fredag 23 februari 2018

Befriande fantasier

En jordbunden person blir väl i grund och botten sakramental och ser nåden fullkomna naturen, förstår hur Gud är jordens Gud och hur himmel och jord möts om det där med tron blir på allvar. Detta ger bibelglädje och gör det rimligt att be. De mer esoteriska är alls inte sådana. De lever i de fria rymderna och tänker därefter. De gestaltar faktiskt (oss emellan, så sprid det inte) sitt eget universum. I detta är de själva alls icke sällan mittpunkten. Detta är min mening och den respekterar jag.

Sånt där gnetande som att finna belägg och vara beredd att pröva och ompröva tillsammans med de kristna i alla tider är inte de esoteriskas livshållning. De framställer sig som frågande, det är givet, men deras frågor är närmast metastaser från de otänkta tankarnas svulst. Där fick jag till det! I denna kliniska och sakliga beskrivning ryms, tydligt för de sensibla, rätt mycket av författarens emotioner.

Detta sagt kunde jag gripa mig verket an att belysa hur det egentligen är i Vatikanen. Så där över all kritik står inte vår vän Frasse. Det pågår om inte en folkomflyttning så en kardinalrockad. Och när blåljuspersonal kommer för at ta hand om en monsignor, hög på kemiska preparat, i något som nog måste beskrivas som en tel erotique (på drängsvenska "böghög") vet jag inte vad det säger, men något säger det. Läser inte de romerskt anlagda böckerna med interiörer från Vatikanen? Och läser de inte de kyrkosociologiska rapporterna från Europa om sviktande prästkallelser, om församlingsdöd i Frankrike och om oro i  grund i det österrikiska kyrkolivet? Är det den frikyrkliga ivern att i varje peristaltisk rörelse uppfatta en väckelse som spridit sig också till de romerska katiolikerna?

Men varför bråka med romerska katoliker, som tror att eländet i det andliga endast återfinns i en enda kyrkostruktur och som saknar sinne för att se vad denna kyrka burit under 500 år, nämligen andelivet i Sverige? Den som vill kanske kan låna Anders Wejryds numera berömda ficklampa och om aftnarna och under täcket läsa de sedeslösa berättelserna från romerskt kyrkoliv. Givet att helgelsen garanterat håller, förstås. Vi andra kanske mer tillbakalutat kunde konstatera att det mänskliga livet är som det är och hotas på samma sätt i alla sammanhang där det finns människor. Djävulen är listig men inte riktigt klok. Dock inte begränsad i sin verksamhet, inte i tid men inte heller i rum. Inte ännu! Då kan vi också glädja oss över autentiskt kyrkoliv lite här och var.

Var det inte bättre förr och ju förr, desto bättre? Det är ett konstigt frågebatteri Bloggardag, den stackarn, utsätts för. Bloggardag redovisar förändringar, som utges för att vara vetenskapligt fastställda. Det är skillnad på de nya prästerna och de tidigare. Det borde inte förvåna. Rekryteringsbasen är en annan, tiden en annan, kyrkolivet ett annat och studierna religionsvetenskapliga, inte teologiska. I Lund finns CTR, ingen teologisk fakultet. Skulle detta ingenting betyda? En prästrekrytering som lockar undersköterskor, sjuksköterskor och lärare, som tröttnat eller blivit övertaliga, resulterar i ett förändrat prästerskap. Det är väl inte så mycket att tjafsa om? Lika lite som det är värt att tjafsa om att en uppsättning präster inte formats i det vanliga svenskkyrkliga söndagslivet och att det uppenbart varit så en längre tid. Självfallet är detta omständigheter som formar framtid men också gestaltar vår samtid.

Nej, jag längtar inte tillbaka till något som nog aldrig har varit. Jag frågar efter argument i en sakfråga  eller flera och efter sanningsenliga redogörelser bortom ideologiska ställningstaganden. Det var den sortens frågor som styrde mig när jag undrade över ämbetsreformen, den jag tidigare saktmodigt och självklart accepterat. Just mot min svenskkyrkliga bakgrund och med tidig politisk medvetenhet, fattade jag. Och tro mig, ung som jag var, såg jag rätt. Så som beslutet togs 1958 kan en kyrka inte fatta beslut. Det är tröst för ett tigerhjärta att det egentligen var riksdagen som fattade det beslutet. Lika illa om beslutet 2009. Här reflekteras samtiden och detta utan möjlighet att göra något annat. Allt fast förflyktigas inför våra ögon. Kom ihåg att jag inte var den som sa detta först!

År 2008, när 48,5 år firades under emblemet att detta skulle vara 50 år, (insani sunt romani!) poängterades den saken särskilt av riksdagens talman, som talade till kyrkomötet. Det gillade jag. Och mina blogginlägg, som blev bok under titeln Det lustiga året, finns att läsa på kyrkligdokumentation.nu RÄTTELSE: kyrkligsamling.se Fliken heter "länkar" – där finns hela boken!
Kolla bloggposten 24 september, där dyker talmannen upp.

Vi får fortsätta att klarlägga motsättningarna som är motsättningar i sak. De bärs av personer, som försvurit sig till saken. Dessa ska ifrågasättas även om det gått dem väl och deras positioner är högre och deras lönebesked mer innehållsrika än vad andra syndare fått ihop. Misstro dem, men misstro dem i sak. Den personliga enfalden hos dem får vi ha fördrag med. Det kallas att skilja mellan sak och person.

Undrar ni fortsatt över copyrightfrågorna? Det gör jag också. Svenska kyrkan har alls ingen copyright. Ska nu detta som kallar sig Svenska kyrkan agera för att några fler missalen inte ska se dagens ljus? Kliv då fram och säg det alldeles hederligt. Kan ni det? Vara hederliga alltså? Eller ska prästerna få lägga en bok på altaret som är ett resultat av brott mot lag och i egentlig mening stöldgods? Ska just detta resultat av brott mot upphovsrätten bäras i högtidliga processioner utan att någon påpekar falsariet, själva fejket? Är präster så gummiryggade? Eller säger de sig vägra använda ett missale som kommit till det på det viset? Vad kan man göra då?

Ska jag införa min tidigare insikt att medelklassen inte bara är politiskt utan också  kyrkopolitisk opålitlig (minns valen år 1932 och valkretsskillnaderna mellan stadsdelarna i Berlin) och säga att denna medelklass vill tysta alla andra alternativ, främst de kyrkligt förnyade? "Hehe, de får inte ut något alternativt missale", heter det. Men varför skulle vi förlita oss på de opåltliga? Befrielesen, kamrater, är blott vårt eget verk? Jag vet att kyrkosystemet är svagt. Jag har sett att också biskopar har hål på sina strumpor. Det såg jag 1979 redan. Vi bodde på Ersta när det var kyrkomöte...

Ni vet vad jag menar om de småljugande och/eller löftesbrytande pingstvännerna på Dagen och deras inhyrda/lejda åsiktsmakare. Nu påstods tydligen i Dagen i går att det var "upphovsgräl" kring den nya kyrkohandboken. Vem har grälat? Är ett påpekande om att upphovsrätten satts åt sidan verkligen gräl? Nej, det är nog så att pingstvänner är det numera begränsad glädje med. Detta är inte inskränkt till ett löftesbrott om den fina el-cykeln, den de lovade men som jag aldrig fick. Och snart kommer våren. Hur tror ni det känns i beaktande av hur det kunnat kännas, när jag susat fram som buren av pingstens kraft? Men vad glädje har de kyrkokristna av pingstvänner när allt kommer till allt och vi måste förlita oss på egen gjord erfarenhet? Jag bara frågar. Låt oss göra oss kvitt också de befriande fantasierna!







45 kommentarer:

  1. Man ska vara beredda att "pröva och ompröva" tillsammans med de kristna. På vilket sätt uppvisar ni de egenskaperna, ni som är rättroende? Och på vilket sätt sätter ni inte er själva i mittpunkten där ifrågasättanden ses som angrepp på er själva, och i stället för att försvara vad ni tror är Guds vilja försvarar ni er egen prestige?

    Sug på den ni! Eller låt bli. Det kan gäller någon eller några av er, oavsett.

    SvaraRadera
  2. Är det en fråga om rätt-troende eller om rätt beslutsfattande. Om jag förstår rätt vad bloggardag så fasthållande skriver så verkar han inte skriva för eller emot kvinnliga präster men emot beslutsprocessen. Att det då inte är beslutat och frågan om ämbetet inte är avgjord och då är inte längre klart vad ämbetet är. I dagens verksamhet ser jag att det är en icke fråga för att ämbetet präst inte har ett klart förståelse vad det är man blir vigd till och dem flesta har väll en egen förståelse av vad det är. Men frågan om argument är fortfarande öppen som jag förstår här

    SvaraRadera
  3. Visst finns det alltid risker, att gamle Adam inte är så död som han skulle vara, när man ska framhäva en sak. Att man tar personligen åt sig av sådana angrepp som du, Anna, gör. Var och en får pröva sig själv.
    Stig W.

    SvaraRadera
  4. Anna,

    Det vore bättre om du när du talar om ifrågasättande kom ihåg att önsketänkande inte är kristendom.

    Önsketänkande som en del av religionen hittar du t ex hos muslimerna och nej- det är inte den kristnes önskan som Du antytt tidigare att den kristne önskar en mera "sekulariserad" islamsk tro. En sådan är lika falsk som en kristendom som lär att allt löser sig eftersom Gud ju är kärleken och omöjligen kan låta någon enda gå till spillo.

    Den kristne önskar att muslimen skall överge sin tro som han som kristen på goda grunder menar är genomfalsk och verkligen leder till förtappelse.

    Du talar så empatiskt om judens situation i koncentrationslägre,. Ja det är lätt att vara empatisk bakåt i historien men jag ser inte mycket av denna empati gentemot dagens judar. Ser du?

    JA, Sturmark och hans gelikar är väl inte i sak så väsensskilda från den kristna tron som ni kvasiintellektuella med er fernissa av empati gentemot dagens PK-lämpliga objekt.

    Båda bygger ni era "resonemang" på önsketänkande utan grund i varken skrift eller lära och tror er sedan antingen som Sturmark motarbeta myten "kristendom" eller som ni önskedrömmare om en "bättre" kristendom. En kristendom där man struntar i apostlarna, struntar i Jesu egna ord och bara framför hur man skulle vilja ha det. I praktiken en "kristendom" där allt ordnar sig till slut.

    Man kan väl säga att om ateistens fasa är att han efter döden finner att han hade fel när han förklarade att Gud var ett mänskligt påfund torde väl ni önskedrömmares värsta mardröm vara att det faktiskt inte löser sig allt när man sedan står inför vår Herre men avsagt sig alla hans bud , all hans vägledning utan bara ägnat sig åt att förvränga evangeliet och med detta inte bara hindrat sig själva från frälsningen utan dragit andra med sig.

    Kanske önskedrömmarna slår in? Att fullföljandet av dessa önskedrömmar leder till mardrömmar som förverkligas vill man inte ens reflektera över.

    En sak borde alla kunna erinra sig. Ingen har tydligare än Jesus talat om att på domens dag räcker det inte att kunna hävda att man minsann gjort gott i Herrens namn...

    //HH

    SvaraRadera
  5. HH: Jag försöker tyda din kommentar:

    Jag är dum som är empatisk med judarnas lidande under andra världskriget. Samtidigt är det mitt fel att andra inte är tillräckligt empatiska när det gäller judarnas situation i dag.

    Jag har en fernissa av empati. Det förstod jag dock inte. Vad är det för förnissa jag har? Hur har du nått fram till denna kunskap om mig?

    Jag ska minsann komma ihåg än en gång att jag inte representerar riktig kristendom (som om jag har påstått det). Surgubbars uppstötningar på BloggarDag tror du ska leda mig in på den rätta vägen, så att jag till slut tror lika rätt som du.

    Ja, du är sannerligen en inpirationskälla, HH! Bara jag får bada tillräckligt länge i dina uppkastningar så ska du se att det blir en riktig kristen av mig till slut, som ägnar mig åt hat och bitterhet, helt tappar den empati du hånat mig för samt ägnar större delen av min svada åt att döma folk till helvetet eller beklaga mig över allt som den förb-nnade feminismen ställt till med. Ge inte upp, HH!

    SvaraRadera
  6. Anna,

    Andra världskrigets judar från koncentrationslägrens tid är stort sett alla borta nu . Gratis och till intet förpliktande att nu slösa empati på?

    Dagens judar däremot går mot samma tider och möter samma hat och oförstående bland alla förfinade empatiska PK-människor. De skulle behöva lite äkta empati oh reellt stöd men kan inte ens känna sig rimligt säkra i vårt eget land där det inte är straffbart att skandera -"död åt juden".

    Skyll gärna på mig om det gör dig än nöjdare i din otro och hopp om en specialgjord "kristendom" för dig.

    Det frälser säkert lika visst som all annan lögn parad med önsketänkande.

    //HHH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: Nu når dina magsafter nästan så högt att de täcker min näsa och mun. Jag förstår att jag kommer att dö drunkningsdöden men också att jag förtjänar det och att du inte har för avsikt att sluta stöta upp magsafter för det: Så går det nämligen för den som känner GRATIS-empati för andra världskrigets judar!!

      Att sedan min kommentar under förra inlägget överhuvudtaget inte handlade om empati för förintelseoffer utan resonerade om straff och förlåtelse behöver vi väl inte låtsas om, nu när du är så nära att bli av med mig för gott? Bara ta dig en tugga till av vad det nu är du äter så ska du se att det också kommer upp.

      Radera
  7. Det där med förlagsprodukter är inte så lätt att förstå. Under min tid i Visby utgick påbud från Pastoralinstitutet att prästkandidater skulle förses med missale under utbildningen. Alltså köpte vi in missalen från Artos, som vi ansåg bäst för flödet i högmässan. För det fick jag en skrapa i Svensk Kyrkotidning - det var ju samma maktgrupp på flera ställen i SvK redan då. Det rätta ansågs vara Verbums missale. Jag påpekade att Verbums missale liksom Artos var förlagsprodukter. Beslutad ordning fanns i Kyrkomötets protokoll. Men fanns inte några tillägg i Artos? Jo, med det är väl inget synnerligt med det? En bra förlagsprodukt kan erbjuda ett fylligare material. Verbum är inget officiellt organ och erbjuder ingen "ren" produkt den heller. Mitt sista inlägg i debatten var skarpt och togs förstås inte in, men det blev tyst. Tills nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var det inte Noterias missale på den tiden?

      Radera
    2. Ja, kanske det, men poängen är densamma!

      Radera
    3. Biskop Biörn, naturligtvis inser jag det! Men när det nu har varit tal om upphovsrätt, ville jag att det skulle bli rätt. Jag ingick nämligen i redaktionen för Noterias missale. Jag är inte mer helgad än att jag är lite stolt över det.

      Radera
  8. Misstro alltså de "enfaldiga"!

    -Så lyder bloggmantrat i dag. Misstro dem som öppnade prästämbetet för kvinnor!
    Ty de är - eller var - enfaldiga.

    I så fall en realistisk, verklighets- och folkförankrad realism. I så fall en enfald som tagits efter av andra kyrkors dito!

    Ja, det tjänar inget till att raljera. Jo möjligen över att ämnet, temat fortfarande males lika intensivt som säden maldes på den kvarn som stängde för femtio eller sextio år sedan i Moheda - om samhället nu hade en kvarn.

    Missionen behöver Anna, Stina, Lisa, Evelina, Mimmi, Kajsa och alla andra!

    Folkkyrkan välkomnar er kära kvinnor. Ju fler som är i tjänst för Kristi kyrka, desto bättre!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lugn, Bengt Olof! Snart är det bara kvinnor!

      Radera
    2. BO Dike! Visst får de tjänstgöra, de för BOD så kära kvinnorna. Men problemet är präststoppet och yrkesförbudet för dem som inte tror att Sveriges riksdag och kyrkomöte gjorde rätt 1958. De är inte välkomna i tjänst i den kyrka som herr Dike kallar Kristi kyrka. Ta bort den onödiga förbudsparagrafen så slipper vi denna strid: SRK

      Radera
    3. +Göran har tyvärr rätt, de senaste "prästvigningarna" har till 3/4 bestått av kvinnor, i flera stift enbart kvinnor. Lägg till att dessa i de flesta fall är MTD-prelater och vi får en omöjlig ekumenik, särskilt med tanke på vilka som är präster under 50-år i Stockholms Katolska Stift!

      Antony

      Radera
    4. Ja, Antony, vi har kommit till ett omöjligt läge i ekumeniken! Jag är så gammal att jag minns tider av förhoppningar. Rom började erkänna att det fanns något genuint i Svenska kyrkan, och Svenska kyrkan sökte medvetet sin plats i den allmänneliga/katolska kyrkan. Att ärkebiskop Bertil Werkström (och finske evangeliske ärkebiskopen) kunde inbjudas att medverka vid en vesper i Peterskyrkan är nu en förgången, avlägsen tid. Tänk när Kyrkornas Världsråd och Rom tillsammans kunde ta fram BEM-dokumentet (som de ansvariga för Svenska kyrkans nya handbok så medvetet har avvikit från)!

      Radera
    5. SRK: Debattera hederligt. Något yrkesförbud har inte förekommit för någon kvinnoprästmotståndare. Däremot ett förbud mot att de som är kvinnoprästmoståndare ska kunna kräva särbehandling och andra arbetsvillkor än övriga präster.

      Radera
    6. Anna! Det är illa nog! SRK

      Radera
    7. +Göran, det är sannerligen tragiskt, men logiskt. Personligen har jag en viss förhoppning om fruktbar ekemenik mellan nästa generations stiftledning och genuint "ortodoxa" lutheraner/protestanter. Svkys fortsatta förfall till fullfjättrad MTD-religion har noterats även av dagens stiftledning vars ekumenik snarare är av den diplomatiska arten!

      Antony

      Radera
  9. Snälla BOD - Försök äntligen inse VARFÖR "den kvarn som stängde" för 60 år sedan, fortfarande maler! Därför att det beslut det gäller INTE fattades självständigt av SvK, utan av helt sekulära (politiska) makter som ansåg sig ha rätt att diktera vad SvK skulle tro. Och därför att beslutet strider mot den "allmänneliga" (dvs. katolska/ortodoxa) kyrkans tro och ordningar, som SvK fram till dess sökte följa. Varken Du eller jag kommer att få se slutet på detta, men i framtidens kyrkliga landskap kommer SvK vara en marginaliserad - och inte längre av politiska krafter favoriserad - spillra. Tragiskt, eftersom delar av SvK:s arv och tradition kunde ha givit viktiga bidrag till framtidens svenska kristenhet!/Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. -Nej Paul, jag förstår inte!

      Ett beslut för sextio år sedan och tagit i demokratisk ordning? Skall vi upphäva det nu?
      Jag förstår inte Ditt argument, Paul.

      Har beslutet varit skadligt på något sätt; finns månne ett vetenskapligt underlag för att det har skadat kyrkan och samhället? Vilket underlag i så fall och vilka skall ställas mot väggen?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Om en annan tro än den på Jesus som Herren och Frälsaren och tanken att uppenbarelsen är att lita på är den som förkunnas, är det då en annan tro än Kyrkans? Är detta i så fall till skada för vad? Problemet med riksdagsbeslutet för 60 år sedan är att det inte tog hänsyn till Kyrkans grund. Det kunde inte en riksdag bry sig om. Hur ska vi då förhålla oss till det som upprepat redogörs för i undersökning efter undersökning att kateorin kv*nnl*g*a pr*st*r faktiskt tror och lär något annat? Ställa mot väggen för att arkebusera? Går det så till i Mörrum numera. Jag hade ansvar för att brigaden inte skulle lära sig den enkla tekniken.

      Radera
    3. Det har vi inte märkt!

      -Förlåt, men alla vi andra än kvinnoprästmotståndarna har inte märkt, att någon annan tro än den på Jesus som Herren och Frälsaren har förkunnats. Jag är så pass gammal, så jag var med redan då.
      Om ett krympande antal personer hävdar motsatsen, innebär detta ingalunda att de har tolkningsföreträde. Om de anser sig ha det föreligger ett allvarligt missförstånd.

      BENGT OLOF DIKE









      Radera
    4. Hr Dike kanske skulle vara lite försiktigare med att uttala sig för alla andra. Det är föga klädsamt, helst när man är blindare än en mullvad vad gäller kyrkans tillstånd.

      Och det som har företräde är Sanningen. Den är inte hr Dikes.

      den Lea

      Radera
    5. Naturligtvis, BOD, förstår Du inte mitt argument. Att SvK skulle kunna fatta egna beslut, oberoende av statsmakten, är tydligen helt otänkbart för Dig, även när det gäller lärofrågor. Men beslutet i ämbetsfrågan togs ju faktiskt av riksdagen, mot kyrkomötets vilja. Konsekvenserna av detta syns ständigt och fortfarande, inte minst på denna blogg men även i kyrkolivet i övrigt inom SvK. "Hen" och "livgiverskan" är ett par av de tydligaste signalerna på att det numera förkunnas en annan tro än den som anförtrotts oss av apostlarna. Och exemplen kan tyvärr mångfaldigas.../Paul

      Radera
  10. BOD,

    Din "folkkyrka" har redan många Anna, Stina, Lisa...

    Någon mission finns däremot inte . Ett faktum att stilla vara tacksam över ty denna "folkkyrka" med sin folkreligion har ingenting att missionera om som ens är i närheten av vad Kristus uppmanade till i sin missionsbefallning.

    "Ju fler som är i tjänst för Kristi Kyrka, desto bättre".

    Det sistnämnda är nog sant men inte att nuvarande SVeK skulle vara ett exempel på en Kristi Kyrka.

    SVeK behöver fof inre mission , nya Sions väktare och avlägsnande av "femtekolonnare" och nyttiga idioter.

    Endast enfaldiga politruker kan tycka att det hör till en Kristi Kyrka att låta sig styras av sekulära partier, av uttalade ateister eller anhängare av annan tro.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Positivhalaren HH.

      -Från signaturen HH inget nytt; som en positivhalare tuggar han sin beskyllning mot Svenska kyrkan att den består av femtekolonnare och nyttiga idioter - och naturligtvis enfaldiga politruker och ateister.

      Märkligt att en sådan kyrka har bestått i mer än tusen år och fortfarande är den så totalt över andra dominerande kyrkokraften i Sverige. Sex miljoner medlemmar är imponerande. Finns så många nyttiga idioter och femtekolonnare i vårt land, HH?
      I så fall är det en nyhet för mig.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Om jag bara får ställa en enkel fråga: När Norge ockuperades, hur många femtekolonnare behövdes för att göra den norska förvaltningen nazistisk och fanns trots detta något som i egentlig mening var – Norge?

      Radera
    3. Herr Dike förmår inte se något annat än sina betuttade prästinnor. Den "så totalt över andra dominerande kyrkokraften i Sverige" med sitt "imponerande" medlemsantal hör till herr Dikes mest älskade bilder. Här möter vi en komplett vrångbild i en koko-bello-värld, på senare år ytterligare lull-lullad av livets egen obarmhärtiga gång. En sak har herr Dike rätt i: några sex miljoner "nyttiga idioter och femtekolonnare" bakom “tros-samfundet” sv"k" existerar inte, siffrorna från deltagandet i "kyrkovalet" (OBS! avsevärt lägre i valfusk-misstänkta Mörrum) drar i ett ner antalet till en dryg tiondel. Den yppiga huldra herr Dike tycker sig se när säden rinner till är det stora antal förslappade fårskallar som ännu aningslöst försörjer de "förtroendevalda" parasiterna. En lättfotad skara på god väg att vakna, herr scharlatan! /John

      Radera
    4. Jag har inget emot at ni grälar med varandra men heter det inte charlatan om det där detta som avses?

      Radera
  11. Och Dike behöver er för sina ljuvaste drömmar och fantasier! Kom Anna, Stina, Lisa, Evelina, Mimmi, Kajsa och alla andra och dansa in i Dikes förtrollade värld! Dikes kvarn tystnar aldrig! Hans säd är outsinlig! /John

    SvaraRadera
  12. Göran: Och detta faktum är väl positivt då du förespråkar enkönade yrkeskårer? Bara kvinnliga präster och snart också bara kvinnliga domare och jurister! Kvinnorna ska ha all makt i juridiska frågor! Som din meningsfrände uttryckte det sist, fast det då då handlade om moralfrågor.

    Aj, ursäkta glömde det fanns en skillnad till. Det enkönade resonemanget gäller bara när det är män som har företräde. En enbart kvinnlig juristkår kan väl aldrig vara bra?

    SvaraRadera
    Svar
    1. På vilket sätt håller juristkåren på att bli enbart kvinnlig. Mig veterligen är männen fortfarande i klar majoritet bland de som blir upptagna i Advokatsamfundet - follow the money (and the power) and you'll still find the men!

      Antony

      Radera
    2. Antony: Nja, follow the money and the power and you will find Elisabeth Massi Fritz också. Vilket ju inte är odelat positivt.

      Männen är fortfarande i majoritet men killarna halkar efter i skolan och kvinnorna tar sig lättare in på de utbildningar som kräver höga betyg. Som juristutbildningen.

      Radera
    3. "...follow the money (and the power) and you'll still find the men!"

      Det kanske om tanken dras vidare blir Antonys egentliga argument för att Kyrkans ämbete skall förbehållas just män?
      /Sophia

      Radera
    4. Sophia, du verkar inte alls negripa vad det tjänande apostoliska ämbetet innebär, men jag ursäktar dig då jag antar att du tillhör ett samfund som saknar apostolicitet?!

      Anna kan roa sig med att kvinnor dominerar kvasi-akademiska utbildningar, som med professor Harrisons ord är så mediokra att de knappast motsvarar 80-talets gymnasienivå!

      Antony

      Radera
    5. Antony: Jag roar mig inte med någonting då jag inte förstår vitsen med enkönade yrkeskårer. Men faktum är att redan i dag är kvinnliga domare och åklagare i majoritet och fler lär det bli i och med flest kvinnor på den "kvasiakademiska" juristutbildningen. Liksom det är fler kvinnor på läkar- och forskarutbildningarna.

      Radera
  13. Ja varför ta upp dessa löjliga och i sammanhanget oväsentliga saker kring kardinaler som får nya uppgifter, gammal skåpmat om för få kallelser i västeuropeiska länder m.m.Kanske för att man annars är rädd för att för sig själv erkänna att de teologiska skälen då mer eller mindre har fallit bort för att vända sig till Rom?!

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jonas M: Bloggardag är lätt "schizofren" i sitt förhållningssätt till Katolska kyrkan. Svky skulle absolut jubla över mässtatistiken från Frankrike (erbarmligt låga 7-8%, men utplanande, vilket förstås är en kris men fortfarande livskraft jämfört med Svkys 1,5%). Vi kan också jämföra hur våra yngre/senaste generationens präster är (betydligt) mer ortodoxa än de som vigdes på 70 - 80-talen medan trenden är diametralt motsatt i Svky, där man får vara glad om man träffar på en kristen prelat som "vogts" det senaste kvartsseklet!

      Bloggardag bör nog komsultera den bildade dr Sandahl, som säkerligen kan ställa tillrätta den förres villfarelser om den Katolska kyrkan?!

      Antony

      Radera
    2. Bloggardags slängar mot frikyrka och RKK vittnar om ett stridbart och mindre diplomatiskt sinne. Han hade trivts med märgfulla diskussioner och bägare vid ekbordet i Wittenberg. Kommer Sandahls "Tischreden" någonsin att publiceras, bleknar hans motståndare och läsarna får en godbit.

      PP

      Radera
  14. Antony, jag hoppas att du inte menar att juristutbildningen är kvasiakademisk. Det är helt fel, kan jag säga av egen erfarenhet. Vad jag förstår är cirka 60% (om det inte ändrats de senaste åren) av studenterna nu kvinnor vilket är en övervikt men inte någon dominans.

    Hursomhelst kan kvinnor bli vad som helst utom just när det gäller att ta del av vigningens sakrament.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förtydligande: Jag menar inte att juristurbildningen är kvasiakademisk, den håller nog hög klass bland universitetens yrkesutbildningar. Men titta på de utbildningar som blivit "akademiska" de senaste 30-40 åren och man häpnar över den låga nivån, samtidigt som studenterna har svårt att klara av grundkurserna, då många saknar elementär språkkunslap, allmänbildning och förmåga till kritiskt tänkande.
      Det har m.a.o. skett en omfattande devalvering av den akademiska nivån samtidigt som kvinnorna dominerar alla utbildningar förutom i ekonomi, teknik och viss naturvetenskap. Vad som är ägget eller hönan kan säkert diskuteras men denna "paralella" utveckling är ett faktum.

      Antony

      Radera
    2. Eller så beror det på digatal autostavning - parallel och språkkunskap! ;)

      Antony

      Radera
  15. Tack Antony för förtydligandet, har helt säkert skett en förflackning; genom att få igenom många studenter får läroverken inkomster, mer kvantitet än kvalitet.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jonas M, så är det och snart är väl de flesta "akademiska" utbildningar nere på Annas sfi-nivå, d.v.s. det blir jubel då tio procent klarar av mediokra "examenskrav"!

      Antony

      Radera