onsdag 8 mars 2017

Knak

Sofia Lilly Jönsson håller vi av som bekant. Hon skrev om kyrkojuridik för att reda ut hur Svenska kyrkan fungerar och fann, mycket riktigt, att allt bygger på att präster och församlingar respekterar att biskopen ska ha tillsyn. Det är förstås Visby som är på den kyrkliga tapeten igen. Det kunde ha getts fler exempel på hur vi får en självgod lokalkyrklighet som faktiskt, om franskan tillåts skiter i biskopen och stiftet. Nationell nivå, det som kallades rikskyrkan, kan och ska inte gå in och styra. Varför domprosten Hermansson skickade sina papper till Antje blir obegripligt. Det hade varit mer korrekt att i bön lägga fram dem för Gud Fader.

Det finns dock en överklagandenämnd. Vad som blir rätt och fel efter regelverket kan prövas. Men i det kyrkliga ska tvångsmedel användas med stor försiktighet. Biskopens första uppgift är att skapa tilltro, förlösa de kallelser som kommer ur tron och värna trons gemenskap. I den gemenskapen finns olikheter, förstås. Det är inte märkvärdigare än att det finns olika kroppsdelar i en och samma kropp.

Sofia beskriver hur Svenska kyrkan knakar i fogarna. Det är sådant Antje hatar att läsa. Hela det kyrkliga styrsystemet känner likadant. Jag tror den ryggmärgsreflexen är olycklig. Det är i systemen alltid lättare att tala om rosen än om rosens namn för i systemet tror alla att rosen är verkligare än rosens namn. Hur rosen och namnet egentligen förhåller sig till varandra, vill biskopar ogärna reda ut. Och vi kan medge att det är ett problem som kräver ansträngning. Sofia har antagligen fel i sin kommentar. Hon tänkte att biskopsmötet, som sammanträder i dag i Västerås, lär ha Visby överst på agendan. Det fungerar inte så. Visbyfallet blir samtalsämne vid en kopp kaffe under en paus i förhandlingarna eller möjligtvis om någon biskop följer med Sven-Bernhard när han ska ut och röka sin pipa. Biskopar tar sig inte an fler problem än de problem de själva inte kan undgå.  De kommer inte att ta upp frågan om villoläraren Hillert heller sålunda. Också biskopar vill sova gott om natten. De sköter kyrkosystemet och varsnar sällan hoten i tid. Men då tar de sig an de nykreerade problemen och har fullt upp med det.

Hur gott sover biskopen Stiglund? Kanske läser han inte vad stiftet tillställer sina medarbetare genom rymder vida. De får nämligen elektroniskt ett brev från stiftskansliet. I dag den 8 mars är det jordens främsta kvinna som ska hyllas. Nej, inte Maria, in Herres moder. Moder Jord! Här får ni en som bästa religiös utläggning men inte kristen. Det är bara att läsa. Här är det religionsskifte som Luleå stift dokumenterar. Hör ni att det knakar i fogarna? Här är den tro som beskriver att vi sällan träffar Gud Fadern. Håll i er.  Jag nalkades Fadern i tillit när jag bad tidigt i morse! Jag ska be att få citera hela aktstycket:

Varför inte ta tillfället, den 8 mars, att hylla den främsta av alla kvinnor, nämligen Moder Jord?

Vår traditionella bild av Gud är fadern, den som skapar, skyddar och bestämmer. En moder står för någonting annat. Fäder och mödrar är omgivna av myter, liksom manligt och kvinnligt. Vi har en teologi som ofta har lyft fram egenskaper som vi gärna vill betrakta som manliga, och den 8 mars ger oss chansen att berika vår världsbild med nya infallsvinklar. Och inte bara vår världsbild, utan även vår Gudsbild.
Egentligen är Gud någonting som är alldeles för stort för att kunna fångas i några myter, symboler och metaforer. Men vi är ju bara människor, vi försöker ändå beskriva det obeskrivbara för att ta det lite närmare oss. 
Moder Jord är den fertila och den livgivande. Inte helt olik den skapande Fadern. Hon är känslig, hon hänger på en skör tråd. Hennes små barn utmanar henne som riktiga tonåringar. Ibland säger hon ifrån med all önskvärd tydlighet. Hon ryter till, svettas, överhettas; hon måste få vila ibland. Vi behöver ju den näring hon ger oss. Vi måste vårda henne så att hon kan förse oss med liv, det eviga livet som i en perfekt hållbar cirkel aldrig sinar, alltid förnyas. 
Att hylla Modern är en hyllning till hela vårt stora ekosystem som kallas Jorden. Vi är inte bara besvärliga och trotsiga, utan också kärleksfulla barn. Vi älskar vad jorden har att ge oss, och vi älskar att kunna uppleva den. Fadern sitter i himmelen, så honom träffar vi sällan. Det sägs till och med att han straffar, att han ska fruktas. Men Gud har också – främst? – en annan sida, den ömma och närstående, den som ger oss kraften att förundras. Gud är också materia och behöver finnas bland oss för att bli synlig. Gud har ingen annan kropp än vår. Han lägger ju sin ”skatt i bräckliga lerkärl”. 
Om Moder Jord ska uppmärksammas så handlar det om att återerövra det materiellas kraft. Ja, materian står inte bara för konsumismens fördärv och slit-och-släng, utan vi kan göra den till en tillgång, där vi blir sams igen med våra tillgångar. Mater är ju faktiskt det latinska ordet för moder.
Visst, nu pratar vi om kvinnliga och manliga symboler, men det handlar inte om att göra om Gud från man till kvinna, utan om att berika vårt symbolspråk. Den 8 mars finns det många riktiga kvinnor, av kött och blod, som behöver firas och uppmärksammas. Kvinnan är utsatt, på ett alldeles påtagligt sätt, på många håll.
Men låt oss inte använda denna dag för att ställa två motsatser mot varandra. Hur ska vi annars nå till den fred och den frid som vi alla så längtar efter? Om tvåsamhet ibland blir ett omöjligt förhållande, så använd istället siffran 3. Treenigheten som bryter polarisering och inför en ny dimension, ger volym och djup. Triolens takt är den kristna lärans gåva, som skänker en ny rytm när världen fastnar i sin rundgång. Låt oss använda den 8 mars som ännu en chans för läkning, där vi övervinner gamla konflikter och släpper fram det som låg dolt. 
Beatrice Nordin 
Miljödiplomerare åt Luleå stift

https://internwww.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1326981

30 kommentarer:

  1. Magna Mater om igen.
    Hennes präster var kvinnor och kastrater.

    GAF

    SvaraRadera
  2. Jag följer väl Dagbloggen främst för att följa bloggarens kamp mellan med sin inre kvinnliga sida. Liksom jag följer vissa kvinnoprästers kamp med sina mer manliga sidor. Så är vi alla ytterst människor.
    Ska jag bli lite dikotomisk skiljer jag mellan vakna och sovande. Biskoparna tillhör de sovande. Nu sover de och drömmer så sött hemma -hos Västerpsbispen. När ska de vakna och uppmärksamma Svenska Kyrkans organisatoriska kris. När ska sjusovarna i Kyrkomötet vakna.
    Bloggaren dristar sig att vara dualistiska i ett som det tycks uppvaknat tillstånd. För min del ser jag alla Josefar som jordbundna och alla Marior som mer himmelska.
    Och vilket namn att leva upp till -Sofia Maria. Nog kunde jag avstå Dagbloggen men Sofia Marias twittrande inkl hänvisningar :ICKE!
    Annika Borg har sin överman...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den överman jag avsåg heter rätteligen Lilly Sofia...
      Urban.. hrm... jag menar
      Ulf
      Ps Vådan med att sitta på skakig buss ned klåfingrigt pekfinger...
      Ulf H Berggren -lätt igenkännlig

      Radera
  3. Och detta är den kristna gudsbild stiftet vill förmedla?! Utöver alla märkligheter i det avseendet, måste detta vara skrivet av en människa med väldigt stereotypa och bakåtsträvande könsrollsuppfattningar.

    SvaraRadera
  4. Det stora problemet är väl inte det här med 'kön' på Gud – Gud, vår himmelske Fader är som en moder, t.ex. Jes. 66:11.

    Problemet är i stället när det ges gudomlighet åt det jordiskt materiella. Då blir det panteism i någon variant. Kristen tro har alltid varit noggrann med att med att skilja mellan Skaparen och det skapade.

    Naturligtvis går det inte att undvika att bli fascinerad av avslutningen om trioler (som ju är något annat än treenighet) – vackra ord, totalt befriade från innehåll och mening!


    SvaraRadera
  5. Vem behöver irrlärare när det finns miljödiplomerare?

    Men det är väl så det går till nuförtiden i SvK. De som inte är vigda yill ett ämbete kan säga vad som helst i kyrkans namn utan risk för påföljd. Ämbetsbärare löper inte speciellt stor risk heller avseende irrläror, utan har mer språkbruk och formalia att frukta.

    När nu medlemmen, miljödiplomeraren, representerar kyrkan, så kanske det ligger något i BODs tankar om att alla medlemmar representerar kyrkan i alla sammanhang.
    Israel har godkänt en lag som upphäver visum för personer som tillhör organisationer som verkar för bojkott av Israel. Så nu kanske ingen medlem i SvK är välkommen dit?
    Om nu alla medlemmar alltid är representanter för SvK och kyrkomötet verkar för bojkott?

    SvaraRadera
  6. Stig Walldin8 mars 2017 09:42

    Trevligt för indianer
    med budskapet från Luleå, om det nu finns några i Lule stift.

    SvaraRadera
  7. Inte behöver ekologiskt ansvar förfalla till Baalskult... .
    Kh på landet

    SvaraRadera
  8. Sofia har fel på fler punkter!

    Jodå, bäste bloggare, vi känner Lilly Sofia Jönsson från kyrkliga inlägg och som skribent om klassisk musik.

    Det är i det sistnämnda hon lyckas bäst; i kyrkofrågor brister det tyvärr ibland; jag har redan för några dagar sedan skickat några e-postrader till henne med anledning av den i bloggtexten apostroferade artikeln. Det var nödvändigt att upplysa henne om att den stabila folkkyrkan inte alls "knakar i folkkyrkan" samt att göra henne uppmärksam på att den lokala anställningsformen för präster är mycket bättre än den tidigare, då arbetsgivaren med biskopen i spetsen befann sig behagligt långt borta från dem. Nu kan kyrkorådet och dess ordförande, som är prästernas arbetsgivare, på nära håll ingripa, stötta eller, om så är fallet, lösa prästen från dennes arbetsuppgifter. Eller, som jag tidigare har påpekat: landstingsdirektören är anställd av landstingsstyrelsen, kommundirektören av kommunstyrelsen, VD:n av företagets styrelse.

    Varför skall man gå över ån efter vatten, när detta finns på nära håll?
    Kyrkoråd och präster i nära och positivt samarbete, det är väl alldeles utmärkt.

    För övrigt har jag gjort samma iakttagelse som Sofia meddelade i KT för ett par veckor sedan: att Wanja Lundby-Wedin inte har varit kontaktbar.
    Det är Sofia själv som har lagt sitt lock på . . . och är tyst inför vänliga påpekanden och önskemål.

    Därför är jag glad att åtminstone BloggarDag och hans doakör har mål i mun och fart på datortangenterna.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, BOD, för att du, trots att du inte förstår det själv, är ett sådant ypperligt och övertydligt exempel på Svenska kyrkans förfall.

      Radera
    2. Tja, skilsmässan från staten blev ju ingen skilsmässa från den sekulära politiken. Kungen ersattes av valda politiker, från de vanliga sekulära (i något fall uttalat ateistiska) partierna. Det är väl helt följdriktigt att BOD ser SvK som ett slags kommunal förvaltning; det var väl så "skilsmässan" var riggad? Fast somliga hade förstås sett fram emot "libertas ecclesiae"!/Paul

      Radera
    3. Bengt Olof! Du fortsätter att kalla människor som råkar tänka och tycka detsamma som Dag, för en doakör. Vi som har varit med ett slag känner igen härskartekniken.

      Jag tänker i fortsättningen kalla dig för en papegoja – du kommer, oberoende av sammanhanget, med samma tjatiga ramsa om och om igen.

      Radera
    4. Den lokala anställningens förträfflighet påvisas enkelt i statistik för sjukfrånvaro, personalomsättningshastighet och utköp.
      Kan någon anhängare av reformen visa att dessa tre parametrar minskat avsevärt sedan 2000?
      Inte?
      Då finns det inte heller något objektivt bevis för att reformen varit till nytta för vare sig arbetsgivare eller arbetstagare.
      Möjligtvis till nytta för de förtroendevaldas självbild?

      Radera
    5. Paul
      Kungen ersattes av riksdagen som stiftat Lag om Svenska Kyrkan.
      Den som står i skuld till Riksdagen är icke fri.
      Tiger 🐯

      Radera
    6. Vakna BOD!
      Det inte bara knakar i fogarna. Svenska Kyrkans organisation är i fritt fall efter den beryktade Strukturreformen. En ty följande konsekvens är ett uttunnat kyrkoliv.
      Ulf H Berggren

      Radera
    7. Och där instämmer jag med den gode UHB
      Kanske en doakör?
      Canutus Hahn

      Radera
    8. Tiger - Även riksdagen består väl av valda politiker? Varför måste SvK ha en "egen" lag; det finns väl en annan lag som gäller för "trossamfund"?/Paul

      Radera
    9. Elisabeth, +Göran och UHB,

      -Vilken lysande replik, Elisabeth! Den undviker helt sakfrågorna och värderar i stället min ringa person - genom Dina ögon och datorfingrar.

      Och +Göran ser ett enkelt faktakonstaterande från min sida som "härskarteknik". Tålde Du inte sanningen, bäste trätobroder?

      UHB tycker att kyrkans organisation är i fritt fall. Det är hans positiva omdöme om allas vår kyrka.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    10. Och du, BOD, fattar fortfarande inget...

      Jag kan bara beklaga dig.

      Radera

    11. Förlöjligande
      Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför gruppen anmärka på någons yttre är ett sätt.

      Exempel:

      En kollega skrattar åt någons uttal och säger att vederbörande låter som en karaktär i en kul TV-serie (när vederbörande hade något viktigt att säga).
      PGGF

      Radera
    12. Elisabeth,

      -Jag tror in te alls att Du beklagar mig; istället upprepar Du Din taktik genom att inte beröra sakfrågorna.
      Den tystnaden talar också sitt tydliga språk: bristen på sakargument i sakfrågan!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    13. Jo, BOD, jag beklagar dig verkligen. Tyvärr sitter du fast i ditt tänkande och kan inte förstå att du är att beklaga. Strunta i Svenska kyrkan och besinna vad Herren Kristus har gjort för dig i ditt dop! Det viktiga är din egen salighet, inte vad Svenska kyrkan gör eller står för!

      Radera
    14. Nej, Elisabeth,

      -Det viktiga är inte att sätta sig själv i centrum. Det är i stället att tjäna andra.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    15. Så du menar, BOD, att du gärna offrar din själs salighet om det krävs för att tjäna andra. Det gör inte jag. Jag kan inte tänka mig något värre än en evighet skild från Gud.

      Men ser du, det finns ingen motsättning i att sätta sin egen själs salighet främst och att tjäna andra. Först kommer nämligen den egna omvändelsen och sedan kommer de goda gärningarna med automatik.

      Radera
    16. Elisabeth,

      -Att sätta sig själv främst, som Du vill, tyder på att Du har glömt orden att de sista skola bliva de första, samtidigt som jag håller med Dig om att det ej finns en motsättning mellan de båda storheterna.
      Men glöm inte heller, Elisabeth, att det är kaptenen som skall lämna skutan sist, om det är fara å färde. Inte springa först till livbåtarna.

      M an kan också uttrycka det med tre ord:
      -saktmodig, sist, själsfrid!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  9. Trioler och/eller treenighet? Det är utan tvekan intressant att möta begrepp i teologien som har ett helt annat ursprung, om än från den gudomliga musiken.I triolen har varje ingående not samma värde under samma taktslag. "Anden som utgår av Fadern och Sonen" skulle "värdemässigt" stå på samma nivå, vilket kan säga en hel del om relationen mellan de tre. Däremot säger triolen inget om enigheten, mer än det gemensamma taktslaget. Jag har sett sämre beskrivningar av treenigheten, inte minst modalismen. Om man nu skall tyda allt till det bästa, säger en kantor och musiker som nyligen avslutat kurs vid Musikhögskolan i dirigering;)

    SvaraRadera
  10. Förfärligt. Det blir allt tydligare att avgudar växer starka i Svenska kyrkan. Men inte är den främsta Moder Jord.
    Utan uppenbarligen hyllar man främst Den Hrliga Enfalden.

    Det här kommer inte att hålla många år till. Kyrkan kommer att passer 50 procent - kanske inom fem år.

    Canutus Hahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Canutus Hahn,

      -Vilken saklig grund har Du för anklagelsen att avgudar finns och växer och att enfalden hyllas i Svenska kyrkan?

      -Kan Du på en enda punkt styrka denna beskyllning, så visa då fram underlaget, tack!
      Inte minst beträffande vilka avgudar som dyrkas.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  11. Alphadeltagaren8 mars 2017 18:39

    När det höga löneläget för näringslivstoppar diskuteras så pratar man om ansvaret som kommer med jobbet och hur tungt det kan vara att rodda konflikter på den höga nivån.

    I nästa andetag förklarar man biskopars höga löner med att de har samma roll som näringslivstopparna. Ok. Men då borde de ju kunna ryta ifrån. När ska de visa sin ledningsförmåga och styrka och styra upp sina stift?

    Å andra sidan kan det inte vara så hemskt tungt att vara biskop. Vår biskop söker en vikarie för en dag, lämplig ålder 14-18. Känns som ett hån mot de koptiska biskopar som fått lida i Mellanöstern. Är det inte fler än jag som mår illa av dessa jippon?

    (Ja, jag vet. Gud är större och bryr sig inte. Men ändå, lite jobbigt är det)

    SvaraRadera
  12. Att lyfta fram Moder Jord som den främsta av kvinnor är en ren heresi som i ett annat sammanhang torde ha inneburit exkommunikation latae sententiae.

    Jonas M

    SvaraRadera