Söndagsmorgon

I går var det inte uselt väder. Bara väder - men utan strålande sol. När helgen ringdes in flödade dock solen och jag sprang på lätta fötter och hämtade ett bord så att jag kunde dricka mitt glas med lingondricka (jag tror det var det, för det var rött) utomhus innan middagen. Det blev inga lukulliska utsvävningar. Butikerna stänger 17 på norra Öland numera och matplaneringen skedde för sent, men någon kalori fann väl ändå vägen in i organismen. Finns det kalorier i färska hallon - för det vräkte jag i mig till efterrätt? På tal om väder sa annars prosten Edwall när det var eländigt: "Idag är det ovanligt uselt väder också med tanke på att det är väder."

I fredags hade jag telefon. En erfaren mamma funderade över det kyrkliga utbudet för barnen på den ort där hon bor. "Svenska kyrkan är den enda arbetsplats där man kan göra bara det man vill", sa hon. Jag sa inte emot - främst därför att jag inte var säker på att hon hade fel. Jag frågade komministern i Borgholm, som var benägen att hålla med mamman. Är det så illa?

Mammans problem var att det inte fanns någon kör som äldsta dottern kunde utmanas av - och detta i en stad där det kyrkliga håller sig med sju /7/ kantorer. Det blir antingen för vuxet eller för barnsligt för den som är på väg in i tonåren. Jag triumferade inte med att säga att i Nordölands församling skulle hon platsa, för det hade inte varit någon vettig replik. Men jag fattar också problemet.

Vi gör för få strategiska analyser. "Vi gör väl som vi brukar", heter det som vi vet.Och det gäller oss alihop att vi tar oss för lite tid för att tänka långsiktigt eller för att bestämma vad vi tillsammans vill och genomföra det. Strategi är ett ämne på Militärhögskolans kurser - också de högre. De kyrkoherdar vi hålls med är - om jag nu får renodla - knappast strateger. Är domprostarna? Är biskoparna? Vad vill vi i mötet med Kyrkans folk - också de som snart blir tonåringar?

"Hellre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge", tänkte jag nu. Jag tror att en del av det innevarande eländet är de lågt ställda målen. "Världen kristnad i vår generation", hette det för 100 år sedan. Kanske John Mott var en galning som tänkte så, men kanske inte ändå? Det blev i Sverige till slagordet "Sveriges folk - ett Guds folk". Vi tänker inte så. Vi tänker överlevnad och glömmer att när vi räddhågat tänker överlevnad så finns ett Frälsarens varnande ord om den som vill bevara sitt liv. Han kommer att mista det.

Nu går jag och spänner bågen i två högmässor. Jag tänkte vid gudstjänstplaneringen att alla haft så mycket under sommaren att vi gärna kunde dra samman oss lite i dag. Jag är inte säker på att jag tänkte rätt - men vi behöver samla konfirmanderna m 2012/13 i kväll och det begränsar vad vi hinner göra. Jag ska annonsera en studiesatsning. Vid fyra tillfällen ska vi prata Maria i våra fyra kyrkor med hjälp av Markus Hagbergs nya bok Maria. Nog borde jag kunna beställa 50 ex från Gaudete och tänka mig att många vill flytta runt i kyrkorummen och prata både i smågrupper och tillsammans? Man läser ett avsnitt i boken, jag ger en kort inledning, vi sjunger och så har vi några samtalsfrågor. Men sådant börjar på Öland inte förrän efter Skördefesten, förstås. Nu andas vi ut och sedan satsar vi sista helgen i september och därefter blir det höst.