fredag 21 september 2012

Vad har sagts?

På resa och därför utan materialet från Kristeligt Dagblad, som ligger på nätet ett dygn men inte längre. Ritzaus Byrå hade uppgifterna, fick jag veta. Problemet var att uttalandet gjordes av den ryska ortodoxa kyrkans talesman. Han sa att det nu krävs omdop eftersom dop i Danska Folkekirken och Svenska kyrkan inte erkänns längre. Alla kan fatta problemet, förstås. Beslutet om enkönade vigslar innebär att dop - mitt t ex - utfört år 1948 alltså inte erkänns. Men varför vara snål i ogräsrensningen. Den ryska ortodoxa kyrkan vill inte ha med oss att göra eftersom vår kyrka inte har med Guds rike att göra. Så enkelt och så bittert är det.

Jag vandrade lätt vemodig hem efter veckomässan i onsdags. Alla som vill vara präster på riktigt borde vara vemodiga.

När jag var något yngre tänkte jag över hur en ockupationsmakt kunde komma och tvinga oss till sådant de, men inte vi, ville. Det skulle dock vara klart vilka ockupanterna var. De bar uniform. De kom med dekret. Och vi visste att varje meddelande om att motståndet skall uppgivas är falskt. Sedan skrev fader Gunnar sin argaste bok, Den ockuperade kyrkoprovinsen. Det är inte hans bästa bok - men jag ska läsa om den nästa vecka under kyrkomötet, har jag bestämt. Det kanske hela Frimodig kyrka-gruppen i kyrkomötet borde göra?

Till helgen kommer barnbarnet Hugo, 10, till Högby för att spela fotboll mot Böda-Högby. Han ringde i går men jag är inte hemma då utan missar matchen. Hugo tänkte sig att hans lag skulle spöa Böda-Högby. Kanske är det lika bra att jag slipper se det hela i så fall - för församlingsprästen kan väl inte glädjas med sitt barnbarn över en seger över hans hjord? Fast jag hade gärna sett Hugo spela. Jag föreslog 1-1 men det var det inte tal om. Det finns lägen när man inte lägger sig. Både på fotbollsplanen och i kyrkan.

Utmaningen till de ryska ortodoxerna är biblisk. Hur kan ni nu hjälpa det troende folket i Svenska kyrkan - folket som står emot ockupanterna? Och vad gör den övriga ekumeniska gemenskapen nu för oss? Det hela kanske kan visa sig bli intressant.

19 kommentarer:

  1. Ryssarna vill tydligen ta risken att även rensa ut det vete som tycks likna det ogräs som är den "liberala teologi" som dominerar svenska kyrkans beslutsapparat. Det nuvarande episkopatet är ett splittrat och sargat sällskap som inte förmår åstadkomma något i enhetsväg. Det sista de i samlad mening de åstadkommit i "homosexfrågan" är "Ett brev i en folkets livsfråga" från 1951. Jag undrar om någon nuvarande biskop skulle våga hänvisa till eller ens citera denna skrift. Vi måste således få hjälp utifrån. Vad blev det av den svenskkyrkliga stoltheten om att vara föregångare? Snarare framstår vi som en ytterlighetskyrka och med detta ett varnande exempel.

    SvaraRadera
  2. När fariséerna sökte upp Jesus med frågan om gudsriket tillerkände han dem att vara bärare av det, liksom erkände att han själv stående mitt emot dem var detta gudsriket, så avslöjade han sin gudom genom att både erkänna deras gudsavbildslikhet som röjande att han förstod deras motiv, och med denna lekfulla och allvarliga hållning, återgiven av Sankt Lukas 17:21, la han en pusselbit till det som slutade med Golgata och öppnade gudsriket, det nya liv som infört i syndigt kött, spränger alla gränser, vilken uppståndelse det blev! /Magnus Olsson

    SvaraRadera
  3. "hur kan man hjälpa det troende i Svenska Kyrkan" Ryska Ortodoxa kyrkan är oroliga att vår kyrka seglar på öppet vatten men saknar åror.
    Det framgår tydligt att Svenska Kyrkan inte vill redogöra för de förändringar som förevarit i bibeltolkningen under de senaste 10 åren.

    Ärkebiskopen borde väl redogöra för de förändringar som förevarit - men undviker detta genom att tala om annat.
    Forskandet som funnit att Jesus hade en fru skapar troligen ett större problem. Biskoparna är säkert oeniga om detta- låt oss gissa på 50/50.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Forskaran har inte funnit något sådant.En feministsisk professor har valt att göra enstor sak av en möjlige förfalskad papyrusbit, som kan tydas som att det säger att Kristus har en fru. Det har han också: Kyrkan. (Ef 5:25 ff) fm

      Radera
  4. Den rysk ortodox kyrkan intar nu samma ståndpunkt som den ryska statsledningen. Vem bestämmer över vem egentligen? Både president Putin och patriark Kirill stod väl på KGB:s avlöninglista under sovjettiden?

    SvaraRadera
  5. Det hela är ju fruktansvärt. Även om jag inte tvivlar på mitt dop som skett i Faderns Sonens och den Helige Andes namn, så för detta med sig mycket.
    Även om jag vetat att SvK på många plan går på tvärs med det katolska har jag kunnat vila i att dopet förenar oss med Kristus och därmed den katolska kyrkan. Den rysk-ortodoxa kyrkan bränner allt mer in frågan: Är jag medlem och tjänsgör i en sekt?

    För att kunna fortsätta intalar jag mig själv att församlingen jag är medlem i och församlingarna jag tjänstgör i ändå på något sätt har gemenskap med den katolska kyrkan.Jag ber att detta intalande inte bara kommer från mig själv, utan att det är den helige Ande som också talar detta till mig. Gud, ge mig insikt.

    SvaraRadera
  6. Bäste f. Dag

    Jag förstår att Du är lätt vemodig, men försök avvakta lite' till innan Du bryter samman helt.

    Jag har som sagt försökt ta reda på vad som ligger bakom det citerade uttalandet från den ryska Kyrkans "talesman" (jo, han jobbar på patriarkatets utlandsavdelning), men jag har inte lyckats ännu (idag är det helg i Ryska kyrkan; administrationen har stängt). Jag har haft kontakt med en av Moskva-patriarkatets präster i Sverige, men han känner inte till något beslut om ändrad policy (och han borde ju vara en av de första att få veta...). Men - OM något sådant beslut skulle vara fattat eller planerat, kommer det knappast att få retroaktiv verkan. Jag är själv konvertit från SvK till ortodoxin (för drygt 40 år sedan), jag tillhör en av Moskva-patriarkatets församlingar i Sverige, men jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att min kyrkoherde plötsligt skulle kräva omdop av mig.

    Det är riktigt att den Ryska Kyrkan sedan flera år har avbrutit de officiella bilaterala förbindelserna med SvK, men detta handlar om kyrkodiplomati och gäller bara på "högsta nivå". Det har inte medfört några hinder mot andra kontakter på "lägre nivå", t.ex. mellan enskilda församlingar; våra präster har inte instruerats att undvika kontakter med svenska präster el.dyl.

    Men - detta innebär förstås inte jag på något sätt förnekar att den ekumeniska situationen är svår och förvärras. Ur den Ryska Kyrkans perspektiv ter det sig självklart inte särskilt meningsfullt att föra ekumenisk dialog med samfund som - under pågående dialog och utan samråd - fattar beslut som ytterligare ökar avståndet till ortodoxin. Den "bibliska utmaningen" finns där, men det är också så att flertalet biskopar, präster etc. i Ryssland nog har rätt diffusa föreställningar om läget i SvK, om förekomsten av "motståndsrörelser" o.dyl. Den här "nyheten" riskerar förstås att slutgiltigt ta död på de - lokala - ekumeniska kontakter som ännu finns. Därför vill jag ha mer "officiella" fakta om vad som ev. skett; det räcker inte med ett intervjuuttalande i en dansk tidning./Paul

    SvaraRadera
  7. Mycket allvarligt om det ligger någon sanning i detta. Men jag gissar att SvK:s ledning tycker att utbytet med den lutherska kyrkan i Costa Rica kompenserar skadan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det sant att den kyrkogemenskapen handlar om romerska präster som ville gifta sig?

      Radera
    2. Naturligtvis inte! De ortodoxa kyrkorna har behållit den äldre ordningen med både gifta och ogifta präster. För mera info, läs Kallistos Ware: Den ortodoxa Kyrkan
      fm

      Radera
    3. Medveten missuppfattning av min fråga? Jag frågade om den lutherska kyrkan i Costa Rica - om den kyrkogemenskapens formande kom av romersk-(katolska) prästers intresse av att få gifta sig?

      Radera
  8. Käre LFL: den ryska statsledningen har inte intagit någon ståndpunkt om Svenska Kyrkans dop. fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svar till Anonym

      Det har jag inte heller påstått. Men Putins kompisar inom den numera ryska statskyrkan har väl inte helt plötsligt kommit på att det är något fel med dopet i Svenska kyrkan? Nej, det handlar om någonting annat.

      Radera
  9. Den sanna grekisk-ortodoxa kyrkan, ibland kallad gammal-kalendarisk, finns också i Sverige. Den godkänner inte dop ens i andra ortodoxa kyrkor.

    SvaraRadera
  10. Här är ett inlägg från den danske ortodoxe prästen Poul Sebbelov:

    http://www.kristeligt-dagblad.dk/artikel/479178:Debat--Ortodoks-praest--Folkekirken-har-sat-sig-ud-over-skabelsesordenen

    I ljuset av det inlägget är det svårt att förstå vad den ryske talesmannen menar. Däremot är ju den ortodoxa kyrkans reaktion i sak mot svensk o dansk kyrka allvarlig, men den är väl känd sedan tidigare.

    SvaraRadera
  11. En kristen människa litar inte på vad människor eller kyrkosamfund sätter upp för gränser för Guds Ords verkan. Att oro sig för sitt dop behöver ingen lutherskt kristen göra. Vad som skall oro en kristen människa är något annt nämligen varför han/hon inte litar till Guds Ords löfte. /Magnus olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. En kristen människa oroar sig när andra kristna inte känner igen henens kyrka som kristen. fm

      Radera
  12. Det borde väl inte vara någon nyhet att inte alla kristna kyrkor erkänner varandras dop. Någon sa att kopterna inte heller gör det.
    Frågan är om inte ett ställningstagande som Dag befarar ändå hjälper kristenheten i Sverige mer ändå falska smilband. Ryssarna om några i världen vet vad det innebar att ha en sekulär stats krav över sig. De delades upp i två läger. I de få fall bröder o systrar utanför bestämt hävdade att det inte var OK med KGB-biskopar tror jag att det var mer hjälp för troendefolket än allt tigande.
    Nuvarande ordningar i SvK är inte OK. Ju fler i världen som säger det, desto bättre, även om ifrågasättandet också drabbar en del präster.

    SvaraRadera
  13. Sent omsider har jag idag (9 oktober) fått ett svar (per e-post) från den ryske präst, f. Dimitrij Sizonenko, som angavs som källa för "nyheten" i Kristeligt dagblad. Han anser sig missförstådd och felciterad. Han påpekar att Ryska Kyrkan inte "de jure" gör generella bedömningar om giltigheten av andra samfunds dop, men att man sedan 1718 "de facto" tar emot svenska lutheraner genom myrrhasmörjelse.

    Med andra ord: Ryska Kyrkan har fortfarande som praxis att INTE döpa om konvertiter från Svenska Kyrkan. Närmare ett "officiellt erkännande" av de svenska dopens giltighet kan man nog inte komma...

    /Paul

    SvaraRadera