och nästan hela kyrkomötet.

    Snälla Rydén, skall därför Svenska kyrkan totalt underkännas, negligeras och vara måltavla för högkyrklighetens giftpilar?

    Antag att kvinnor plötsligt stängs från möjligheten att bli präst. Tror Du ett enda ögonblick att kyrkan skulle vinna på detta? Att antalet kyrkotillhöriga ökar, att sekulariseringen hejdas, att kyrkan skulle bli en helt annan andlig kraft än den är i dag? Tror Du att folket stillatigande skulle acceptera klockvridningen bakåt?

    Vänligen svara ärligt på de frågorna!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Halmgubberi, BOD!

      Vad som efterlyses är tolerans, mångfald och högt i taket även gentemot traditionell kristen tro och kyrklighet. Skall det vara så svårt att få in i det grundmurade, fundamentala medvetandet?

      Skall några små avvikelser från huvudfåran vara så irriterande för dem som makten haver? Klostren stängdes under grymma former på 1500-talet. Den nya ordningen kände sig hotad så länge bönen på fädernas vis pågick. En påminnelse om ursprunget och alternativ. På samma sätt idag. Oasrörelsen och Credo hotar genom att existera. Det totalitära draget är synligt i Svensk Kyrkan. Gärna Antjebesök hos Fransiscus i Rom. Till Oas kommer bara Arborelius. Tyrberg var före biskopsvigningen en trägen gäst i Oassammanhang. Det blir intressant att se om han fortsätter att komma ...

      Lars Jensen

      Radera
  13. MEN DET GÄLLER HELA TIDEN: VI ÄR INTE CENTRUM I KRISTENHETEN! Sv.Kyrkan är en liten, liten minoritet i världskristendomen.
    Vi kan hävda vår egenart, men måste inse att VI ÄR UNDANTAGET i
    många frågor, då det gäller kristen tro.

    SvaraRadera