Man måste medge att församlingsblad av skiftande slag är informativ läsning. Mycker får man veta av det som skrivs, mycket av det som inte skrivs i bladen också. Jag försöker läsa församlingsblad när jag är på resa och var jag hittade det blad jag nu ska citera korrekt, är mindre viktigt.
Först skriver kyrkoherden. Det brukar vara så, som ni vet. Vi enklare präster kastar oss över sådana texter för att få veta vad som ska tänkas och sägas. Kyrkoherden ifråga konstaterar att "ännu en sommar går mot sitt slut". Det är så sant som det är sagt. Kyrkoherden: "En het sommardag svalkade jag nmig ppå museer i New York." Tala om klassmarkör. Och sedan kommer kyrkoherdens häpnad över den människors kreativitet som ligger bakom konstföremålen. Kyrkoherden drar slutsatsen: "Men det största av allt finns inte bevarat - människors känslor, relationer, oro och längtan." Det kan dock diskutera. Är det inte just känslor, relationer, oro och längtan som konsten uttrycker? Vad är verkligt - rosen eller rosens namn, min/konstnärens känsla (som är tillfällig, förstås) eller känslan i konstverket. Nog kan man fundera ett tag till. Faran är förstås att kyrkoherden faktiskt har fel men att de församlingsbor som började läsa hans text, slutade läsa när de kom till klassmarkören, dvs när de begrep att de inte riktigt spelade i divisionen "vi som svalkar oss med museibesök när det är hett i New York. Somliga besked blir icke-dialogiska.
Jag framhärdade dock och fortsatte läsa reportaget om kyrkogården. Där är två kyrkogårdsvaktmästare som gräver en grav. Reportern frågar vad de tror händer efter döden. En av kyrkogårdsarbetarna svarar: "Jag tror att man bara dör, och att allt tar slut. Men jag hoppas ju att det inte är så." Nog är det lite underligt ändå, att detta är det tydliga vittnesbördet i ett församlingsblad. Och frågan blir förstås: Hur många på Svenska kyrkans lönelistor vet vad företaget egentligen tillverkar? Jag ska vara tydlig: Visst måste man citera korrekt och självklart finns det kyrkogårdsarbetare som inte tänker vad Kyrkan tänker om död och uppståndelse - men varför inte leverera en faktaruta eller en artikel som - i samma nummer av församlingsbladet - ger skälen för tron?
Jag fortsätter läsa en artikel om andlig klarsyn och hajar till. Författaren är sjukhuspräst och förklarar att när hon lämnar ett sjukrum, så märker hon att Jesus är kvar hos patienten. Ska man inte misstro sådant tal? Var inte Jesus hos patienten innan pastorn kom, eller? "Alla bilder av Gud som dömande och hård faller handlöst när jag ser Gud i Jesus eller Jesus i Gud." Alla? Hur var det med fikonträdet eller den rike unge mannen som bedrövad gick sin väg?
Till sist fastnar jag för programmen för så kallade träffar. Sveriges Senior Shop visar kläder och så blir det sångprogram och bildvisning. Träffar är en verksamhet till för pensionärer, fattar jag. PRO och SPF har väl något liknande. Plötsligt blir jag trött. Men jag kommer nog att piggas upp under det stundande så kallade kyrkomötet och då motiveras att läsa nya församlingsblad.
Åh! Var det en klassmarkering? Den hade gått mig helt spårlöst förbi :)
SvaraRaderaJesus som blev kvar hos patienten..fick mig att tänka på ett samtal, vi var tre kristna som skulle föra ett samtal...när den tredje inte fick sin vilja igenom så kom kommentaren att om vi nu ska dra in det kristna i det hela...personen avröts av deltagare nummer två som helt sonika sa vi är kristna alla tre och Jesus har varit med oss hela tiden...varvid person nr 3 vände tvärt coh började skuldbelägga istället...Det här har fått mig att fundera lite...Vad är det för ande som kan tas för att vara en Kristi ande men uppenbaligen inte är det? Nu menar jag inte det uppenbara...? Det är en allvarligt ställd fråga inget trams.....
Lilian
Apropå den rike ynglingen. Vi kom att tala om honom, när det begav sig, i prästkollegiet i Stockholms domkyrkoförsamling. En av prästerna menade: "Han kom nog tillbaka senare." Läser man in sitt önsketänkande i Bibelns budskap, hamnar man naturligtvis var som helst. Budskapet blir som det passar.
SvaraRaderaPå 80-talet nån gång hörde jag Ingmar Ström predika på söndagen före domsöndagen. Han utgick från evangelietexten och slutade med att säga att de fåvitska nog blev insläppta i himmelriket i alla fall, liksom utanför texten. Sen sa han omedelbart amen utan att förklara nånting. Jag blev otroligt förvånad över en sån "o-inlindad" slutknorr./ Maria
RaderaDet går naturligtvis att tolka teologin med livet liksom tvärtom tolka livet med teologin, det ger en polaritet, en dialektisk syn. Eller så går det att låta de två sammansmälta till en tredje hållning där de båda korrigerar varandra. Det tycks mig som faran med det första är att predika sig själv och inte Kristus och faran med det andra att göra teologin till ett fromt kamouflerande av sin egen synd. Båda hållningarna har fördelar och nackdelar som måste leda fram till distinktioner mellan subjektivt och objektivt, sak och person, dvs självrannsakan och ett ständigt sökande av ord som inte är floskler vare sig de är fromma eller ej. Kanske ligger lösningen i personlig men ej privat? Kanske behöver något erövras för att orden skall bli autentiska, att formas till V D M. Språkfilosofi torde behövas. /Magnus Olsson
SvaraRaderaDet är nog snarast så illa, att om de betalande medlemmarna i SvK får veta vad företaget egentligen förmodas tillverka, går majoriteten ur. Det vill man inte bidra till.
SvaraRaderaBibelläsning, kyrkogång, tro och religiöst motiverade seder (De får gärna motiveras på annat sätt, bara inte med hänvisning till Gud, dock) är misstänkta och avhånas. Även barn till av födsel och ohejdad vana till underklassen hörande, normalsvenskt korkade prästinnor skälls som j-vvla prästaungar eller rent av prästaj-vlar. En svensk arvsynd, som tydligen bestraffas intill tredje och fjärde led, ibland även om vederbörande deklarerar, att man är icketroende, ickereligiös och tar avstånd från sin föraktlige förälder(Kan något sådant f ö drabba andra än präst-, jude- eller rabbinungar? Knappast barn till svarta eller muslimer?). Den instinktiva avskyn mot präster gör alltså inte halt vid kvinnor/genusperspektivet. Inte heller vid deras avkomma/arvsynden. Inte vid en lågmäld och stillsam religiös sed, åtminstone inte om man är under de 80. Inte vid klassperspektivet.
Så låt kyrkoherden berätta, att han varit i Äpplet. Det är ändå inte många som lyssnar eller läser tillräckligt mycket för att reta sig.
Och låt dödgrävaren vittna om sitt perspektiv, som stämmer väl med de betalande medlemmarnas, inklusive den fromma förhoppningen om en fortsättning. Det skapar kanske trovärdighet och relevans i församlingsbladet, åtminstone?
Per S
Per S! Egentligen skulle jag helst av allt vilja säga att du har fel i det du skriver - men du har ju helt rätt!
RaderaRätt båda ifråga om j-vla prästaungar, om ointresset för om kyrkoherden varit i NY eller inte och om det plötsliga, positiva intresset för vaktmästarens syn på vad som händer efter döden. För visst är det trevligt att kyrkan i alla fall har anställda som är "som folk är mest"!?
Jag i Halland
Att Jesus är kvar när vi går - det är som bekant endast vår Herre som kan vara på flera ställen samtidigt - var väl en uppbygglig reflexion som alls icke utesluter tron på att han var där också innan vi kom? Och visst, Göran, får vi väl hoppas att den rike ynglingen kom tillbaka till lärjungaskaran senare, kanske någonstans i Apostlagärningarna 3-5 där han sålt vad han ägde och ingick i egendomsgemenskapen. Så länge vi inte gör förkunnelse av hans återkomst - det finns en risk att man väljer bort Jesus definitivt - är det väl ganska mycket kärleken kan tro och hoppas?
SvaraRaderaI övrigt, och i själva huvudsaken, håller jag med bloggaren - församlingsbladen är ofta förfärande exempel på medhårsstrykande intill förbannelse. Och särskilt nu höstetid kan jag rysa inför den nästan suicidala (jo, jag menar det!) allfrälsningslära och allhelgonförklaring som inte har någon som helst trovärdighet i tänkande församlingsmedlemmars ögon. "Det finns ingen död som ej bytes i glädje" (cit. Verbums begravningsmagasins förstasida 2009) - tjohej! Kul för både Khadaffi och hans offer, tänker jag. Att de förvisso äro glada nu, alltså.
Vill delge ytterligare något tryckt (men kanske inte tryggt) ur en annan kyrklig publikation, "Vårt uppdrag" nr 5 2012 från Svenska kyrkans internationella verksamhet:
SvaraRadera"Jesu budskap om alla människors lika värde, rätt till sitt eget liv, hälsa, utbildning, frihet och själbestämmande, är grunden för vårt arbete."
Jag kan inte minnas att jag någon gång under mina studier av nya testamentet stött på detta budskap från Jesus. Eller är det detta som är "Jesu enkla lära"? Den enkla lära som inte komplicerar det hela med att tala om honom som min och hela världens Frälsare.