Mot Hillert

Jag övervägde att skriva "mot" på latin, typ Contra Celsum men varför konstra till det. Här gäller nu uppställning mot en villolärare. Han heter Hillert och han har dokumenterat sig. Hans Gud är en hemmagjord konstruktion. Det behöver inte angå mig särskilt mycket om det inte vore så, att Hillert har en plattform i Svenska kyrkan för att bibringa prästkandidater sin villolära. Då måste den bekämpas. Hillert är nämligen en revisionist. Han uppträder i skydd av ärkebiskop em KG Hammar. Jag är lite oklar över vad Hammar förpliktade sig till vid sin biskopsvigning men något i stil med att vaka över läran var det rimligtvis. Hammar tror att Hillert står i traditionen från Franciskus. Finns det inga franciskaner som nu bör protestera? Bröderna i Jonsered?

Hammar anför "semper reformanda" i sammanhanget. Men reformation är något annat än revisionism. Många firar detta år 500 år av revisionism och de hämtar ny kraft till förnyad revisionism av detta. Revisionism är dock för oss som kan göra en enkel teologisk analys något annat än att hantera ett reformationsjubileum.

I veckan som gick slog det mig en morgon hur viktigt dopet är för mig. "Gud välsigne Folke Hyltén-Cavallius", sa jag. Han döpte mig. Hos Hillert är dopet föga stororden till trots. I Hillerts religion döper vi "för att ge varje människa tydlig plats i världens liv och kärlekens rörelse". Riktigt vad detta betyder är oklart. Var och en som skattar dopet högt, uppfattar i Hillert en villolärare.

Samma sak med med nattvarden. Den blir gemenskap med alla för nattvardsbordet är öppet för alla. Perspektivet är klart: "Ingen människa är mindre viktig än någon annan." Konsekvent på sitt sätt. Hillert vill inte koppla ihop barnaskapet hos Gud med Guds rikes måltid och då blir det något annat. Detta måste gå att uttrycka intellektuellt redligt som en skillnad mellan två olika sätt tt tro - kyrkokristendom mot denna medelklassreligion, villolära. Är det så mycket stake i biskop Persenius att han agerar?

Vi som fattat inser förstås att den hillertska villfarelsen är klassmässigt och politiskt betingad. När världen går mot hårdare motsättningar dyker alltid de upp som vill upphäva dualismen. Därmed ges ondskan fritt spelrum och blir bokstavligen livsfarlig. Det begriper inte Hillert själv ty han är fromsint. Men fromsinthet är inte nödvändigtvis detsamma som kyrkokristendom, den han vid sin prästvigning förpliktade sig till.

Inget kristet dop, ingen eukaristi, ingen persionlig gud utan livskraft i stället (fint förstås men i alla fall...). Inga klassmotsättningar - här har ni en teologi som Mussolini skulle uppskattat. Gud blir kropp i allt som lever och är, men Gud behöver ingen övernaturlig värld för Gud finns i skeendet. "Bortom dualismen kan vi med Guds hjälp bevara djupet i det kristna budskapet och just därför vara öppna för världen och framtiden." De religiöst sinnade brukar hålla sådana "sanningar" som uttryck för djupsinnighet.  En kyrkokristen ser det pretentiösa och förstår villolärarens metod att trolla med truten.

Också i trons värld är utveckling oundviklig. Ingen uppenbarelse, inget som en gång för alla avslöjats och som ska föras vidare. Bra. Då kan vi fixera, det heter så i Lund eller hette, motsättningen.

Nu kommer min poäng. Rävarna är sammanbundna i svansarna. Det Hillert konsekvent pläderar för, ska en kyrkokristen undvika. Alldeles konkret ska Hillerts öppna måltid för alla, där jag alls inte tänker delta, firas med glutenfria oblater under utsägande av de kristna orden, då avstår vi från att hålla på med Erstas glutenfria. De bakade på vete går an, som bekant. Men inte de med guarkärnmjöl. Jeus knöt inga löften vare sig till potatismjöl eller guarkärnmjöl. Men bortom det som tedde sig som en omsorgsfull praktiskt ordning finns en ideologi. Det finns en del som skulle haja till nu.

Ska Hillert ha fest på det alkoholfria, förstår vi som dväljs i glädjens sammanhang att vi möter något annat. Fokus ligger fel och tar gestalt.  Jag är inte med. Hillerts gemenskap blir en gemenskap med alla men inte med mig. Hurdan gemenskap blir det då?

Vi förstår också vad det är för slags präster Hillert utbildar. Under alla åtbörder (och de är många nuförtiden för tiden älskar yta men avskyr innehåll) utbildas de tydligen att administrer en annan religion än kyrkokristendom. Det är lika bra att det blir sagt. Hillert hymlar inte. Han kör en gängse lagisk miljöagenda och vi evangeliska känner igen det neurotiska greppet och tröstar oss med att man inte behöver vara miljöpartist för att vara kyrkokristen! Det tackar vi Gud för alldeles synnerligast. Men ska folk i kyrkbänkarna luras i detta?

Mittåt! Tänk om Hillert är fin och har rätt även om Hammar tror att det dröjer några generationer innan folk fattar hur rätt Hillert har (nu skrattar jag på mitt försynta sätt) - då har jag fel och är villoläraren. Det är väl lika bra att den saken klargörs i öppen lärostrid. Så kamrater, var står ni? På revisionisternas sida? Må vara att revisionisterna sitter i den kyrkliga maktapparaten - men har de rätt för det? Vad ska vi ha stiftskonvent och kontraktskonvent till om vi inte ska reda ut den här sortens grundfrågor? Kan vi ens ställa frågorna eller har ni domesticerats så till den milda grad att ni inte talar trons grundfrågor längre, om nu domesticera är rätt ord. Kan det heta ecclesisterats?

Men har inte Hillert i fotnoter anfört bibelord ihop med sina engelskspråkiga auktoriteter, tyska läser han tydligen inte, inte franska heller. Visst anför han bibelord. Då minns jag bedömningen att villolärare alltid anför bibelord. De stöder framställningen, men de föder inte fram den. Där är skillnaden.

Blir det lärostrid nu med markeringar från predikstolar och mobiliseringar av kyrkfolket eller blir det bara tyst och mest tyst när vi kommer biskopar nära. Och gäller då, att den som tiger samtycker?

Själv säger jag: Sven Hillert är en villolärare. Jag är emot villolärare. De förstör kompassen för människor som vill orientera sig. Vi har biskopar för att skydda oss mot villolärare. Och bekännelser som avslöjar dem. Vad säger ni?

Hör jag i andanom Dr F säga att det vi nu ser bara är frukten av något som varit länge? Nu slår det igenom och det finns inget kyrkfolk som längre kan försvara sig? Vad säger jag då? Då förfaller jag till grekiska. Kyrie eleison.

Tillägg
Komminister P ringde. Han trodde inte att Hillert längre var prästutbildare men fortfarande under tillsyn av Ragnar Persenius. Komminister P kollade. Hillert är församlingsherde (det heter så numera) i Gävle. "Tänk om Erik Petrén levat och varit i sin krafts dagar", undslapp jag mig. "Då hade Hillert haft det hett om örona", sa komminister P. I denna insikt hämtade vi lite livsmod. Kunde Petrén är det väl fler som kan stå upp till trons försvar.