onsdag 12 september 2012

Den politiska frågan

Påståendet i Malmö var enkelt: Utifrån ett radikalt politiskt program mötte Jesus fiskare och taxeringstjänstemän. Ergo, alltså: Kristendom är ett radikalt politiskt program, som ska förverkligas. Jag förstår. Det ska ske i Genève. Teologen Jean Calvin vet hur slipstenen ska dras. Och så upprättas i någon mening Gudsstaten lokalt. När jag går runt i stan och ser hur de reformerta ledarna avbildats, är det inte utan rysningar. Och då tror jag mig inte vara särskilt lättskrämd.

Jag menar att tanken att vi befrias av Jesus och att befrielsen kan leda till ett radikalt politiskt program inte fotas i individen utan i gudsfolket, det döpta folket. Ibland blir kanske inte programmet så radikalt utan harvar mest runt med vanliga vardagliga frågor. Andra gånger bränner det till. Det är följden av att det kristna folket alltid radikalt söker Guds vilja, Sanningen. Det sker utan sidoblickar men det sker på ett mer komplicerat sätt än individuellt. Tillsammans vänder människor på frågorna. Tillsammans också med dem som alls inte är kristna men människor av god vilja. Vilja arbeta för freden kan man förstås göra utan att vara kristen på samma sätt som en god kristen undviker att starta en särskild kristen miljörörelse.

Fast vänta, skrev inte domprosten Hermansson på sin av Svenska kyrkan approberade blogg att han blivit medlem i Kristna fredsrörelsen? Först var han helt slut efter att ha festat en helg "för världen och livets skull". Han har haft fantastiska dagar. Med bibehållen lön, traktamente?, betalda hotellnätter med frukost och gratis resa till Malmö från Visby, får man hoppas, och då blir det lättare fantastiskt, om man så säger.Han tackar alla som sysslat med allt "från loggestik till gudstjänster", som han skriver, domprosten. Hans festande "kompletteras med det ständiga snacket med gamla kompisar ifrån vår kyrka." Klart karln blir helt slut då. "Vi visar oss från vår bästa sida när vi festar och talar om angelägna saker" --- "På något sätt blir det tydligt vad kyrkan handlar om - alla tillsammans!"

Det låter något - men en kritisk läsarkonsument kanske noterar att alla tillsammans i praktiken betydde "tillsammans med gamla kompisar ifrån vår kyrka" på en fest som verkligen alla tillsammans pröjsar.

Domprosten och freden då? "Själv har jag sedan igår (läs 8 september! DS) blivit medlem i Krista (läs Kristna! DS) fredsrörelsen - det är väl i själva verket ett alternativt och beskrivande namn på Svenska kyrkan..."

Nej, det är det knappast, för då hade väl domprosten inte behövt bli medlem i föreningen? Är det inte lite tramsigt med en kristen fredsrörelse? Räcker det inte med en fredsrörelse för alla - oavsett ras eller religion? Är det Calvin från Genève som varit framme igen?

Och det där med att Svenska kyrkan med sina i kyrkoordningen kodifierade utstötningsmekansimer skulle vara så där fredlig, det går jag inte på rent erfarenhetsmässigt.

Återstår att konstatera: När Svenska kyrkan gör en fest så det duger /domprosten Hermanssons sammanfattande beskrivning/ blir detta ett stort uppslag i lokaltidningen samt i Kyrkans Tidning, som gör en mötesspecial för festdeltagarna. Skrev Sydsvenskan något om alla inställda gudstjänster i stifrtet? Annars var det mediala intresset måttligt, sålunda. Ska vi försöka dra någon slutsats av det? Det är inte längre ett allmänintresse när någon snackar med gamla kompisar ifrån Svenska kyrkan.

8 kommentarer:

  1. Total begreppsförvirring råder kring orden "politik" och "demokrati" i vår Svenska kyrka. Var och en använder dem på sitt sätt och var och en godkänner sin egen politiska teologi, men inte motståndarens. Jesus sa också något om svärd och om splittring i familjer, men ordet saknar relevans om alla räknas som kristna om de på något sätt vill ha fred...
    Fortsätt bena ut detta om du har lust. Kristna fredsrörelsen som namn på en kyrka!?

    SvaraRadera
  2. Försöker du säga att medelemspengar inte skall gå till hotellkostnader? Du kritiserar återigen en storsatsning, en manifestation på riksplan, är det för att du tror mer på lokalplanet? Du är lite kontextuell nu tycker jag. Mot det ställer du Calvin, som nån slags universell idée, det är intressant. Försöker du säga att calvinsk teologi smyger sig in? Det var inte snällt sagt! / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  3. Kristna fredsrörelsen detsamma som kyrkan – Svenska kyrkan har följt med sin tid! För så där 20 år sedan sade Stina Eliasson (c) i kyrkomötet: Hemma hos oss (någonstans i Jämtland) är kyrkan nästan som hembygdsföreningen.

    SvaraRadera
  4. Calvins Genève:

    En man, i det katolska Frankrike anklagad för häxeri och förbund med djävulen, har flytt över gränsen till det av bibliska principer, d v s i praktiken Jean Calvin, styrda Genève. Vad gör man? Jo, man kan inte låta katolikerna påstå, att protestanter ger satanister en fristad, varför den olycklige, anklagade bränns på bål.

    Som Jan Hjärpe brukar säga apropå införande av sharíalagar:

    -Den intressanta frågan blir alltid VEM eller VILKA, som skall göra tolkningen.

    I det svenskkyrkliga fallet torde väl Luthagens socialdemokratiska förening och Seglora Smedja stå som uttolkare av den kristne Gudens vilja? Under alla omständigheter känns det betryggande, att Kristna Freds inte har sådant infytande...


    Per S

    SvaraRadera
  5. Fö föreslår jag DS en ny tråd benämnd " calvinsk teologi i Svk" dvs en tråd om just det calvinska inslaget. Det skulle vara intressant utan kopplingar inledningsvis till ex världens fest eller diverse domprostar. Sannolikt skulle det kunna visa på att det calvinska draget finns på många håll dvs såväl bland en del modernister som en del traditionalister där det handlar om historiesynen. Såväl Calvin som Thomas Gud vet hur framtiden ser ut. Den lutherske gud vet ej detta, därav skulle en betydligt mer komplex bild framträda som visar sig i såväl tanken om kropp och sakrament dvs kommer det fysiska eller andliga först? Är inkarnation eller budskap grunden? Är centrum en idée eller en handling osv. Enligt min mening finns i samtalet mellan Jesus och Nikodemus flera nycklar till detta som sedan St Paulus systematiserar och " gör teologi" av. Då kommer man in på den judiska mystiken eller om man så vill "gnosis" ett tema som ju diskuteras tidigare i sommar här. Den som har öron hör! Den som hör er hör mig, säger Jesus. Gud sade "varde". Guds ords mystik har ett annat perspektiv än Calvin. DET är en av lutherdomens styrkor.ordet som vart kött. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  6. Det enda som inger mig rysningar när det gäller Calvin är vetskapen att denne i Genève lät bränna levande på bålet en annan kristen, Michael Servet, enbart för att denne offentligen framfört avvikande synpunkter i treenighetsläran. Detta illdåd var för övrigt det första kättarbålet på den evangeliska sidan. Stefan Zweig har skrivit en läsvärd bok i ämnet: Castellio gegen Calvin oder Ein Gewissen gegen die Gewalt.

    På världens fest var jag inte av mer än ett skäl, men jag konstaterar att möjligheterna att på arbetsgivaren, Svenska kyrkans, bekostnad få resa och förkovra sig är strikt begränsat till det som är religiöst och politiskt korrekt. Det visar sig t.ex. om man vill resa till Israel/Palestina i något annat syfte än att delta i den "palestinska kampen" eller vill göra studiebesök i konservativa lutherska församlingar i U.S.A. Då håller man hårt i börsen. Vyerna ska absolut inte vidgas åt fel håll. En arbetsgivare har givetvis rätt att dra vilka gränser man vill i det här avseendet, men det vore befriande om man åtminstone kunde hålla truten med sitt ständiga pladder om kärlek, tolerans och vidsynthet, när handlingarna tydligt visar något annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bristen på kärlek och tolerans finns nog på båda sidor i den kyrkliga debatten även om det naturligtvis måste noteras vilken sida som har den formella makten. Problemet är inte var den officiella skiljelinjen går utan den verkliga och då ser mig verkligheten annorlunda ut än kartan. Det stora problemet är att majoriteten tiger och är rädd,osäker på vilket håll den skall solidarisera sig. Därför behåller makten sitt grepp. Den dag majoriteten ser vänner där de ej trodde den fanns sker förändring. Kommer ej den förändringen kommer " de stilla i landet" trampas begav makterna. / Magnus Olsson

      Radera
  7. Reformationens mönster styr. Det finns bättre förebilder i kyrkans historia! fm

    SvaraRadera