tisdag 18 september 2012

Under strecket - eller över?

Torbjörn Elensky är författare, ser jag i Svenska Dagbladet idag. Det kunde jag fattat själv, för han har uppenbarligen författat en artikel. Jag funderade på att inte läsa den. Budskapet sammanfattades i ingressen att det bästa sättet att få bukt med extremismen är att fortsatt värna om tolerans och yttrandefrihet. Detta var nytt på 1700-talet. Det sägs i rubriken också att det är farligt att låta rädslan för vreden styra, vilket i högsta grad är ett diskutabelt påstående. Det finns faktiskt befogad rädsla - dumdristig behöver man inte vara. Fast jag medger att en riktig korsfarare inte viker ner sig för muslimer. Man har väl läst om riddar Arn.

Jag började läsa likväl. Författaren tycktes mig ha en poäng i att islams uppkomst går att forska kring. Channel 4 hade visat en film om islams uppkomst. Iranska statsmedier kallde filmen en förolämpning mot islam och upphovsmannen hotades. Reprisen av filmen ställdes in. Illavarslande, menar Elensky. Att en religions urspruung är sammansatt och motsägelsefullt när man börjar undersöka, kan man förstås tänka fast kanske mer sammansatt än motsägelsefullt när allt kommer till allt. Torbjörn Elensky skriver: "Vi vet i dag att flera av de händelser som sägs ha utspelat sig kring Jesu liv inte kan ha utspelat sig då - till exempel dog Herodes redan fyra år innan Jesus föddes. men den religiösa känslan, trostillhörigheten som djup och meningsskspande identite4tsföranrking, påverkas inte av detta."

Jag hajade till. Dionysios Exiguus fäörsök att århundraden senare med hjälp av kejsarlängderna - en felkälla - försöka komma åt födelseåret, slog fel på 7 år. Det vet mina konfirmander men uppenbarligen inte Elensky. Och jag vandrade runt med hunden på morgonen och tänkte: "Med vilken rätt skåpas evangelisten Lukas ut, han som presenterar hur han gått till väga i evangeliets första fyra versar och med goda skäl kan kallas "en av antikens mest opålitiliga /reliable/ historieskrivare." Och så nästa fråga: "Predikar vi alldeles fel,  undervisar i otillräckligt om att trion är trovärdig, vet inte vårt folk att tron står stadigt i historien?"

Tror vårt folk i kyrkbänkarna att "den religiösa känslan, trostillhörigheten som djup meningsskapande identitetsförankring" är själva budskapet? Men då går det år helvete. Har jag predikat någtot annat än Jesus, och jesus som korsfäst och uppstånden? Har jag försett folk med religiös känsla? Nja, kanske det ändå inte ska vara min syndabekännelse. Men det är fullt möjligt att jag varit för generad att rapa upp sådant som en bildad allmänhet borde kunna och därför predikat - över strecket!

Nu ska jag denna dag dra i härnadståg mot all religiös känsla och samtlig meningskapande identittesföranrking genom trostillhörighet. Passa ner. Jag tar 136:an söderut!

10 kommentarer:

  1. Bli inte för mallig nu - men begav sig söderut gjorde faktiskt Jesus också (Kanske vägen hette 136 - vad vet vi?) i i stort sett samma ärende som det Du beskriver.

    LG



    SvaraRadera
  2. Korrekturläs din blogg! Lukas är inte opålitlig! Han är ynnerligen "reliable", pålitlig. Sabba inte en bra blogg! :) fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. "ynnerligen"?!

      Sorry, kunde bara inte låta bli. :-P

      Radera
  3. Denna hänvisning till den religiösa känslan är ett utmärkt exempel på den (post)moderna uppfattningen som bara kan vara en utläggning av den mer eller mindre fromma subjektiva känslan. I denna uppfattning befinner vi oss långt ifrån aposteln Paulus som är skrifttteolog (icke utöver vad skrivet är 1 Kor 4:6, Jag har samma trosvissa ande som i skriften 2 Kor 4:13).
    Thomas A

    SvaraRadera
  4. Okunskap?

    Här har det undervisats i hundra år drygt i drypande liberalteologi. Bultmann, Wittgensteinska språkspel, sociala agendor. Inte för att allt är fel. Men för att dessa stämningar, dessa symboler, dessa kontexter, om de inte har Jesus som kärna och stjärna(Kern und Stern) för vilse. Och vilse har de fört, likt en mörkrets Bethlehemsstjärna. Att vända denna skuta kräver Andens kraft. Om Anden verkligen vill, visar sig framöver.

    Är inte generationer av präster utbildade i det mesta utom Bibelns Kristus? Och lärarnas bristfälliga eller i grundskolan oftast helt obefintliga utbildning i religionsämnet drar sitt till stacken. Och har lärarna någon gång någon utbildning, är det oftast en tio- eller rent av femveckors snabbkurs i islam, lite buddhism och tolerans, kanske rent av fixad på några dagar via nätet och hyfsad allmänbildning eller av någon kompis eller pojkvän. För lärare såväl som präster är ju numera kvinnor.

    Skäll då inte på stackars författande Elenskyar! Elensky visar prov på genuin kännedom om vad dagens svenska samhälle vill torgföra om kristen tro. I mera positiv bemärkelse, märk väl! De primitiva förkunskaperna i folkdjupet - i synnerhet det yngre - likställer kristendom med häxbränningar, inkvisition, korståg, krigshets, fanatism, himmelsskriande dumhet, ja allt ont och allt mindervärdigt. Vi är tillbaka vid situationen under kristendomens första århundraden.

    Tycker fler att det är spännande tider??

    Per S

    SvaraRadera
  5. Dra ett streck över förslaget om "storföretagen " dvs kolportörerna som sitter i toppen.
    Åter till 40-talet - gå sedan igenom alla förändringar som prästerskap och Kyrkomötet fatta beslut om i akt och mening att förändra Svenska Kyrkan till sekulär stordrift.
    Med handen på hjärtat kan en återblick resultera i modifierad bibeltolkning. Vissa beslut har gått emot svartrockarna som inte ville ändra på bibelns beskrivning.
    Fullt riktigt av dem att hålla på sitt - men det resulterade i en brant störtdykning ner i anpassning i det mesta till den sekulära svenska synen på Kyrkan.

    Med en aning god vilja och lyssnande kanske man lyckats varsamt ställa allt till det bättre. RIGIDA trosuppfattningar raserar lika mycket som den liberala moderna Svenska Kyrkan ställer till det.
    Börja om från 1945 och bygg med eftertanke.
    Säger jag som konfirnerades 1947 - trots allt var det fler som deltog i Söndagsgudstjänsterna då.

    Storförsamlingar kanske inte fyller en uppgift.
    Örebro kanske visar vägen - .
    en

    SvaraRadera
  6. "Det här är rena sagor, men det spelar ingen roll, bara det känns bra." så tydligt uttrycks det förstås inte, men innebärden är denna. Är inte detta den Bultmann vi känner igen från föreläsningar. Tyvärr tror många präster på den smörjan och säger så när de frågas om det. Det låter bra och man slipper intellektuella invändningar....och alla hederliga sökare.

    SvaraRadera
  7. Kejsarlängden utgjorde ingen felkälla. Dionysius placerade Kristi födelse korrekt utifrån att Jesus skulle varit 30 år när Johannes Döparen framträdde i Tiberius femtonde regeringsår, som Lukas säger. Nu talar ju Lukas om "omkring trettio år", vilket ger litet svängrum: tillräckligt för att skjuta tillbaka Jesu födelse in i Herodes den stores livstid, men inte tillräckligt för att skjuta tillbaka den till 7 f.Kr. -- då skulle Jesus ha varit närmare 40 än 30 vid Johannes Döparens framträdande. Om jag minns rätt kommer idén om 7 f.Kr. från en spekulation om vad Betlehemsstjärnan var för något.

    Det finns fler bitar i evangeliernas kronologipussel, och det kanske faktiskt inte går att få ihop allt utan motsägelser.

    SvaraRadera
  8. P.S. Håhå, nu har jag gjort en tabell, och måste ta tillbaka vad jag skrev nyss. Föddes Jesus på vintern mellan år 7 och 6 f.Kr. så fyllde han bara 34 i Tiberius femtonde regeringsår.

    SvaraRadera
  9. P.P.S. Så för att förtydliga (och korrigera) vad jag ville säga: Dionysius må ha hamnat fel på två år (kanske på grund av en felaktig kejsarlängd), men anledningen till att han lade födelsen efter Herodes livstid var att han bara hade den runda siffruppgiften "omkring trettio" att gå efter. Han hade tydligen inte tillgång till data om Herodes.

    SvaraRadera