måndag 3 september 2012

POSK-budskapet

Frimodig kyrka och POSK har debatterat på sina bloggar och jag är klar över POSK-budskapets innebörd. "Det finns motstånd mot försoning på båda sidor", blir beskedet från POSK. Och även om POSK inte har någon "önskan att det ska byggas nya murar där det inte finns några" så är det ett "faktum att de allra flesta är helt ointresserade av att samtala om detta idag."

Jag ska vara tydlig: Om det egentligen är angeläget att tala om en fråga, avgörs inte av vad majoriteten önskar utan av själva saken. Ett problem kan vara ett problem också om bara en enda person ser det och nio miljoner ingenting fattar - eller bryr sig. Och i åratal har jag talat och skrivit om det nödvändiga behovet av att komma vidare i konfliktfrågan från 1950-talet. Vems ärende går Svenska kyrkan? Farligt och Kyrklig Splittring är bidrag jag författat. De kan vara värda att fundera över.

POSK:s Mats Rimborg håller sedan fram en insändare i Kyrka och Folk, som en mig inte närmare bekant Stefan Pehrson i Göteborg skrivit. Det är helt orimligt att de frågor en enda insändarskribent ställer, logiskt ska leda dithän där POSK hamnar: "Att åter börja prästviga unga män med åsikter liknande dem som Stefan Pehrson företräder, som är långt ifrån beredda att tjänstgöra med andra präster oberoende av deras kön, är varken möjligt eller önskvärt." Nähä. Men så trist att POSK nu argumenterar som vilken bondfångarpolitiker som helst genom att ställa fram något som allmängiltigt utan att först ha visat att det är på det viset. Men i det nuvarande POSK:s världsbild finns "samma uppslitande konflikt som förra gången man försökte", - försökte vad då? Försökte prästviga motståndare? Försökte samtala?

Jag ska vara tydlig igen: POSK som det var, kunde gemensamt bekymra sig över en kyrkopolitisk situation, där uppgifter om hur förfärligt det var för kvinnliga präster i Svenska kyrkan basunerades ut och fick kyrkorättsliga konsekvenser, men där beläggen saknades. Det fanns nog konflikter - precis som det finns konflikter också kvinnliga präster emellan. Men det som hävdades vara allmängiltigt, var inte sant. Jag försökte gräva i några uppseendeväckande händelser och mötte mycket mer komplicerade sammanhang än att en s k kvinnoprästmotståndare trakasserade. I vems intresse publicerades återkommande svartmålningarna, de som ledde till idiotbestämmelsen i kyrkoordningen? Det fanns "konflikter" som egentligen var fabrikationer.

Detta var egentligen bara randkommentarer, för det egentliga POSK-budskapet är detta:

"För de flesta inom Svenska kyrkan är, som vi försökt säga hela tiden, ämbetsfrågan numera slutdiskuterad och avgjord. Hur gärna ni än skulle vilja vända på frågeställningarna så går därför inte det. Genom de bestämmelser som finns har man försäkrat sig om att den inte ska orsaka nya praktiska problem, och det är flertalet nöjda med. POSK konstaterar att det förhåller sig så, och väljer att engagera sig för sådant som går att påverka."

Tydlig: Så här uttrycks en översåtlig position. Repliken kunde principiellt användas i vilken rättegång som helst - mot Jesus, aposteln Paulus eller politiska dissidenter. Men "det går inte"-argumentet - hur bärkraftigt är det, kristet sett? Och majoritetsargumentet "flertalet nöjda" - vilket värde har det? Ingen missar väl den stolta deklarationen att POSK konstaterar vad flertalet är nöjda med - och så är det bra med det. Låt mig få försäkra: I det POSK som var, tänkte vi aldrig så. För de flesta i Svenska kyrkan kanske det också är så, att Jesus inte ses som Guds Son eller Gud som Fadern? POSK nuförtiden "väljer att engagera sig för sådant som går att påverka". Här är det sammanbrottet sammanfattat - för det POSK som var, påverkade också sådant som sades inte gå att påverka.Vad ska vi med kyrkopolitiker till om de inte försöker göra det omöjliga? Här är skillnaden. POSK-budskapet är inte Påsk-budskapet, beskedet att det omöjliga överraskande hände, det budskap som resulterade i en Frimodig Kyrka.

POSK tycks signalera sig vara 25 år. Det är inte POSK. Det POSK vi nu ser, är 1/3 av den tiden. Det blir bara pinsamt om POSK ska trumpeta sina 25 år - för då kommer vi till festen: Jan-Anders Ekelund, Yngve Kalin, Fredrik Sidenvall, Berth Löndahl, Dag Sandahl och många fler. Det vill ni väl ändå inte?

Och så till sist: POSK anser att beslutet i äktenskapsfrågan ska stå fast. Bara så ni vet. Men det ska inte vara något prästvigningshinder att man inte vill viga par av samma kön, sägs det också. Det är det, klart utsagt, i Stockholms stift. Och frågan ställs vid intervjuer inför prästtjänst. Så vad säger POSK då? Väljer att engagera sig för sådant som går att påverka?

9 kommentarer:

  1. Bortom sakfrågorna är en kyrka som hela tiden bejakar den allmänna opinionen på ett sluttande plan.
    Kanske den viktigaste egenskapen hos en biskop, sällan efterfrågad och troligen sällan funnen i dag, är att stilla kunna säga ”Nej.” Exempelvis: ”Nej, detta är inte i överensstämmelse med kyrkans lära.” Och detta, även när medierna ylar om mörkermän.
    Med motsatt hållning – vad blir det till sist kvar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kvar blir allt som inte :

      -direkt, uppkäftigt och tydligt strider mot vedertagen, allmännelig sanning i tiden, såsom den idag uppfattas av elit och majoritet.

      -sådant som upplevs icke relevant eller gulligt eller ofarligt.

      Kyrkan får altså gärna tala om ängar utan murar, men med herdar och änglar i Bethlehem, så länge man inte på allvar hävdar att Jesus är HERRE, eller var något annat än en inspiratör att vara snäll och inkluderande. Läggs sedan texten ut om de rara, förtryckta palestinierna, som ju är de som egentligen åsyftas i födelseberättelsen, samt om att varje litet barn är gulligt och fullkomligt, kan till och med Bethlehemsstjärnan och de tre vise männen slinka med i det godtagbara. Och givetvis är Herodes' utsända, judenästa, grymma barnamördare ytterst relevanta, ja rent av oumbärliga i tidens tänk.

      Det blir nog en hel del kvar!

      Om detta sedan ens med god vilja kan kallas kristendom, är en helt annan fråga.


      Per S

      Radera
  2. De skulle vara befriande om Svenska Kyrkan kunde sätta sin syn på bibeltolkningarna som skett under de senaste åren.
    1. Paulus - var han fel ute med budskapet att kvinnan inte kunde vara präst ? Tolkarna kanske missuppfattat bibelsyn och kvinnosyn?
    2. Var det nödvändigt att införa kyrklig vigsel för enkönade par? Äktenskapsbalken (sekulär lag) uttalar sig inte annat som just sekulär myndighet-att enkönade par skall behandlas av STATEN på samma villkor ,som kombinationen man/kvinna.
    Det är en självklarhet att inte lägga lägga hinder i vägen för de HBT-par som vill leva ihop enligt Äktenskapsbalken. Men det är inte Svenska Kyrkans uppdrag att skriva om bibelns ord till att anpassas till samhället.
    SvK:s tolkningar i trosfrågan är i vissa fall byxlöst.

    SvaraRadera
  3. Tll Frimodig Kyrkas delegater i kykomötet.

    Samla alla biskoparna när ni kommer till kyrkomötet och kräv av dem att de slutar med att avkristna den Svenska Kyrkan. Och att de tar avstånd från de beslut som strider mot Guds Ord. Biskoparna sköter inte sin uppgift, de skall vaka över läran, istället saboterar de kyrkans lära.
    Tala profetiskt.

    SvaraRadera
  4. Jag känner mig ganska missmodig. Vad ska vi göra när dagens biskopar och domprostar fortfarande verkar tro att Svenska kyrkans största problem är att det finns medlemmar i kyrkan som inte bejakar beslutet 1958?
    Man tassar på tå för muslimer och man får inte ge exempel på problem i de sammanhangen, medan "kvinnoprästmotståndare" lider av självpåtaget martyrium. Man diskuterar nästan aldrig teologi utan varje försök till sådant samtal leder till en debatt om debatten eller till medvetna försök till smutskastning. Somliga begriper inte ens att saker och ting håller på att barka iväg i kyrkan utan sitter ängsligt så still som det går i båten "vi vill ju inte förlora fler medlemmar..."
    POSK vill inte vara< en del av det konstruktiva samtalet utan väljer att slå in på den politiska vägen. Folkkyrkan(S) berömde POSK för att de kommit till politisk insikt i ämbetsfrågan på twitter. Så sant som det är sagt, men berömmet är nog inte så välkommet? Eller är det?
    Kan inte FK utmana POSK på en serie teologiska debatter med anledning av strukturutredning (vad är en församling?), äktenskaputvidgning och ämbetsförbud? Om pastorala strategier för framtiden. Om kyrkoåret (borde behövas med tanke på årets motion i frågan) Det kunde bli givande. (eller avslöjande?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ljusstaken är flyttad. Så enkelt är det. På sina håll finns väl Anden kvar inom svenska kyrkan, men genom organisationen i stort har Hans vind slutat blåsa. Och varför skulle den blåsa genom en organisation där Jesus inte är Herre?

      Radera
  5. Varför har POSK närmast blivit liktydigt med "Rechtshaberei"?
    Thomas A

    SvaraRadera
  6. Var inte missmodig! För som det heter i reklamen: PLÖTSLIGT HÄNDER DET!
    Tills dess får vi snyta oss i makthavarnas gardiner när dom inte är på sitt kontor. Anonymt.

    SvaraRadera
  7. Just idag stod jag i korridoren utanför mitt kontor och pratade med en av våra präster. Vi konstaterade att vi jobbar på och att det faktiskt går ganska bra att göra det om man inte bryr sig om vad de höga herrarna och damerna sysslar med på riksplanet. På lokalplanet kan kyrkan fungera och det är väl, om vi ska vara ärliga, där det händer saker. Positiva saker. Jag och andra har vittnat idag och ingen hindrade oss. Vi sår och Gud ger växten. Sen kan väl rikskyrkan hålla på med sitt svammel, vi har inte tid att bry oss./Maria

    SvaraRadera