Den politiska frågan

Påståendet i Malmö var enkelt: Utifrån ett radikalt politiskt program mötte Jesus fiskare och taxeringstjänstemän. Ergo, alltså: Kristendom är ett radikalt politiskt program, som ska förverkligas. Jag förstår. Det ska ske i Genève. Teologen Jean Calvin vet hur slipstenen ska dras. Och så upprättas i någon mening Gudsstaten lokalt. När jag går runt i stan och ser hur de reformerta ledarna avbildats, är det inte utan rysningar. Och då tror jag mig inte vara särskilt lättskrämd.

Jag menar att tanken att vi befrias av Jesus och att befrielsen kan leda till ett radikalt politiskt program inte fotas i individen utan i gudsfolket, det döpta folket. Ibland blir kanske inte programmet så radikalt utan harvar mest runt med vanliga vardagliga frågor. Andra gånger bränner det till. Det är följden av att det kristna folket alltid radikalt söker Guds vilja, Sanningen. Det sker utan sidoblickar men det sker på ett mer komplicerat sätt än individuellt. Tillsammans vänder människor på frågorna. Tillsammans också med dem som alls inte är kristna men människor av god vilja. Vilja arbeta för freden kan man förstås göra utan att vara kristen på samma sätt som en god kristen undviker att starta en särskild kristen miljörörelse.

Fast vänta, skrev inte domprosten Hermansson på sin av Svenska kyrkan approberade blogg att han blivit medlem i Kristna fredsrörelsen? Först var han helt slut efter att ha festat en helg "för världen och livets skull". Han har haft fantastiska dagar. Med bibehållen lön, traktamente?, betalda hotellnätter med frukost och gratis resa till Malmö från Visby, får man hoppas, och då blir det lättare fantastiskt, om man så säger.Han tackar alla som sysslat med allt "från loggestik till gudstjänster", som han skriver, domprosten. Hans festande "kompletteras med det ständiga snacket med gamla kompisar ifrån vår kyrka." Klart karln blir helt slut då. "Vi visar oss från vår bästa sida när vi festar och talar om angelägna saker" --- "På något sätt blir det tydligt vad kyrkan handlar om - alla tillsammans!"

Det låter något - men en kritisk läsarkonsument kanske noterar att alla tillsammans i praktiken betydde "tillsammans med gamla kompisar ifrån vår kyrka" på en fest som verkligen alla tillsammans pröjsar.

Domprosten och freden då? "Själv har jag sedan igår (läs 8 september! DS) blivit medlem i Krista (läs Kristna! DS) fredsrörelsen - det är väl i själva verket ett alternativt och beskrivande namn på Svenska kyrkan..."

Nej, det är det knappast, för då hade väl domprosten inte behövt bli medlem i föreningen? Är det inte lite tramsigt med en kristen fredsrörelse? Räcker det inte med en fredsrörelse för alla - oavsett ras eller religion? Är det Calvin från Genève som varit framme igen?

Och det där med att Svenska kyrkan med sina i kyrkoordningen kodifierade utstötningsmekansimer skulle vara så där fredlig, det går jag inte på rent erfarenhetsmässigt.

Återstår att konstatera: När Svenska kyrkan gör en fest så det duger /domprosten Hermanssons sammanfattande beskrivning/ blir detta ett stort uppslag i lokaltidningen samt i Kyrkans Tidning, som gör en mötesspecial för festdeltagarna. Skrev Sydsvenskan något om alla inställda gudstjänster i stifrtet? Annars var det mediala intresset måttligt, sålunda. Ska vi försöka dra någon slutsats av det? Det är inte längre ett allmänintresse när någon snackar med gamla kompisar ifrån Svenska kyrkan.