Fides caritate formata

Fides caritate formata betyder, som de vet som firar högmässa i Nordölands församling, "tro formad i kärlek". Jag återkommer strax till temat.

Dessförinnan noterar jag det politiska livets alla möjliga förvecklingar. Omar Mustafa följde jag på Aftonbladet och såg att Mona Sahlin går till attack mot S-ledningen och kräver ett avståndstagande från Omar Mustafa.
Alex Bengtsson, Expo, menar att Omar Mustafa upprätthållit en plattform för rasister och antisemiter. Jag noterar.
Men sedan fattar jag vad Evin Baksi uträttat: http://www.newsmill.se/node/50128 - då är det faktiskt allvar, stenhårt allvar. Hon menar att det gått för långt.
Men om allt detta kan jag säga, att jag sitter på avstånd och beskådar hur Olle Burell hävdat att kritiken beror på antimuslimska hållningar. Mona? Alex? Evin? Nej, detta blir värt att följa fortsättningsvis.
Jag lutar mig tillbaka och det enda jag är osäker om är hurvida det jag ser är udnerhållning eller underhållningsvåld.

Hur ska Dagens Seglora hantera den uppkomna situationen? Det ser den som följer Mattias Irving på twitter. Där presenterar Irving Omar Mustafa som "en uttalad antirasist som bjuder in fel folk" mot mig - "en som aktivt publicerar antisemitism". På förfrågan preciserar Irving sig. "Den ene driver öppen antijudisk kampanj" - vilket torde betyda att jag är den åsyftade - medan den andre - Omar Mustafa - "pratar om sin tro".

För första gången som präst kommer jag på mig själv med att önska att någon inte är kyrkokristen. Då kan jag hantera att Irving sanningslöst beskyller mig för något jag inte är. Men om hans tro är formad i kärlek - fides caritate formata - därför att han på söndagen återfinns vid Herres bord, då får jag problem.
Det borde jag kanske inte få. I 45 år eller mer har jag beskrivits som något jag inte är. Sjlva vanan att avhumanisera och etikettera sitter djupty i Svenska kyrkan och är ett normalt sätt att agera. Jag vet och borde ha lärt mig att i grunden misstro de medkristna, dvs sätta tro till att de är motkristna. Nu skulle det ändå kännas bättre om jag förstår att Irving söndagsvis INTE återfinns vid Herrens bord och hämtar kraft och näring för sitt liv från Ordet. Om den saken kan man väl få besked? Var någonstans går Irving i kyrkan när klockorna kallar söndag förmiddag?

Ett tag funderade jag om Irving ljuger. I filosofisk mening gör han det. Han framställer mig lögnaktigt. Men är det ljug? Antagligen inte, rent subjektivt sett. Han har bestämt sig för hurdan verkligheten - och därmed jag - är. Utifrån denna förförståelse grupperar sig tillvaron.

Att bloggkomentatorn med sin bisarra "stamfrändsargumentation" gick till angrepp mot Frimodig kyrka, att jag faktiskt inte låtit det gå ett dygn (som Seglora hävdat) innan jag kommenterade och att jag skrivit ett blogginlägg där jag avvisat antisemitismen som en omöjlig hållning och beskrivit vad stamfrändskap är för en kristen, blir alldeles irrelevant. Irving ljuger dock inte. Han tror att det förhåller sig som han fått för sig.

Till detta bidrog Hans Ulfvebrand med pengar liksom Eva Brunne. Sensus pumpade in betydande belopp. Ska dessa understödjare verkligen komma undan alla frågor om vad Seglora nu använder medlen till?

Må vara att Irving ljuger utan att i subjektiv mening ljuga - och därmed uppträder så att varje intellektuellt samtal med honom blir en orimlighet. Men Eva och Hans, som måste fatta att Irving beljuger, kan väl inte i längden klara sig undan? Och när de inte klarar sig undan, de lika lite som Sensus, då går Helle och Ewa knappast fria heller.

Johanna Andersson skrev några ord om Pastoralt ansvar på Kristen Opinion den 9 april om ordval på Dagens Seglora som varit "lika obehagliga som ovanliga i kyrkliga sammanhang". En präst från Göteborgs stift ringde glad i hågen och konstaterade att 1990-talets ämbetsdiskussioner alltså inte hamnat i denna kategori. Nej, det gjorde de inte. De kanske var hårda men inte på den uselhetsnivå vi nu ser. Bortsett förstås, bortsett från Ingmar Ström. Är det något fundamentalt fel på folk som blir journalister eller uppstår felet när de blir journalister?

Annars? Kooikervalpen Lovis föddes i går. Hon kommer att hämtas när hon är 10 veckor. I perspektiv blir de besinningslösa beskyllningarna inte dagens eller livets viktiga.