Denna lördag är det nog bäst att bryta av med något intressant. Birgitta Rengmyr Lövgren släpper idag sin nya bok "Vår vänskap består öfver tidens gräns", som handlar om Anders Collin (1754-1830), som blev ledare för "Nya sekten" men sedan förkyrkligades och levde som mystiker på Söder i Stockholm. Varför kommer jag att tänka på Ulf Ekman och Livets Ord?
Andra har skrivit om Collin men här ges en sammanfattning i en personligt hållen framställning. Den är på många sätt själavårdande. Tron är hunger (s 55) påpekas med hänvisning till Böhme: tron är en hungrande och törstande vilja" - det tog mig, för det är sant. Andra delar i denna pietistiska väckelse är mig helt främmande. Det sakramentala livet är både synligt och osynligt i en slags balans. Hos Collin blir det under lång tid bara osynlighet - och egentligen var han nog inte sakramentskristen. Jag tycker Birgitta Rengmyr Lövgren på ett tankeväckande sätt förklarar de sociala faktorer som gör att mystikerna flyr undan kyrkiolivet i Stockholm. Det fanns för många präster! De hörde till allsköns insitutioner men var alltså sett till folkmängden alldeles för många. Ni märker att en del perspektiv flyttas när man läser om Collin. För många präster som fromhetshinder, sug på den karamellen.
Jag har sett Sickla i Nacka från sjösidan och kan fatta vad motsättningarna mellan "Kyrkan" och "sekten" bestod i. Någon teologisk grundutbildning har man väl. Men det är av värde att både kretsen kring Collin och hans efterföljare presenteras. Här är en viktig berättelse om andelivet i Sverige, som J.A. Eklund skulle kalla det.
Boken om Collin aktualiserar viktiga perspektiv kanske främst därför att den har plats för det personliga. Collin var förtrogen med svårigheter och lidande. I ett Post scriptum ger Birgitta Rengmyr Lövgren material för att tänka vidare över livets svåra erfarenheter. Det är några sidor som gott kan förvaltas av den som vill predika både undervisande och själavårdande.
Bokförlaget Temamet, som väl är Hakon Långströms förlag, har gett ut boken. Enkelt är väl att skicka ett mejl till hakon.langstrom@svenskakyrkan.se och skaffa sig ett ex. Enklast för den som är i Stockholm är att idag kl 14 vara i Sofia församlingssal, Borgmästargatan 11 i Stockholm för då är det Releaseparty och man får träffa både författare och förläggare.
Birgitta tillägnar Örjan Blom sin bok och tackar Magnus Olsson i förordet. De kan resa sig och bocka på partyt. Och kanske ska man lägga till filosofens ord: Om du har två par byxor, så sälj det ena paret och köp boken.
Det låter som en viktigt bok. Den ska nog läsas.
SvaraRaderaApropå karamellen tänker jag ofta att hade vi inte haft så många "kristna" i vägen hade det varit väckelse för längesedan. Men för Gud är ingenting omöjligt så kanske vi får se nya tider oss till trots.
Det stämmer att boken är viktig! Har många poänger. Såväl jag som f Örjan var där och helt eniga med vår gemensamma vän Birgitta, såväl den högst levande som den i tro avsomnade om " vådligt är att dröja farligt att stanna", en bön att be i en tid präglad enkla svar. DS tyckte Örjan och jag skulle buga, gärna! Men med Collin som inspiration kan jag i " det inre" niga, ty mystiken är gränsöverskridande på många sätt. Helt korrekt skriver DS att Collin inte var sakramentskristen men väl längtade han också efter den yttre nattvarden som han kallar den och då inte i polemik med kyrkans tro och lära, inte alls. Rebusen är bara lite mer komplicerad så Den Heliga Birgittas bön kunde Collin säkert stämma in i. Helt riktigt som DS skriver pga erfarenhet av lidande. Bokförläggaren lyfte fram samma sak i boken om det själavårdande draget i den som DS lyfte fram. Stort tack till DS för reklam för boken och jag instämmer i slutorden därom. Vill man dessutom finna en utomordentlig utläggning om Birgittas bön kan man på youtube leta fram en predikan av Bengt Holmberg med denna bön som nyckel till evangelietexten om skatten i åkern. Jag är övertygad om att Anders Collin hade uppskattat den. Vad då säga om karamellen? Tja Collin ansåg inte det var blott för många präster utan för få! Då kan tankarna gå till schartauanen Henrik Florens Ringius brev i själavårdande ämnen där han skriver rannsakande till en ung präst " nu är du prästvigd men är du präst?" se där nu fick jag in, radikal pietism, kyrklig dito, lite SSB och gammalkyrklighet och lågkyrklighet i samma andetag, så kan det gå i den spännande värld som rör sig i mystikens sammanhang, och allt gick av stapeln femtio meter i från där AC bodde i Sofia församling ( numer) i Stockholm. Som en annan författare till en Collinbok Theodor Mazer sa " jag älskar smutsen på Stockholms gator". Tack Dag för välvilliga ord om boken, stort tack! / Magnus Olsson
SvaraRaderaPs i ivrig glädje över DS välvilliga ord om Birgittas bok glömde jag kommentera Håkans viktiga om väckelse. Collin tar upp den svåra frågan i sina brev ( de finns bara bevarade i avskrift) till vännerna i Finland. Han ser väckelse som i hophörande med förkrosselse, och viljebegreppet. Det är mycket viktiga saker. När Collin skildrar detta kan man ana att det är hans egen erfarenhet av hur djupt synden sitter dvs att väckelsen kommer när inget får hindra den existensiella ångesten väckt av Anden. Han ser många hinder i vägen och det kan inte redogöras för här och nu men på din blogg har jag ett antal gånger pekat på det: utblottelse! / Magnus Olsson
SvaraRadera