fredag 16 februari 2018

Dom luras!

Ledsen, gott folk. Men dom luras. Lurade mig, fast jag satt på åskådarplats så ansvar kan inte utkrävas. Å andra sidan ställdes frågan i omgångar i Kyrkostyrelsen och svaret som gavs var, visar det sig, inte korrekt. Det betyder att det inte var sanningsenligt. Det betyder lögn. Copyrightfrågorna om nya kyrkohandboken var inte utredda, fast kansliet meddelade styrelsen att så var fallet. Nu har docenten Christer Pahlmblad uppmärksammat problemet och ställt ytterligare frågor. Den mannen kan tänka linjerät, försummar inte de små, små detaljerna men inte heller de övergripande principfrågorna. Han levererar insikter om copyright och jäv.

Håll i er nu, ni som kollat hur kyrkohandboken presenteras.
Svenska kyrkan har inte copyright på boken.
Det kan nämligen inte en organisation ha. Copyright har bara författaren/konstnären/upphovspersonen. Därför är copyrightfrågorna olösta och det brinner i knutarna om inte handboksarbetet ska haverera, tror också jag. Kyrkohandboken kan inte tryckas om inte upphovsrättsfrågorna först är lösta. Möjligtvis kan hela komplexet hamna i domstol om kyrkohandboken skulle tryckas... Det vore just en snygg och demoraliserande start på gudstjänstförnyelsen. Det går förstås inte.

Hur blir det alltså nu?
Det finns, som ni inser, författare som inte fått frågan om sina texter fast Kyrkomötet i stor stil antagit dem för bruk i kyrkohandboken. Jag kan upprepa att det sades i kyrkostyrelsen att allt var klat. Det var det inte.
Vad händer om några författare kräver att rättsfrågorna ska redas ut och avtal träffas om det ekonomiska innan kyrkohandboken får tryckas och distribueras? Det får betalas.
Vad händer om en författare säger sig inte vilja vara med och bidraget därför ska bort fast det är fastställt av kyrkomötet? Ska nästa kyrkomöte då få frågan tillbaka för att i rätt ordning anta en annan och laglig kyrkohandbok? Saken kompliceras därav att någon, men inte Kyrkomötet och inte Kyrkostyrelsen, fastslagit att Svenska kyrkan har en copyright som en organisation alltså inte kan ha. Vem är den skyldiga till detta illusionsnummer? Vem ser till att den falska informationen på hemsidan tas bort?

Nu kunde någon i upphovsrättsfrågor fåkunnig tänka att bokförlaget Verbum har copyrighten. Jag har frågat VD på förlaget. Nej, svarade han. Och då ställde jag inte frågan om tidigare formuleringar, sådana som övertagits i böner mm från tidigare handböcker. Det kunde jag gjort och då hade nog svaret blivit, att material av det slaget aldrig hanterades som frågor om copyright. Jag tror tanken var t ex Pehr Edwall främmande.

För att inte underlåta att göra ont värre:
Kyrkostyrelsen beslöt att Verbum, ett dotterbolag till Berlings, skulle ge ut kyrkohandboken och att denna som gåva skulle tillställas alla församlingar. Detta ärende föredrogs av Wanja Lundby Wedin, som sitter i Berlings styrelse. Det är i Berlings som den ekonomiska vinsten av denna affär hamnar.

Docenten Pahlmblad uppfattar detta som en jävssituation. Jäv! Jag försöker lugna honom och mumlar lite försynt "delikatessjäv". Men delikatessjäv är också jäv om än i delikat form. Står Pahlmblad på sig, lägger jag kvickt ner mitt mumlande, för jag kan tänka att detta är uppseendeväckande på många sätt. I arbetsutskottet kunde Wanja driva frågan, som kan tänkas vara ett beställningsuppdrag från Berlings, och sedan kunde hon ta den i kyrkostyrelsen och få fram ett beslut. Begrep styrelsen vad ärendet gällde?

Effekten av detta beslut är förstås att inget annat bokförlag kan ge ut verket. Marknaden är i stort sett mättad och detta genom ett beslut utan konkurrens och styrt helt uppifrån. Monopolsituation. Jag är inte säker på att det ens gavs en kalkyl vad "gåvan" skulle kosta Kyrkostyrelsen, men det kan en alert journalist kvickt skaffa sig kunskap om. I så fall finns offentliga underlag från ett styrelsesammanträde. Begär fram!

Varav kommer sig generositeten att ge en "gåva"? Citationstecknen kommer sig därav, att pengar i Svenska kyrkan mestadels kommer nerifrån, som ni vet, från "gåvomottagarna". Citationstecken igen. Självfallet styrs detta projekt uppifrån för att styra gudstjänstlivet ner på lägsta nivå, vilket är den gudstjänstfirande församlingen. Denna gudstjänstfirande församling ska förmås uppfatta
1) att den fått en gåva – betald ur den gemensamma kassan, dvs med deras pengar och
2) att detta är en stor händelse, som lyckliggör alla församlingar – alla reservationerna och särskilda meningarna glömmer vi bort liksom allt hattande under kyrkohandboksarbetets gång. Att det var en hårt selekterad skara som fick tillträde till arbetet, glömmer vi också. Illusionsnumret genomförs under applåder. Hur skulle det annars vara?

Revisorerna kanske skulle ha några synpunkter på det inträffade? Svenska kyrkan ger en uppdragsbeställning som säkerställer en stor upplaga och en okänd vinst för förlaget. I denna affär finns inga företagsekonomiska risker. Kan vi få veta hur stor vinsten beräknas bli? Kostnaderna för copyright tar inte förlaget. Varför städslade inte Svenska kyrkan på egen hand ett tryckeri för att komma billigare undan? Eller varför las inte offerter ut till olika förlag? Gäller konkurrensbestämmelser för Svenska kyrkan eller inte?

Som vanligt när det gäller denna kyrkohandbok kringgärdas allt av större och mindre skandaler och större eller mindre problem. Här skulle alerta journalister kunna göra några scoop, inte minst det där med jäv och med frågan hur det egentligen är tänkt. Om det är tänkt. En alert journalist kunde också fråga när den fysiska boken kommer. I så god tid att prästen hunnit bläddra igenom det hela eller är tanken att det digitala räcker? Men när trycks den då? Ja, ni ser och hur hur fällan slår igen. Den får inte tryckas utan att upphovsrättsfrågorna redats ut... Vem gör det och hur lång tid tar det? Vad den som har copyrighten nu kan göra är enkelt. Ta en bild av en bok där hans verk först publicerats och sedan lägga denna bild vid texten ur kyrkohandboken. Lätt som en plätt men svårt för kyrkostyrelsen. Den vet väl föga. Den har inte sammanträtt under 2018.

Glöm nu inte var ni först inhämtade uppgiften att Svenska kyrkan inte har copyright på de nya kyrkohandboken. Kan inte ha! Den informationen borde vara omskakande på flera sätt. Försumma inte heller jävsfrågan. Glöm inte heller docenten Pahlmblads insats att lyfta frågorna. Han tycks på ett för oss alla stimulerande sätt vara uppbragt.

Jaså, ni undrar varför en dyster nyhet som denna kommer på Bloggardag en fredag? På fredagar ska helst endast goda nyheter levereras. Nu kommer saken att bekymra flera personer under hela helgen och de kommer trötta och håglösa tillbaka till sina skrivbord på måndag. Ja, och då och därmed har ni svaret på frågan. Men detta drabbar inte Bloggardag, som är en pigg, käck och munter blogg i alla väder när Bloggardag väl hämtat sig efter torsdagsdepressionen.

Torsdagsdepressionen sitter nog i lite i alla fall. Läste ni örlogskaptenen Sigurdsson? Hon svarade "nej" på sina två frågor: Måste man vilja gå ut i krig för att jobba i försvaret och måste man tro på gud för att jobba i kyrkan? Nähä. Kommer ni ihåg Verdandis lilla bidrag på 1960-talet? "Svensk militär tänker". Det finns argument mot att tillbringa alltför mycket tid på mässen, det har jag länge vetat. Grad och grad av förnuft överensstämmer inte alltid, som mina vänner överstarna brukar konstatera.

Antje ser inte glad ut på bild, mungiporna ner och egentligen en uttrycksfull bild av torsdagsdepression. Så vet hon också berätta, att media tydligen bär en del av ansvaret för utvecklingen att förvandla kyrkotillhöriga människor till siffror. Media frågar fel genom att fråga vad vi ska göra åt medlemstappet. Människor hanteras därmed som konsumenter.

Nå, nu är ju kanske inte fokus så mycket på konsumenter, vilket Antje tycks tro, för dessa konsumenter konsumerar ju inte det kyrkliga utbud de betalar ansenliga summor till. Fokus är på att betalarna lämnar. Utträdarna tar med sig mer pengar ut än inträdarna och de potentiella inträdarna tar med sig in. "Rein theoretisch" skulle detta kunna komma att uppfattas som ett problem. Kring detta teoretiska problem förde kyrkostyrelsen den senaste mandatperioden inga djupa och analyserande  samtal med spets på mission och en del annat sådant. Detta gjorde kyrkostyrelsen inte förrförra mandatperioden heller. Det finns en kyrklig verklighet som aldrig blir verklig i styrelserummet, skulle kritiker kunna konstatera.
Sug på den! En fredag.

42 kommentarer:

  1. Allt krabb med handboken kanske är ett tecken på att Gud inte gillar den? Typ iscensätter/tillåter handboksplågorna tills projektet skrotas? Kanske borde de lägga ner prestigen och ägna sig åt viktigare saker i det där huset. Tiden är ju kort, sägs det ibland.

    SvaraRadera
  2. Då föreslår jag genast att Bloggaren i all haft ger ut en bok med titeln "Gud Moder" och varumärkesskyddar titeln. Med varumärkesskydd kan man hindra att någon annan använder begreppet i kommersiellt syfte.
    Ville annat syfte kan handboken ha än att gynna Berling media som trycker handboken i syfte att sprida detta begrepp?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Moähähä! Lysande idé, Peter T.

      /En kristligt illistig en

      Radera
  3. Bloggardag levererar sannerligen nyheter med tyngd! Ja, det skall bli spännande att se hur det går med tryckningen av den nya handboken. Det skall bli intressant att följa processen. Skall den stora dagen, när vi förväntas ha lämnat den gamla kyrkohandboken, följas av en tid då vi är kyrkohandbokslösa och firar gudstjänst utifrån lösblad? Informationen ger också ännu ett skäl att fundera om handboksprocessen inte gick lite väl fort när så grundläggande frågor verkar ha schabblats undan.

    Henric

    SvaraRadera
  4. Bra att upphovsrättsfrågan lyfts fram i ljuset. Jag scrollade för ett tag sedan igenom pdf-filen som lagts ut på nätet med den nya handboken och konstaterade (kanske mer förvånat än bloggaren) att det finns olösta upphovsrättsfrågor och implikationerna med detta. Svenska kyrkan genom dess kyrkomöte eller kyrkstyrelse (eller vem som nu bär ansvaret om något sådant finne) har försatt sig i en så kallad rävsax.

    Rent krasst är det en förhandlingsfråga med upphovsrättsinnehavarna och kyrkan är utlämnad åt dessas goda vilja. Det finns ingen laglig skyldighet att låta sina verk publiceras i kyrkohandboken. Det finns uppenbarligen inte någon befintlig avtalsenlig grund som man kan åberopa. Alltså blir det en ren förhandling som alltid kokar ner till kronor och ören, sannolikt mer kronor än ören. Upphovsrättsinnehavarna har vad vi kan kalla ett gynnsamt förhandlingsläge till skillnad från den som ska attestera de kommande utbetalningarna av ersättningarna. Kyrkohandboken ska fram till varje pris vilket sannolikt kommer att återspeglas i ersättningarnas storlek.

    Det är bara att räkna baklänges. Pingstdagen är Dagen D. Dessförinnan ska böckerna tryckas och distribueras. Det tar ett tag. Det vore väl genant om prästerskapet nödgas bläddra i en simpel utskrift. Tiden börjar alltså bli knapp och förhandlingsläget försämras för varje dag som går.

    En grundläggande sak när en bok ska ges ut i vilken man önskar använda material som man inte rättsligt förfogar över är att säkerställa att man träffar nödvändiga avtal med rättighetsinnehavarna i fråga. Detta är elementa. Hur kan berörda organ ha bommat detta!?

    Antingen har man trott att upphovsrättsinnehavarna kommer bli så smickrade och glada över att få vara en del av handboken att detta med avtal mm enbart skulle bli en formalitet.

    Eller så har man inte tänkt tanken att förbereda dessa frågor i god tid före kyrkomötets antagande av den nya handboken. Tanken borde ha tänkts i vart fall hos någon av de jurister som arbetar på kyrkokansliet. Jag vet inte hur många jurister som är anställda på kansliet (betydligt färre än komunikatörspersonerna) och hur de legala frågorna organiseras. Även om juristerna gjort sin vakttjänst så kanske de inte har blivit lyssnade på. Detta med lyssnande är ju inte helt självklart i kyrkan. Under alla förhållanden har rikskyrkan inte några hämningar när det gäller att anlita extern kompetens (jfr. granskningen av SKUT-haveriet). Man hade alltså kunnat köpa in kompetensen från en advokatbyrå.

    Summa summarum. Frågan har hanterats taffligt och det ska bli intressant att se om vi får se Dagen D på Dagen D. Men även Operation Overlord fick ju som bekant flyttas fram dock till följd av omständigheter utanför berördas kontroll - vädret.
    Taffligt som sagt och då har jag inte ens berört haveriet med frågorna kring jäv m.m.

    Kyrkvärden


    SvaraRadera
  5. ”Copyright” existerar inte över huvud taget i svensk lag. Det finns ”upphovsrätt”, och den finns i två smaker: ideell och ekonomisk.
    Den ideella är knuten till den som skapat verket, och kan inte säljas.
    Den ekonomiska kan överlåtas/säljas.


    Märkligt att en person som suttit i KS när frågan behandlats inte ens har basal koll på fakta och terminologi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var inte otydlig. Saken har INTE behandlats i kyrkostyrelse eller kyrkomöte. Den har bara hänt. För detta behövs inte terminologi sålunda. Och vad då fakta? Är bara det som står i lagtext fakta? Nä, nu blev det för lustigt!

      Radera
    2. Vem har sagt att du är otydlig? Det var du inte, du hade fel helt enkelt, och tydligt var det.
      Du klagar på att Svenska kyrkan inte har copyrighten. Det är visst en stor nyhet.
      Sen finns det inget (i Sverige) som heter copyright, så det hade snarare varit sensationellt om kyrkan hade haft det.

      Men att veta vad man talar om, och att använda rätt terminologi, det behövs inte ?
      Men vete eller ej i oblater, då attans behöver man terminologi och "fakta"("fakta" = bloggarens egen tolkning av bibeln)

      Jo, lustig är du allt.....

      Radera
    3. Jag klagar på uppgiften som ges på hemsidan där kyrkohandboken presenteras och där det uppges att Svenska kyrkan har copyright. Detta anspråk är just det som nu ställer till med allt. Och så finns det en del annat jag redovisat. Bråka med någon annan!

      Radera
    4. Sverige är anslutet till världskonventionen och till Bern-konventionen. "Copyright" är en giltig term även i Sverige.

      Radera
  6. Detta blogginlägg är dagens läsning på nätet. Har man läst det här behövs inget mer.
    Ett scoop utan like.
    Nu behövs inte mycket för att få den nya Khboken ännu mer försenad och ifrågasatt. Ja,en lätt vindpust och den trillar omkull. Nog lär ansvariga gör allt för resa upp den igen och kanske lyckas det.
    Men en stilla bön skulle i dag kunna vara: -Kom, helige Ande, blås....

    svenskkyrklig dissident

    SvaraRadera
  7. Copyright består av flera delrättigheter. En del kan upphovsmannen överlåta till någon annan, en del är oförytterligen upphovsmannen. Den del som kan överlåtas kan komma att tillhöra en organisation.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var jag verkligen otydlig? Ingenting har överlåtits menar någon upphovsman – så vad? Det är just detta som är problemet.

      Radera
    2. Nej, inte otydlig. Du hade fel, helt enkelt, som påpekas här ovan. Någon gång ska vara den första. Alla vi andra vet att sådant händer ibland.

      Radera
    3. Du har helt rätt om problemet. Det var bara utsagan att en organisation inte kan ha copyright som behövde förtydligas: en organisation kan inte vara upphovsman, men kan i ett senare steg få (en del av) upphovsrätten. Detta borde förvisso någon i kansliet ha ägnat sig åt.

      Radera
  8. Så går det då man saknar ett Magisterium som kan utfärda en imprimatur!

    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Nyss" hade vi "Av Konungen gillad och stadfäst". Sedan överläts detta 'imprimatur' till Kyrkomötet. Då tycks problemen ha börjat. Dike må nu fröjda sig ...

      Skallagrim

      Radera
    2. Samma regler gäller för Magisterier och imprimaturer. Ingen av dem har, såvitt jag vet, med upphovsrätt att göra. Den romerskkatolska adminstrationen kan ställa till det för sig, den med. Men dess tjänstemän har, vill jag minnas, betydligt lägre lön.

      Radera
  9. Det finns ju en massa copyright för musiken som då kanske inte heller är löst?

    /TD

    SvaraRadera
  10. Det är uppenbart vad frågan gäller. Man har inte ingått nödvändiga avtal med rättighetsinnehavarna och säkerställt rätten att använda de upphovsrättsskyddade verk som man önskar ska ingå i handboken. (Avtal som avser de ekonomiska rättigheterna. De ideella rättigheterna, bl.a. namnangivelserätten, går inte överlåta men det är inte det som frågan gäller.) Bloggaren har varit tydlig.

    Kyrkvärden

    SvaraRadera
  11. Nog ser det ut som att Kyrkostyrelsen nu står modell för det gamla uttrycket "att ha skitit i det blå skåpet".

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  12. En fågel har kvittrat att kansliet trodde sig vara på den säkra sidan då de bedömde HB86 vara "författning" bortom upphovsrätt. Detta är en allvarlig feltolkning. Man har inte skaffat sig några som helst rättigheter att omtrycka och ändra i material från HB86. Vilkas huvuden ska nu rulla? Grenholm är ju redan sparkad från sitt chefsjobb.

    /Från Uppsala

    SvaraRadera
  13. Tveksamt om hanteringen av handboken följer kyrkoordningen. 51 kap 3 § KO:

    ”När en upphandling görs skall man utnyttja de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt genomföra den affärsmässigt."
    Tryck och distribution har i och för sig inte upphandlats men borde ha upphandlats. Varför gjordes ingen upphandling? Principerna bakom upphandlingspolicyn handlar om en effektiv hantering av kyrkans medel.

    Läs gärna Svenska kyrkans upphandlingspolicy.
    https://www1.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1150400

    Om upphandling sker finns regler om jäv (läs särskilt sista meningen):

    "En person får inte delta i handläggningen av ett ärende som rör denne eller dennes make, sambo, förälder, barn, syskon, någon annan närstående eller något personen närstående intresse. Detsamma gäller om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till personens opartiskhet i ärendet."

    Jfr även 12:13a KO och 4:16 KO om jäv för kyrkorådsledamöter vilket gäller på motsvarande sätt för ledamöter i kyrkostyrelsen.

    Eftersom "gåvan" beslutats av kyrkostyrelsen borde upphandlingen av tryck och distribution, om sådan gjorts, beslutats av kyrkostyrelsen. Och då kommer ju upphandlingspolicyn i kläm för vissa. Om man inte upphandlar behöver man ju inte ta hänsyn till jävsbestämmelserna...

    Att sitta på dubbla stolar och vara ställföreträdare för både en upphandlande enhet och en potentiell anbudsgivare hade för Wanja Lundby Wedins del inneburit en sådan särskild omständighet som varit "ägnad att rubba förtroendet till personens opartiskhet i ärendet".

    Återigen detta livets dilemma: Gud eller Mammon.

    Det kan i sammanhanget noteras att det för aktiebolag finns jävsbestämmelser för styrelsen (jfr. 8:23 ABL) som bl.a. innebär ett absolut förbud för en styrelseledamot att delta i handläggningen av avtal mellan bolaget och en juridisk person som styrelseledamoten ensam eller tillsammans med någon annan får företräda, s.k. ställföreträdarjäv.

    Här finns mycket att nysta i!

    Kyrkvärden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kyrkoordningen syfte är inte att begränsa tjänstemän på kansliet, det är att begränsa de med felaktiga åsikter. Stifts- och församlingsanställda och medlemmar kan begränsas, men kanslipersonal står över KO. Tydligen anser de sig även stå över svensk lagstiftning om upphovsrätt.
      Tänk om Reinhold Niebuhrs efterlevande, eller upphovsrättsinnehavare, skulle kräva att sinnesrobönen bara får publiceras i sin helhet? Då skulle det ju komma in anspelningar på både Jesus och ett evigt liv in den inklusiva handboken.
      Hur ställer sig projektgruppen till något sådant?

      För Handboken har väl med liturisk beskrivning för Sinnesrogudstjänst så att man fortsatt får hålla sådana i SvK? Annars kan man ju hålla vilka gudstjänster som helst med böner och liturgi som är hämtade från andra källor. Vilket väl inte var avsikten med den nya handboken?

      Radera
  14. Jaha, då får vi väl fortsätta att använda Handbok 86 och lika bra är väl det! Då det inte finns något behov av en ny Handbok de närmaste årtionderna./Sven-Åke Nilsson.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vår Herre ser till de sina?

      Skallagrim

      Radera
  15. Herre, vår Gud: Kyrie eleison! Herre, förbarma dig!

    Kanske Herren i sin outsägliga nåd får kyrkostyrelsen att låta oss använda den tyvärr utgående kyrkohandboken (från 1986) tills vidare!

    Oavsett får kyrkostyrelsen och kyrkokansliet genom Guds försyn något att fundera över, förhoppningsvis till bot och bättring ("Gören bättring!") nu i fastetid. De kanske skulle betänka Sv. Ps. 441, 447, 449 och sedan 547, 542, 543 samt 439 (i "Den svenska psalmboken" från 1986, endast från den svenskkyrkliga, läromässigt godtagna, delen). Men ledningen är väl alltför liberalteologisk och MTD-aktig för att godta de gamla hederliga psalmerna. Bara det faktum att de fanns i den förra psalmboken (från 1937) är väl avskräckande...

    Men är inte bokförlaget Verbum det som en gång i tiden var Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, det vill säga Svenska kyrkans eget bokförlag? Om så är fallet, är nuvarande Verbum ett eget förlag, helt skiljt från Svenska kyrkan? Och om det är så, hur tänkte Svenska kyrkan när så beslöts?

    Ung präststuderande

    SvaraRadera
  16. Vacker tanke med gratisutdelningen!
    Miljonerna rullar! Mot undergången!
    Antonius Block

    SvaraRadera
  17. Skrev här (2017) om Lundby-Wedins jäv och de bisarra turerna: https://kristenopinion.wordpress.com/2017/02/12/wanja-lundby-wedin-ar-javig/

    SvaraRadera
  18. Är väl en jättebra nyhet om det finns upphovsrättsliga problem. Bort med allt nytt så blir det bra.

    Jonas M

    SvaraRadera
  19. "Kyrkohandboken är © Trossamfundet Svenska Kyrkan, 2018.
    Kyrkohandboken och de enskilda verk som ingår i kyrkohandboken skyddas av upphovsrätt." Man skiljer alltså på Kyrkohandboken och dess innehåll. Båda kategorierna skyddas av upphovsrätt. Endast kategorin "Kyrkohandboken" ägs av Svenska kyrkan, inte bokens innehåll. Detta skall bli intressant att följa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Trossamfundet"??? Jag läser det spontant som att det måste handla om prästinnornas trosor. /John

      Radera
  20. Jag har ofta förvånats över att Svenska kyrkans gudstjänsthandbok, i nu gällande 1986 års ordning, inte finns tillgänglig på nätet. Det skulle t.ex. underlätta mycket i framställandet av gudstjänstagendor om så vore fallet. Här finns en skillnad till de förhållanden som gäller i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Där finns hela kyrkohandboken lättillgängligt att ladda ner för alla som vill:
    http://kyrkohandboken.fi/index.html
    I Svenska kyrkan har man däremot gett monopol till Verbum på 1986 års kyrkohandbok i digital version. Jag förstår inte varför.
    Per-Axel Magnuson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Brita Maria Nordström19 februari 2018 kl. 09:51

      Håller med. Har sökt den i samtal till Uppsala. Hänvisas bara till det/de ex som finns i församlingen.
      Har begärt att få beslutet och beslutsunderlaget från tiden. Fick ej.

      86-an borde finnas digitalt. Det var hopplöst att som lekman kunna följa det nya i förhållande till det nya!

      Radera
  21. Jodå, journalister kan hitta mycket (också annat)!

    -Bloggarens text är intressant. Han tycker att journalister kan hitta scoop i upphovsrättsfrågan. Men tipsa dem då. Meddela KT exempelvis eller SvD, då det inter är säkert att BloggarDag är daglig läsning för tidningarna. För att journalister skall kunna göra scoop måste de få tips och uppslag, ett kort att nysta i. Det vet väl bloggaren om någon. Tipsa, tala med eller skriv till dem om den aktuella frågan.

    Jag kan också tillägga, att läsning för journalister av BloggarDags kommentarsfält kan innebära ett scoop för en nyfiken journalist. Jag tänker närmast på utbrotten mot Svenska kyrkan, biskoparna och även mot andra debattörer på bloggen. Här tas ibland heder och ära av åsiktsmotståndare och i en terminologi, som skulle få även rutinerade journalister att baxna eller åtminstone skaka på huvudet.

    Jag ser rubrikerna framför mig redan nu:

    -Högkyrkligheten visar sitt raseri!
    -Kvinnoprästmotståndet lever på känd prästs blogg!
    -Svenska kyrkan dras i smutsen:
    "Kvinnorna förstör prästämbetet"!
    -Chanslösa i Svenska kyrkan
    men rasar bakom dess kulisser!

    Så visst finns det kyrkliga ämnen att skriva om för kollegerna; skall vi tipsa dem, hr bloggare?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt. Jag tilltror journalisterna mer än vad du gör. De begåvade läser nämligen dagligdags Bloggardag. First thing in the Morning! Och högkyrkligheten, vad den nu än är, säger som Palme: All reklam är god reklam. Det har den lärt av fader Gunnar.

      Radera
    2. Eller denna:
      Kyrkopolitiker nättrakasserade bloggande pensionerad präst!

      Radera
    3. Då var alltså BOD konstaterad begåvad. Han börjar troget dagen med BloggarDag.

      Radera
    4. Det är sant att herr Dike alltid börjar dagen med att maniskt lusläsa bloggarDag (det enda organ han numera publiceras i) för att hjälpligt ruska liv i den alltmer sönderfallande stuckaturen. Herr förvirrade fårskockskramaren och demokrativrängaren Dike saknar emellertid all förmåga och begåvning att inse att "nyheter" om svenska "kyrkan" är komplett ointressanta för den stora allmänheten (väljarfårskocken masturberas som bekant bara till liv vart fjärde år). Det enda denna däremellan frågar efter är information om hur man avslutar sitt "medlemskap" i denna “kyrkliga” blodigelsorganisation styrd av en skock impotenta femfemmor som gör allt för att slösa bort dess pengar. Det är bra att pengarna rullar. Förtroendet är sedan länge förbrukat. /John

      Radera
  22. Erkännes gärna att jag ofta läser BloggarDag. Då har man ju i praktiken läst kommentarerna också, eftersom de utgör bloggarens hejaklack!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  23. Herr Sandahls illa dolda unkna prydhet när han för en gångs skull utövar sin moderatorsmakt är beaktansvärd. En suveränare surlutheransk doktor Jante går inte att uppbringa. Inte ens för den löjlige lille skyddslingens samlade arvodespengar. /John

    SvaraRadera
  24. Hur kom herr Sandahl in här? Bloggardag modererar men med väldigt vida ramar, återkommer under våren till detta är det tänkt. Bloggardag tar inte heller något ansvar för vad den där suveräne surlutheranske doktorn har för sig, för det är väl docenten Sandahl som avses? Hade han läst kommentaren hade han någ surt kommenterat att det heter surluthersk på svenska, utan anglicismer. Bloggardag står över sådana språkliga missfoster, förstås.

    SvaraRadera