Exkluderad, ute helt enkelt

"Kära läsare" hette aktstycket i Dagens Seglora. Helle Klein tackade för sig. När jag läste, uppfattade jag mig vara exkluderad från det kärleksfulla tilltalet. "Läsare" är jag, förstås - men utanför Kleins älskligheter.

Hon kanske är upprörd över att jag svarade sanningsenligt på frågan vad jag tycker om Dagens Seglora? Men har vi kommit till den punkt där vi ska repetera något?

Jag fick en fråga om jag ville skriva en kommentar i Dispatch International om en (kristen) gudstjänst i Jönköping med muslimska bönerop. Om detta kan man på denna blogg läsa "Oren, oren, oren" från den 25 okt 2012. Artikeln finns också på denna blogg: "Här tigs inte, Helle Klein", 11 dec.Men då var förstås "Sandahl-skandalen" ett faktum på Dagens Seglora. Den höll sig några dagar - läs denna blogg i december - men sedan tog Dagens Seglora juluppehåll. Den 10 febr var det tydligen dags igen, blogginlägget "Ren humbug" kan läsas. Sedan tror jag man kan följa inläggen från den 4 april för att se hur det som sagts nu upprepas tills det får karaktär av sanning.Men ingen har mig veterligt kritiserat min text utan styrt in på att den publicerats i fel forum - nämligen av dem som frågade mig.. Varför ska somliga inte få svar när de frågar? I vart fall om prästen har tid att svara?

Dagens Seglora "har avslöjat och ifrågasatt, när präster och företrädare för kyrkan medverkar till att sprida främlingsfientlighet och ge islamofoba krafter legitimitet". Riktigt så propagandistiskt enkelt är det inte.
Vad handlar debatten om? Helle Klein vet besked: "synen på kyrkans förhållande till andra religioner, främst Islam, om den sk identitetsdebatten och om främlingsfientligheten". Om allt detta kan man förstås samtala.

Jag läste siffror. 1950 fanns det ett fåtal muslimer i Sverige. 1980 var siffran 100 000 och 20 år senare 350 000. 4% av befolkningen är muslimer. I Stockholm finns ungefär hälften av landets muslimer, I Malmö 50 000. 3000 "ethnic Swedes" har konverterat till islam. Antagligen har Svenska kyrkans präster ingen vidare kläm på islam. Det borde de ha. Och när de svenskar som blivit muslimer klagar över att de får lida för sin tros skull och stöts ut från sina familjer, kanske vi skulle fundera ett varv.

Vad blir det för samhälle där (2007 års siffror för Stockholms kommun) 83% av de etniska svenskarna i åldern 20-64 har arbete medan motsvarande siffra för födda i Asien är 53% och Afrika 52% - och där är de flesta muslimer. Man kan väl fundera över det framtida svenska samhället utan att vara islamofob? För riktigt bra ser det väl inte ut?

Nu blev det helau lite omskakande med Omar Mustafa och allt i den affärens köklvatten - inte minst som den beramade familjefesten i påskas välvilligt refererats av Dagens Seglora. Men vi ska inte grotta ner oss i sådant utan komma till själva den kristliga poängen i Helle Kleins "Kära läsare"-artikel. Anders Wejryd hade olyckligtvis svarat på en fråga och sagt om Helle Klein och mig att vi var "färgstarka personligheter".

Helle Klein: "Jag betackar mig för att liknas vid herr Sandahl." Men liknas hon vid mig? Om hon till exermpel är färgstark i vitt och jag färgstark i svart så är väl likheten endast en kategori, nämligen kategorin "färg"? Nu skriver pastor Helle Klein något mer i en undertext. Hon drar en bestämd gräns mot mig, Det är kristendom i praktiken, bortom den högstämda retoriken. Bra att veta.

Först bekljuger man mig, ger osanna bilder av mig och när jag säger vad jag tycker om detta kritiseras jag för mitt fullständigt begripliga språkbruk. Jag skulle haft vett att inte skriva där Helle Klein inte tillåter mig skriva för att svara på en fråga som ställts och jag skulle valt sällskapet bättre, som Anders Wejryd menade i en kommentar. Vad är detta? Kristendom!

Nå, var lugna. Dagens Seglora har "avslöjat allt". Självbilden är dock grandios. Egentligen har Dagens Seglora ljugit ihop den bild och förställning man behövt för sin världsbild. Helle Klein skriver "tack för mig". Det är det bästa hon skrivit på länge. När tackar bidragsgivarna för sig?