måndag 26 februari 2018

Solig men kall söndag

Jag stämde av med barnbarnet Hugo. Han hade besökt Ullared och fann denna erfarenhet prövande. "Bara kärringar", sa han. Jag sa egentligen inte emot i sak, men värderade tydligen situationen annorlunda. "Underbart" sa jag. "Och de kan se ut precis hur som helst. Fascinerande att skåda." Jag är inte säker på att jag lyckades övertyga och just då körde familjen in i snöovädret över östra Småland så jag tänkte att de fick uppmärksamma detta i stället för att fördjupa sig i ämnet "Kärringar jag sett i Ullared". För er som inte varit där, kan jag bara rekommendera ett besök. Ni kan vandra runt och meditera över temat "Alla dessa människor är sådana som Jesus älskar och han har dött för dem. Hela bandet". Meditationen fördjupar insikterna i återlösningens gåtfullhet.

På väg hem från högmässan i Rydaholm och kyrkoherden med den av förkylning beslöjade rösten samt en församling jag gärna firar högmässa tillsammans med, lyssnade jag på radiogudstjänsten. Väglaget var gott, så jag kunde ge all min uppmärksamhet, den som blev över efter sedvanligt trafikvett, åt förkunnelsen. Jag blev förtjust. Det blir jag lätt om det som förkunnas inte bara är dåligt utan överstiger mina förväntningar och visar sig vara mer än dåligt.

Pastorn var baptist. Han berättade offentligt hur han förlorat tron, men höll på med med sitt jobb "i kyrkan" ändå. Han tänkte "Livet" där han förut tänkt "Gud". Då gick det bra att fortsätta några år på jobbet men utan tron. Tron på Livet hade han ju opch den kunde ahn förkunna! Jag, som är skolad i den materialistiska historieuppfattningen, tänkte att intresset inte ljuger. Riktigt hur han slutade tro på "Livet" och började tro på Gud igen, fattade jag inte. Det kan bero på att jag för några ögonblick funderade på hur en normalbegåvad hundhedning skulle kunna tänkas uppfatta detta pastorns hugnesamma budskap, budskapet från en som trodde på "Livet" och utspred detta budskap som kristen tro, evangelium. Jag var glad över 1) att jag inte var hundhedning och 2) att jag lärt mig vad MTD-religionen nöjer sig med. Moralistisk Terapeutisk Deism. Jag kände igen det som utsades just som MTD.

Så hade pastorn fått fatt på ett offer, vars liv skulle vecklas ut i samma offentlighet. Hon hade också förlorat tron. Jag tänkte att den berättelsen hör väl den enskilda själavården till, men så fattade jag att här var det väckelsemönstrets teknik. Det skulle vittnas och eländet skulle alls inte undvikas. Det var väl i Vaggeryd någon nyfrälst på ett tältmöte vittnade om att han före sin frälsning inte kunde pissa, men nu pissade han så det skvalade. Nu förstår ni hur i somlig tradition väckelsens folk hämtar uppbyggelse.

Jag förlorade mig något. Hon som förlorat tron saknade den och mötte i drömmen någon som stod bakom en lada i Tornedalen. Hon visste att denne någon, som såg ut som en slusk, var Jesus. Han gav henne en maning i drömmen och hon fattade att hon skulle bli präst. Jag förmådde inte uppfatta att det var i en svenskkyrklig kontext hon gjort alla upplevelser av lagiskhet och försetts med uppförandekoder för kjollängd med mera och ändå var det tydligen präst i Svenska kyrkan hon skulle bli. Nu fick hon dessutom cancer. Någonstans där kom jag på att jag måste köpa lite livsmedel så söndag det var, men det var också ett kärt tillfälle att träffa de trevliga på ICA Grytan, lite autentiskt liv om ni vill. Jag hoppas att cancerbehandlingen gick väl, för när jag satte mig i bilen igen skulle radiogudstjänsten avslutas. Ni kan lyssna själva. Det finns en bild på pastorn också. Han är iförd prästskjorta. Varför bär han prästskjorta när han inte är präst? Han ser dyster ut. Bra alltså att han talar i radio.
http://sverigesradio.se/gudstjansten

Doktor F i Sverige, inte han i Oxford,  ringde. Vi talade om förkunnelsen i ny och nedan och jag manade honom, med den brutalitet som endast ärrade själasörjare och torterande tandläkare är mäktig, att lyssna på radiogudstjänsten, som fyllde högt ställda krav på MTD-religion. När han förstod situationens allvar, valde han att skjuta upp lyssnandet till aftonen – då han kunde styrka sig med fluidier, för att på så vis hantera förfärande upplevelser i fromhetsbranschen. Vi hann ändå byta ett ord om redaktören Sandlund, som prisats av Dike i en bloggkommentar. Vi drog samma slutsats som Den Lea. Sandlund har fått problem. Det är nästan så att man börjar tycka synd om henne. Sandlund alltså. Den Lea tycker vi inte synd om. Bara om. Och så ser jag kommentarer om att jag skulle vara mer förstående mot Sandlund och tidningen Dagen. Har ni ingen förståelse för hur det känns att bli lurad på sin el-cykel?

Överste Salander har landat i Bamako fick jag veta. Vad han gör där, vet jag inte riktigt, men han skrev att det var varmt. Försvarsmakten försvarar oss över hela världen. Jag är inte så säker på att jag  för egen del blir så trygg av försvaret av Sverige just i Mali. På min tid var krigsmakten samlad i Backamo och jag uppfattade detta som mer trygghetsskapande än när den nu samlar sig i Bamako.

Borde vi inte hoppa på de romerska katolikerna ett varv till, fast det inte tycktes vara några sådana med på Mellot i lördags? Jag läste Thomas G. Weinandys kritik av Frasse och insåg att Frasse kanske hade anledning att göra sig av med honom, för han är en allvarlig kritiker. Jag insåg också att det finns allvarliga konflikter också nuförtiden i detta kyrkosystem. Om detta vill jag dock inte skriva så mycket, för de romerska entusiasterna blir så ledsna och upprörda då. Jag tryggar mig vid Jesus-ordet: "Egen framgång är guld värd. Andras motgång är inte heller att förakta." Joh 32:18

Ska jag i stället uppmärksamma ärkebiskop Mäkinen? Jag läser Turun Sanomat från den 20 januari. Rubriken lockar: "Piispa, joka ei koskaan tullot uskoon". Jag studerar alltså en ärkebiskop av den där numera rätt vanliga sorten: Ordet blev inte kött men väl ett språkspel. Mäkinen upprepar det som en de flesta med vanligt sanningsbegrepp uppfattar vara icke-tro, i vart fall inte klassisk kyrkokristendom. Så mycket står klart att Mäkinen och jag inte är ett i tro men inte heller ett i otro. Han är emellertid och självfallet betydligt finare än jag. "Gimme that old time religion", sjunger jag. Och mitt anlete är muntrare än Mäkinen, för han träder fram som en finsk surgubbe. Han har, tänker jag, goda skäl till detta.



35 kommentarer:

  1. Samvetsfråga till Dag Sandahl:

    -Om nu Jesus älskar "alla kärringar" i Ullared, undrar jag stillamt om Han enligt Dig också älskar alla, som från predikstolen sprider Hans budskap?

    Sedan föranleder raderna om den duktiga Elisabeth Sandlund också en liten försynt fråga:
    -Vilka problem har hon fått? Platsar hon månne inte i KM:s FK-grupp?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  2. Varför samvetsfråga. Det är en sakfråga som kan besvaras om person. Jesus älskar alla barnen. Vilka problem Sandlund får när hon stallas in i Dikes folkkyrkosammanhang återstår att begrunda på ett andligt sätt. För egen del brukar jag inte tänka på Sandlunds problem för då kommer el-cykeln för mig så plågsamt.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att du bedömer vittnesbördet från den nyfrälste mannen i Vaggeryd - han som haft problem med kisseriet men nu kissade så att det skvalade - lite väl negativt. Jag tänker att det var ett vittnesbörd som alla kunde förstå. I linje med evangeliernas berättelser om Jesu helanden, t.ex. mannen som sa: "Ett vet jag: jag var blind, men nu kan jag se". Jesus bryr sig om också våra kroppar. Vaggerydsmannens ord kommer man ihåg. Kurt Enström

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggardag är skygg inför explicit kroppslighet.

      Radera
    2. Om Sv K i dag hade vittnesbörd om sig att det hände fysiska under i gudstjänsterna, så vore nog inte bänkraderna tomma på människor. Jesus väjde inte ens för en kvinna med blödningar, så det finns nog helande på prostatabesvär också. Distriktsköterska

      Radera
    3. En vän fick prostatacancer. Efter hyvling och friläggande av urinröret yttrade han:

      -Aldrig har jag varit så glad som när jag kunde pissa igen!

      Små saker skall inte föraktas.

      Lars-Gunnar

      Radera
  4. Tanke som slår mig: När Carl XII drev omkring i Ryssland och när Gustaf II Adolf härjade i Tyskland - var det någon hemma ifall den lede fi skulle dyka upp? Kanske som i Ullared "bara några kärringar"?

    LG

    SvaraRadera
  5. Funderar på följande: Alla dessa grupperingar i kyrkan. Oavsett om det är frikyrkligt, högkyrkligt, lågkyrkligt, folkkyrkligt eller kyrkkyrkligt. Alla grupper talar om att kyrkan i grunden är Guds verk (med lite olika formuleringar). Men synar man korten är det sällan teologin som är den styrande faktorn. De psykosociala faktorerna är långt mer dominerande. Oavsett grupperingstillhörighet. Exempelvis talar vi om yttre och inre kallelse. Inre kallelsen är inte lika problematisk som den yttre. Försöker man navigera utifrån teologika premisser så finns det ingen väg framåt. Man måste helt enkelt utgå från de olika grupperingarnas mentala psykosociala hälsa (alternativt personalrekryterarens synnerligen begränsade världsbild). Kanske var den där Bonhoeffer något på spåren att man för eller senare kommer till punkten då allt rasar samman för att man i grunden skall förstå vad det är som binder oss samman. Endast Kristus.
    Min andra fundering är den här BOD. Finns han på riktigt eller är det en bloggarkonstruktion? Ni påminner lite om det strävsamma paret som hänger vid frysdiskarna på Ullared. Mannen som kommer med lite förslag för framtida luncher och som direkt får sig en avhyvling. Kanske en konstruktion eller så är det kärlek. Hoppas på det sistnämnda eftersom Jesus varken gör skillnad på en Ullaredstant eller bloggare.

    Med vänliga hälsningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. BENGT OLOF DIKE är ett Putintroll, det vet numera alla. I själva verket är DIKE kvinna, 32 år, med täcknamnet Anja, formellt anställd av Russia Today. I praktiken arbetar hen på den ryska yttre säkerhetstjänsten ( Служба внешней разведки) med destabiliserande splittringsoperationer i Sverige. Utbildad på Moskvauniversitetet i underrättelsevetenskap och svenska, avslutar hen för närvarande sin forskarutbildning inom den militära underrättelsetjänsten GRU (Гла́вное Разве́дывательное Управле́ние). Hens avhandling belyser Svenska Kyrkan som föredömlig propagandaapparat för den svenska elitens ideologi.

      Att uppgifterna är sanna, och alltså inte s k fake news, vet jag eftersom källan är en av mina närmaste vänner, en ståtlig rysk blå lystrande till ärenamnet Ivan den Förskräcklige (Иоа́нн Васи́льевич), tillhörig en GRU-operatör formellt anställd som förste ambassadsekreterare vid Ryska Ambassaden. Bull, som brukar följa med till Ivans överdådiga gratismiddagar med kaviar och smetana, kan intyga uppgifternas riktighet.

      Bill, kommunikattör hos EKM

      Radera
    2. Jag får börja hålla strikt koll på småkatterna! Det där med bjudmiddagar med jäst smetana och kaviar och nån Ivan den Förskräcklige gör oss inte amused. Särskilt som B&B förra gången de smög av Uppsalapendeln yrade om en av gästkatterna, som hade blitt väldigt lullig å pratsam om saker som inte bör nämnas. Lullet skulle visst ha en överste Salander på Högkvarteret som människa.

      Nä kommer den där broder Ivan till Uppsala, ska vi pratas vid på god svenska! Här släpps ingen moskovitisk blå över bron! Svensk klo biter och svenska katter tiger!

      Elaka Katten Måns

      Radera
  6. En nysvensk ingifting i familjen skulle introduceras till det svenska. Vissa måsten fanns. Ett var Ullared, det mest svenska av det svenska. Megaloman, konsumistisk yra.

    Till en början var hon tveksam till idén. Tveksam att offra en heldag på "the mall". Tveksam till trängseln. Så fångades hennes intresse. Prislappen föranledde häpet utrop. Fyra timmar senare hade hon med trött och lyckligt leende överfyllt sin vagn och passerade kassan. Integration completed. En riktig svensk?

    Boende på Limhamn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte alla estimerar Ullaredsvansinnet.

      En gosse i nedre tonåren åkte fast för snatteri av CD-skivor (Det var några år sedan) på GeKås i Ullared. Gossen bjöds efter polisanmälan på skjuts i polisbil hem till familjen. Poliserna togs vänligt emot av pappan, en person med viss betydenhet i det lokala näringslivet, som meddelade poliserna att i så fall var sonen den förste i familjen som någonsin satt sin fot i megavaruhuset. Nån gång skulle vara den första.

      Den snopne gossen hamnade i enrum med pappa.

      -Det här hade jag aldrig trott om min son, inledde fadern milt.

      Tystnad följde.

      -Jag hade faktiskt inte kunnat föreställa mig att min son skulle stjäla.

      Tystnad.

      Det är tre saker som förvånar mig:

      För det första hade jag aldrig trott att min son, om han nu ändå stal, skulle göra det på ett så lågklassigt ställe som GeKås.

      Förlägen tystnad.

      För det andra hade jag, om min son nu ändå stal, aldrig kunnat tänka mig att han skulle stjäla så billiga grejer som CD-skivor.

      Pinsam tystnad.

      Och för det tredje, hade jag aldrig trott att min son, om han nu ändå stal, skulle vara så in i --- korkad att han åkte dit.

      Intensiv tystnad.

      Så långt föräldrarna vet, har den numera vuxne gossen aldrig stulit igen.

      Lars Jensen

      Radera
    2. Är detta en sorts nyckelroman om hur det gick till när kyrkokansliet stal material till handboken?

      /TD

      Radera
    3. Uppmärksamma läsare uppskattas alltid, men personligen tror jag att handboksförfarandet var ännu klantigare.

      Lars Jensen

      Radera
  7. Ja ,ja Dag kan inte ge sig. Det viste vi sedan gammalt, men BlogarDag borde skaffa sig bättre informatörer.

    Artikeln i Turun Sanoman från den 2,22018 har verkligen rubriken Arkkipiispa joka ei koskaan tullut uskoon. Om dr Sandahl hade läst artikeln och inte nöjt sig med rubriken, då fans en liten chans, men en chans ändå ,att fortsätta samtalet om Mäkinens tro.
    Bäst att upprepa fakta igen :Rubriken syftar på att han kom aldrig till tron eftersom han levt med sin barndomstro livet i genom . Denna tron har fördjupats under åren . Rubriken är , ännu en gång, riktat till dom väckelse kristna vilka anser att man måste ha ett komma till tro-upplevelse för att kunna hävda sig som en sann troende.

    Teologiskt är Mäkinen mycket nära dom så kallade Heränneet ,vilket är den näst största väckelserörelsen efter laestadianer i Finland. Heränneet är lågkyrklig väckelserörelse och där undviker man att hävda sig sina religiösa upplevelser. I stället strävar efter att vara ödmjuk och förstående för dom som brottas med sin syndalast och litar på Kristi försoningsverk som nåd.Man är väldigt noga med att ingen kommer att bli frälst genom sina egna goda gärningar och att det finns inga trappsteg till himmelen som man själv kan tillverka och gå.

    Vad synd att dr Sandahl känner väsensfrämligskap med Mäkinen . Sandahl hade kunnat lära sig ett och annat hur man vandrar i den mörka natten , inte littande på sin tro, utan på sin Frälsare.

    SvaraRadera
  8. Artikeln i Turun Sanomat från 20.01.2018 handlar om att Finska Kyrkan behandlade dom Röda år 1918 illa. Den ovan citerade artikeln om Ärkebiskopen som aldrig kom till tron är, som jag skrev från 02022018.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag talar om artikeln jag angav, sidan 18-21 i tidningen. Vari ligger svårigheten att förstå? I finskans 14 kasus eller i en ideologiskt styrd läsning, där det alltså inte får vara så att ärkebiskopen talar sanning om sin icke-tro?

      Radera
    2. Du ange ett datum för artikeln ovan som från den 20. Det är fel den artikeln handlar om hur kyrkan behandlade dom röda. Artikeln om ärkebiskopens tro är den 2/2. Finska språket har 15 kasus och det är inget fel med ärkebiskopens tro och man skall verkligen undvika att läsa med ideologiska glasögon .
      Det underlättar förståelsen om man förstå undermeningen och sammanhanget , kontexten, i texten, i det här fallet det Heränneidn språkbruk. .Utan förståelsen av syftningen blir det lätt fel.

      Radera
  9. Var hon från Kiruna kunde erfarenheterna förvisso vara skedda i ett (dåförtiden) svenskkyrkligt sammanhang. Låter ganska västlaestadianskt, tycker jag. (Kjollängd o dyl pysslade väl även pingstvännerna i Kiruna med betydligt längre tillbaka i tiden). Men västlaestadianerna har väl numera i praktiken gått ut ur Svenska kyrkan. Präst eller predikant i det sammanhanget kunde hon ju dock inte bli.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker slusken bakom ladan låter misstänkt likt Laestadius. Då var han alltså för kvinnliga präster.
      Ibland är jag rolig.
      /M

      Radera
  10. Thomas Weinandys brev till Hans Helighet (Efter en inledande kommentar):

    http://www.ncregister.com/blog/edward-pentin/full-text-of-father-weinandys-letter-to-pope-francis

    I ett tal i Australien nyligen gav biskop Weinandy kött på benen och spikade sina teser mot påven:

    http://www.ncregister.com/blog/edward-pentin/fr.-weinandy-we-are-witnessing-the-disintegration-of-the-churchs-catholicit

    Det mullrar på sina håll i de katolska leden. Rentav påstås den påvlige pensionären Benedictus genom små antydningar och nyanser i sina fåtaliga publiceringar varna för vissa av Franciskus' initiativ. /smun

    SvaraRadera
  11. F.ö. bär han väl prästskjorta för att han är sjukhuspastor? Men han är smått "berömd" för sin hammarlika liberalteologi. Har själv sett honom ifrågasätta att Jesus verkligen skulle ha sagt "Jag är världens ljus." Däremot trodde han att orden "Ni är världens ljus" var autentiska. (Hammar sa dock i radio att "Gud är ande" var det mest säkerställda Jesusordet).

    SvaraRadera
  12. Där är hon inte stallad!

    -Jag har aldrig placerat Elisabeth Sandlund i något "folkkyrkosammanhang". Men jag har under ett stort antal år någorlunda regelbundet följt hennes ledare och krönikor, debatter i TV och radio och noterat hennes kunnighet, konsekventa betoning av just andligheten, skärpa och tydlighet i åsikterna samt - inte minst - helhetsperspektivet.

    Jag blev glad när jag fick veta, att Sandlund toppade FK-listan i Stockholms stift. I henne har FK verkligen fått en kraft, som gruppen skall vara rädd om och placera på bra plats i utskott och styrelser, om nu detta blir matematiskt möjligt.

    Klar, koncis, andlig, tydlig, debattskicklig är mina - och många andras - omdömen om Elisabeth. Jag är säker på att detta visar sig snabbt i KM efter hennes inträde där.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  13. Meditation över temat, utan att gå runt på platsen dock... Leder mig till Joh 6:37 -39, Joh 10:26-30, Malaki 1:2-3, Rom kap 8 och 9, Joh 19:30, Upp 20:15 och ur personliga favoritboken Apg 13:48... Det är vi som är kallade att älska "Ullaredskärringarna" genom att predika omvändelse och tro till hela skapelsen. Niklas L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lika viktigt att vara varuhuspräst som att vara krogpräst, Jesus undvek inte någon samhällsklass eller någon i samhällets utkant. I varuhusets anonymitet finns säkert människor med haemorragi, miktionsbesvär, välbärgade och ficktjuvar som längtar efter frälsning,helande och mening i livet - men ingen av oss har vittnat för dem. Niklas L Du har rätt det är på allvar, men vad har vi själva att vittna om personligen?
      1 Joh 1: 3
      Bön: Fader förlåt alla gånger vi varit tysta när vi skulle talat.

      Ps Det fanns för ett antal år sedan en "varuhusevangelist" på Marieberg köpcentrum utanför Örebro. Han var konstnär, satt och målade där, fick många samtal som sin konst - som alltid hade ett andligt perspektiv. Han ledde människor till tro påJesus!

      Radera
    2. Bertil Forslund målade offentligt i Mariebergs centrum och fick många samtal då han bjöd in sig på en fika hemma hos folk. Väl där berättade han om sitt liv och hittade tillfälle att fråga "för ni är väl kristna?"
      Denna positiva förmodan vred in samtalet om hur självklart det var för honom att vandra med Jesus och att det då borde vara lika självklart för andra.
      Man får nog bättre samtal om man förmodar att ens samtalspartner är kristen snarare än MTD:are.

      Radera
  14. Om Sandlunds resa tror jag följande: Går från frikyrko/Oas/EFS-gruppen till det lite mer allmänna/diffust men ändå fokuserat. Går, eftersom jag inte tror att det finns någon el-cykel överhuvud taget. El-cykeln var fake från första början.
    Trycker man lite på BOD, verklig eller inte, så har man mer gemensamt med bloggaren än vad man vill erkänna. När man skalat av högkyrklighetens och folkkyrklighetens konstruktioner och satt sig vid dess fontes. (jag blir gladare av BOD/bloggardag än av tv-gudstjänsten där vi fick sjunga jag är fin du är fin).
    Med vänliga hälsningar.

    SvaraRadera
  15. Du bör lära Hugo att det heter "käring" (alltså med ETT r), särskilt som Ullared ligger i Halland, där "käring" inte är ett skällsord.

    SvaraRadera
  16. Jag åker ofta till Gekås, är väl en av käringarna där!!!! Det är både avkoppling och billigt! Men, jag veet vad jag köper. Aldrig sånt som folk ser att jag köpt där. Min make var med flera ggr. men gillade inte att han måste vara trevlig där, eftersom han alltid blev igenkänd!!! och måste tala om varför han höll på IFK!!!! I dag åker jag ofta med med en prästfamilj, där maken förbereder sin predikan i cafetierian där!!!! Vad sägs om detta? Jo, prästlönen räcker längre på Gekås!!!!

    SvaraRadera
  17. Det vore klokt att sluta ironisera över att vi är många som uppskattar Elisabeth Sandlund., Hon säger mycket av sådant man aldrig får höra av SvK:s höjdare. Och låt oss slippa flera bloggar om el-cykeln. Det är bara tjatigt och tröttsamt. Säger en som i mycket beundrar broder Dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, uj uj uj! Ack så tröttsamt det är. Hur mesigt kan det bli? /John

      Radera
    2. -Så länge du håller på blir det tröttsamt och mesigt, John!

      BENGT OLOF DIKE


      Radera
  18. Så resonerar Perax och John, som har det gemensamt att de aldrig blivit lurade på en el-cykel. Sjuväxlad dessutom. Är det inte bäst jag får fortsätta brodera på temat. Så länge jag teg försmäktade mitt hjärta vid min ständiga klagan är väl en god kristen hållning? Förresten ringde Dagen i går. El-cykel? Nej. Det skulle krängas en prenumeration. Stackars hon som ringde upp... Dagen borde anmälas för arbetsmiljöbrott som utsätter pingstväninnor för sådant.

    SvaraRadera
  19. -Pingstväninnor! fräser Maja. Misogyni evare handlar om. Å slängar mot den stackars Elisabeth Sandlund. Hon e kompis med min snälle juristprofessors fru. Jag rullar alltid ihop mig i Elisabeths knä, när hon tittar in. Va ska Sandahl me elsyckel till? Han mår mycket bättre av att syckla me vanlig syckel. Så lever han nåra år till. Har han inte tänkt på de? De har nog Elisabeth, hon e så omtänksam så.

    Ingen av katterna runt Nathan Söderbloms Plan säger ett knäpp. Fast nio växlar låter riktigt frestande. De tycker nog Bil & Bull oxå.

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera