När det bara blir dumt

Jag upptäcker artiklar som är variation på tema. I Östran svarade jag. Newsmill tipsades vi om i en kommentar av Tomas och Kyrkans Tidning kanske också haft en version av närmast samma artikel. Jag har bytt åsikt om DDR-forskningen, är beskedet, och referensen en debatt i kyrkomötet år 2000.

Märkligt. Frågan DÅ handlade om kyrkans relation till kommunismen som en motionär tyckte borde utredas. Det tyckte inte kyrkomötet som varnade för tribunaler. Frågan NU handlar om den östtyska säkerhetstjänstens intresse för Svenska kyrkan.

Jag ska upprepa mig: Vi hade inte en kyrkoherde som var Stasi-agent. Han blev kyrkoherde långt efter det att DDR gått i graven. Vi hade en Stasiagent som sedermera blev kyrkoherde - men vi hade en Stasiagent som uppenbarligen kunde sända rapporter om livet i det akademiska Lund och från möten med folk i Svenska kyrkan. Vad skrev han eller berättade han? Vad finns i Stasis arkiv. Och hur såg alltså Stasi på arbetet att stötta medkristna i Östtyskland? Det kan vi väl ta reda på utan att blanda samman med en i kyrkomötet avslagen motion, som menade sig kräva forskning. Men inkvisition är inte forskning och forskningsbart är inte varje uppslag.

Det finns en dumhet som är rastlös, som en dräktig kaninhona ständigt verksam, påpekade Bengt Lidforss.

Ska vi annars fundera över sovjetiskt intresse för Svenska kyrkan, handlar det om arbetet i Kyrkonas världsråd, ett tema som togs upp i ett inlägg 2000, och antagligen handlar det om Svenska kyrkans fredsarbete. Tillkomsten av Liv och Fred-institutet var i all rimlighets namn något som intresserat följdes från sovjetisk sida - och kanske försökte CCCP också då och senare dra i trådar. Men man ska inte glömma det svenskkyrkliga engagemanget i frågan om baltutlämning eller i Ungernfrågan 1956 och man måste minnas hur svenska teologer försökte hålla kontakterna med medkristna bakom järnridån vid liv. Nog har de av oss som är uppvuxna i Svenska kyrkan också hört den uppenbara antikommunismen i förkunnelse vi fått oss till livs och i berättelser från missionen i Afrika eller Kina. Flyktingar i Hong-Kong skulle stödjas och i det ekumeniska forskningsarbetet från 1930-talet och framöver behandlades de totalitära makterna. Mycket av detta kommer förstås fram i pågående kalla kriget-forksning, som kyrkomötesutskottet konstaterade. Men detta är andra frågor än frågan om Stasi, den nu aktuella, den där initiativ tas.

Jag ska inte dölja min irritation över Lena Breitners kommentarer om beslutet att Växjö stift vill utreda hur Stasi såg på/agerade när det gällde stiftets kontakter i DDR. Hon tar snabbt upp frågan om vem som ska forska. Det är den saken som ska hanteras under hösten, beslutet som togs i förrgår ska gå till stiftsfullmäktige! Men Breitner vet efter att ha gjort en snabb nätkoll att professor Almgren är lämpligast forskare. Hon har tydligen inte läst motionen - för där nämns just Birgitta Almgrens namn.

Stiftshistoriska sällskapet är väl en rätt given arena när det handlar om stiftshistoria och att universitet sysslar med forskning kanske är bekant. Ingenstans står det att Linnéuniversitetet ska vara aktör. Men Breitner går in på Linnéuniversitettes hemsida för att kolla vilken ämneskompetens som finns där, och hittar ingenting. Hur dumt kan det bli?

Vad som hittills sagts är att vi ska ta allvarligt på frågan. Jag blir trött på det förståsigpåande som illustreras. Objuden går otackad från, tänker jag - som tidigare menat att Lena Breitner kunde vara en viktig konsult att vända sig till. Jag undrar det, numera. Och vem har sagt att det inte ska forskas om Radler, som Breitner tycks ha fått för sig? Svenska kyrkans kyrkostyrelse har beslutat att de 1030 sidorna om och av Radler i Stasis arkiv ska tas hem - antingen till Luleå stift eller till Uppsala. Allt talar väl för att gästprofessorn Helmut Müller Enbergs konsulteras när utredningsarbetet kommer igång. Men kunde inte stiftet fått ett erkännade för det fattade beslutet? Vi är först ut att vilja veta mer om de kontakter vi också en gång var först ut med att ta. För egen del var jag inte indragen i det arbetet. Kollekter tog vi enkla församlingspräster upp...

Varför irriterar jag mig nu så tydligt på Breitners inlägg. Messerschmittattityden, antar jag. Hon påpekar att hon inte kunnat kolla tyskkunskaperna på Linnéuniversitetet men ser just kunskaper i tyska som en naturlig förutsättning. Herre, du var förr ditt folk nådig!

tankaromib.wordpress.com är väl den adress man ska gå till. Om man verkligen vill - vill ta risken, menar jag. Sinnesfriden en lördag har väl något slags egenvärde..