söndag 5 mars 2017

Söndagsfrid

Man får bestämma sig och i går bestämde jag mig för att bevara söndagsfriden genom att denna morgon skriva om Sven Hillert, Tro i hållbar utveckling. Argument. Hillert är prästutbildare. Hans bok har fått ett förord av KG Hammar. När jag läste boken i går längtade jag till kamraterna i den s k prakten, där KG var en av lärarna. Mest längtade jag efter kamraterna. Tänk om Hillert fått dra sin teologi för oss, vilken fest det hade varit. Jag är säker på att den s k praktarledningen fått inkallas, så som det var när Ludvig Jönsson dragit sitt och prästkandidaterna blev upprörda. En fromsint (inte jag!) svor. Och Hillert är utöver Jönsson.

Hade vi då, år 1971 om tidsresan kan tänkas som ett tillbaka till framtiden, analyserat Hillert utifrån ett klassperspektiv och sagt: "teologi för medelklassen". Hade vi uppfattat honom som "pissträngd"? Antagligen. Hade vi sagt det. Sannolikt. Hade vi med sällspord entusiasm gett oss hans teologi i kast? Helt säkert.

Hillert är emot dualism och hierarki. KG tror att Hillert måste vänta några generationer på erkännade, "så starkt torde motståndet vara från trons vardagstänkande som med institutionellt stöd är beroende av uppdelningar och därmed hierarkiska värdeskalor." KG blir bara för lustig. S skriver en fd ärkebiskop, han som stod högst uppe på dyngestan och skötte institutionen genom att tysta de för honom misshagliga. Bedömningen är dessutom helt fel. Framtiden är här. I Västerås stift!

Jag ska inte referera hela boken. Ni fattar att det just är tro "i hållbar utveckling" mer än som anförtrodd uppenbarelse saken gäller. Jag fattar att dagens strid i Svenska kyrkan nu gäller dopet. Det är konsekvent. Till dels också nattvarden. Glutenfritt och alkoholfritt ska det vara. Nattvarden ska hållas öppen för så många som möjligt. Vi ska inte göra någon begränsning vem det är som får delta och ska göra allmänt känt att nattvard firas på detta öppna sätt.  "Att fira nattvard  utan gluten och alkohol blir då naturligt." (s 111). Det kommer mera: "Att den som inte är döpt får del av bröd och vin visar vad nattvarden handlar om." (fortfarande s 111) Jag undrar varifrån det där utbredda talet om bröd och vin kommer och hur det sakramentala försvann. Kn det ha med ämbetsteologi att göra?

Nu till dopet. Det behövs alltså inte för att inlemmas i den Kristi kropp som är Kyrkan och tar emot Kristi kropp i eukaristin. Så vad syftar dopet till? Gud bor i varje människa så svaret kan vara "Du och ditt barn kan döpas för att få känna att ni alltid är älskade och önskade och behövs i världen." (s 109) Jag är döpt men jag har sannerligen inte alltid känt detta och därför i boten återvänt till dopet. Det tänker jag vara dopets nåd, som ger fäste här i tiden. Hillert svarar annorlunda: Och detta är den nåd som ligger i dopet, att vårt barn och vi själva får vara en del i den rörelse som ger världen kärlek och liv." (aa s 109) "På djupet handlar dopet om just detta att Gud inte gör skillnad på människor och att inte heller vi ska dra gränser mot varandra." (s 106) Röda Korset och Amnesty lär väl oss detta än mer trovärdigt än Svenska kyrkan om detta är vad saken gäller?

Hillerts ärende är att vi måste bort från dualismen. Han är samlad i den bedömningen men fasaden spricker något när han skriver om kvinnor och män.  Det är "av största betydelse vad som sägs eller skrivs om detta även när det gäller tro och teologi." Det kan vi tänka oss. I stort. Ord har betydelse även om "största betydelse" är oprecist och orelaterat. Men låt gå. Hur tänker Hillert att den storslagna meningen landar. Det får vi också veta:

"För ännu måste den som vill bli kyrkoherde i Svenska kyrkan intyga sin beredskap att arbetsleda både kvinnor och män som präster och diakoner, som om deta inte var en självklarhet. Och ännu finns det kyrkor som inte accepterar kvinnor som präster, den ena kyrkan större än den andra." (s 70) Ska bestämmelsen i Kyrkoordningen helt enkelt bort då? Då faller ju ett förhållande som ännu råder. Eller är problemet att den ena kyrkan större än den andra lär och praktiserar något annat än Hillerts kyrka gör? Kan man tänka sig att dualismen bekämpas så att det stadgade prästvigningshindret tas bort eller ska dualismen behållas just där? I Jesu namn?

Jag ska inte säga att jag av Hillerts framställning blivit klar över Jesus som Frälsare. Hade det varit 1971 och vi pigga pojkar fått jaga på, hade vi fått besked. Sedan hade vi satt oss någonstans och varit förtjusta tillsammans. Så hade vi praktiserat vår bristande auktoritetstro. Redan då. Och som sagt, KG var en av lärarna.

Det är skönt att det är söndag. Högmässa i Göteryd kl 10 och gudstjänst i Pjätteryd kl 14. Jag kanske ska förkunna lite dualism på pin kiv?

Men Hillert då? Hur kul kan det vara att tröstas av orden att han om några generationer får erkännande. Själv gläder han sig över att ha blivit omnämnd i en amerikansk framställning. (not 129, s 93). Då gläder vi oss också. Mer dualister är vi inte.

Hillert är en fin man. Det är söndag, vet ni. Hur fin framgår av hans CV.
1952584C-67DC-4D7F-95CA-BB4DDC810332.pdf

9 kommentarer:

  1. Hillert hade säkert kunna skriva teoriboken till ungdomlig konfirmationsliknande ritual i olika delar av Tyskland i oolika delar av 1900-tal.
    Jesus verkar för honom vara lika betydelsefull som där och då.

    Bland de tio böcker som sägs påverkat världshistorien mest, finns författare som Augustinus och Johannes Cassianus.
    Det är skrämmande att man verkar kunna bli präst utan att ha läst eller försökt förstå dessa teologiska giganter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De tillkommande prästerna tillhör, liksom den tillkommande lärarkåren, en generation som inte läser, inte har läst och inte kommer att läsa.

      Från skärm, ja. Kortfattat, ja. Populärt , ja.

      Men böcker, mångfacetterat och långt, nej.

      PP

      Radera
  2. Jag är inte så lite fascinerad över detta med glutenfritt bröd och druvsaft i nattvarden. När det handlar om ämbetsfrågan och (om några år) vigselfrågan och en del annat i moderniteten, gäller majoritetens beslut utan undantag. Minoriteterna har att anpassa sig eller ge sig iväg.

    Men med nattvardselementen är det minoriteterna som bestämmer, och majoriteten som har att anpassa sig, på många håll utan alternativ.

    Lite i förbifarten: När jag har någon nykterist som gäst, ser jag naturligtvis till att det finns något annat än vin att dricka. Jag tar ju hänsyn till min gäst.

    Borde jag då inte förvänta mig att en nykterist tar hänsyn till mig, när det är jag som är gäst, och se till att det finns vin åt mig? Kravet på hänsynstagande tycks bara gälla åt ena hållet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast så tänker de nog inte. Snarare är majortitetsuppfattningen att ingen ska stängas ute, och Gud är säkert större än det potentiellt skadliga brukat av vissa kemiska gifter och säkert också större än sådana för mänsklighetens enhet skadliga icke-inklusiva namn och föreställningar som Jesus och hans frälsande kors t.ex...

      Radera
    2. Alphadeltagaren6 mars 2017 kl. 07:48

      T. Axelsson.
      Så sant. Gud är alltid större, så ingenting spelar någon roll. "Större" verkar betyda att han zoomat ut och inte bryr sig om livet på den här planeten. Det är inget vidare Evangelium.

      Radera
  3. Så har KG friköpt av Gud.När ämbetena inte längre tynger frigörs kraft. Citatet av KG träffar nerven i vår tid. Och det Hillertska HAR framtid i sig...
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men är den framtiden i himmel eller helvete?
      En fråga aktuell för oss alla, inte minst nu under fastan.

      Radera
    2. Alphadeltagaren6 mars 2017 kl. 07:50

      "Ämbetet tynger". Tjoho, vad lätt det är att närma sig kyrkan.

      Radera
  4. Peter T
    "eller" vetter mot det dualistiska.
    Tvåregementsläran duvet :himmel OCH helvete...
    UHB i fasta

    SvaraRadera