Evidensbaserad kristen tro

Ska vi börja tala om evidensbaserad kristen tro, en tro som vilar på det uppenbara och som är tydlig i klinisk mening. Vi kan veta vad som påstås och ta ställning till påståendena utan att bli till oss i trasorna om någon kommer fram till att det någon tror är trams.

Felsluten är av två slag
Typ I är att betrakta något som inte i rimlig mening är kristen tro som den saliggörande tron.
Typ II är att helt missa att tron skulle vara något livsviktigt och därför avvisa tron.
Fel av typ I är värre än fel av typ II.
Detta konstaterande leder till uppmärksamhet på vad som lärs ut. Det är inte konstigare att göra så än att ha ett livsmedelsverk, en kemikalieinspektion eller ombudsmän för olika väsentligheter i livet. Det finns ju ett klargörande av att det är utifrån Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter alla läror och lärare ska bedömas.

Men hur evident är uppenbarelsen? De första kristna skulle väl säga att det var uppenbart vad som hänt, det kunde många ögonvittnen se. Somliga förklarade att detta berodde på svartkonster, andra på att Jesus var den utlovade profeten. Nu ska vi tydligen hantera det evidenta som symboler och metaforer och vara nöjda med det. Jag är för mycket materialist för att gå på den saken. Om jag tänker att Gud skapat mig och har en avsikt med mitt liv, vilket jag tänker, ska det då vara så svårt med det materiella när det gäller Jesus? Och vad är det för grundläggande förakt när någon avvisar vad de har att säga som var med?

Självfallet skapar precisa frågor klarhet. Finns änglar? Gick Jesus på vattnet? Kunde Jesus bota sjuka och stilla stormen på Gennesaret? Var änkans son död och uppväcktes av Jesus? Förvandlade Jesus vatten till vin? Kunde Jesus förlåta synder på riktigt eller var det bara något han sa? Är det sant att han avrättades, var död, blev begravd men att folk som kom till graven på tredje dagen inte hittade hans kropp men därefter mötte honom levande? Förhöll det sig så att Jesus under ett antal dagar gav instruktioner till sina lärjungar och gav dem order att gå ut i hela världen, utrustade med Helig Ande? Vad är på riktigt så som annat jag möter i livet är på riktigt?
Om allt detta är symboler eller metaforer är många prästers näringsfång i Kyrkan, resultatet av vad Jesus gjorde och lärde, precis lika metaforiskt förstås. Förutom lönen, för den är högst konkret och månatlig.

Jag styr inte på satser som kan bockas av. Jag frågar om evidens, inget annat. För det är i någon mening självklart möjligt att innehållsbestämma kristen tro. Varför skulle vi annars tro? Och tron handlar om att veta, det visste man redan på medeltiden.

Depressionen slog till för det är torsdag. De tre ljusen från Västerås stift förklarar a) att det inte var någon självklarhet att "tacka ja" till Kyrkans Tidnings önskan att göra en intervju för polarisering riskerades och b) att samtal och fördjupning före debatt var vad de syftade till. Nå, de som deltog i samtalet hade olika tolkningar av uppståndelsen. Så olika förkunnas. Varför "Teologi uppstår alltid i varje konkret situation." Kan det verkligen vara så med teologi om det inte är ideologi som avses? Det här blir förbryllande. Nå, oenigheten om uppståndelsen konstateras och lösningen föreslås vara att vi ska mötas för att "tillsammans prata om våra gudserfarenheter". Inte om Kyrkans tro. Perspektivskiftet är lätt att se. Och vad föreslås? "Om vår relation till Gud, skapelsen och varandra." Där for Jesus och Anden, t ex. Som sagt, perspektivet har förändrats bort från evidensbaseras kristen tro.

Ett kyrkovalsår borde den sortens frågor också diskuteras med påhaket vad det betyder i det personliga för beslutsfattarwannabes. Om Jesus har uppstått och lever och vill möta mig i Göteryds kyrka på söndag kl 10 och jag är i Göteryd med omnejd just då, varför skulle jag inte ta mig platsen där Jesus har sin mötesplats? Wistis undran skapar klarhet. Jag vill kanske inte. Mitt val. Det är inget att bråka om. Men om jag inte vill det mötet, vad säger det om min tro och mina prioriteringar?

Nu kan vi dra in apostlarna också. Uppenbarligen uppfattar Kyrkan att Jesus har valt ut en krets på 12 och sänt ut dem. De hade auktoritet i församlingarna just för att de var apostlar, inte bara veteraner (se Bengt Holmbergs avhandling Paul and Power). Om vi nu kunde stoppa in en apostel, varför inte ta Paulus, och låta honom visitera Svenska kyrkan, vad skulle han säga då? Skulle han finns somliga kyrkliga ställningstaganden märkliga? Några kyrkliga ordningar underliga (kyrkomötet t ex)? Några kyrkliga omständigheter förbryllande?

Skulle aposteln fundera över de många döpta som sällan eller aldrig firar gudstjänst? Skulle han lyssna till förkunnelse eller läsa Kyrkans Tidning i dag och bli som han var bakom möbelaffären i Derbe? Skulle han alls kunna förstå att människor som inte delar Kyrkans tro ska vara beslutsfattare på olika nivåer i det kyrkliga. Vi har ingen tidsmaskin som förflyttar apostlar på det viset. Å andra sidan har vi apostoliska brev, så fundera kan man alltid. Är inte apostlarnas tro just evidensbaserad kristen tro - vad är den då?