Söka kallelse

Solen skiner över Öland och jag antar att vädret är vackert i Skåne också. Jag vaknar glad och tänker på hur präster och diakoner nu tar med sig sina liturgiska plagg för att fara till Stortoget i Malmö och förenas till en god och glad gemenskap. Det är väl, för att anknyta till en kommentar, något av samma glädje som när arbetarna från kolchos och traktorfabrik fick fara till det stora mötet i guvernementet. Glädje, förväntan, entusiasm, alltså. Och kontroll av vilka som inte var där.

Bara de missunnsamma börjar fundera över vad det hela kostar och surar över att det beloppet svårligen låter sig fastställas - för pastoraten får resorna på reseräkning. Bara en riktigt ogin typ funderar därtill över de olika villkoren för deltagande. Några kyrkoherdar kommer att äta gott på pastoratets bekostnad, andra får nog betala ur egen ficka. Som vanligt, alltså - men ändå. Och de nedriga ställer miljöfrågan och undrar hur präster och diakoner och en del församliungsbor tar sig till Malmö. Hur man än krumbuktar sig, blir det nog en del utsläpp ...

600 präster och diakoner har kallats samman. En del pensionerade kommer väl också. Med så många präster samlade till gudstjänst måste det bli som i himlen. Jag hoppas vi som försmak får se lite bilder från tillställningen.

Jag kommer inte riktigt från Strängnäs domkapitel dock. Det fanns ju en fylleriövning i dokumentationen när man söker tjänst. 1  är lite och 4 är mycket, heter det förklarande när man får frågor om personliga egenskaper och ska göra en självskattning om flexibilitet, samarbetsförmåga, hur driven du är (höga mål och hårt arbete för att nå dem), relationsskapande, förmåga att strukturera arbetet och stresstålighet.

Allt det där och en del annat har jag blivit bedömd för - men då är det andra som gjort bedömningarna. Fast en gång fick jag göra ett psykologsikt test. När jag fyllt i kryssen gick jag tillbaka och docenten tittade frågande på mig och undrade vad det var. Näör han fattade att jag var klar, sa han att jag gjort testet på halva tiden av vad som brukade behövas. Det roade mig. Sedan körde han fram min profil. Jag tror han fick det rätt - jag var ungefär som man kunde befara. Vi har inte plats för syndabekännelse i högmässan inte för inte. Nu sa han inte det. Han var positiv - men jag fattade att allt det positiva också kunde ses som problem.

Tillbaka till domkapitlet. Om jag stolt deklarerar att jag snabbt kan ändra arbetssätt relaterar lyhört till omgivningen, arbetar hårt och målmedvetet, är socialt aktiv, håller deadlines ( jo, så förklaras saken!!Har det med begravningsvänsendet att göra? DS) samt är lugn, stabil och kontrollerad i stressituationer - kan jag få jobbet då? Vid vilken maskin i vilken processindustri? Eller vilken militär befattning? Brigadchef? Eller bara gruppbefäl?

Frågan om Guds kallelse står inte på dagordningen. Vem kallar Gud till vår församling för att församlingen ska leva och växa, det borde vara frågan. En nörd med den egenheten att han älskar Jesus och oss, förkunnar evangeliet rätt, ser till att våra synder uttalat förlåts, dukar Herrens bord, är noga med mötet med människor men totalt struntar i att vara driven, dvs aktivt söka utmaningar och utvecklingsmöjligheter, alls inte förändrar sitt synsätt och aldrig i hela sitt liv stött på någon deadline men går till kyrkan när klockorna ringer prästringningen - kan det vara en god präst? Man kan undra, också om jag hör till den skola som vill se alldeles normala ungdomar drabbas av Guds kallelse till tjänst.

Jag kan nu ställa frågan enkelt: Söker Strängnäs domkapitel efter präster eller efter lönearbetare som passar in i lönearbetets mallar och "löser konflikter på ett lyhört sätt". Karl Marx och Friedrich Engels har lyhört analyserat skeendet. Prästen är den siste som blir lönearbetare. Så heter det 1848 i Kommunistiska Manifestet. Allt fast förflyktigas. Strängnäs domkapitel upptäder närmast som aktör i ett grekiskt ödesdrama.

Men är det sant att allt fast förflyktigas? Finns det trots allt inte en Kyrkans form som måste bestå för den är Guds, inte människors?