tisdag 14 mars 2017

Wistis undran

Jag ber nu att få mynta begreppet Wistis undran. Jag vill att rätt ska vara rätt och Kent Wisti la sin panna i djupa veck och klurade ut hur den fråga ska formuleras som ger uttryck för hans undran. Wisti talade och sa eller tänkte och skrev (oklart vilket) och hans undran tog sig uttryck i ordet "varför?". Det är en fråga pastor Wisti menar att vi alltid ska ställa och ställa i flera led.

Jag tror pastor Wisti har rätt, för jag anlägger ett barnperspektiv. Barn frågar så. Varför - får ett svar - varför - får ett nytt svar - varför. Så byggs en logisk tankekedja upp. Föräldrar kan bli halvknasiga på alla dessa frågor, men någonstans leder de. I kretsarna, dvs där vi finns med, ställer vi förslagsvis i fortsättningen inte omedelbart frågan "varför?". Vi säger helt enkelt vid överläggningar och i samtal "Wistis undran". Då vet alla. Har tillräckligt många gjort detta tillräckligt ofta har vi myntat ett begrepp. Och då undrar ni kanske "varför?" - men så dumma frågor svarar vi inte på här, som prosten Edwall en minnesvärd gång fick till det.

En minidebatt på fejjan i den öppna gruppen Kyrkomötet, till för ledamöter i just detta möte men öppen sida, har skapat klarhet. En kyrkoherde förenklar det invecklade samtalet till att bli en fråga om elitism, dvs hur många gudstjänster ska man gå i för att kunna vara förtroendevald och i nästa led frågan om "rätt tro". Han slår idogt mot ett gammal frikyrkligt spöke och han får gärna brottas på. Särskilt begåvat är det inte. Han uppfattar en traktan hos dem han hör kritisera partipolitiseringen: "en stor makthunger och iver att försöka vrida Svenska kyrkan tillbaka några decennier vad gäller olika synsätt". Jag skrev att det inte är särskilt begåvat och nu har väl alla sett det. Han är, jag ber att få upprepa mig, kyrkoherde i Svenska kyrkan. Och centerpartist. En sak till: Kyrkoherden tänker att någon menar sin tro vara mer kristen än en annans. Mer kristen? Var har vi hamnat? Är den egentliga frågan inte vad som är kristen tro utifrån Kyrkans bekännelse och vad som inte är det.?Det ska väl i teorin inte vara så svårt att klura ut - eller är det? Här kunde Wistis undran bli till stor nytta när resonemang ska granskas.

Debatten drev vidare och vi fick veta att S vill ta ansvar för samhället, varav Svenska kyrkan är en del. Wistis undran styr förstås in på frågan om inte civilsamhället är en från partipolitiker fredad zon och varför den inte ska få fortsätta vara det. Vi fick veta att det inte finns någon motsättning mellan Kristus och folket som "herrar" i demokratin och då kunde Wistis undran användas för att göra klart om detta perspektiv på något endaste sätt skiljer sig från Deutsche Christens tänkande i tyskt 1930-tal. Det gör det inte.

Ledamoten av kyrkomötet som deklarerade sin övertygelse visste också berätta att han var kristen och religiös. Plats för Wistis undran om inte detta att vara kristen är något annat än att vara religiös?En kristen är just inte religiös för Verkligheten har fått  grepp om de kristna så de slipper att vara religiösa. Deklaranten förklarade sig inte tro på jungfrufödelse eller kroppslig uppståndelse "m.m." och Jesus är den främsta förebilden vad det är att leva som en god människa. Wistis undran hur detta går ihop med utdrivandet av hedervärda handelsmän från templet eller påhopp på överstepräster och fariséer blir av intresse i sammahanget. Men denne ledamot förklarar att han inte "köper" allt. Som vore kristen tro en vara till salu...

Nu tror denna ledamot inte att kyrkans tro är statisk utan något som utvecklas ständigt, liksom Gud skapar ständigt. Så tänkte inte apostlarna så Wistis undran kan vara motiverad inför detta tänkesätt. Det drar mot påsk men ingen uppståndelse i kroppslig mening. Wistis undran kunde kompletteras med frågan var Jesu döda kropp befinner sig nu, det brukar vara en bra fråga för att komma åt resonemangens djup. Symboliken i uppståndelsen gillas dock: "att ljuset segrar över mörkret, det goda över det onda", ja, ni fattar. Här är en kristen tro som inte tror på "en fysisk uppståndelse, på att Jesus föddes av en jungfru eller att han fysiskt gick på sjön eller förvandlade vattnet till vin".

Wistis undran är användbar inte minst när vi ställs inför alternativa fakta eller alternativa sanningar. Numera är han som företräder dessa alternativa fakta om kristen tro S-ledamot i kyrkomötet. Tidigare var han Visk och POSK. Jag noterar och har nära till Wistis undran. Inte för att jag hör till dem som tror att kristen tro är att bocka av vissa dogmer i trosbekännelsen, men nog är trosbekännelsen den flagga vi får ställa oss under för att berätta var vi hör hemma och detta inte för att förklara bort kristen tro utan för att växa in i den.

Han med sina alternativa fakta är alltså vald ledamot i Kyrkomötet, det organ som fastställer Svenska kyrkans lära. Den som finner denna ordning besynnerlig kan antingen ge upp eller ge sig uppgiften i kast att stå för vad Svenska kyrkan efter sin bekännelse lär. Några väljer att gå. Det vågar inte jag. Jag vill inte höra min Frälsare säga: "När jag behövde dig som bäst i den kyrka där du döptes och fick bli barn hos Gud, hade du gett dig iväg." Jag menar fortfarande att Svenska kyrkan förvaltar heliga hemligheter till för folket och att det intellektuellt anständigt går att dela Kyrkans tro utan avkortningar eller krumbukter. Plats för Wistis undran! Fast nu som en fråga till sig själv.


30 kommentarer:

  1. En av de verktyg som används för at4 finna rotorsaker till problem inom industrin heter "fem varför".
    Just att följa en frågeställning till dess kärna genom att ställa sig frågan varför i flera led har gett klarhet och kunnat lösa många problem.
    I kyrkomötessamanhang så behöver man dock sällan fråga mer än en eller två gånger. Många kyrkomötesledamöter har nämligen inte kyrkans tro och kyrkan som ledstjärna för sitt engagemang. Det är alltför vanligt att den egna tron och ett särintresse ligger närmare hjärtat.
    Bland de stackars medlemmarna som röstar är det ännu värre, då det in många fall är så klent med den egna tron att det bara är röster mot någon nomineringsgrupp som drar dem till valurnorna, men ingenting kan dra dem till till gudstjänst.

    Jag tänker att varje kyrkomötesledamot skulle få svara på en liknande fråga som dopkandidater, om trosbekännelsen är något de vill ska genomsyra kyrkans gudstjänster, mission, diakoni och undervisning.
    Det borde t.o.m. vara ett krav att det var en huvudpunkt i varje nomineringsgrupps kyrkliga program.

    SvaraRadera
  2. En allmän kommentar
    Frågan ”varför” kan också ställas i lite olika nyanser till kommentarfältet
    Varför finns denna frustration kring Svenska kyrkans liv och verksamhet som kommentarerna ger uttryck för? Varför finns inga andra fora att göra denna kritik och frustration synlig? Bloggardag synes här, intill bristningsgränsen, ge utrymme på sin personliga bloggpost åt det som inte kan sägas annorstädes. Varför sänder inte detta en signal till de kommunikatörer i Svenska kyrkan som avdelats för att arbeta med medlemskommunikation?
    Varför kan det inte respekteras att bloggardag piggt, käckt och muntert, och så oerhört uttrycksfullt skrivet fr a i dagens slutkläm, vill diskutera hur just Svenska kyrkan alltfort skall bli varse diskrepansen mellan ideal och verklighet, mellan bekännelse och uttolkning, mellan teori och praktik? Varför misstänkliggörs bloggarens pigga, käcka och muntra försök att peka på vad han ser vara markörer för ett religions- och ideologisskifte i Svenska kyrkan?
    Varför uppfattar ett antal kommentatorer sig vara förpliktigade att just på denna bloggs kommentarsfält driva opposition mot huvudtextens analyser och döma ut hållningen att Svenska kyrkans reformation skulle vara ärendet? Den som ser Svenska kyrkan som bortom all räddning måste ju rimligtvis ha andra fora att föra fram detta, liksom den som anser att Svenska kyrkans nuvarande demokratiska uppbyggnad är den enda formen för riktig demokrati i en kyrka också har andra fora för denna sin hållning.
    Att bloggaren får gillanden och instämmanden, vilket på en Facebook-sida hade inneburit ”likes”, är ju självklart då bloggarens avsikt är att stärka den argumentation som problematiserar rådande läge. Att ge alternativa, eller kompletterande, perspektiv till huvudtexten är en sak. Men att ständigt ifrågasätta huvudtextens utgångspunkter är något helt annat.
    Varför inte låta denna bloggpost vara den unika möjlighet till en pigg, käck och munter genomlysning av Svenska kyrkans nuvarande läge, utifrån bloggarens personliga med dagboken som förebild gjorda iakttagelser, som den utger sig att vara.
    Varför kan inte en fri och livskraftig diskussion om Svenska kyrkans möjlighet att vara en katolsk kyrka idag och imorgon vara så självcensurerande att den ser till helhetens bästa, bloggens fortlevnad, före den egna självhävdeldens lockelse?
    Björn Fyrlund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är inte det problematiska med denna blogg snarast de som fegt döljer sig bakom Anonyms och så kommer med sina okvädingsord och okvädna visor.Bloggardag ger nättrollen föda...
      Ulf H Berggren

      Radera
    2. Tja, Ulf, de flesta använder ju ändå en stående pseudonym som gör det möjligt att "identifiera" en återkommande skribent och koppla vederbörande till flera inlägg. Och det är ju inte säkert att ett fullständigt namn på avsändaren skulle säga särskilt mycket. Ponera t.ex. att "John" skulle heta "Smith" i efternamn - vad vore det för vits med att skriva ut det? Personligen är jag nog mer intresserad av inläggens innehåll än av författarens person. Sedan är det väl också så att vi alla har olika toleransnivå vad gäller "okvädinsord". Personligen tyckte jag t.ex. att BOD:s tal om "doakör" var både fyndigt och roligt - när jag såg det de första gångerna. Sedan blev det tjatigt, och numera upplever jag det som nedsättande. Men jag vet ju faktiskt inte hur många av de andra deltagarna här som har samma känsla. Kanske finns det många som fortfarande finner det fyndigt och roligt? Nej, lite' mindre känslig måste man nog vara, när det gäller folks stil och ordval. Och till sist är det ju ändå Dags blogg.../Paul

      Radera
    3. Ps Det får bli bakom Östregårds antik och loppis i brist på möbelaffär.. Ds

      Radera
    4. PSS Jag har utmanat sign Paul på duell bakom möbelaffären i Moheda.
      Nu fanns ingen möbelaffär på orten ifråga -därav Ps:et. Ds
      Marcus fattar nog ingenting...
      Ulf H B

      Radera
    5. Ulf! - Duell? Dag? Tid? Vapen? Och - var ligger Östregårds antik och loppis?/Paul

      Radera
    6. Alphadeltagaren16 mars 2017 07:41

      Mellan Moheda och Öhr, på vägen mot Växjö. Det är gott om plats om ni inte gör det på en söndag för då är det gott om folk. Men det gör ni väl så klart inte. Väljer en söndag, alltså.

      Radera
  3. Min undran i den debatten har varit hur nämnde kh egentligen resonerar själv... Heter det inte "genom sig själv känner man andra" tänker jag då stillsamt.
    Men debatten har varit lite upplysande i alla fall.
    Eva H

    SvaraRadera
  4. Instämmer till varje del, Björn. Apropå Wistis undran. Såg en dödsannons där de anhörigas sorg och förtvivlan sammanfattades i ordet "Varför?" Mannen som dött var 94 år...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arvingarna hade kanske fått vänta outhärdligt länge?

      Elaka Katten Måns

      Radera
  5. Problemet med sidan bloggardag är att den så gott som dagligen tidigt kapas av en "förtroendevald" som använder den helt ogenerat till att föra fram sina egna ”synpunkter” - samt därefter patetiskt be om sympati om replikerna inte blivit de önskade. Det har också noterats att bloggardag själv håller vederbörande om ryggen och sorterar bort alltför kritiska repliker. En minst sagt märklig symbios.

    Berggren talar om nättroll men det rimmar illa när man dagligen ser hur kapartroll inte bara släpps igenom i full frihet utan även uppmuntras och citeras i inledningstexterna.

    Som det nu är handlar diskussionen till större delen om att bemöta vad kapartrollet har uttryckt, det är bara att räkna replikerna – dessvärre mer och mer sällan om vad bloggardag har skrivit vilket rimligen borde vara meningen? Ärligt talat: vad är det för mening att delta i något sånt?

    Bloggardag får väl ta och bestämma sig för vad och vem sidan ska vara till för. I nuläget verkar han inte ha insett i vilket dike han hamnat i. /John

    SvaraRadera
  6. John,

    -Du visar ju med all önskvärd tydlighet, att en fri och öppen debatt inte är Ditt ideal.

    Och att anonymitet föredras framför öppet namnvisir.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herr Dike ägnar sig inte åt någon "fri och öppen debatt". Herr Dike ägnar sig åt monolog. En evighetsmonolog - framsprungen ur döva öron. /John

      Radera
  7. Ja, frågan "varför?", skenbart så oskyldig leder tyvärr gärna för de som absolut känner ett behov av att svara med ett "därför?" och till något som kanske verkar logiskt och därmed sant(?) vilket det tyvärr inte nödvändigtvis är.

    Det ledde till föreställningen om den onde demiurgen och den stort sett maktlöse guden.

    I andra fall leder den gärna tankarna till den gamle ormen och den retoriska frågan- Inte skulle väl Gud ha sagt / menat...

    Vi har det idag när stort sett ingen präst talar om domedag eller risk för helvetet. Talar de så är det i termer av om och men där kontentan sedan alltid blir att det löser sig ty Gud är ju kärleken och kan då omöjligt låta någon bli förtappad. (Man sträcker sig då kanske huvudsakligen till att dessa olyckliga inte kommer in i himlen och antyder att helvetet mer eller mindre innebär att personen slutar existera.)

    Ja, det finns många obetänksamma svar som börjar med "därför" men utan annan grund än önsketänkande och skenbar logik.

    Som kristen bör man inse att det finns frågor som helt enkelt inte har svar. Vi har löftet att en gång få svar men till dess är det enda raka att tiga.Dvs där skriften inte ger oss svar bör vi tiga ty öronklieri kanske lockar några. SVeK och dess liberalteologer ägnar sig helt i PK-anda åt just öronklieri och väl kan det söva och döva någons samvete och för stunden tom verka upplyftande.

    Det tråkiga är bara att det inte frälser någon.

    En annan sak är att jag inte är helt emot att en präst i t ex ett själasamtal säger något i stil med. Jag vet inte och skriften tiger här men själv föreställer jag mig....

    Notera detta hans ..själv föreställer jag mig och då förhoppningsvis alltid med tillägget. Detta är dock inget jag kan eller vill förespegla är sanningen.

    Det enda jag kan säga som säkert utifrån skriften är att Jesus överger ingen som ärligt-med eller utan tvivel,söker honom och vill följa hans bud.

    Den som däremot som öronklieri utnyttjar tvivel och törs man skriva-förtvivlan till att skapa en lära, eller bara vränga den apostoliska läran i hopp om att ta bort tvivlen och eventuell orsak till förtvivlan är ute på farliga vägar.

    Visst kan det verka "snällt" att ge en smaklig lösning på det man tycker är orätt eller bara skrämmande men det skadar om det är önsketänkande i strid med skriften.

    Visst, skrift skall med skrift tolkas och det kan vara svårt-ibland omöjligt att veta om man tolkat rätt. Det är däremot inte sant att man av detta aldrig kan veta om man tolkat fel!

    Det sista är snarare alltid enkelt och felet i sin tur nästan alltid en följd av önsketänkande och inte en vilja att veta sanningen.

    Mao, var försiktig med "därför!" som svar på "Varför?". Framförallt om man har anledning att tro att frågeställaren enbart önskar vara spetsfundig och samla poäng inför världens visa(tokar).

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Docent Sandahl är nog mycket väl medveten om hur BOD förkroppsligar det genompolitiserade och postkristna samfundet, i dess "prydo"!
      Antony

      Radera
  8. Utdrag från en dödsannons. En dikt finns med och den avslutas med orden "Någonstans är vi alltid tillsammans". Sedan kommer ordet "Varför". Jack London

    SvaraRadera
  9. Då kyrkomötet har större formell makt än biskopskollegiet i Svenska kyrkan borde samma krav på tro ligga på de förtroendevalda. De som inte ens uttrycker de mest basala krav på kristen tro borde kunna "avkragas" från deras uppdrag. Apropå bloggtexten

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att ställa samma krav på tro för kyrkomötets medlemmar som för Svkys stiftchefer är knappast någon väg mot att återföra Svky till kristenheten!
      Antony

      Radera
    2. Man kunde ju få med en nomineringsförsäkran om att offentligt alltid försvara apostoliska trosbekännelsen i dess bokstavliga lydelse och verka för att den ska genomsyra SvK i dess gudstjänster, undervisning, diakoni och mission.

      En inte alltför krävande försäkran för en kristen kyrka kan man tycka. Dock tydligen alltför krävande för några biskopar.

      Radera
    3. Peter,
      Det är bra att du inser att den norm du föreslår är ditt eget tyckande, och att denna norm saknar stöd i verkligheten.

      Radera
    4. Frasius, att tolka trosbekännelserna bokstavligt har varit själva syftet med att skriva ner dem. Detta historiska faktum är inte bara mitt eget tyckande, utan står nedskrivet t.ex. i förordet till Confessio Fidei, Uppsala 1953.

      Radera
    5. Jag var nog otydlig... Håller helt med ditt senaste inlägg. Jag menade: Den norm du föreslår (att SvK:s olika tjänare skulle förbinda sig till apostolicum osv.) är ditt eget tyckande (en bra ståndpunkt rent innehållsmässigt! Fortsätt tycka/tro så), dock är detta utan stöd i verkligheten (d.v.s. det är inte SvK:s ståndpunkt att medlemmarna eller prästerna ska försvara apostolicum bokstavligt.)

      Radera
  10. Antony,

    -För det första anser jag att Bloggaren själv är kapabel att karakterisera andra kommentatorer utan att fråga Dig först.

    För det andra återfinns Svenska kyrkan - där den alltid har varit - mitt i kristenheten!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om Svenska Kyrkan befinner sig mitt i kristenheten på en rimligt linjär skala, så undrar jag vilka samfund som bedöms vara ytterligheter och vilken skalenheten är.
      I två dimensioner skulle man kunna tänka sig att en skalenhet (x-axeln) går från tradition till bibeln(allena) och den andra axeln (y) från dogmatik till karismatik.
      Hur jag än tänker efter så kan jag dock inte placera in SvK alls på y-axeln och endast med viss svårighet på x-axeln.
      Jag skulle generellt sett anse att SvK ligger i ytterkanten av kristenheten, men kan inte komma på några vettiga skalenheter för att beskriva det.

      Radera
    2. Kul idé, Peter! Ett förslag från mig, en "lös boll" är att ha en tvådimensionell karta för innehåll med en tredje dimension för form. Innehåll är en triangel med Bibeln i mitten, med tre extremlägen i hörnen: Förnuft, Tradition och Känslor. I höjdled kan vi sätta liturgisk nedåt och "contemporary worship" uppåt. På kartan finns endast positiva värden, noll till tio, och i höjdled kan vi sätta -5 på liturgisk och +5 på CoWo.
      På den platta kartan (innehåll) ligger SvK som samfund långt ut på förnuftslinjen (F9?), även om där finns präster som bloggaren och högkyrkliga som förr befinner sig åt traditionshållet. I höjdled (form) vet jag inte riktigt var SvK ligger idag. När jag växte upp var SvK kanske på -3, men idag kanske man ligger mer i mitten?

      Radera
  11. Jo, Anthony, hur illa det ändå är kan man inte förneka treenigheten eller betydelse av Jesu död; finns ju exempel på präster som gjort det men som slutat (i samband med att de kallats till biskopen för samtal).

    Sen har du förvisso rätt i att det inte är tillräckligt för att uppnå den fulla gemenskapen med Kyrkan.

    Jonas M

    SvaraRadera
  12. Jag gläds åt att bloggaren redovisar själva grunden för engagemanget i SvK: Han är döpt där.
    Sedan undrar jag om det också gäller för dem som är döpta i Baptistkyrkan eller Lutherska Konkordiekyrkan? Och sedan konstaterar jag att Martin Luther inte ansåg att det gällde för romersk katolska kyrkan.

    SvaraRadera
  13. Jonas M,

    Påminner mig att självaste Biskop Stendahl, lärjunge till biskop emeritus Spong, i TV förnekade uppståndelsen!

    Med vem samtalade han? Fick uttalanden i TV på bästa sändningstid några följder?

    Reagerade läronämnden? Några rättroende(?) sk förtroendevalda? Kom det några krav på avsked alternativt avkragning?

    Nej och återigen nej. Inom SVeK avkragas avsätts enbart apologeter. Övriga heretiker måste gå över gränsen till det kriminella och då allvarligt sådant för att ngt domkapitel skall reagera.

    //HH

    SvaraRadera
  14. Jag menade att de värsta brukar sluta själva innan domkapitlet prövar behörigheten.

    Kyrkotukt är något som verkligen behövs i Svenska kyrkan

    Jonas M

    SvaraRadera