onsdag 26 september 2012

Folkkyrka

Ragnar Persenius har skrivit boken/herdabrevet Längtan möter närvaro, Verbum 2012. I boken använder han aldrig ordet "folkkyrka" och detta är en positionsförskjutning för tidigare brukade Ragnar driva tanken om folkkyrkan som sakramental. Jag har inte frågat honom - men uppfattar att han nu menar ordet "folkkyrka" vara obrukbart.

"Folkkyrkobegreppet är omstritt", heter det i den lilla boken Folkkyrka nu? som Svenska kyrkans Forskningssekretariat tagit fram för församlingsbruk. Frågan är om man fortfarande kan tala om Svenska kyrkan som folkkyrka "i en tid präglad av mångkultur, globalisering, medlemsuttträden och sekularisering". Nu vill boken visa nya möjligheter och jag hajar till. Ska Forskningsekretariatet verkligen vara ideologiproducent?

Forskningschefen Anne-Louise Eriksson slår fast: "Nej, folklig har folkkyrkan aldrig varit i Sverige." Det beror på att folket varit objekt för prästernas verksamhet, inte subjekt. Det där med folket som objekt och subjekt var en iakttagelse i en liten artikel i Svensk Kyrkotidning om danskt och svenskt, dvs Grundtvig och Billing. En svensk forskare upptäckte att samma skillnad fanns mellan de svenska folkkyrkoteologerna Billing och JA Eklund - samt i förklängningen en hel del andra. Analysen finns i en avhandling som heter Folk och kyrka. Billing tänkte siog att folkkyrkan kom till när det första barnet döptes - för folkkyrka är i grund familjekyrka. Dr Eriksson tänker annorlunda. "Det som förenar oss är inte vad vi gör, tror och är, utan att vi alla är tilltalade av Gud och erbjudna Guds kärlek." (s 11) Tilltalet/gåvan erbjuds människor i vårt land "bland annat genom den teologiska tradition Svenska kyrkan utvecklat" - teologiska tradition? Jag trodde det var genom mer handfasta insatser från Guds sida - Ord och sakrament - erbjudandet kom. "För dig, för dig". Men jag kan ha missförstått. Forskningschefen slår fast: "Svenska kyrkan blir en folkkyrka när folket är indraget i reflektionen och gestaltningen av gåvans betydelse." (fortfarande s 11). Här ser man mindre ett forksningsresultat och mer producerad ideologi. Varför ägnar sig Forskningssekretariatet åt detta?

Sidan 27-46 innehåller en artikel om en teolog som påstås ha "haft större inflytande för förkunnelsen och kristendomsförståelsen i Sverige under efterkrigstiden" än någon annan. Vem är det? Gustaf Wingren. Och att påstå detta är "ingen överdrift". Fram med beläggen för detta sanslösa påstående. Detta är inte forksning utan ideologiproduktion. Bengt Kristensson Uggla skapar sig sin Wingren. Det är vackert och säkert fint och kärleksfullt. Men fråga er omkring - är det verkligen sant att kristendomsförståelsens store ingenjör under efterkrigstiden är Gustaf? Den intressanta frågan blir förstås: Varför behövs Gustaf nu och till vad?

Helle Klein och Ewa Lindqvist Hotz ägnar sig åt spaning om folkkyrkans framtid. Vi behöver "en folkkyrka som på skapelseteologins grund vill verka för helande av mänsklighet och skapelse." Det kan man tycka men den folkkyrkan är nog en nyskapelse utan särskilt många historiska samband med den kyrka som var. Ideologiproduktionen står tydligt fram. "Demokrtiseringen av tron och teologin bidrog till en andlig fördjupning inom krustenheten i Sverige (Obs! "kristenheten", inte folkkyrkan! DS) Genom uppgörelsen med det auktoritära öppnades möjligheten för lekmannarörelser, gudstjänstförnyelse och att prästämbetet så småningom öppnades för kvinnor. Moderniteten kom så att inkluderas i kyrkans liv." Bra att det blir sagt men lite illa att detta förhållande alls inte kompliceras. Det hade man gjort om saken handlat om forskning men sjäölvfallet inte när det handlar om att producera ideologi. Men ska vi verkligen ha ett forskningsekretariat som blir ideologiproducent och självfallet ideologiproducent i någons intresse? Jag måste fråga hur Kyrkostyrelsen tänker. Och varför har biskop Ragnar Persenius slutat använda folkkyrkobegreppet? Därför att det används av ideologiproducenterna i annat syfte? Jag måste fråga honom också.

4 kommentarer:

  1. Säger det igen. Kolla Viktor södergrens prästmötesavhandling 1945 i Gbg. " gamla vägar vi gått och nya vägar framåt" ellerr nått liknande heter den. /Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. Bra! Frågor gör ofta mera nytta än påståenden. God fortsättning, Dag!
    fm

    SvaraRadera
  3. Vem bryr sig i Gustaf och hans epigoner? Den sekulärt motiverade folkkyrkan håller på att rasa ihop.

    SvaraRadera
  4. Staffan Wadström26 september 2012 17:19

    Kan det vara så att begreppet folkkyrka kidnappats? Här några axplock ur en artikel 2004 i tidningen Broder(s)kap:"I detta ligger en stor politisk utmaning. Vi byggde Folkhemmet. Nu är det dags att bygga Folkkyrkan. En kyrka som kan möta människors andliga behov, vare sig de är troende, sökare eller tvivlare. En kyrka mitt i människornas vardag, byggd på ekumenisk grund och där människorna kan finna den stillhet, sinnesro och enkelhet som de söker", längre fram "En generös, öppen och radikal folkkyrka. Där människor kan finna fotfäste för ”sina innersta stämningars längtan”, för att använda Olof Palmes ord om politikens yttersta syfte.

    Runt om i hela vårt land finns folkvalda kyrkopolitiker. De är långt fler än de folkvalda socialdemokrater som en gång började bygga folkhemmet. Här finns en fantastisk resurs som kan driva arbetet med att bygga den nya folkkyrkan. Det är en spännande utmaning. Med ett Folkhem och en Folkkyrka hand i hand kan vi bygga ett medborgarhem på jorden som möter hela människan – både hennes materiella och hennes andliga behov"

    Ungefär samma perspektiv alltså, som Helle Klein ofta för fram. Alltså ett nytt Folket(s) Hu(s).
    Hur attraktivt är det?

    SvaraRadera