tisdag 27 februari 2018

Allt blir bättre med bacon

Det kan bekymra mig att jag inte är tillräckligt finkristen. Jag misstror så mycket av det de fina kristna kommer dragande med. Det är inte det värsta. Min misstro kryddas av häpenhet. Jag tänker: Hur dumma är dom egentligen?
Det betyder att jag trivs mycket bättre med människor som inte ränner i kyrkan vareviga söndag, det heter så, bortsett från människorna i mina församlingar, som just ränt i kyrkan vareviga söndag (och ibland betydligt oftare).

Nu har jag i rätt betydande omfattning varit och vistats i de kyrkliga miljöer där finkristna dväljes. De talar stort, berömmer, promotar och dekorerar varandra. Men jag ser ju allt som är maskerad. Några av dem kommer från riktigt störda miljöer. Dem ska man nog tycka synd om. Några drivs av sina ambitioner. Vad ska man tycka om dem? Några är rakt av inkompetenta, men detta ska vi inte låtsas om. De har nämligen kommit sig upp. Och så sitter de där uppe och är finkristna och fattar de katastrofala besluten.

De finkristna tycker illa om oss andra. Det har de, oss emellan, goda skäl att göra. Vi utgör ett hot. Så tänker vi inte om oss själva, men vänd på kartan och se på er som dom ser er. De ser erfarna församlingspräster eller ett begåvat lekfolk och båda kategorierna har förmåga att genomskåda det uppblåsta. Säg bara ett ord, så störtas härskarna! Det vet dom. Deras enda hopp är att dessa som inte är så finkristna likväl inte ska tala och än mindre samla sig för att tala.

Med goda skäl kan de finkristna där uppe hoppas på tystnad. De har läst om det Thomas O´Dea kallar "prästfunktionen", den att aldrig ställa till med något. Det är en hållning som alltid tyder allt till det bästa och när det går åt helvete och det efterhand blir allt varmare är det just präster som knäpper upp kaftanen och lossar kragen. Eljest intet. Jo, de kommenterar att det blivit lite varmare på sistone. Profeterna däremot säger, att det går åt helvete. Det tror inte de finkristna. Deras fina kyrkosystem kan 1) inte hamna där, det är bortom det tänkbara och 2) det finns inget helvete. Vilket skulle bevisas med hjälp av det övertygande tonfallet. Ni förstår.

Nu kunde man tänka sig att någon för 10, 15, 20 eller 30 år sedan sagt hur Sverige och Svenska kyrkan år 2018 skulle te sig. Då hade ingen trott en sådan svartmålning. Tänk om moster Astrid fått höra att det oftast inte skulle vara gudstjänster i Ormesberga eller Ör? Hon hade bara vägrat tro en sådan sakupplysning. Väl att hon dog för en generation sedan. Det är vi som lever i det som för henne var otänkbart. Har ni tänkt på det?

På samma sätt med den kyrkohandbok som nu ska komma av trycket, fast upphovsrättsfrågor inte tycks helt lösta och kyrkojuristerna förflyttar sig i det sönderskjutna landskapet. Vad hade ärkebiskop Yngve Brilioth eller kontraktsprosten Pehr Edwall tänkt om de läst kyrkohandboken? Vad en kyrkohandbok är och hur den håller avgörs också genom den sortens reflekterande frågor. Den ska hålla över tid bakåt också! Denna kyrkliga poäng går somliga förbi, de okyrkliga nämligen.

Om en kyrkoherde lägger ut en trosbekännelse är det väl ingen hemlig handling utan ett inlägg som allt trons folk kan få del av? Jag läste på Facebook. Så här tros det (obs! slug passivform!).Jag citerar korrekt:

En könslig trosbekännelse
I Gud är det som vi lever och rör oss.
I Hen är vi till med Kristus gudamänskan mitt ibland oss. I ordet, sakramenten och i var en och av våra minsta är han.
När Anden verkar blir vi varse.
Hon ger närvaro som räddar var och en.

Det sista först. Det är alltså närvaron som räddar, inte korset. Detta måste sägas vara andligt så det smäller om det.
Realpresensen gäller inte bara sakramentalt utan rakt av. Ubiqvitetsläran har alltid varit populär hos gnostikerna. Och nu blir Gud "hen".
Jag kollade bibelordet som det anspelas på. Det kan ni också göra. Men de små falsarierna är alltd informationsbärande. Apg 17:28. Nog är det Gud Fadern aposteln talar om. Han, alltså. Något annat har inte avslöjats för oss, som envisas med att kalla Gud abba, far.
Då blir det intressant att vår kategori i Kyrkans trosbekännelser inte egentligen är könsliga – men det är den alternativa trosbekännelsen, själva fejket. Detta är en bekännelse utan biblisk grund även om den använder bibelord här och var. Alla heretiker använder sig av bibelord, som ni vet.
Guds son blir gudamänskan. Talar Skriften om Jesus som gudsmänniska? Det är väl talet om oss, tror jag mig förstå. Jesus är däremot människosonen och detta uttryck används, när alla fattar att han är lite mer. Uppb 1:13 och vidare. Oftast avslöjas heresierna just i kristologin, frågan vem Jesus är.

När Anden verkar blir vi varse? Vad då? Anden verkar väl dagligen och stundligen och jag blir oftast alls inte varse? Tanken att Anden är hon beror på en konstruktion som kyrkoherden åstadkommit genom sin könsliga trosbekännelse. Ska jag tro det eller hålla fast vid tanken på Gud som mysterium och ande? Eller ska jag här bli varse en heresi tack vare Anden?

Jag säger inget om vad kyrkoherden, som knåpat ihop en könslig trosbekännelse, tror – så länge detta inte ska uppfattas vara kompatibelt med Kyrkans tro. Men när den kvinnliga pensionerade prästen i Karlskrona avkragades av Lunds domkapitel, varför ska inte detsamma vederfaras denne kyrkoherde? Hjälp mig svara på den frågan.

Är det inte läge att markera med vilka vi uppenbarligen inte hör ihop, vilket framgår just som det brukar: av trosbekännelsen? Biskop Anders Nygren hade alldeles rätt: Svenska kyrkan växlade in på främmande spår, gnostikernas och svärmandarnas. Detta går utan vidare att se för den som har en normal utbildning i dogmhistoria. Så vad bör då göras?

Till allt detta besökte jag Akademibokhandeln i Växjö denna morgon. Jag såg en präst köpa boken Allt blir bättre med bacon. Tror han detta? Förkunnar han fortsättningsvis detta? Eller köpte han boken som en markering mot muslimer och böneutrop i Växjö, frågan som fortsatt debatteras på insändarplats. Men som besked i fastetid kanske det räcker långt att sluta predikan med orden: "Allt blir bättre med bacon." Eller människor emellan. Säg det till varandra. Uppmuntrande – i sorg eller glädje lika: Allt blir bättre med bacon. Det är gott att veta.





52 kommentarer:

  1. Denna trosbekännelse är ren newage som före detta newager blir jag ledsen när folk går den vägen, men det hjälper inte att varna, man ser ingen fara i det att tron blir något annat och att det då inte är Kristen längre ser dem inte.
    Jag undrar då jag läser detta, lever vi i Gud? eller är det så att Gud kan komma att bo i oss när vi tror på Jesus. Skillnaden verkar liten men är stor.
    Newagere tror att alla religioner klättrar samma berg bara från olika håll och det kan dem ha rätt i men sufismen har svaret för dem berättar att när man har kommit till höjden så upptäcker man att det finns ett oöverkomlig bottenlös djup mellan dig och Gud, och då upptäckte jag att bara tro på Jesus leder till en relation där Gud når mig och all strävan slutar att ha betydelsen.
    Jag tvivlar om det finns många kvar i kyrkan som ser skillnaden.
    Och jag undrar, om dem kanske först måste uppleva själv detta irrande innan dem kan se felet i detta tänkande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr tecknar du en dyster och sann bild av svenska kyrkan. Man skiljer inte på Skapelsens Gud och Frälsningens Gud, utan menar att Han bor i alla. Och ändå säger Jesus att "alla som tog emot Honom, gav Han makten att bli Guds barn". Och till sina lärjungar säger Han, att Han "ska ta sin boning i". dem. Det är genom tron Han bor i oss. Genom omvändelse, vänder vi tillbaka till den Gud som en gång tog emot oss i dopet.
      Jag tror inte , bästa Tabitha, att man först skall behöva irra omkring, innan man kan komma till tro. Men det finns fortfarande kyrkor i vårt land, där man får en rätt förkunnelse och kan få fira Herrens måltid. Det är där jag kan komma till, och växa i tro.
      Stig W

      Radera
  2. Talar Skriften om Treenigheten? Gudamänniskan är väl ett etablerat begrepp om Kristus som inte bör kritiseras - något annat än "gudsmänniskan" (2 Tim. 3:17) eller "gudsmannen" (om nu t.ex. Bo Giertz eller Billy Graham verkligen var det). I övrigt stämmer jag in i kritiken mot den alternativa trosbekännelsen, men det är onödigt att (som så ofta) klanka även på det som är bra eller åtminstone helt ok (när det är andra som skriver det). Och Sola Scriptura-principen har ju i luthersk tradition aldrig inneburit att det är förbjudet att - i dogmatikböcker eller ens i trosbekännelser - använda andra begrepp för saker och ting än dem som bokstavligen förekommer i Skriften.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "luthersk" tradition... ha ha haa! /John

      Radera
    2. Allt blir bättre med Påsk! Även bacon!
      fM

      Radera
  3. "Finkristna" ja....
    Jag har en pärm som innehåller EFS-papper. Från början var den i princip bara för S:ta Clara (min ingång i EFS).
    När den pärmen startades gjordes den först lite snyggare med decoupage (googla...) o pryddes med en utblommad maskros, s.k. maskrosboll.
    Jag valde maskrosen bl.a. efter att en av de "finkristna2 prästerna i min boendeförs (nu avflyttad o sedemera pensionerad) utbrast "Men DÄR kan du ju inte vara!!!" när h'n fick höra jag firade gdtj i just Clara efter att ha varit kyrkvärd här.
    När jag var aktiv i Clara var den församlingen fortf. närmare knuten till Domkyrkoförs, idag är det EFS-föreningen som driver C på egen hand. Det var väldigt... Ska vi kalla det "intressant" kanske att upptäcka hur populärt det var med C som drog medialt intresse, som hade så många gdtj-firare, som t.o.m. fick besök av kungahuset (utan annan anledning än att de ville lära om verksamheten, det ni!) o.s.v. men hur C av många just finkristna ändå sågs som rätt jobbigt.
    TÄNK om Claras exempel, det att verkligen se till "dessa mina minsta" var dag o stund skulle vara något som andra kanske borde ta efter? Hemska tanke!
    Förlåt, jag raljerar något, men inte mycket. Jag glömmer aldrig sommaren som utsänd volontär från Clara i Domkyrkan o alla "omvändelseförsök" jag blev utsatt för, alla frågor om det faktiskt var så bra i Clara som många sa.
    Numer, med lite mer erfarenhet o vana att höra "mellan raderna" (o man behöver inte vara misstänksam i onödan, det hörs ändå) hör jag liknande om EFS i stort.
    O jag gläder mig! Jag gläder mig över att bli tittad på lite konstigt om jag berättar om min tid i Clara. Jag blir rent av stolt om någon misstänker mig för att höra till de där jobbiga kristna som faktiskt försöker leva ut det Jesus sa.
    Maskrosen passar mycket bra på den pärmen än!
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eva H: Har du aldrig funderat över hur mycket enklare det skulle ha varit om vi hade sluppit "reformationen"? /John

      Radera
    2. Jag funderar över vad du menar med "enklare".
      Jag känner rätt många katoliker o helt ärligt måste jag säga att i det närmaste ingen av de ser till "dessa mina minsta" på det sätt som S:ta Clara gör o som jag ser som så viktigt i kristet liv.
      Dessutom var det väl så att Luther åtminstone till dels var ute efter att få bort avlatshandeln som gjorde mången fattig ännu fattigare?
      Eva

      Radera
    3. John kan ju fundera över hur många soppkök i Stockholm som drivs av Stockholms Katolska stift.
      Är inte "katolsk" en synonym för "finkristen" när det kommer till kritan?

      Radera
    4. Peter T träffar som vanligt rätt. Katolska konvertiter suckar över nysvenska katoliker, (mest polacker) som ser kyrkan som ett etniskt emblem. Många av de svenska konvertiterna syns sällan eller aldrig i mässan. Genom konvertering slapp de mycket bekymmer. En bekväm väg ut från jobbig kristendom till den mera behagliga, rent intellektuella finkristendomen, den som kan fästas på högtidsdräkten som en glänsande orden, som gör att man inte behöver ta sig an mera ansträngande daglig kristen kamp. Man står utanför och över. Det trivs finkristna konvertiter med.

      Skallagrim

      Radera
  4. Problemet stavas L u t h e r.
    Luther = splittring = Satan.
    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var det Luthers fel att den västra halvan la till ett ord i trosbekännelsen år 1054 och orsakade kyrkans största splittring genom tiderna? Med precis samma logik så är alltså Leo IX satan?
      Ibland är John verkligen löjlig.

      Radera
    2. John, att splittringen är djävulsk är en truism (diabolos=den som kastar isär). Men är det då också en satanisk ingivelse som fått Rom att erkänna att somligt stod mindre bra till under tidigt 1500-tal? Luther ville ha samtal om missförhållanden. Samtalsinviten möttes av maktspråk.

      Du verkar mena att han borde ha underkastat sig. Jag har inte just nu tillgång till senast upplagan av Cecilia, men i alla fall 1986-2012 ansågs det i Stockholms katolska stift korrekt att sjunga "men när det blir brott att tiga, / kom att våra läppar viga / och gör rösten varm / av din kärleks harm." (Cecilia1986 nr 284:4)

      Kh på landet

      Radera
    3. Nåja, Peter T, att tillägget av "ett ord i trosbekännelsen" ensamt skulle ha orsakat splittringen, är nog att förenkla. Naturligtvis spelade detta ord (men ännu mer den maktlystnad som själva tilläggandet vittnade om) en viss roll, men framför allt användes det väl för att ge ett "teologiskt" motiv för en splittring som mest berodde på annat./Paul

      Radera
    4. Paul, precis därför blir det så löjeväckande av John att kalla just Luther för Datan.

      Radera
  5. Maskerat eller maskerad?

    -Ser bloggaren allt som är maskerat eller "maskerad"
    i kyrkan? ett förtydligande är nog på sin plats

    Men ser han verkligen allt i kyrkan? Framförallt - accepterar han allt?
    Nej, är mitt svar. S k finkristna eller andra - vad är han själv - skall inte bedömas och värderas som hunden efter håren. I Svenska kyrkan finns inget A- och B-lag i bänkarna. I Svenska kyrkan skall ingen ha företräde framför den andre i något avseende. I Svenska kyrkan är alla - o, denna till leda upprepade sanning! - lika välkomna och viktiga!
    Därför är begreppet "finkristna" ointressant och inaktuellt. Eller kan någon förklara hur man är, eller blir, mer kristen än andra?

    Antingen är man kristen eller är man det inte. Visst, det finns tvivlare och/eller sökare, (Caroline Krooks nyutkomna bok om Ingmar Bergman som jag hämtade från biblioteket i dag har titeln "Rastlös sökare och troende tvivlare")som självfallet är lika välkomna i kyrkan.

    Men det är mer än vanskligt att börja gradera gudstjänstbesökare efter exempelvis (bekant ämne här, eller hur?)deras antal gudstjänstbesök i månaden eller per år.
    Tron står inte i proportion till träbänkarna i kyrkan.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så genomfalskt av dig BOD att raljera över att du inte går i kyrkan på söndagarna. Alla här vet sen länge precis hur det ligger till. Ska du som är så arrogant och okunnig verkligen ställa såna frågor här?

      Vad står tron i proportion till?
      Antonius Block

      Radera
    2. Jaså, alla vet?

      -Du gör klokt i, Antonius Block, att inte slå fast påståenden om min kyrkogång - sannolikt baserade på signaturen John/Berits upprepade slutsatser om detta. Ingen av er har nämligen en aning om detta.

      Det saknas också all grund för Antonius anklagelse för att jag raljerar över hans slutsats, att jag inte går i kyrkan.'

      Summa summarum, Antonius, är det alltså Dina påståenden som är genomfalska, direkt oförskämda!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. BOD, ljug inte om din obefintliga kyrkogång och tomma byråkrat-tro! Det går att läsa dig som i en öppen bok. Vid din ålder borde du tänka mer på din salighet än att ljuga och vränga och spela stursk. Det ger ett ömkansvärt intryck.
      Antonius Block

      Radera
    4. Då ber jag Antonius Block att exemplifiera vad jag har ljugit och vrängt om.
      Styrk alltså Ditt påstående, Antonius!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Snälla BOD - Vi alla kan slippa denna onödiga diskussion om Din kyrksamhet, om Du tar till vana att inte skriva Dina inlägg på söndagar under högmässotid./Paul

      Radera
    6. Nej du gubbe lilla, den sortens härskarteknik biter inte. Blir du ifrågasätt är det du som ska svara och inte spela ovetande. Din dåliga teater är hur genomskinlig som helst.
      Antonius Block

      Radera
    7. Där har Du fel, Antonius Block!

      -Det är den som kommer med beskyllningen som har bevisbördan! Lär Dig rättsordningen och vanligt sunt förnuft!

      Paul upplyses vänligen om att jag förbehåller mig faktiskt rätten att skriva mina inlägg, när jag vill och det passar.

      BENGT OLOF DIKE

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Inte bara har HAN versaler i namnet. HAN dubblar allt oftare. Snart trubblar HAN väl...

      /Hannes

      Radera
    9. Visst, BOD, jag har inte nekat Dig den rätten. Men då får Du nog också stå ut med att uppfattas och bemötas som en föga kyrksam person, närmast något slags religiös analfabet. Det säger rätt mycket om SvK:s situation och interna "företagsklimat" att/när en sådan person kan nå höga beslutsfattande positioner i kyrkopolitiken./Paul

      Radera
  6. Tron står självfallet i proportion till inflödet. Det är en gammal insikt. För egen del kan jag inte mena, att Svenska kyrkan ser alla som välkomna och lika viktiga. Kristen tro så. Svenska kyrkan vet precis att gradera. Så jag tror inte orden och smörsångandet. Mer kristen blir man väl helt enkelt genom att bli mer helig än vad man är, skulle jag tro. Sv ps 281

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var inte så säker!

      -Bloggarens slutsats att det finns en proportionalitet i tron (till "inflödet" vad det nu är)bör han nog problematisera.

      Som av en händelse i sammanhanget hade jag inte läst många sidor i Caroline Krooks bok om Ingmar Bergman, förrän jag fastnade för dessa rader:
      "Ingen av oss vet egentligen vilka påfrestningar vår egen tro håller för. Vi kan helt enkelt inte yttra oss vare sig om vår egen eller om andras. Ingenting ger oss rätt att ha bestämda åsikter om en annan människas gudsuppfattning. Den är outgrundlig som Gud själv".

      Vi kan inte yttra oss om andras tro. Inget ger oss rätt att ha bestämda åsikter om den.

      Caroline Krook och Dag har genom åren med varandra diskuterat en hel del teologiska frågor, är jag tämligen säker på. Det som jag citerat är - oavsett uppfattning om henne som teolog och tidigare biskop - värt att tänka på. Saktmodet, återhållsamheten om andras tro, icke-dömandet om den och den enskildes gudstjänstgång. Vad vet Dag och undertecknad om det som utspelar sig i gamla mor Agdas inre, den nonchalante ölutköraren Svennes eller den fisförnäme direktören Eugens tankar?

      De är alla tre utan inbördes rangordning, när de sitter på Kristi kyrkas bänk. Och det är inte heller tjänstgörande kyrkoherdes sak att på förhand rangordna deras tro.

      Inget ger kyrkoherden rätt att ha bestämda åsikter om trions tro. Kh:s och vår uppgift som engagerade i denna kyrka är att välkomna dem till just vår församlingskyrka denna dag, vara deras stöd vid behov, om de vill prata om just kanske tron eller tvivlet

      Döm inte, stöt inte bort någon från kyrkan! Säg aldrig att A:s tro är starkare än B:s!
      Men visa alltid en välkomnande kyrkofamn och beredskap att prata med dem om tron; att personligen ta Jesu missionsbefallning på allvar!

      Det är, som jag ser det, vår uppgift. Gud rangordnar oss inte. Vilka är vi då, som skulle rangordna våra medmänniskor?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Jag tror på enkelt söndagsskolgossemanér att det inte finns något att problematisera. Det är, som Jesus skulle ha sagt om han levat, klart som korvspad.
      Med Caroline Krook har jag nog aldrig diskuterat teologi. Hennes lic-avhandling har jag läst när jag satt i fikarummet på Finngatan. Den borde underkänts. En gång försökte jag fem gånger hälsa på Caroline vid en linch som biskop Jonson hade i Strängnäs. Hon såg till att inte se mig. Till sist var hon dock nödgad att närma sig bordet där jag satt med henne stiftsadjunkt för att beordra honom till hemfärd. Då vinkade jag åt henne och log. That's all, Folks! Kanske inte allt när jag tänker efter, men då får det komma i mina memoarer.

      Radera
    3. Tron kommer i kraft av predikan, och predikan i kraft av Kristi ord.
      Jag undrar hur många av dagens präster som är medvetna om detta samband och ansvaret som följer därav.

      Radera
    4. Men Dag Jesus lever, eller hur.Snart får vi säga Han är sannerligen uppstånden!/Sven-Åke Nilsson

      Radera
    5. Inte alltid så, Anders!

      -Tron kan också komma av annat. Exempelvis från litteraturen, från någon vän eller på annat sätt växa fram hos den berörde. Prästerna är alltså inte allena saliggörande för att få tron att gro och växa hos människor.

      Glöm inte, som jag brukar understryka, att alla i Kristi kyrka verksamma - förtroendevalda, präster och övrig personal m fl - har ett ansvar i sammanhanget. Som Du vet, Anders, behöver man ju inte vara präst för att förmedla Guds ord.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Hur är det med ansvaret hos fötroendevalda som är uttalade ateister, hr Dike?

      den Lea

      Radera
    7. BOD, du har inte ett jota att komma med om det du kallar för 'kristen tro'.
      'Kan komma från litteraturen' (!), bara ett sånt stolpskott. Samt denna återkommande vantolkning av 'Kristi kyrka' med sina 'förtroendevalda (!!) och övrig personal'(!!!)
      BOD, du gör bort dig och avslöjar dig på löpande band!
      Antonius Block

      Radera
    8. Nog är det väl lite' roligt att BOD - tydligen ovetandes - ovan (08:32) polemiserar mot ett bibelcitat (Rom. 10:17)? Det kanske säger något om hans förankring i kyrkolivet?/Paul

      Radera
    9. Stolpskott?

      Jaså, Antonius Block, kan inte tron växa fram hos en person via litteraturen? Såväl biblisk som skönlitterär. Då vet Du inte mycket om människans tankar och grubblande. Och tror Du inte heller att tron kan komma ur tvivel, förvandla en människa?

      Varför påstår Du rakt ut att jag vantolkar Kristi kyrka. Är det vantolkning att hänvisa till den? Gör jag bort mig genom påpekandet att man inte behöver vara präst för att förmedla Ordet och tala om Gud och Hans Son?
      Menar Du på fullt allvar att prästerna har monopol på detta, så skriv det då rakt ut.
      Slutligen gör Du klokt i att aldrig förringa de förtroendevaldas arbete i och betydelse för Svenska kyrkan.

      Jag har med egna ögon sett det - i decennium efter decennium. Andra har sett samma sak. Deras flit, engagemang och känsla för Svenska kyrkan är värt uppskattning och beundran, inte överlägsna och fisförnäma fnysningar.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    10. Ordlekare BOD; du gör bort dig 9 gånger av 10 genom din totala okunskap om andligt liv.
      1. Vilka menar du med "övrig personal" i Kristi kyrka?
      2. Hur kan man bli "förtroendevald" till Kristi kyrka?
      Förstår du verkligen vad du skriver om? Att en maktgirig trixare som du haft inflytande i 40 år förklarar mer än väl hur den vanvårdade "svenska kyrkan" ser ut idag. Du ser det du vill se! Det är en ren och skär demokratisk katastrof! Berit

      Radera
  7. Re Sola Scriptura,

    "Slagordet" har aldrig varit avsett som "vapen" mot traditionen. Kyrkans uppgift är och har alltid varit att bevara just traditionen oförvanskad. (Då handlar det inte om prästagnabb, klädedräkt eller sådant utan om läran. Vad Jesus gav i uppgift till apostlarna vid grundandet av sin Kyrka. Vad missionsbefallningen innebar och innebär.

    Något som nu organisationen SVeK tar lätt på eller snarare helt negligerar i sina försök att skapa något annat baserat på önsketänkande. En målsättning som utesluter apologi i ordets egentliga bemärkelse.

    Luther stred mot det faktum att inom RKK hade då uppstått traditioner som inte bara saknade stöd i skriften, (sådana hade han f.ö just inget emot såframt de inte direkt eller indirekt skadade Kyrkan).

    Nej Sola Scritura innebar "bara" att när det kunde visas att dogmer, teser, läror i form av traditioner direkt stred mot skriften så var de falska och måste utmönstras. Det hjälpte då inte att hänvisa till aldrig så lärda kyrkomöten med aldrig så framstående teologer. Kyrkomöten kan ta fel, har gjort det och i våra dagar hos oss verkar det snarare som om varje kyrkomöte kämpar för att införa egna dogmer, egna läror som skall avpassas till vad som för tillfället är PK och vad man "tror" skall attrahera ateister, synkretister, agnostiker och kanske ljumt kristna med just ingen kunskap, knappast heller vilja att förstå vad Skriften lär.

    Det lärs ut något allmänt humanistisk "svammel" förklädd i kristna termer som möjligen ger ett falskt hopp. Allting löser sig?

    Ja i viss mån kanske det stämmer men lösningen är knappast någon tröst inför evigheten.

    Det är deprimerande att läsa hur en som påstår sig tro på att SVeK skulle vara en Kristi Kyrka, en evangelisk luthersk kyrka i alla sina skriverier agerar som en dr Eck som förhånar varje präst som försöker agera i enlighet med sitt ämbete och efter de vigningslöften han avlagt liksom den ännu gällande bekännelse.

    Däremot vill samme person att vi skall välsigna och arbeta för de havliga prästerna och biskoparna och hjälpa dem i framförandet av sina heresier.

    En person som tycks tro att ett kyrkomöte alltid har rätt oavsett om där sitter endast havliga prelater, okunniga politruker, rena ateister och utövare av annan religion samt ett antal agnostiker och sist men inte minst ljumt kristna(?), dvs sådana som vill genomföra som dr Spock. "En "ny" kristendom för vår tid.

    Man kunde se det tragikomiska i det hela, det är inte svårt men samtidigt är det så tragiskt ty allt detta leder bort från själva Kyrkan och det som Jesus offrade sig själv för liksom hans apostlar. Sanningen.

    Enbart sanningen kan frälsa -inte önsketänkande.

    //HH

    SvaraRadera
  8. Sola Scriptura, när den Heliga Skrift sätts före Traditionen eller hur den än må definieras är förvisso en heretisk uppfattning utan stöd i den Heliga skrift så det är bara bra om Svenska kyrkan slänger den på historiens skräphög.

    Anders,predikan är inget sakrament.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var skrev jag att predikan är ett sakrament?

      Radera
  9. Det är alldeles för många anonyma kommentarer till Dags bloggar. Undrar vad som händer om Dag helt sonika vägrade publicera anonyma komnentar?! Dessutom är somliga alltför rabiata och dömande! Bakom signaturen Perax döljer sig Per Axel Natanael Uddling, pensionerad präst i Växjö stift.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer, Perax!

      -Många vågar helt enkelt inte framträda med sina namn. Dock är problemet med Ditt förslag, att bloggaren också tvingas kontrollera, att det angivna namnet är äkta och inte fejkat. Det kan vara tidsödande och besvärligt. Men när det gäller tidningarnas insändarsidors anonyma inlägg, skall författaren vara känd av redaktionen. Där är det också svårare att fejka namn än det skulle vara på BloggarDag.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Här om dagen undrade någon om "den här BOD" verkligen finns i verkligheten. Är han rentav samma person som bloggarDag själv? De bägge liknades vid ett gammalt par som stod och grälade vid en frysdisk om vad de skulle handla till middag.
      Och där står de väl kvar ännu och gafflar. Berit

      Radera
  10. Jonas M,

    Menar Du allvarligt att traditioner som går mot skriften är "sannare" än skriften eller vad menar Du egentligen? Skall sådan tradition tillåtas förneka skriften.

    Menar Du att man kan köpa syndernas förlåtelse eller åtminstone de "timliga straffen" och vad innebär det i såfall? Att den fattige som inte kan införskaffa avlatsbrev är chanslös? Att den rike kan förkorta tiden i skärselden för såväl sig själv som sina vänner?

    Ja inte låter det som kristen tro och lära för mig?

    Detta bara som ett exempel på tradition som farit vill -än värre var det sedan hur det uppfattades när de som köpte avlat intalades att de inte "bara" köpte sig fria från redan begågna synder, (eller för all del, de timliga straffen för sådana synder utan om avlaten var tillräckligt "frikostig" även för framtida ännu inte begågna sådana?)

    Minns att reformationen började med missbruket av avlatsbrev eller vill Du förneka detta? I såfall vad?

    //HH

    SvaraRadera
  11. Perax,

    Anonymiteten är något som BOD skräms av. Han gråter blod om inte alla har klart för sig att han är den store BOD. I hans fall räcker det inte med namnet. Det skall skrivas med versaler så att folk inte glömmer att den som skriver är journalisten ,tedaktören, kommunalpolitruken oh kyrkopolitruken. En man av betydelse(?) även om insatserna mest tycks vara av negativt art och med en helt osannolik förmåga att vränga fakta. (Oavsett , en man i offentligheten och som räds att vara undanskymd).

    Personligen är en sådan som jag raka motsatsen. Skyr offentlgheten och har i övrigt aldrig innehaft någon position i det offentliga och är där helt okänd. En annan sak är att mitt fulla namn är ganska ovanligt och i viss mån förpliktande.

    Nej, låt anonymiteten vara ifred med de begränsningar den sedan av naturliga skäl måste innebära som har med ansvaret för vad som skrivs och publiceras och kanske i några fall ger DS gråa hår i frågan om han skall låta det passera eller inte.

    Däremot önskar jag att alla följde det rådet jag själv för länge sedan fick att åtminstone använda signatur (och hålla sig till denna) detta för att det är minst sagt jobbigt att kommentera anonym klockslag xx med anonym klockslag yy osv,osv. Veta om det är samma person som virrar till sitt eget resonemang eller två olika anonyma som talar bredvid varandra.

    I övrigt vill jag faktiskt sällan veta vem som skriver -bara bedöma vad de skriver. Naturligtvis i vissa fall är det extra bra, kanske inte viktigt men onekligen bra när våra pluskommentatorer ger ut sina namn eftersom man då ofta får lite historiekunskaper på vägen som man mer eller säkert kan lita på. Detta till skillnad mot en viss politruks skriverier där man alltid vet att det handlar om förvrängningar av fakta och i övrigt rena infantila stupiditeter.

    Denne icke anonyme person som alltså räds tanken att vi andra skall glömma att det är han som skriver.

    Han behöver inte vara orolig. Även om han glömmer att underteckna-det har hänt- så finns det knappast någon mera rekvent läsare av denna blogg som efter bara några rader lästa vet vem som skriver.

    //HH

    SvaraRadera
  12. Vågar HH inte stå för sina åsikter?

    Ja, vi vet att Du inte vill, eller vågar, stå för Dina åsikter med namn. I annat fall hade vi ju vetat vem den personen är som beskyller andra för "förvrängningar av fakta och i övrigt rena infantila stupiditeter."

    Ditt försvar för anonymiteten är lika svagt som spindelnätet är som hängmatta!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof, om du hade varit lika perceptiv som vi andra hade du vetat vem HH är, ety det är inte någon hemlighet. Hans namn har vid flera tillfällen framgått, klart och tydligt.

      (Extra roligt blev det när han, i ett annat sammanhang, blev beskylld för att skriva under pseudonym när han använde sitt alldeles eget, om än ovanliga, namn.)

      Radera
    2. Elisabeth, då förstår jag ännu mindre, varför man inte under varje inlägg kan framträda med äkta flagg.

      Det måste ju finnas en anledning till detta. Vilken är den egentliga anledningen, undrar jag stillsamt?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Antagligen, Bengt Olof, beror det på att ibland är man inloggad på sitt Google-konto och ibland inte. Gissningsvis tänker man då i skrivande stund inte på vilket och så blir det som det blir.

      Radera
  13. BOD,

    Om Du hade lärt Dig att läsa innantill och dessutom förstå vad Du läser skulle Du ha noterat att jag vid minst tre tillfällen skrivit ut mitt fulla namn.

    Tyvärr är du just ett exempel på en politruk utan vett och normalt sunt förnuft utan en som tycker att förvrägningar av fakta är politrukens livsluft och därmed sanning.

    Tyvärr för Dig är det inte så.

    //HH

    SvaraRadera
  14. HH, du har inte läst ordentligt. SKilj på Traditionen och traditioner. Läs vad Kyrkan lär i sin katekes (avsnitt 79-83):

    Så fortsätter den uppenbarelse av sig själv som Fadern velat förmedla genom Ordet i den helige Ande att vara närvarande och aktiv i kyrkan: ”På så sätt står Gud, som har talat i det förflutna, nu i oavbrutet samtal med sin älskade Sons brud. Samtidigt låter den helige Ande evangeliets levande röst ljuda i kyrkan, och genom kyrkan i världen vägleder han de troende till hela sanningen och låter Kristi ord i hela sin rikedom bo hos dem.”
    ”Den heliga Traditionen och den heliga Skrift står därför i nära samband och samverkan med varandra. Båda har framgått ur samma gudomliga källsprång, flyter på sätt och vis samman till ett och strävar mot samma mål.” Båda gör Kristi mysterium närvarande och levande i hans kyrka – han har lovat att vara med de sina ”alla dagar, till tidens slut” (Matt 28:20).

    ”Den heliga Skrift är i själva verket Guds tilltal därför att den har skrivits ned under den gudomliga Andens ingivelse.”

    ”Den heliga Traditionen å sin sida för detta Guds ord, som av Herren Kristus och den helige Ande har anförtrotts åt apostlarna, utan förvanskning vidare till deras efterträdare. Dessa skall sedan i den helige Andes ljus och under dess ledning, i sin förkunnelse troget bevara, utlägga och sprida detta ord.”
    Detta betyder att kyrkan, åt vilken förmedlingen och tolkningen av uppenbarelsen har anförtrotts, ”inte får sin visshet om allt i uppenbarelsen enbart genom den heliga Skrift. Båda, Skriften såväl som Traditionen, bör därför tas emot och hållas i ära med samma hängivenhet och vördnad”.
    Den tradition vi här talar om kommer från apostlarna och för vidare vad dessa har tagit emot av Jesu undervisning och exempel. De kristna i den första generationen hade ju ännu inte Nya testamentet i skrift, och Nya testamentet självt vittnar om utvecklingen av den levande traditionen.

    Från denna tradition måste man skilja de ”traditioner”, som rör disciplin, teologi, liturgi och fromhetsliv och som under tidernas lopp har utvecklats i de lokala kyrkorna. I dessa ”traditioner” uttrycker sig den stora Traditionen på ett särskilt sätt; de är anpassade till olika platser och olika tider. Det är i ljuset av denna stora Tradition som de olika ”traditionerna” under det kyrkliga läroämbetets ledning kan bibehållas, förändras eller till och med avskaffas.

    För övrigt förstår eller vill du inte förstå avlaten.

    Anders, du skrev inte att predikan är ett sakrament men det du skrev gav intryck av att du betraktar den som ett sakrament.

    Jonas M

    SvaraRadera
  15. j
    Jonas M,

    som skrivet, i mycket är jag enig med Dig och undviker därför helst onödiga kontroverser men Du gör det enkelt för Dig-tillämpar maktspråk såsom du gjorde tidigare i ditt påstpende om högertrafikens införande. Ställde påståenden som inte kunde styrkas och förklarade diskussionen avslutad.

    Nu gör du likadant re avlaten. Tror Du verkligen att t ex munken och teologie doktorn Martin Luther inte kände till hur avlaten motiverades och också missbrukades?

    Det är lek med ord när man talade om "undlippande av de timliga straffen" och direkt emot hela den Heliga skrift att tro att man via avlat kan förkorta tiden i skärselden. Dessutom ett begrepp med synnerligt svagt stöd i den Heliga skrift.

    //HH

    SvaraRadera
  16. HH, jag brukar inte vilja förlänga diskussioner som är för långt från ämnet. Sen var det inte jag som påstod något från början. Av samma skäl vet jag inte varför vi ska ha en lång diskussion om avlaten här.

    Min poäng HH är, om man tror på den påhittade och för övrigt obibliska principen om sola scriptura, inte räknar med de deuterokanoniska böckerna så får man ju svårare att få läran om avlaten och skärselden att gå ihop.

    Om man finner missbruk i Kyrkan, som det säkert funnits mycket av, innebär det inte att den lära som missbrukats varit felaktig.

    Att något skulle vara direkt emot den Heliga Skrift håller jag inte med om.

    Jonas M

    SvaraRadera