Hej fadderi. Om Sätila församling.

Skräddarevisan, den pigga men förskräckliga, utspelar sig i en version i Sätila. Utgången blev inte lycklig. "Det vållade hans död", konstateras. Onykterhet uppfattar jag vara den utlösande faktorn. Nu drar kyrkopolitikerna just i Sätila (men jag tror inte onykterhet i vanlig mening är orsaken) i härnad och det drabbar förstås den avgående kyrkoherden och den tillträdande. Ingen av dem har gjort sig förtjänst av den uppmärksamhet de får, menar jag. Men värre ändå - det drabbar församlingen. Självfallet står det inte på förrän domkapitelsersättaren och kyrkomötesledamoten Björn Andersson, från en annan församling men vad då, stiger in i handlingen och framför sin mening att kyrkoherdarna har för stor makt. Jag har aldrig varit imponerad av Björn Anderssons bedömningar av det kyrkliga. Har ni? Man kan höra honom uttala sig. Det låter faktiskt lika dumt som det är.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6660722&utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter

Saken gäller alltså problemet att med den nye kyrkoherden kanske det inte blir några kvinnliga präster. Men hallå! Det finns en komministertjänst och den har en innehavare. Saken är för närvarande inte aktuell. Men den kanske blir? Ja, den dagen den sorgen. Om det nu inte visar sig att den nye kyrkoherden (i likhet med biskop Philip North) konstaterar, att den här behandlingen med misstänkliggörande och berövande av arbetsglädje, vill han inte låta sig utsättas för. Tänk om han skickar pastoratet ett meddelande med frågan hur kyrkorådet tänker sig att göra tron trolig och locka människor när misstänkliggörande är grundhållning - vem vill ha med misstänkliggörare att göra? Nå, drar han sig tillbaka, kan kyrkorådet annonsera ut tjänsten på nytt! Är detta avsikten? Har biskopen någon synpunkt? Och hur kul blir det att avtacka den avgående kyrkoherden för ledamöterna S och C? För undvikande av besvärande mycket hyckleri, kanske de ska stanna hemma när den dagen kommer. Och hur blir det vid välkomstsamkvämet? Har inte rätt mycket redan sabbats av politikerna S och C?

Inte hade jag fattat att det skrivits namnlistor med 200 namn - men egentligen för vad? För att höra en kvinna predika i kyrkan? För mig framstår det hela som rätt antikverat, men det är möjligt att just detta ska drivas igenom på olika håll i landet. Var det Linköping som började och då var det 1960-talets första år. I Kalmar var det väl 1982 och Sätila står på kö. Kom sedan inte och tala om jämställdhet när könet har denna oerhörda betydelse. Min syn på frågan är en annan. Jag är tacksam för att jag inte är så fixerad vid könet som kyrkorådsminoriteten i Sätila.

Nu kan man på goda grunder anta, att S och C driver kampanj eftersom partierna förlorat i beslutsprocesssen. Sådant är illavarslande. Vad var avsikten att kyrkorådet skulle göra med namnlistorna? 200 personer skriver på om vad? Detta förtar inte kyrkorådets ansvar att göra en prövning. Om den som sökt tjänsten inte förklaras lämplig av domkapitlet har väl därmed knappast ett gudsord fällts? Den saken ska också prövas. Den tillsatte kyrkoherden har varit sjukskriven. Kunde inte Radio Sjuhärad huggit in där och undrat över om den sortens folk inte ska få möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet? Vad säger kyrkopolitikerna i Domkapitlet då? Lyssnar jag, och det gör jag, på min gamla vän Mary Österström, förstår jag inte riktigt hur hon tänker. Om hon nu gör det. Tänker efter före, menar jag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6657355

Nu har jag inte talat med avträdeskyrkoherden men inte heller med tillträdeskyrkoherden. Min information står Radio Sjuhärad för. Det är en radiostation, som med viss brist på kunskap och möjlighet att orientera sig i det kyrkliga landskapet, gärna förmedlar nyheter från Marks kommun.

Ämbetsfrågan är en sak. Den kan man sätta sig in i och förstå att den kanske inte är så enkel att den ska förvandlas till ren och skär populism. Folkets traktan att få höra en kvinna tala är numera lätt uppfylld. Det finns gudstjänster i radio och tv och fler kvinnliga komministrar än män. Av kyrkoherdarna är hälften kvinnor så de i nöd komna därför att de inte får höra en kv*nnl*g pr*st kan enkelt bli hulpna. Och lika enkelt, fast kanske med längre kötid, skulle det vara att söka psykologhjälp för denna böjelse att höra en kvinna just och detta överordnat att få höra evangeliet oavsett kön på den som frambär det. Ni förstår hur jag tänker.

Blir det dumt eller blir det dumt? Morsan skulle på sitt lite torra sätt att kommentera, lugnt hävdat att det inte är någon måtta på dumheterna. Kanske blir det en lycklig utgång av denna kampanj. Eller en olycklig, så att bilden av en kyrka i ständiga konflikter är vad folk får se och drar slutsatsen att till detta vill man inte vara med och betala? Vad händer i arbetslaget, som ser S och C agera och därmed utstå split och i eminent mening förta arbetsglädje. Vad kostar en konflikt av det här slaget egentligen församling, pastorat, stift och hela Svenska kyrkan? Vilket ansvar har förresten en kyrkorådsledamot att inte göra det svårt för den nye kyrkoherden? Vilken ingång i Sätila får han nu, misstänkliggjord för att inte vara lämpad för tjänsten?

Måste man inte fråga sig om det där med partipolitisering är så lyckat när allt kommer till allt, jag menar, när vi ser hur det blir?

Hur var det med skräddaren? Kan man i Sätila muntra upp sig med en drunkningsolycka, och i sammanhanget skulle man kunna förstå att det verkligen skulle gå att muntra upp sig så när det blivit som det blivit i socknen, lyssnar man på visan.
https://www.youtube.com/watch?v=2Tie5U-DLWA
Hej fadderi!