Var får han allt ifrån?

Modéus II jagar nu en ersättare för sig. För en dag. Den som är mellan 14 och 18 får skriva och anmäla sig för att bli biskop för en dag. "Är arbetet som biskop inte mer kvalificerat än så", sa en välutbildad gymnasielärare. Kanske är det inte det. Kanske handlar det mest om att öppna kranarna och låta Anden göra jobbet. Men idén är inte klok för det.

Ur ett barnperspektiv kränker idén den som får jobbet för alla som ser den som är biskop för en dag måste i sitt stilla sinne undra inte bara över idén utan över den som ansökt om jobbet. Här ska någon vandra runt och låtsas vara biskop och alla ska spela spelet. Tänk om en präst denna dag behöver söka biskopen i någon svår fråga och då lotsas till en15-åring? Eller tänk om det blir en middag hos landshövdingen och ersättningsbiskopen ska dit? Kanske det blir något sammanträde? Eller finns det dagar när en biskop bara går runt och egentligen bara utför uppgiften att finnas till och alla nöjer sig ned detta? Har biskopen inget egentligt arbete?

Ska den som blir biskop för en dag behörighetsprövas, förklara sig villig att i alla uppgifter etc? Hur skas biskopen vara klädd? I Lila skjorta, det fattar jag. Men liturgiskt? Finns det en lämplig biskopskåpa och mitra i passande storlek? Det har sagts att det för Putin tog et tag innan han fick snits på korstecknen - hur är det med ersättningsbiskopen?

Nu kan man nog lita på stiftet. De flesta kommer att böja ner huvudena när ersättningsbiskopen kommer, mest för att ingen ska se att de ler. Men det finns noga taget inte så mycket att le åt. Den dåliga idén gör biskopsämbetet till något det inte ska vara alternativt framställer biskopsämbetet i stiftet som en nullitet, en djupdykning i utklädningslådan men inget annat, en yta men inget innehåll.

En biskop måste ta sitt eget ämbete på allvar, veta att hans biskopsvigning inte kan ifrågasättas och hävda biskopsämbetets auktoritet. Biskopen är ju, som fader Jan förmodade, en som på ett särskilt sätt har tumme med Gud. Vad ska vi annars ha biskopar till?

Idén med ersättningsbiskop säger något om biskop och stift men kanske också om de kristnas självbild. Avslöjar idén en grundläggande brist på gudsfruktan? I gårdagens bloggpost med info från Luleå fick vi veta att gudsfruktan tolkades som rädsla för Gud. Så kan man tänka. Men gudsfruktan är väl närmast att vara rädd om Gud, låta Gud vara Gud. Och några av oss tror att Gud inrättat ämbetet för att vi ska komma till tro.

Nu blev idén en viral succé, såg jag. Modéus II tycktes nöjd med den uppmärksamhaten. Så blir det i vårt kommunikationslandskap. Bara folk uppmärksammar något är det bra. Kanske kan han få ett kommunikatörspris han också? Problemet är bara att det finns folk i stiftet som kan tänka och fråga vad som finns under ytan. Då har Modéus II fått problem. Kan ingen berätta det för honom?

Nu har jag i flera dagar varit på väg till London. Jag kom inte fram utan blev sittande rätt nära Landvetter. Jag klagar verkligen inte. Vi som väntade på flyget tillsammans hade trevligt under tiden, men idag tror jag att jag vänder hemåt och tar mig till London någon annan gång och då via Kastrup.