fredag 2 februari 2018

Moribund

Morsan gillade latinet. En provinsialläkare med helklassisk bildning kan förväntas göra det. Sålunda sa hon inte att en patient var döende utan "moribund". Jag snavade över ett citat av biskop Bo Giertz, där han förde fram en tentativ diagnos: Svenska kyrkan är sjuk och kanske är det dödssjuk hon är. Jag gillade citatet kanske mest för att Bo Giertz sa så. Han kunde ju vara direkt hurtig i det andliga och med glada paroller mana de mer klentrogna. Men här fanns det plats för det dystra.

Alla präster är inte sådana. De konstruerar sig en möjligare väg. De kan se en sjuk kyrka men inte tänka sig att Kyrkan är dödssjuk. Skälet är enkelt. Svenska kyrkan kan inte vara dödssjuk av det enkla skälet att det kan jag inte tänka mig. I många system finns det folk av det slaget. Det är som i predikan med två delar: 1. Hotbild. 2. Motbild och med någon gudomlig automatik så vänds hot till sin motsats: hopp. Vi är ju kristna!

Det finns en kristlig iver att aldrig ta allvaret på allvar, menar jag. Mycket allvarligt! Löftet att dödsrikets portar inte ska bli Kyrkan övermäktiga, tror jag. Men lampstället kan flyttas. Vad har folket i Sverige gjort för att bevara tron och leva sin kallelse, den en majoritet nåtts av i dopet. Om de slarvat bort – om vi slarvat bort – allt detta, vilka förpliktelser har då Gud att låta ljuset lysa klart i detta land, när det finns människor i andra länder, som längtar efter det som här nonchaleras?

Hur lång tid kan en kyrka vara döende utan att dö? Uppenbarligen rätt länge och omedvetet. Du har det namnet om dig att du lever, men du är död, är i sig ett överraskande besked, medge det. "Herre, det hade jag faktiskt inte en aning om!" skulle repliken då kunna bli. Eller vad svarar man på sådant? Kanske säger man ingenting? Och vem svarar för en kyrka som får höra detta? Ärkebiskopen, kyrkoherden, kyrkorådets ordförande eller kyrkostyrelsens 1:e vice ordförande?

Ska man svara: "Herre, du kommer ihåg det där med den rykande veken och talet om den lilla resten? Det må vara att mycket ser konstigt ut och tyder på att den som förkunnas i egentlig mening är något annat än kristen tro, fromt och fint förstås men något annat.  Vi märkte aldrig hur MTD-religionen tog över och det beror på att vi underskattade själafienden. Hjälp oss!"

Kommer då någon enkel kyrkokristen, komminister eller något annat, att fälla den avgörande repliken: "Herren hjälper den som hjälper sig själv!" och mötas av en storm av protester? Det är inte tillräckligt kristligt att säga så. Men kanske? Finns det någon längtan efter ett annat sakernas tillstånd eller finner sig de kyrkokristna i det som är? "Det är som det är för hur skulle det annars vara?" Det finns människor som är nöjda bara de kan vara lite missnöjda, som prosten sa. Och så sköter de nogsamt om sitt missnöje men gör inget åt det, för då skulle de inte kunna vara nöjda längre. Klagan över kyrkolivets förfall är också en livsstil att vara nöjd med.

Moribund? Hade biskop Bo Giertz fel? Antagligen inte. Det som redovisas som livstecken kan vara dödsryckningar. Patienten säger att fötterna börjar bli kalla. Vi hämtar några varma sockar... När väldigt mycket inte fungerar tror jag att vi ska se tecknen.

Så vad är det tecken för när mässboken läggs ut för begluttande på nätet men allt inte finns med på grund av olösta frågor om upphovsrätt? Svaret i kyrkostyrelsen, när frågan ställdes, var att dessa frågor var avklarade. Det var de alltså inte. Jag hör till dem som finner det illavarslande i en process när sådant sägs som inte är sant. Jag hör på ett sätt till de uppbragta. På ett annat sätt tänker jag i all stillhet. Detta är ett tecken på att allt inte står rätt till och de tecknen har varit alltför många. Blir det så när en kyrkostruktur är moribund? Är det därför det inte blir rätt? Kan inte bli.

Ska jag nu så där kristligt hantera hotbilden med en motbild och därför entusiastiskt förbereda mig att fira äldsta barnbarnet, som idag hunnit bli 18, vilket är en vördnadsvärd ålder? 2/2 2000 var det första datumet med bara jämna siffror i på mer än tusen år. Jag är usel i matematiken, men var inte 8/8 år 888 det jämna datumet dessförinnan? Är det kyrkligt att tänka långsiktigt tillbaka men annars inte tänka långsiktigt?

49 kommentarer:

  1. Jaha, det har alltså ljugits för kyrkostyrelsen.
    Är någon förvånad?
    Det ljögs ju ävrn friskt när ÄB sa att nya handboken skulle ha "högsta möjliga...och musikaliska kvalitet".
    Lögnens fader kanske gläder sig, men knappast vi andra.

    SvaraRadera
  2. När Selma anklagade Lille Fridolf för att inte vara tillräckligt upprörd svarade denne: "Men Selma lilla, inom mig är jag utom mig!"
    Det räcker inte i en moribund kyrka i ett samhälle där den som skriker högst vinner!
    Observator holmie

    SvaraRadera
  3. Det kan ju vara frågan om början till en lång medvetslöshet.
    Törnrosa, ni vet.
    Och som kristna vet vi ju hur prinsen ser ut.

    LG

    SvaraRadera
  4. Den förre MUF-ledaren och numera jesuitprästen Thomas Idergard reflekterar över Svenska Kyrkan med anledning av en morgonandakt i SR i Livgiverskans namn. De omfattande kommentarerna är läsvärda och klargörande, och understryker det troligen ohjälpligt moribunda i SvK:

    https://www.facebook.com/thomas.idergard/posts/10154940824216529

    Lars-Gunnar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kent Wistis morgonandakt, som föranledde Idergards inlägg, är kanske föga förarglig, snarare sympatisk i ton och sak. Problemet blir den inledande trinitariska formeln: i "Skaparens, upprätthållarens och livgivarens namn". Mycket intressant att Wisti, av +Johan i Lund handplockad stiftsadjunkt, satiriker och av Dagen utsedd till årets förnyare i SvK, byter ut den sedvanliga Livgiverskan mot Livgivaren. Anses den maskulina varianten mindre provocerande?

      http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1012188?programid=1320

      De mycket riktigt omfattande kommentarstrådarna efter inlägget på Idergards FB är väl värda en genomläsning:

      https://www.facebook.com/thomas.idergard/posts/10154940824216529

      Lars Jensen

      Radera
    2. Jag besökte Idergards Fb-sida för första gången i dag. Där hade han publicerat en bild på sig själv!https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10151172530101529&set=ecnf.561791528&type=3&theater

      Det svänger om katolska kyrkan och jesuitorden, det har jag alltid tyckt!

      Radera
    3. Onekligen en - ja vad ska man säga - annorlunda? bild av en jesuitpräst, som Anna för fram. Och de beundrande kommentarerna?

      Kent Wisti säger sig vara en beundrare av Dag Sandahl, olikheter till trots. En av hans ofta illustrerade figurer kallas Fader Dan, som tillhandahåller syrliga och rättframma kommentarer till det mesta. Ett smakprov:

      http://db7um88ieafqh.cloudfront.net/sites/www.kyrkanstidning.se/files/styles/node_huvudbild/public/modigt.jpg?itok=A0l2lmRx

      /Sophia

      Radera
    4. Utmärkt att p. Thomas Idergard SJ kallar en spade för en spade och påpekar vilken heretiker charlatanen Wisti verkligen är!

      Antony

      Radera
    5. Jag förstår att du är glad åt Thomas, Antony. Men rent generellt tror jag att Katolska kyrkan gör fel som viger manliga präster. Jag åsåg just detta youtubeklipp och tror att denne präst borde syssla med något annat. Kanske något mer "caretaking" som inte kräver så mycket tankemöda. vilkethttps://www.youtube.com/watch?v=1BdqCSWhRP8

      Radera
    6. MTD-Anna blir bara mer och mer pubertal!
      Antony

      Radera
    7. Intressant om Wisti nämnde "livgivaren" i stället för "livgiverskan". Kanske en (grammatisk?) omprövning? I övrigt har jag nog större förtroende för jesuiter (inkl. p. Thomas men än mer för många numera avlidna ordensbröder) än för div. trendsättare inom SvK./Paul

      Radera
    8. Wisti är genial som humortecknare (fast det är pratbubblorna som jag avser) men för alla som är arga på mig kan jag meddela att jag ifrågasatt även hans påståenden, på Facebook. Så kanske är jag bara ute efter ifrågasätta allt, när allt kommer omkring?

      Radera
    9. Anna: Att ifrågasätta allt ingår i den utvecklings- och mognadsfas du befinner dig i. ;)

      Antony

      Radera
  5. Det var 28/8 888, tror jag... rätt länge sen det också ja.

    SvaraRadera
  6. Ligger tonvikten på gregoriansk sång och äldre vedertagna psalmer blir nog problemet med upphovsrätten mindre.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se upp med Artur Adell, Anders Piltz och Per Beskow bara. Det finns mycket upphovsrätt i översättningar med...

      Radera
  7. Vi går från statskyrka till något annat. Resan kommer att bli brutal. När vi stiger av deklarationsblanketten, när begravningsförfarandet upphör kommer det att gå snabbt. Finns det egentligen något alternativ? Gå till katolikerna? en del gör det. Stanna kvar och sopa i korridorerna? En del gör det. Själv är jag nu inne på att det inte kommer något organiserat som ersätter nuvarande form. Vi är lite kristna och flyter runt lite hit och lite dit. Nuvarande teologiska inriktning är öppen, inbjudande och användarvänlig men den bygger inte upp sammanhang. Och det tror jag de initierade är väl medvetna om och tänker att så skall det nog vara.Kommer man från typen ELM eller lite old school EFS så tror jag att tiden är över och man gör bäst i att försöka stärka sina egna sammanhang. Till svenska kyrkan är man självklart välkommen som medlem, men om man tror att man kommer i position att få leda så har det tåget gått. Jag vill inte vara någon dystergök. Tingens natur är väl att det mesta förändras.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Statskyrkan" är väl redan avskaffad, men den har ersatts av en "kommunalkyrka", som fortfarande styrs av sekulära politiska "företrädare". Detta eftersom partigängarna tycks rösta flitigare än kyrkfolket (även om ingendera gruppen tycks rösta särskilt flitigt). Tänk om SvK:s kyrkfolk kunde bli herre i eget hus.../Paul

      Radera
    2. Statskyrkan är avskaffad. Men i kyrkans värld går saker och ting långsamt. Klart som spad att man inte släpper taget om ett sammanhang där man kan vara med och påverka över hela Sverige. Eftersom det går så långsamt så är 500 år inte så mycket. Då är frågan om hela reformationen är tillfällig. Följande tror jag om framtiden (vem vet egentligen?) Katolska kyrkan ångar på, några stannar kvar och är nöjda med det och den tredje gruppen spenderar resten av livet i gnagande frustration men hittar sin väg på youtube och eventuella pop-up sammanhang ( det viktiga är att man hittar ett samanhang för sina barn. Det finns en fundamental längtan att ge något av tro vidare till nästa generation). Klart kul om kyrkfolket får inflytande, men i ärlighetens namn tror jag inte att de kan bära denna koloss. Då kommer kyrkan att krympa till ett väldigt litet sammanhang.

      Radera
    3. De som nu går in i kyrklig tjänst bör se sig om efter "tältmakeri". Situationen kommer snabbt att bli "brutal", och det redan om några eller rent av något årtionde.

      PP

      Radera
    4. Detta evinnerliga tjat om partipolitisk kyrka!

      -Som en positivhalare drar Du valsen, Paul, om en kyrka, som styrs sekulära politiker.
      Hur det Du att de är sekulära? Jag vet i varje fall att de måste tillhöra Svenska kyrkan för att få ställa upp i kyrkliga val. Beträffande det du kallar kyrkfolket men som ingen kan eller vågar definiera närmare, upprepar jag ånyo, att det inte har något som helst företräde framför andra medlemmar vad gäller den juridiska grunden för att vara i ledningen för kyrkan.

      Det är medlemskapet som konstituerar inflytandet. Detta betonat igen och igen!
      Inget annat, Paul!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Jo, BOD, detta beror på mina erfarenheter som kommunpolitiker under 1980- och -90-talen. Jag engagerade mig i slutet av 1970-talet - helt ideellt - i en lokal partiorganisation och skötte bl.a. - nästan ensam och helt oavlönat - dess närradiosändningar i flera år. Men mycket snart fick jag förtroendeuppdrag: jag var bl.a. - under flera mandatperioder - ledamot av kommunfullmäktige och av presidiet för en kommunal nämnd. Det som förvånade mig var dels den mycket frikostiga ersättningen för dessa uppdrag: jag var ledig från min ordinarie (statliga) tjänst en halv dag per vecka (med löneavdrag), samtidigt som arvoderingen sammanlagt uppgick nästan till en halvtidslön! Men dels var det också en annan sak som förvånade mig: att valberedningen i partiets lokalavdelning plötsligt kontaktade mig om en "valbar" plats på "listan" i kyrkovalet! Jag fick naturligtvis vänligt förklara att jag inte var valbar (jag utträdde ju ur SvK redan på 1960-talet, vilket jag tyckte att valberedningen borde ha kollat!), men det fick mig att inse att INGEN (jo, möjligen någon välvillig pensionär) i partiet var intresserad av KYRKANS väl utan enbart av den egna partiorganisationens prestige och inflytande. Sedan dess är jag övertygad om att många (de flesta?) "kyrkopolitiker" har en partipolitiskt - snarare än kyrkligt - motiverad agenda, och snarast ser som sin uppgift att driva sitt partis hjärtefrågor (typ jämställdhet eller "nationell identitet") i den kyrkliga organisationen, utan hänsyn till Kyrkans egen tro och mission. Mot denna bakgrund är jag alltså ytterst tveksam till det partipolitiska inflytandet i SvK och dessutom förvissad om att partipolitiken inte har - eller kan/bör ha - något som helst berättigat inflytande när det gäller Kyrkans tro och ordningar. Vad gäller "medlemskapet" kan man väl bara notera att de äldre generationerna (inkl. Din och min) FÖDDES in i SvK, t.o.m utan dop! Varför skulle ett sådant "medlemskap" - utan personligt engagemang eller ens eget val - konstituera något som helst inflytande i lärofrågor?/Paul

      Radera
    6. BOD påstår på fullt allvar att S, C & SD inte är sekulära organisationer.
      Nähä, vilken tro bekänner sig då dessa organisationer till?
      Snacka om faktaresistents.
      Kandiderar man för ett sekulärt parti med ett sekulärt program, så får man nog betraktas som invald på ett sekulärt mandat. Helt oavsett personlig kyrkogångsfrekvens.

      Radera
    7. Utan hänsyn till tron, skriver Paul. Fel, fel, fel!

      Har du inte noterat att det finns en kyrkoordning, som reglerar Svenska kyrkans verksamhet?
      Läs vad det står i den om tron och uppdraget, rekommenderar jag Dig.

      Partipolitiska agendor finns inte alls vid kyrkans sammanträdesbord. så är detta sagt och belagt!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Nej lille hr Dike. Att du upprepar något gång på gång gör det inte belagt. Självklart finns det partipolitiska agendor. Där det finns politiska partier, finns det partipolitiska agendor, helst som partierna i fråga inte har någon kristen agenda.

      den Lea

      Radera
    9. BOD påstår här att det inte finns någon korrelation mellan riksdagens beslut om könsneutrala äktenskap på våren 2009 och SvKs beslut i frågan senare samma år?
      Har inte miljö- och HBTQ-certifieringar initieras av partiföreträdare i enlighet med sekulära partiprogram?
      Kallade inte Riksdagen till nytt kyrkomöte 1958 när KMs beslut 1957 gick Riksdagen emot?
      "Inga partipolitiska agendor" tror jag på när alla motioner i KM handlar om gudstjänst, mission, undervisning eller diakoni.

      Radera
    10. Och allt det andra?

      Alla motioner skall handla om det som Peter T nämner. Jaså. Den ekonomika förvaltningen då, struktur- och organisationsfrågor, personaldito, utrikesrelationer, KO-frågor, valfrågor, fastighetsförvaltning, etc, etc?

      Kyrkans förvaltningsmässiga verklighet, Peter.
      Den glömde Du. Därmed bortsåg Du också från alla förtroendevaldas många viktiga uppgifter för vår kyrka - ett arbete, som aldrig röner ett tack på dessa spalter, bortsett från en enda kommentators!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    11. Nej, BOD, jag har inte noterat någon nyare kyrkoordning; jag lämnade ju SvK redan i början av 1960-talet och har därefter inte följt utvecklingen annat än indirekt, dvs. via bekännelsetrogna präster (inkl. min sedan länge bortgångne far) och lekmän. Men mina erfarenheter från mitt engagemang i kommunalpolitiken säger ENTYDIGT att det faktiskt finns MYCKET gott om partipolitiska agendor vid kyrkans sammanträdesbord. Jag höll själv på att hamna vid detta bord trots att jag utträtt! Och jag såg ju vilka frågor som mina partikamrater prioriterade inför kyrkovalen! Inte handlade det någonsin om "Gud och Jesus"!/Paul

      Radera
    12. Återigen ett motanfall från BOD utan något som helst försök till svar.
      Struktur i KM? Jo tack, strukturreformen har ju visat sig vara lyckad, eller hur?
      Personalfrågor ska medlemsvalda aldrig pyssla med. Utrikesrelationer kallas inom kyrkans värld ekumenik och där jar väl KM visat sig vara synnerligen inkompetens 2009 och därefter. Fråga bara Mekane Yesus-kyrkan.
      Resterande frågor kan och bör behandlas på stiftsnivå.
      Kanske man kan skippa KM helt och bara låta frågor om t.ex. handboken avgöras av en majoritet av stiften? En helt demokratisk ordning som skulle vara mycket billigare.
      Jag har aldrig förnekat betydelsen av engagerade förtroendevalda. Men sekulära partier har ingen i kyrkan att göra.

      Radera
  8. Hade "morsan" skrivit en dödsruna över helfrisk patient?

    -Bo Giertz av bloggaren i dag citerade diagnos över Svenska kyrkan - sjuk, till och med dödssjuk - måste ha utfärdats under 1970- eller möjligen början av 1980-talet (biskopen avled 1998) Kanske ställde han den ännu tidigare.

    Hur som helst stod Svenska kyrkan då i sitt flor med trygg förankring i historiens äktenskap med staten, med ekonomisk trygghet i botten och med en nittioprocentig (eller ännu högre) medlemsanslutning. Inget intern bråk präglade kyrkan, i varje fall inget som återspeglades med krigsrubriker i tidningarna. De politiska partierna styrde i gott samarbete organisationen, gudstjänstbesökarna var många, antalet konfirmationer var stort, och de allra flesta ingick kyrkliga bröllop.

    Skulle en sådan kyrka var "dödssjuk"?
    Nej, om den ärade biskopen, som förvisso var en kyrklig gigant, om man får skriva så, skrev så, var det förhastat. Samtidigt påminner diagnosen mycket om bloggarens återkommande beskrivningar av kyrkan. Har han alltså länge som doktor vårdat en sjuk, dödssjuk patient?
    Tro det, den som vill. Själv tror jag inte ett ögonblick att bloggarens kära mamma, "morsan" som han plägar kalla henne, skulle skrivit en dylik diagnos. Som läkare var det ju hennes uppgift att utfärda sådana.

    Hennes hade i stället låtit så här:

    "Patienten fullt frisk, fysiskt och psykiskt välmående och trygg i sig själv. Alla prover normala, värdena allmänt över medel. Inga mediciner behövliga. Patienten väl rustad för att klara alla till buds stående arbetsuppgifter."
    Återbesök inte nödvändiga förrän tidigast, då yttre omständigheter rycker undan grunden för välmåendet."


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu var ju Bo Giertz mycket kritisk till kyrkomötesreformen 1982 som han menade sekulariserade kyrkan.
      Besluten därefter gjorde honom inte mer positiv. Definitivt inte heller biskopsmötets beslut 1994, som råkar sammanfalla med inledningen på de sjunkande medlemstalen.
      Hur kan BOD vara så säker på att det var skilsmässan från Staten 2000 som spädde på uttåget och inte prästvigningsstoppet för traditionalisterna 1994? Statistiken kan inte hjälpa till i det fallet.

      Sedan väntar jag fortfarande på att BOD redogör för varför staten ville skiljas från kyrkan.

      Radera
    2. Att närtidsminnet med tiden börjar bli dimmigt är en sak. När minnet av den lyckliga barn- och ungdomen får rosenröd färgton, idealiseras, förskönas och blir allenarådande, då är det värre. /smun

      Radera
    3. Invärtes cancer kan växa till sig under lång tid innan det syns på utsidan.
      /Per H

      Radera
    4. Det låter som att kyrkan får avslag hos försäkringskassan.

      Radera
    5. Om jag inte visste bättre, BOD, skulle jag tro att Du vore något slags representant för unghögern, med enda syfte att idealisera det förgångna. SvK insjuknade redan på liberalteologins tid, och krisen blev akut i slutet av 1950-talet (med striden om Bibel och bekännelse). Inte konstigt att politikerna - långt före kyrkfolket - tappade intresset och ville två sina händer genom att släppa/slippa kyrkan!/Paul

      Radera
    6. Svaret till Peter T är statistiken!

      -Peter T ställde en fråga, som är lätt att besvara; Utträdesstatistiken efter skilsmässan år 2000 bekräftar exakt det jag hävdar. Siffrorna efter år 1994 ändras bara marginellt.

      Nog bör också Peter T vid det här laget känna till, att svenska folket inte alls är negativt till kvinnliga präster men skulle reagera starkt, om de inte fick finnas.

      Fakta, Peter T, skall respekteras!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. Men lär dig skillnaden mellan korrelation och kausalitet någon gång, hr Dike!!!

      den Lea

      Radera
    8. Bengt Olof, du som faktaälskare kan väl då redogöra för de faktiska argument staten hade för att skiljas från kyrkan?
      Sedan är statistik över medlemsutveckling något som måste tolkas asymptotiskt med olika tidssjok för att kunna pröva teorier om kausala samband.
      I det perspektivet är tidpunkterna 1994 och 2000 alltför tätt placerade för att kunna göra någon sådan analys.
      Jag sitter just nu på tåget hem från en jobbkonferens där man presenterat en applikation för att med hjälp av AI (artificiell intelligens) göra textanalyser av enkätsvar. VGR hade gjort det för avgångsintervjuer.
      Det är genom att analysera de skäl till utträden de utträdande själva angett som man kan finna orsaket till utträdena.
      En sådan analys presenterades nyligen och det överlägset främsta svare var att SvK inte kändes relevant vid avsaknad av personlig tro.
      Svarsalternativet "SvK är inte längre någon statskyrka" presenterades inte som något som uppgivits.
      Det är först när BOD lyckas presentera statistik över utträdarnas svar som man kan statistiskt säkerställd värdera utträdenas orsak.
      Mitt personliga exempel - att SvK efter beslut i KM(2005) hamnat på alltför stor avvikelse från bibelordet och traditionen - är i minoritet men åtminstone ETT svar.
      Tills BOD lyckas namnge en enda person som uppgivit skälet "SvK är inte längre statskyrka", så har mitt skäl en större svarsfrekvens än det BOD anser vara förhärskande.

      Fakta är någon annat än amatörmässiga statistiska analyser av undermåligt dataunderlag.

      Radera
    9. Du erkänner inte faktiska siffror, Peter T!

      -Det behövs faktiskt ingen djupgående analys för att se den stora skillnaden i siffror för de båda åren.

      Jag kan lova Dig, Peter, att Svenska kyrkan snabbt skulle dräneras på medlemmar, om kvinnliga präster inte var välkomna. Om Du inte tror på det, lever Du i en verklighetsfrånvänd teologisk värld.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    10. Korrelation är fortfarande inte detsamma som kausalitet, hr Dike, så dina siffror bevisar absolut ingenting.

      den Lea

      Radera
    11. Har jag förnekat faktiska siffror eller har jag dömt ut ovetenskapliga slutsatser som rena gissningar?

      Jag tvivlar inte en sekund på att SvK skulle dräneras på medlemmar om kvinnor inte skulle få prästvigas. Jag tror t.o.m. att antalet gudstjänstdeltagare skulle minska.
      Men det har faktiskt ingenting att göra med vad man tror sig kunna utläsa av utträdesstatisk enbart på sifferunderlag.

      Radera
  9. "Du ska inte klaga, det är värre på andra ställen" brukar svaret bli när något i det kyrkliga skaver. Det är ett konstigt sätt att hantera människors oro på. Keep calm and carry on, (and shut up) liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det enda som är värre i frikyrkan är ekonomin och sakramentsförvaltningen.
      T.o.m. littugin är ofta bättre än på många ställen i SvK.

      Radera
  10. Som länge som det finns en lag om Svenska kyrkan och det där bestäms att kyrkan är en öppen demokratisk folkkyrka ÄR Svenska kyrkan en statskyrka, eller rättare sagt ett statligt trossamfund.

    Och 2000 års ändring skyndade på förfallet.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså bort med den!

      Det Du skriver, Jonas M, är detta:

      -Bort med den demokratiska folkkyrkan!
      Det är ju en tydlig markering av Din inställning.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Käre Bent Olof Dike!
      Det är inte fel attet folk är kristet.
      Det är inte fel att allt kyrkans folk tar medansvar för kyrkans liv. Så har det varit i de ortodoxa kyrkorna sedan mycket, mycket länge.
      Detta går bra när folket är medvetet och praktiserande,
      alltså delar kyrkans tro utövar dess liv och låter sig ledas av detta.
      Men så är det ju inte i Svenska kyrkan.
      Och Svenska kyrkan har, till skillnad från tex ortodoxa och katolska kyrkor inte någon spärr, som håller borta dem som -även i all välmening!-vill infektera henne med nya ideologier. I det läget kom all identitet att knytas till personalen, dvs prsästerskapet först, som senare detroniserats av dem som sitter på cash, dvs de sk folkvalda.
      Om dessa varit kunniga, lojala och hängivna utövare av sin kyrkas tro,så hade det ännu gått, eftersom tron förutsätter att alla "med-lemmarna" samarbetar och de då gjord detta.
      Men så är det ju inte alls, utan Svenska kyrkans ledande folk, de sk folkvalda isynnerhet, men även det nya prästerskapet, är ofta mycket okunniga om vad kyrkan överhuvud taget är till för.
      Det var ju någon folkvald som stod upp i kyrkomötet och talade om att "det inte fick bli något djäva 'de heligas samfund' av det hela" vilket är just precis vad en kyrka är. Pinsamt och avslöjande. Därför beter sig hela kyrkomötes- och kyrkoförvaltningsapparaten ungefär som ett förvaltarskap av ett dödsbo, och är ungefär lika inspirerande.

      Radera
  11. Bo Giertz... barndomstrauma. Var på Öland för typ 40+ år sedan, tror att gården hette Kastlösa (osäker, men det var kyrkan som hade en gård därute). Jag och min mor var ute på alvaret och hittade massor med champinjoner. När vi kom hem mötte vi självaste Bo Giertz som sa att dom var falska och farliga att äta. Sa Bo Giertz det så var det ju så. När vi kastat svamparna mötte vi husmor som sa att det inte stämde. Följde även med i taxin för att hämta min far vid Växjö flygplats, även det på medeltiden +-. Minns att han berättade att det var en präst som hade gått fram och bjudit kyrkomötesledningen uppe på podiet på geléhallon. Det tyckte han var lite kul. Och att prästen hette Dag. Varför jag minns just detta kan man ju undra. Prästungebagaget är ibland förunderligt.
    Mikael G.

    SvaraRadera
  12. BOD det går knappast att förena en öppen demokratisk folkkyrka med att vara Kristi kyrka.

    Jonas M

    SvaraRadera
  13. It's going to be ending of mine day, except before end I am reading
    this impressive post to improve my experience.

    SvaraRadera