Jag har förstått att det finns sådana som har synpunkter på mitt språkbruk. Det beror inte sällan på att få funderar över ords betydelse. De vill inte förstå ett sakinnehåll och därför ylar man när det gäller ordvalet. Men jag menar nu bokstavligen att det finns fromsinta - och illvilliga - djävlar. Till dem säger man som Frälsaren: Gå bort Satan. Och man kan fråga efter deras namn som är Legion.
Nattvarden är ett nådemedel. Jesus har instiftat sakramentet och eukaristin är Hans: Herrens Heliga Nattvard. Den är just eukaristi - tack- och glädjemåltid. Det finns mörka tider i Kyrkans historia när nattvarden använts som tvångsmedel för att domesticera folk. Nådemedlet blir tvångsmedel. Historia förstås - och den historien har vi inget ansvar för. Vi kan analysera kallt och säga: En ovän har gjort detta.
I går fick jag höra om en församlingsanställd någonstans i vårt avlånga land som ställts inför kravet att gå till nattvarden eller avskedas. Vi skriver 2013. Går den anställde inte till nattvarden? Jo, det fick jag för mig. Uppenbarligen dock inte när en kvinnlig präst har hand um'et (som det heter i Västergötland).
Nu kan man förstås i vårt på papperet fria land få tänka lite som man vill i ämbetsfrågan. Krav ställs på vigningstjänsten, inte på andra. Och i Svenska kyrkan finns en majoritet anställda om vilken man kan tro sig veta att denna majoritet inte återfinns i kyrkan söndagligen. Men saken gäller nu den klentrogne - som inte gör något han inte övertygats om. Det gör han rätt i. Felet är om Svenska kyrkan inte bryr sig om att argumentera för ämbetsreformen m/58 - och det bryr som bekant inte Svenska kyrkan sig om. Nu tycks en kyrkoherde i stället komma dragande med - ja, vad då? Gleichschaltung! Likriktining!
I ivern att ta itu med något som uppfattas vara ett arbetsplatsproblem, förvandlas nattvarden till tvångsmedel. Det är något alldeles oerhört. Det är kvalificerat gäckeri med sakramentet.
Vad bör göras? Anmäl kyrkoherden till domkapitlet. Om kyrkoherden skulle gå fri får domkapitlet alltså förklara att nattvardens nådemedel kan/ska/får användas som tvångsmedel. Alternativet för domkapitler är att göra processen kort med kyrkoherden.
Är detta en fråga för så kallade kvinnoprästmotståndare? På intet sätt. Nu är det de som tror reformen m/58 som måste markera att just därför att de tänker att reformen är efter Guds vilja, får nådemedel inte användas som tvångsmedel i syfte att hantera reformen i kyrkolivet.
Fromsina illvilliga djävlar ska man passa sig för. Ondskan är värst när den klär sig i änglakläder. Och därför: Ta öppen strid. Är det inte ett obarmhärtigt råd. Det obarmhärtiga är själva djävulskapet - och jag skriver teologi - demonologi, tro inget annat. Och majoriteten lyckas i doldom. Därför är det bättre att inte klåpta sig hängas i tysthet - och självfallet bättre att inte falla undan för något som är direkt mot meningen med Herrens Heliga Nattvards mening.
Fromsinta illvilliga djävlar ska inte få utrymme i Svenska kyrkan - det är min djupa övertygelse och därmed har jag pekat på en kyrkokristens ansvar.
De där kyrkoanställda som ALDRIG går till nattvarden då - inte ens när en manlig präst celebrerar? Ska vi avskeda dem också? Eller slipper de avsked eftersom de åtminstone inte "könsdiskriminerar", som det heter.
SvaraRaderaFast får riksdagen och ärkebiskopen som de vill kan vi snart glömma det här med kön. Ingen kan längre så noga veta vilken sort prästen eller man själv tillhör. Det är ju inte det man har mellan benen utan det man osynligen har mellan öronen som lär vara avgörande.
Om vi fortsätter att ovisligen tiga och samtycka, alltså.
Rent arbetsrättsligt så lär det behöva stå i anställningsvillkor eller befattningsbeskrivning för att det skall gå att säga upp någon p.g.a. utebliven nattvardsgång.
RaderaFast facket lär nog tokprotestera om någon försöker förhandla in det i befattnignsbeskrivningen.
För denne kyrkoherde som lider av dessa "tvångstankar" vore det kanske bättre med kvarnstenen än den så kallade kragen. Ännu bättre vore det med ett domkapitel som kunde återföra kyrkoherden på korsbärarvägen, men det är bara en from förhoppning.
SvaraRaderaNär man inte trodde att sorgen över Svenska kyrkans förfall kunde bli större så hittar fan på ännu mera djävulskap.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet praktiseras i stiftsgrupper för blivande präster och diakoner att det alltid är en kvinna som celebrerar mässan på träffarna - men först när jag läste boken "Äntligen stod hon i predikstolen!" förstod jag att detta alls inte var en slump utan utnyttjades systematiskt för att försäkra sig om att inga kvinnoprästmotståndare skulle kunna ta sig igenom obemärkta. Mycket osmaklig snarlik användning av sakramentet sanktionerad av biskopen, om än mer svårupptäckt och förfinad. Kanske en inspirationskälla för nämnda kyrkoherde - som utan förfiningens lömska täckmantel klargör vad det handlar om genom att ställa ultimatum?
SvaraRaderaSå där har de hållit på på Pastoralinstituten länge. Som jag tidigare sagt på denna blogg, varenda person i vår församling vet bättre; att ingen annan skall fundera över varför den eller den kommunicerar eller inte. Jag tycker att Dags språkbruk i detta fall är helt korrekt. Uttrycket är precist.
SvaraRaderaÄr detta verkligen en nyhet? Det är satt i system under utbildning och på kontraktskonvent etc. sedan länge. Ändamålet helgar medlen, tydligen.
SvaraRaderaIntressant fråga. Att nådemedlet används så är djupt beklagligt. Förmodligen är ordvalet beklagligt felaktigt. Förvånad är jag dock inte. Kan bara konstatera att inget förvånar mig längre. / Magnus Olsson
SvaraRaderaVAD skulle förvåna? Inte sedan man sett TV-Programmet om lyckopillret.
SvaraRadera"Jag såg att du inte gick till nattvarden i går kväll"
SvaraRaderaAutentiskt citat från antagningskonferens i Skara stift. Ledarna satte sig i koret med god uppsikt över altarrundeln.
-Är du inte en av dem som var med den mannen?
SvaraRaderaOch Kyrkans folk skyndar sig att neka och neka och neka...
Tant Svart
Sakramentstest är den smärtsamma beteckningen. Den förstör sakramentsbruket på samma sätt som en gång bikttvånget förstörde bikten.
SvaraRaderaSvåra frågan är hur vi kan komma ur denna återvändsgränd? Extra biskop förefaller vara en alternativet - förr eller senare. Biskop Bertil fyllde denna uppgift för hela SvK.
Det vettigaste sättet att komma ifrån detta missbruk av sakramentet är väl att ALLA prästkandidater/anställda etc vägrar att ta emot mässan av präster som är kvinnor i sammanhang där det kan förmodas att sakramentet missbrukas på detta sätt, och att de deklarerar att detta avstående kommer sig av att de inte vill att sakramentet missbrukas för sakramentstest inför alla som frågar samt celebrerande präst. I den bästa av världar borde också präster som är kvinnor vägra låna ut sig till dylik verksamhet - det är ju verkligen att göra en sak av att de är just KVINNOR och därtill har ju de ett ansvar som PRÄSTER att förvalta sakramentet - sakramentstest kan knappast stärka förtroendet för kvinnor i prästämbetet vilket i slutänden slår tillbaka på dem själva!
Radera