fredag 10 mars 2017

I Kalmar domkyrka

Jodå, jag har varit präst i domkyrkan också och följer med viss entusiasm kyrkolivet i Kalmar. Nu ter det sig lite annorlunda mot hur det var på Edwalls tid. Nu ställs på hemsidan frågan "Men för vem byggdes Kalmar domkyrka?" Det är en bra fråga.

Uppförandet finansierades med bötesmedel från Göta Hovrätt och tanken var att Kalmar skulle ha en riktig stormaktskyrka för det tycktes inte helt klart att Blekinge skulle vara svenskt utan den gamla gränsen kunde gå vid Brömsebro. Då skulle dansken, som kom till Kalmar på besök, få se på fint. Man kunde också tänka sig att svara att eftersom staden flyttades och Bykyrkan måste sprängas för att inte fientligt artilleri skulle kunna grupperas bakom den och beskjuta Kvarnholmen, behövdes den nya kyrkan. Man kunde till och med tänka att kyrkan skulle behövas för folkets skull. Så svaras inte. Bekännelsen blir på en och samma gång tydligare och otydligare: "För Gud. Och vem är det? Det är inte lätt att svara på den frågan."

Jag undrar vad prosten och doktorn Pehr Edwall sagt om det svaret. Om nu de anställda uppbär lön i en firma för gudaktighet och gudaktighetens spridande, kunde man tänka sig att det i varje fall fanns ett basalt svar. Men nu kontemplerar vi över faktum att det inte är lätt att svara på den frågan. "Himmelens och jordens skapare" är annars ett upprepat svar. Eller någonting från Romarbrevet? Jag vill ju gärna på mitt beskäftiga vis vara till hjälp och hugnad för dem som har det svårt.

Nå det tas nya tag: "Men om vi skulle göra ett försök skulle vi säga kärlek. Kalmar Domkyrka är med andra ord ett hem för kärlek. Livet självt. Dess källa, ursprung och innersta mening." Och så kan det knappast vara. Här är ett förkyrkligande av tillvaron men inte ett helgande. Kärlek blir vad firman tillverkar och kärleken har ett hem i domkyrkan. Blev vi så mycket klokare av det? Jag har just i domkyrkan sett folk som på inget sätt tycktes mig förvalta det som på ett rimligt sätt skulle kunna komma att uppfattas som kärlek. De var bara skitförnäma på det sätt man kan vara om man är fin i Kalmar och markerar hur patrasket finns i den nya stadsdelen Norrliden, där jag var präst.

Jag ser att jag varje måndagskväll under våren är välkommen till måndagskväll under orgelläktaren. "Formen är fika, samtal, nattvard med ljuständning utifrån hur det faktiskt är och skulle kunna vara." Det sista betyder att det är en öppen samtalsgrupp.

Jag läser programförklaringen:
"Vad är viktigt i livet? Vilka är mina sammanhang? Vad är min uppgift? I en tid när många beskriver en splittrad vardag med högt tempo och många förväntningar är det svårt att få till samtalet som bottnar i själva livet. Vi vet att upplevelsen av livsmod och livsmening är avgörande för hur vi tolkar vår vardag och vårt liv och samtidigt kan det vara så svårt att få kontakt med det mitt i allt."

Klart att vi kan prata om det här. Hördududu och hördududu! Men varför måste vi sitta under orgelläktaren, kan inte puben vara väl så bra? Och finns det något Kyrkan har att säga om vad som är viktigt i livet, alltså något som förkunnas, påstås? Något att stampa av i och utmanas av, alltså.

Vad ska vi göra? Vi samlas tillsammans "kring det som skymtar i det spruckna, i det ofärdiga, i erfarenheter vi delar med varandra. En plats där vi inte behöver ha tänkt färdigt, där vi kan pröva att tro eller pröva att tvivla.
Hur är det att leva med sprickorna? Vad händer om jag stannar upp och lyssnar? Vem är jag i mina egna ögon, och i Guds? Vad gör vi när livet inte blir som vi har tänkt oss det?"

Uppenbarelsen av Guds hemliga rådslut är en hållning och nog är det där skymtandet i det spruckna något annat. Det är väl rätt klart att jag inte behöver ha tänkt färdigt, men finns det några viktiga samtalspartners i Kyrkans rika andliga liv och hur ska jag få höra vad de har att säga? Nå, jag ska alls inte låta kritisk. Förtroendefulla samtal är väl alls inte dumt. Men erfarenheterna från Oxfordrörelsen var den att lagiskhet blev grundhållning när människor skyddslöst vek ut sig i det öppna. Autentisk själavård omges av tystnadsplikt.

Det är  en fråga jag måste ställa: Dom där som bjuder in, gillar dom mig? Jag frågade en kvinnlig präst och hon sa att det gör dom inte. Nå då så. Liten fråga stjälper ofta stort lass. Det hela var inte tänkt för mig heller, fick jag veta. Då blev jag fúndersam, som det heter i Norrland. Vilka bjuder de in då? Hör dessa andra till kategorin "sådana som vi i Domkyrkan gillar"och hur vet man det?

Det gamla knepet för att kolla om en präst kunde vara förtroende värd för samtal om det mest personliga var ju att lyssna till några predikningar. Därefter kunde man fatta om den prästens vidare kompetens i samtal var värd att pröva. För egen del skulle jag nog, när jag nu inte ska räkna mig som målgrupp, tänka att dom som gärna vill bli själarotare i det öppna ska man passa sig för. Jag gick inte ens på att kärleken har ett hem i Kalmar domkyrka. Det beror på att jag misstror en klerikaliserad kärlek. Gör inte ni?

I dagens Smålandskompost fick jag en tanketråd när jag såg det kyrkliga utbudet i Alvesta. "Ro för själen"-gudstjänst kanske ger viktig sakinformation. Själen, inte Anden. Och den själiska människan blir förnöjd. Men andliga ting för andliga människor? Kan det vara därför jag inte hör till målgruppen? Nu blir det svårt. Jag får tänka vidare.

47 kommentarer:

  1. Det är bra att du tänker vidare Dag.
    Åtminstone bättre än att du tänker "före" eller "provtänker".
    Den fråga jag ställer mig är när Svenska Kyrkan anstränger sig för att förklara kristen tro på djupet?
    Knappast under orgelläktaren och vad jag hört från konfirmander så sker det inte under konfirmationen heller.
    Förklaras kristen tro på djupet i några sammanhang alls inom SvK?
    Ens på prästutbildningen? Eller på grundkurs för förtroendevalda?
    För det är väl inte så att SvK har överlåtit detta uppdrag till sekulära universitet eller inomkyrkliga väckelserörelser?
    Jag tror tyvärr att det är så här illa tills någon visar skriftliga bevis för motsatsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peter T och "uppdrag till sekulära universitet eller inomkyrkliga väckelserörelser?"

      Sekulär skola kan jag identifiera men kan du utveckla -"väckelserörelse inom kyrkan" rätt uppfattat?

      Apropå väckelserörelse och ett föredrag av pastor, i församlingshemmet 2a-fastesönd.
      Slutsats mötesgrupper i hemmet, likt JesusKristus vilket alltid vände åter till hemmet med de-sina för samtal, iock-försig fanns ju ej kyrkor dock ordet hemmet är tydligen ett mycket frekvent ord (NT) i sammanhang angående att samtala/mötas som grupp.
      Slutsats: fokus framtid och i möten i hemmet små grupper blandat oavsett livsstil samtal om religion/Kristendom relation, mig-självt.

      Min fundering, sedan lång tid, när försvinner Svenska Stadskyrka och församlingar skapas likt fri-kristna/religion ungefär som i USA?

      Radera
  2. En Gud som inte ens definieras som allsmäktig och skapare, ett "nattvardsfirande" som en "ingrediens" i en gruppterapi, högtravande fromlerier och "andligt" nonsens, är några av den nya religionens karakteristika. Det är tydligt att den religion som utövas i Kalmar domkyrka är något annat än kristendom, frågan är vad den är och hur många själar den fördärvar?!
    Antony

    SvaraRadera
  3. Bättre och nyttigare att sitta på orgelläktaren och öva. En sån där flummig samtalsgrupp om "livet" är det sista jag är intresserad av. Men att samlas och be för den där församlingen, det skulle jag gärna ställa upp på. Gärna. Det verkar behövas. /Organist

    SvaraRadera
  4. Jodå, jag är helt med på ditt sista avsnitt - det om själ kontra ande (och med kropp som den tredje komponenten, antar jag). Men hur förhåller vi oss till de klassiska uttrycken "själavård" och "själanöd"? För visst handlar de ofta om "andlig vård" resp "andlig nöd"?

    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra fråga och jag provtänker. Är inte verktygen i själavård och mot själanöd andliga och en seriös prästs själavård kunde också definiera kroppsliga problem (fattigdom och sjukdom lika). Så själavård är den treeniga vården om människan själv!

      Radera
    2. Det svaret köper jag, med tillfredsställelse. Men är det ändå inte liite av en EFTERkonstruktion i förhållande till vad man menade när uttrycken en gång myntades?! När jag växte upp talade man om "kropp och själ" medan jag som vuxen kommit i kontakt med "kropp, själ och ande", alltså en tydlig åtskillnad mellan begreppen själ och ande.

      Jag i Halland

      Radera
  5. Problemet är inte de futtiga(?) försöken utan att ryggraden, församlingens firande av sin högmässa, krackelerar. När stadsdelsförsamlingarnas gudstjänstliv ransoneras.
    Om inte ansatserna kan, vill eller har något att visa vidare in mot hänger tyvärr allt i luften. Med en klar och tydlig kärnverksamhet kan och måste det finnas en gråzon.an.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren10 mars 2017 11:33

      Exakt. Man kommer aldrig längre. Så det blir som ett mindfulness-pass, fast kostnadsfritt. Sedan tar det slut där.

      Det stora argumentet är att man får komma som man är, vilket är bra. Problemet är att man går hem likadan. Yogaläraren har gjort sitt jobb. Det är bara vi som hade velat träffa en präst som förtvivlar.

      Radera
  6. OK. Samlas då under orgelläktaren då det tycks framstå som en bra plats i kyrkan. Varje söndag. Uppstår behov av mer plats kan man väl utöka området. Med tiden kanske ända fram till altaret.

    LG

    SvaraRadera
  7. KALMAR DOMKYRKA BYGGA AV OCH FÖR MODER JORD, KROPPKAKANS UPPHOV OCH TILLSTÄDJERSKA!

    SvaraRadera
  8. Norrliden är inte längre en ny stadsdel. Åldern på Norrliden är numer högre än svenskens medianålder. Det är nu en stadsdel med gamla världsliga problem. Han har väl inte blivit miljonprogrammerad, hoppas jag!

    /Ruhollah

    SvaraRadera
  9. -Nä va gör man när inte nånting av det nya går hem och drar folk? frågar Maja lite sorgset. Jag känner så med prästerna där under orgelläktaren. Å det gamla kan man ju inte köra. Det är ju - otidsenligt liksom - tvekar hon.

    Menar du predikstolen å altaret? undrar Pelle försiktigt.

    -Kärnverksamheten! bryter Rickard från Rickomberga tvärsäkert in. Satsar man inte på sin kärnverksamhet och utan att hesitera skalar bort allt annat, är man snart borta från vilken marknad som helst.

    -Gammelmaja i Domkyrkotornet kommer i alla fall till allt. Både under orgelläktaren vid altaret. Det finns nog nån Gammelmaja i Kalmar oxå, lyser en lättad Maja upp.

    -Jag undrar just hur länge det finns Gammelmajor kvar. Och kompetens att ta upp kärnverksamheten igen i Svenska Kyrkan? funderar Pelle.

    Den där Svanslösingen är verkligen irriterande. Han säjer saker som jag skulle ha sagt om jag bara hade kommit på dem!

    Elaka Katten Måns



    SvaraRadera
  10. Vad karakteriserar en bra präst?

    Frågan kan ställas med anledning av dagens bloggtext om bland annat den viktiga själavården.

    Tillåt mig i all enkel- och anspråkslöshet nämna några av de egenskaper som en god präst bör ha:

    -Han eller hon skall (förstås) vara omdömesgill och lyssnande, starkt lyssnande.
    -Givetvis vara djup och stark i tron och i direktsamtal kunna lugnt förmedla just den bärande och hjälpande tron.

    -Avstå ifrån varje form av och antydan till förhävelse utan formligen genomsyras av ödmjukhet.
    -Vara diplomatiskt mjuk i samtalet men tydlig i sak och ta mycket god tid på sig. Prästen är för många, inte minst ensamma människor, alltid en auktoritet. Den får aldrig missbrukas (gäller förstås också i prästens offentliga roll)

    -Prästen skall därför aldrig - varken i enskilda samtal eller i offentligrollen - "spela ut" sin auktoritet, sin bildning, sina uppdrag eller vad det nu kan vara. Prästen skall sålunda sträva efter att "hålla igen" på ställning och status. Sådant må kanske finnas i tryckt CV men aldrig få luftas i känsliga, sekretessbelagda samtal.
    -Lågmäldhet, ödmjukhet, saktmod (fin gammal benämning) skall vara ständiga ledstjärnor för en god präst.

    -En präst är alltid Guds tjänare och förmedlare av Guds ord. En präst är aldrig "överhet" i detta ords traditionella betydelse. Lyssnandet, ödmjukheten, den känslomässiga delaktigheten i den människas problem han eller hon får lyssna till och som oftast är allvarliga, är alltså väsentliga egenskaper.

    Prästrollen är svår och passar inte vem som helst. Men jag kan tänka mig att den glädje som prästen känner efter att ha lyckats med sitt samtal är obeskrivlig och fantastisk och ger liv och energi i det viktiga värvet att sprida Hans budskap vidare.

    Alltså några enkla ord om prästrollen från en förtroendevald med - som ni vet vid det här laget - den absoluta åsikten att alla engagerade i Svenska kyrkan har uppdraget att efterleva Missionsbefallningens budskap.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD ävslöjar verkligen sin sekulära agenda, men han skriver också en sanning om tillståndet hos en stor majoritet av prelaterna i Svky - PRÄSTROLLEN!
      Antony

      Radera
    2. Alphadeltagaren10 mars 2017 19:48

      BOD.
      Det låter fint, men jag får det inte att stämma. Så tillgängliga är de inte.

      Min erfarenhet är att det är lättare att få tag på den där "Schakalen" som försvann på 70-talet än att få träffa en präst. De har inte tid.

      (Jag har förresten svårt att tro att de förhäver sig med fina långa CV:s. Det känns lite taget ur luften, faktiskt)








      Radera
    3. BOD,
      du har noll koll på vad prästämbetet innebär. Noll koll. Och den ödmjukhet som du ideligen vill ålägga andra får jag, än en gång, uppmana dig själv att tillämpa på dig själv.

      Radera
    4. Jag menar att Bengt Olof säger en hel del goda ting om hur en präst skall ta sig an ett själavårdssamtal. Men när det inte finns med något i stil med "Stillsamt leda biktbarnet/konfidenten närmare Jesus", så blir det hela utan mål och djupare mening. Trots en rad likheter är det skillnad på en kurator och en präst.

      Radera
    5. +Göran,

      -Visst har Du rätt i den slutsatsen och att det inte går att sätta likhetstecken mellan prästen och kuratorn. Möjligen skulle man kunna säga, att prästen är kurator på Jesu uppdrag.

      Men det var i all anspråkslöshet, som jag printade ned några egenskaper för en präst - långt ifrån alla.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Alphadeltagaren11 mars 2017 17:02

      +Göran och BOD

      Det borde ni säga till prästerna.

      De avlastar ju socialförvaltningen som just kuratorer. De är väldigt tydliga med det, lite väl övertydliga ibland, hade jag varit kurator hade jag blivit lite trött på det där. Det är ju inte så roligt att höra att man inte duger, att kyrkan måste gripa in.

      Men socialförvaltningen avlastar inte prästerna. Så när man stått på väntelistan ett tag så funderar man på att gå till socialförvaltningen och fråga om de kan ta en bikt, nu när kyrkan "tagit" klienter från dem.

      Prästerna marknadsför sig med "du behöver inte tro, du behöver inte vara medlem, du behöver ens prata om tro". Du behöver ingenting. Allt är gratis!"

      Den vanliga misären vi alla delar kan man få alltså få hjälp med att dryfta på sjukhuset, vårdcentralen, privata kliniker, familjecentrum, kommunen och kyrkan.
      Om man vill prata just tro så går det sämre. Går jag till någon av dessa utom den sista och säger att jag vill höra om Gud så hänvisar de mig troligtvis till kyrkan. Kyrkan har dock inte tid eftersom den är en "viktig kugge i civilsamhället".

      De som vinner på situationen är väl kapitalbolagen som t ex äger vårdcentralerna som "slipper" prata med människor som har det svårt utan kan ägna sig åt sådant som nästa kvartalsrapport och pressa upp vinsterna (våra skattepengar) ytterligare utan störande element som människor,

      Förlorarna är vi som hade behövt just en präst. Och resten av folket som hade behövt just Evangelium. Kanske finns det en och annan präst som gärna hjälpt oss men som nu får syssla med annat. Då är ju vederbörande också en förlorare.

      Radera
    7. "De som vinner på situationen är väl kapitalbolagen som t ex äger vårdcentralerna som "slipper" prata med människor som har det svårt utan kan ägna sig åt sådant som nästa kvartalsrapport och pressa upp vinsterna (våra skattepengar) ytterligare utan störande element som människor,"

      Lite off topic men tänk på att utan patienter, dvs. människor, får vårdcentralen inga skattepengar. Kan den sedan leverera lika bra eller bättre vård än den landstingsägda och samtidigt göra en vinst är det bara ett hälsotecken. Jag minns när man var hänvisad till en enda vårdcentral och den tiden vill jag inte ha tillbaka. Den offentligägda sjukvården har blivit bättre med lite konkurrens.

      Radera
    8. Alphadeltagaren12 mars 2017 13:40

      Men när de hänvisar patienterna till kyrkans "resurspersoner" så borde ju pengarna i så fall följa med.

      Det blir ju lite samma situation som att jag betalar kyrkoavgift till den församling jag tillhör på pappret.
      Men om jag går i kyrkan så åker jag iväg någonstans. Då går jag in med leriga skor (genererar städning) vill ha det varmt i kyrkan (uppvärmningskostnad) och nallar sakramenten hos någon annan församling.

      Det är dock hemförsamlingen som cashar in. Jag är ju så att säga "listad" där, utan att "tära".

      Men det var en parentes. Vad jag försökte säga var att präster som försvinner ut i det sekulära samhällsbygget lämnar ett tomrum.

      Radera
  11. Prästrollen? Roller spelar en skådespelare. Ämbetet har en präst och bärs av det han fått i vigningen när Kyrkan uppfattat Guds egen kallelse. Glädjen i ett prästhjärta tror jag inte är ett ämne för spekulation. i dag får väl prästerna trösta de socialdemokrater som är kyrkligt förtroendevalda efter posk-aren Dikes påhopp. Jag uppfattar att socialdemokraterna inte är riktigt förtjusta i POSK efter detta. Vi i Frimodig kyrka noterar och vill trösta alla. Ödmjukt, förstås!

    SvaraRadera
  12. Men jag vill gärna passa på och ge POSK-aren Dike en eloge för debattartikeln om Socialdemokraternas roll (obs!) i kyrkans ledning. Tack, Bengt Olof! Du har dina ljusa stunder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ber att få instämma, men förvånas över att Dike inte kan se att det hela illustrerar just hur det spårar ur när sekulära partier såsom partier ställer upp i interna kyrkliga val. / Markus

      Radera
    2. Jag för min del planerar att ägna aftonen åt en debattartikel i polemik.

      Radera
  13. Elisabeth och BloggarDag,

    -Men snälla Elisabeth, varför fräser Du så åt mitt försök att anspråkslöst teckna prästrollens personifiering. Var det fel i min beskrivning av önskade egenskaper? Vad då exempelvis? Och på vilket sätt saknar mina texter ödmjukhet? Exemplifiering och sakgenomgång är bättre än känslomässiga taggar utåt, initierade inte av mina ord men på grund av at bara mitt namn syns.
    Det är inte konstruktivt.

    Till bloggaren kan detsamma sägas, då han den här gången heller inte har något i sak att invända. Skall inte en präst vara lågmäld, ödmjuk, lyssnande, försiktig, diplomatisk vid själavårdssamtal kanske? Har jag förhastat mig, bäste Mohedainvånare, i dessa slutsatser. Och skulle prästens inre glädje av en varm och lyckosam insats för en medmänniska ej vara obeskrivligt stor kanske?
    Bloggaren vet mycket väl vad jag menar med prästrollen, så försök inte blanda bort korten med att jämföra den med en skådespelares olika roller.

    Skillnaden, förstår Du, är den att prästens roll alltid är äkta i mötet med människor, medan en skådis allt kreerar andra(s) roller.
    Prästen övertygelse är grundad på sanningen om Jesus Kristus, den som också är den personliga övertygelsens, medan en skådespelare på en och samma vecka på en scen kan spela både en präst och en hedning.

    Vilket "påhopp" har jag för övrigt gjort i dag? Om artikeln i Dagen avses är den helt och hållet grundad på lätt åtkomliga fakta för vem som vill undersöka saken.

    Märkligt att inte bloggaren uppskattar innehållet. Är det för att artikeln är undertecknad av "fel" person?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var nu Jesus lågmäld, ödmjuk, lyssnande, försiktig och diplomatisk ska prästen också vara det. Men prästroll - nej! Prästämbete - ja! Fast jag tror ändå inte att en präst alltid är äkta i mötet med människor. En präst kan vara frustrerad, stressad, okoncentrerad och kanske till och med trött på hela mänskligheten...

      Radera
    2. BloggarDag,

      -Då bör han be om att bli avkragad.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Matt 17:17 kunde prästen annars luta sig emot.

      Radera
    4. Alphadeltagaren11 mars 2017 10:40

      Jesus lackade väl ur rätt rejält emellanåt. Det är väl en del av grejen med att vara människa.

      Radera
    5. BloggarDag,

      -Tror Du Jesus var "frustrerad, stressad, okoncentrerad och . . .trött på hela mänskligheten", då Han gick till storms mot den otrogna skaran"?

      Det tror inte jag; Jesus visste nog vad Han gjorde, vilket kanske inte alla präster alltid vet.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  14. Här märks det ord när Dike säger ett sanningens ord om så många präster, som just i avsaknad av bl. a. det han nämner just inte har så mycket mer än en uppblåst roll. Dessutom skrev BOD utmärkt om S program.

    Hoppas det är med bloggen Kyrkliga ting som med BloggarDag: att ingen läser. Då slipper nämligen ÄB och hennes mest verklighetsfrånvända svans läsa ett sanningens ord. Vi har en ÄB som borde be om ursäkt för hur de människor behandlats som var kvickare i hjärnan att se vad som sker med kristna i Irak. Populism och mobbning kan vara bra att undvika i rollen som s k andlig ledare. Hon hade mer koll på läget i Lund, skötte sig ofta riktigt bra då.

    /TD

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste TD,

      -Vi har nog också många som bör be ärkebiskopen om ursäkt för alla ohemula och kränkande attacker mot henne.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  15. Mja,

    Jag tänker mest , efter att gång på gång ser hur SVeK lämnar skrift och bekännelse till förmån för sekulärt flum, parat med gnostisism och synkretism.

    Tänker att om de styrande , dvs kadern av politruker och de som ansvarar för vilka biskopar och prelater vi nu har utgör "ryggraden" inom SVeK så måtte den vara mer eller mindre giktbruten och möjligen stelopererad för att hålla ihop.

    Frisk är den inte.

    //HH

    SvaraRadera
  16. Man bör aldrig använda ord som "prästrollen", "lärarrollen", "politikerrollen", "ordföranderollen".osv. Ordet uttrycker ren falskhet, bristande engagemang, uppfyllande av mängdens förväntningar. Särskilt olämpligt då man beskriver en prästs agerande.

    LG

    SvaraRadera
  17. LG,

    -Har Du något bärande alternativ till "rollen"?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst: Prästen, läraren, politikern, ordföranden.

      LG

      Radera
  18. Präst är inte en roll utan ett sakramentalt ämbete, och prästen - och endast prästen - har i botens sakrament fått Jesu Kristi fullmakt att lösa synder.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren11 mars 2017 19:14

      Det säger de inget om. De pratar mer om att de inte gör skillnad på människor och att man får prata om vad man vill. Och att det är gratis.

      Radera
    2. Jonas M,

      -Men förtroendevalda kan bidra till att förhindra synder, eller hur?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Alphadeltagaren12 mars 2017 16:49

      Det är nog få som får syndiga tankar när de tänker på förtroendevalda. Så du har nog en poäng.

      Radera
    4. Jonas M: Jag har försökt få klarhet i frågan om Svky tror sig förvalta ett botets "sakrament" men det tycks råda motstridande och förvirrade uppfattningar i den frågan?!
      Antony

      Radera
  19. Har med intresse noterat att BOD nu begått en artikel (i Dagen) där han (återigen?) angriper socialdemokraterna, som "i sitt nya kyrkopolitiska program för 2018–2021 stakar ut vägen för partiet i årets kyrkoval", för att de skulle ha "uteslutit Gud och Jesus". Man kan naturligtvis fråga sig varför ett parti, som ställer upp i ett kyrkligt val, alls skulle behöva göra en särskild markering om att man ställer upp för "Gud och Jesus"? Är inte själva det faktum att man ställer upp i ett kyrkligt val just en sådan markering? Är det så säkert att de som i ord åberopar "Gud och Jesus", är så mycket kristligare än de som mer konkret beskriver vad de vill göra med kyrkan, inte minst diakonalt? Eller...?
    F.ö. betraktar jag talet om "Gud och Jesus" som teologisk analfabetism. Är Jesus inte Gud? Hört talas om den athanasianska trosbekännelsen?/Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var Johannes på Patmos också teologisk analfabet då han talade om "Gud och Lammet"? (Jfr SvPs 300 med refräng).

      Radera
    2. Nej, Andreas, naturligtvis kan man i något enstaka sammanhang använda uttrycket "Gud och Jesus" (googlade på NT, både 1917 och B2000, och fick EN träff. Googlade också på "Gud och Lammet"; likaså EN träff!) Men om någon ständigt använder dessa uttryck för att beskriva kristen tro, så får åtminstone jag ett starkt intryck av att vederbörande inte har förstått - eller inte omfattar - tron på "Gud den Treenige, Fader och Son och Ande". Om vederbörande dessutom ofta använder "religionsneutrala" begrepp som "den Högste" o.likn., blir jag ännu mer fundersam. Omfattar/förstår vederbörande SvK:s tro, sådan den framgår av dess bekännelsskrifter?/Paul

      Radera
  20. Anthony det är mycket som är motsrridigt i Svenska kyrkan. Hemsidan och nästan alla präster pratar väl om ett sakrament.

    Jonas M

    SvaraRadera