lördag 4 mars 2017

Slå tillbaka

BB i Sollefteå slog igen. Efter ett tag hördes protester också för att det blev mer komplicerat med aborter, inte bara det att barn ska födas på en parkeringsplats och nyförlösta mammor inför offentligheten ska skreva in på lasarettet i den närbelägna ort där barn det ska förlossas från och med nu. Var det Örnsköldsvik? Nu förstår jag att allmogen utkräver hämnd. Kyrkorådet i Långsele, Graninge och Helgums pastorat har beslutat dra in stödet, 3580:-, till Vårsta. Vad har Vårsta med saken att skaffa? En person anställd av Vårsta sitter som vice ordförande i landstingets Hälso- och sjukvårdsnämnd. Då ska Vårsta och Vårsta diakonigårds familjerådgivning inte ha några pengar. Ni förstår logiken och värdet av politiker...

Mikael Sjölund, S, född 1970, och avstängd/avsatt kommunpolitiker. Han är också ledamot av Stiftsstyrelsen i Härnösand. Vad kostar det Vårsta när Stiftsstyrelsen fattar sitt beslut givet att Sjölund driver samma krav där och får Stiftsstyrelsen med sig? Stackars Vårsta. Var det biskop Torsten Bohlin som uttalde den tänkvärda devisen när diakonigården startat: "Ni har ert Ersta och vi har vårt Vårsta". Det betraktades som utslag av ett kvalificerat episkopalt skämtlynne. De kristliga tarvar inte mycket.

Hur ska nu Vårstas ledning göra för att få behålla anslagen? Sparka den misshagliga politikern som är anställd på diakonigården? Det är väl rimligare än alternativet omplacering? Men Mittmedia ställer den avgörande frågan: Ska Svenska kyrkan verkligen upplåta en plattform för den här sortens politiska hämndaktioner som till på köpet endast drabbar tredje man - de medlemmar som vill ha och behöver familjerådgivning?" Om nu inte, undrar jag, Vårsta diakonigård är tredje man och de som behöver rådgivning fjärde? Hur resonerade kyrkorådet? Vilka reserverade sig? Kyrkoherden?

Jag tror vi ska lägga märke till mekanismerna. Den här sortens logik styr också utträdena. Missnöje med något styr mot sådana som alls inte kan ställas till ansvar för beslutet men som finns tillgängliga för aktioner. Det finns en irrationalitet i beteendet, den vi kallar logik i galenskapen. Själva det långa talets korta mening blir då att det inte går att lita på dom när dom slår tillbaka. De misslynta. Kan det inte vara så att vice ordföranden också är medlem i Svenska Turistföreningen - hur ska STF få en släng av sleven då? Det fungerar inte med STF. Men det fungerar med Svenska kyrkan.

Doktor Murke samlade på tystnad och den redovisades. Finns det inget skönlitterärt verk där någon samlar på galenskap, "madness"? Eller ska vi starta en nationalinsamling av galenskap, dokumentera den för att reflektera över den? "Det heter inte idoit, det heter idiot"-kampanj tänkte jag den kunde heta.

Men håll an! Mikael Sjölund är den tredje socialdemokraten som tvingats lämna sina landstingsuppdrag på grund av sjukhusaffären. Ja, den ska väl kallas så, när det är socialdemokrater och sjukhus i kombination. Kan man inte förstå hans indignation? Jodå. Hans nit är verkligt men inte visligt och antagligen har han rätt om BB i Sollefteå. Reformister har det uppenbart svårt när de nödgas bli revolutionära och då blir det enkelt fel. Som nu. Men vikten av somlig boskillnad mellan politik och kyrkoliv illustrerats. Kyrkan kan bli politisk på fel sätt också. För att inte tala om när politiken blir politiskt fel! Då slår dom tillbaka. Se bondeupproren!

Därmed återstår frågan hur vi gör motstånd mot demokratiskt fattade beslut, som endast ter sig idiotiska. Här är alla förslag hur vi gör det svårt för eliterna välkomna. På mitt nattygsbord ligger just nu Lasch, Eliternas uppror. Jag tänkte jag behövde stärka min motståndskraft. Bortom det idiotiska tillvägagångssättet kan det visa sig att Mikael Sjölund är en klok man. För, handen på hjärtat, vem vill föda barn på en parkeringsplats i Norrland? Det är knappt att man vill avla barn där. Fast det förekommer kanske.

Jag går inte fri från fuskprästerna i Västerås. I nattens mörka timmar stiger de fram och skrämmer mig. Med tre hundar i sängen sover jag kanske inte så djupt och drömmer mycket, tror jag. Lägg läsning av Kyrkans Tidning till detta så är saken upplagd för det skrämmande..

Nu undrar jag om vi inte ska slå tillbaka. Kan Kyrklig Samling, arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse, SSB och någon kyrklig stiftelse slå sig samman och med pengamedel se till att Björlings dogmatik ges på nytt. Han hör hemma i Västerås och var Oscar II:s hovteolog. Där återfinns klassisk kunskap om kristen tro. Se till att den blir publikt tillgänglig så kan vi diskutera sedan. Roligast är förstås om lekfolket läser på för att börja jakten på prästerna under mottot: "Låt dom svettas!" och "Nu blir det fart på speleverket!" Tror ni biskop John Cullberg skulle misstyckt? Det tror inte jag.

Själv köpte jag Björling i fyra band just i Västerås. Det kallas proveniens. Jag gav en hundralapp för det hela. Förhållandet säger en del om varför det blir som det blir i Västerås stift. Spong och Marcus Borg kostar mera och uppskattas mera i Mälardalsstiften. Låt oss slå tillbaka. Låt oss ge ut Björling!

32 kommentarer:

  1. Inget nytt i Sollefteå!

    -Stort rabalder i nämnda stad. TV-reportage och upprörda känslor om nedlagd BB-avdelninjg.

    Det där känner vi alltför väl igen i Blekinge, där det S-styrda landstinget tvärtemot givna löften plötsligt stängde den dygnsöppna akuten i Karlshamn på natten - och i höstas stängde den också dagtid. Sjuktransporterna till Karlskrona eller Kristianstad. S-ledningen teg i debatten. Oppositionen svag.

    Vad säger detta? Jo, att S skall utmanas i sådana debatter - och i kyrkodebatter, som jag har föreslagit bloggaren. Utmana partiet, bjud in till debatter och dueller men gnäll inte över att det utnyttjar sin demokratiska rätt att ställa upp i kyrkovalen.

    Låt kyrkovalskampanjen bli en kampanj värd namnet. Låt FK förklara i debatterna, varför bara kvinnor bör vara präster, och lufta andra frågor. Sitt inte still och gnäll över påstådd partipolitisering!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  2. För att återta kyrkans tro i Svenska kyrkan vore det mer angeläget att ge ut:
    (1) Nohrbecks Lärobok i teologien - som var under årtionden obligatorisk lärobok för landets läroverk. Knastertorr och tankeklar framställning av den lutherska ortodoxins teologi.
    (2) Kanske en nyutgåva av 1878 års katekesutveckling? I botten samma teologi men framställd på ett mer tillgängligt sätt.
    (3) En ny svenskkyrklig katekes. Klassisk med frågor och svar. Behovet är, liksom på 1500-talet, enormt av en utbildningssatsning där kunskapen om kristen tro höjs.
    Mikael Löwegren

    SvaraRadera
    Svar
    1. En mycket bra tanke. Missourisynodens Lutheranism 101 skulle kunna utgöra en god förebild för luthersk-ortodox lekmannadogmatik och anpassas till svenskkyrkliga förhållanden.

      Radera
    2. En nyutgåva av 1878 års katekesutveckling - denna pärla - är på gång....
      Hakon

      Radera
    3. Ja, på nätet också, se här: http://lillakatekesen.blogspot.se/

      Radera
  3. Än en gång: partierna får bestämma om de ska ställa upp i kyrkovalet, ingen förbjuds. Men många ser orimligheten i partipolitiseringen. Alternativet är att vidga den till Röda Korset, STF, idrottsföreningar och seglarsällskap samt golfklubbar.
    Frimodig kyrka har inte motstånd mot kvinnliga präster på sitt program men väl nya ansatser för att finna vägar till försonad mångfald och uppgörelser med det som blivit fel. Jag ska återkomma till detta.

    SvaraRadera
  4. Ett litet påpekande bara: Efter nio år i Strängnäs stift - som uppenbarligen till stor del är beläget i Mälardalen - vill jag påpeka att fjanten Spong varken synts till eller hörts av under den tiden.
    Allan Willny

    SvaraRadera
  5. Beskedet är tacknämligt!

    -Det låter intressant, att FK har idéer om positiva framtidslösningar av gamla stidsfrågor, de behövs. Att FK därtill inte - i varje fall officiellt - säger nej till kvinnliga präster lämnar en öppning, som jag ser fram emot att läsa i bloggarens kommande texter.

    Men mitt förslag kvarstår: utmana främst S, gå ut och ställ partiet mot väggen. Verkligheten är ju att det finns i kyrkovalet och - betonar bloggaren - inte skall förbjudas ställa upp där. Det hjälper ju inte att många anser det orimliga i saken. Enskildas tyckanden är ju en sak, lagar och regler en helt annan.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ovanligt dumt. Jag röstade minsann i senaste kyrkovalet på en FK-kandidat som är såväl kvinna som präst och samtidigt synnerligen smart.
      Canutus Hahn

      Radera
  6. Varför svara Dike. Varför låta honom ta så mycket utrymme på denna blogg?
    VI vet sedan länge vad han tycker: statskyrka, kvinnopräster, världslig demo-
    krati, partistyre, gudstjänstfrihet för politruker, etc.
    EN friskare blogg utan detta tjat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den uppmaningen lär klinga ohörd, Anonym.

      Visserligen har BOD:en andra fora, men av någon anledning är BloggarDag hans favoritforum. Gammal hatkärlek tycks aldrig rosta? Eller ser vi helt enkelt ett provokationsbehov, en senkommen tonårsneuros riktad mot "högkyrkligheten" sedd som auktoritet mer än mot person? /smun

      Radera
    2. Så läser vi det igen!

      -En (förstås anonym röst som förespråkar refusering och - på fullt allvar! - hävdar att bloggtorget blir friskare av att INTE ha avvikande röster.

      Jojo, vi har hört och läst det förut; inget nytt under solen, som dock inte likt röster på denna blogg gör skillnad mellan medborgarna. Den lyser ju på alla, medan refuseringsförespråkaren helst ser att den bara skall lysa på dem som har "rättrogna" åsikter.

      Den andre anonyme företrädaren ser i mina tillrättaläggande och faktabaserade texter ett "provokationsbehov".

      Märkligt! Provocerar den som korrigerar felaktigheter, fördomar och förhastade texter, som exempelvis att de allra flesta av världens lutherska kyrkor prästviger kvinnor, att politiska partier fritt får ställa upp i kyrkovalen, att kyrkorådet är prästens arbetsgivare, att kyrkoordningens regler måste följas, att tusentals förtroendevaldas engagerade ideella arbete är en fantastisk resurs för, och markerar, folkkyrkan liksom varje kyrkotillhörig (16 år eller äldre) äger rätt att i fria val utse kyrkliga styresföreträdare, att kyrkans starka kristna identitet är utom tvivel och diskussion och att menigheten i varje gudstjänst och mässa varmt och heligt bekräftar sin tro på Gud Fader Allsmäktig och Hans Son Jesus Kristus!

      Provokation att betona dessa - och många andra - sanningar?

      Är sanningen månne så besvärande, bäste anonyme röst? Då är det illa.
      Träd vänligen fram ur Ditt förborgade personskal och ställ Dig öga mot öga med den som Du anser har ett "provokationsbehov"!

      Du är varmt välkommen att presentera Dig för oss, för mig, för bloggaren, för de andra som också döljer sig bakom signaturer och som huvudsakligen håller med Dig och kanske också inte har något emot att ovannämnda och andra sanningar ej kommer i dagen.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  7. Kristen tro är en väg, inte en text, och övning i att vara och leva, som har sin grund i vad Gud har gjort och gör för oss i Kristus, för att ge oss del av gudomlig natur. Böcker från de senaste seklerna blir nog av begränsad nytta. Det hjälper föga att lära den senlutherska Läran en gång till. Gräv djupare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Böcker som har varit av ovärderlig hjälp för så många i salighetssaken förtjänar ett annat omdöme än "begränsad nytta".

      Radera
    2. Anders, naturligtvis är det som du säger. Men risken finns att det bara kommer att handla om att veta och förstå.

      Fr Mikael har rätt: det handlar inte bara om att lyssna och lära, utan också om att lyda och leva, lova och lida.

      Radera
    3. Luther grävde djupare, så också kontraktsprostarna Meurling och Ottander som gav oss de utmärkta bibelspråken och bibelexemplen i 1878 års katekesutveckling. Vi måste förvisso lyda och leva, lova och lida. Men om vi inte lyssnar till eller lär Guds ord ("allt vad jag har befallt er", som Jesus sa) så vete f-n vad vi lyder och hur vi lever.

      Radera
    4. F.ö. håller katekesutvecklingen (se par 178-179 som här är helt på linje med Luther i hans "outvecklade" lilla katekes) helt med Mikael. Att helga Guds namn är att lära och leva som Guds ord lär. Så om det hjälper föga att lära av den senlutherska läran så hjälper det väl föga att lära av Mikael Liljeström också? Eller menar du att vi ingen lära eller inget läroämbete behöver eftersom vi bör ha fullt upp med att träna oss att vara och leva? Det tror jag ju inte att du tycker, så jag förstår inte slängen mot böcker som just gräver DJUPT och visar oss var skatten finns. Folk som är ordets hörare utan att vara dess görare finns väl tyvärr även på ortodoxt - fint namn på en läromedveten kyrka förresten! - utan att ni fördenskull ser er tvungna att byta namn till ortopraxa kyrkan eller dissa er egen lära?

      Radera
    5. PS. Jag håller alltså HELT med Mikael och biskop Göran. Ville bara påpeka att det gör Luther och "1878:an" oxå. Och biskop Svedberg (1653-1735): "Jag suckade och suckar ännu och hjärteligen klagar, så ofta jag därpå tänker, huru illa de flesta lutheraner förstå Lutheri läro, huru illa de förstå vad tron är på Frälsaren Herren Jesus Kristus. Gå de man i kyrkio och på sina vissa tider om året till Herrens heliga nattvard, och därjämte ännu leva i allehanda syndiga köttsens gärningar: ingen nöd, sola fides, stortron skall allt görat. Ingen skall säga dem annat de äro goda lutheraner och kristne och bliva utan all gensaga saliga." Och läser man Romarbrevet får man ju veta hur hopplöst redan Paulus misstolkades när han förkunnade det rena evangeliet, den rena och oförfalskade läran om den oförskyllda nåden i Kristus (Rom. 3:8, jfr Tit. 2:11-12). DS.

      Radera
  8. Ett förslag till Dike: Sätt klockan på ringning till imorgon och masa Dig upp till högmässan i närmaste "folkkyrka". Du kommer med största säkerhet att göra en omtumlande upptäckt: "Folket" är inte där!/Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren5 mars 2017 08:17

      Paul.
      BOD vet om det. Problemet är att han inte tycker att det är ett problem. Det är bara vi som tycker det.

      Mikael Liljeström. Hur djupt måste man gräva? Där jag bor finns en förorenad gammal tvätteritomt som ingen vill ta i med tång. Kommunen vill gärna ha platsen för bostäder, men ingen vill sanera. Man vet att det kommer att kosta både i pengar och opinion. Men någonstans långt nere finns det frisk jord igen. Jag brukar tänka att det är samma med kyrkan, faktiskt. Ner till den friska jorden och börja om! Det måste förstås göras av någon som känner igen frisk jord. Vi vanliga sekulärsvenskar gör inte det.

      Allmän retorisk reflektion.
      Det är söndag. Närmsta katolska kyrka har tydligen ett gigantiskt upptagningsområde och en präst som tydligen finns tillgänglig för församlingen.

      Svenska kyrkan har betydligt fler präster (och färre mässbesökare), men de har ingen tid. Hur gör den katolske prästen?

      Radera
    2. Den katolske prästen LEVER som PRÄST, medan de allra allra flesta av Svkys prelater arbetar med "prästerliga" göromål (med reglerad arbetstid, ob-tillägg, lång semester och hög lön)!
      Antony

      Radera
    3. Alphadeltagaren5 mars 2017 15:13

      Du kanske har rätt, Antony.
      I den by där min släkt efter hand begraver sig bor det en komminister som arbetar på annan ort. När prästtjänsten i byn blev ledig frågade min mor henne om hon inte skulle söka. Det skulle hon inte, eftersom hon "inte ville träffa församlingsfolk när hon var ledig".

      Så det kom en ny präst. En som kör långväga varannan söndag. På nästföljande förrättning frågade jag henne hur det var att köra så långt och ha så sporadisk kontakt.
      Svaret var detsamma; - det är skönt att ha jobbet på avstånd.

      Era präster kanske gillar er. Våra verkar inte göra det, faktiskt. Lite avis blir man.

      Radera
    4. Alphadeltagaren, det är tyvärr en central rekommendation att inte bosätta sig inom församlingsgränserna. Gäller fler anställda än präster.
      Men så verkar SvK inte vilja ha speciellt många gudstjänstdeltagare heller.
      Det spelar ju ingen roll om kyrkobyggnaden står mitt i byn om inte kyrkan (präst & gudstjänstdeltagare) gör det.

      Radera
    5. Alpha, jag vet inte om det handlar så mycket om att de katolska prästerna gillar sin församling men i princip alla som jag känner lever i sitt kall, och lever som tjänande ämbetsbärare i ett dagligt tjänande av Kristus, och hans bröder och systrar, i hans Kyrka. Kyrkorättsligt ska prästerna bo i församlingen även om undantag kan förekomma.
      Antony

      Radera
    6. Alphadeltagaren5 mars 2017 19:24

      Va?! Allvarligt?
      Så du menar att när en pressad präst kör upp och sprätter grus på kyrkbacken strax innan mässan för att efteråt försvinna på samma sätt så är det helt enligt plan?!

      Radera
    7. Nej, det måste vara fel! På min fars tid (dvs. in på 1980-talet) var det en självklarhet att prästen måste vara bosatt inom församlingen (det fanns oftast en prästgård, som han lika självklart borde bo i, och där pastorsexpeditionen var belägen). Lika självklart var det att prästen normalt måste vistas inom församlingens område, så att han var "nåbar". Min far hade en "ledig dag" i veckan ("kompledigt" för söndagen, antar jag) och kunde då resa utanför församlingens gränser; men i övrigt skulle han vara "på plats" även om han inte hade några gudstjänster/förrättningar eller andra "officiella" åtaganden. När ändrades detta?/Paul

      Radera
    8. Alpha, jag glömde att skriva det självklara om att de katolska prästerna älskar sina församlingar, vilket är en del av deras kall och löften, utan att nödvändigtvis "gilla" alla församlingsmedlemmar. Det påminner mig om den engelske benedektinske munken i Yorkshire som sa "I love all my brothers, but I only really like a handfull of them"!
      Antony

      Radera
    9. Min uppgiftslämnare var församlingsassistent i storstad under första halvan av 1990-talet.

      Radera
  9. Paul,

    -Du har fel. i söndags deltog jag i en småländsk kyrkas mässa och kunde konstatera att det var många där.
    Önskedrömmer Du kanske?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, BOD, jag är glad att Du (undantagsvis?) gått i kyrkan och hittat ett välbesökt undantag. Men Småland är ju inte Mälardalen. Varför skulle jag f.ö. önska SvK något ont? Min far var präst i SvK och jag har många goda barndomsminnen av den. Men när jag växte upp blev SvK annorlunda, så att jag inte kunde vara kvar. Jag skulle önska att den hittade tillbaks till sina rötter./Paul

      Radera
    2. P.S. Hoppas Du var i kyrkan (samma kyrka?) även idag. Du var ju i alla fall uppstigen i tid. Var det lika välbesökt?/Paul

      Radera
  10. I Svenska kyrkan är det mer eller mindre som ett vanligt jobb med förtroendearbetstid när man är präst, men i Katolska kyrkan är det ett ämbete fullt ut, även om prästerna får en liten lön.

    I Svenska kyrkan är den egna familjen viktigare än församlingen, präster får vara föräldralediga, vabba, är inte förpliktade att fira daglig mässa osv.

    Även om nu Luther bröt mot sina eviga löften och gifte sig tror jag knappast att han vabbade eller stannade hemma med barnen ett tag så att Katarina von Bora kunde syssla med annat.

    Bland ortodoxa stiftspräster, i vart fall i en del kyrkor, är det vanligt att de är gifta och har familj. Jag tror inte att församlingsprästen där missar mässan pga att han måste vabba.

    Jonas M

    SvaraRadera