Föreningen Agnosticus

Den livaktiga kristna skolföreningen Pro Vero vid Katedralskolan i Växjö gav en del kamrater ingen ro. De startade Föreningen Agnosticus. Min vän Pson och jag anslöt oss med argumentet att föreningen var agnostisk, inte ateistisk. Som argumentationsövningsplats var föreningen inte så dum. Men en del av den agnostisk argumentationen var. Den bottnade i felläsningar av tron.

Jag lockades av Staffan Skotts bok En mänsklighet i mänskligheten men tröttnar. Jag ska kanske ta mig igenom den, för han har förstås poänger inte minst när han pekar på antisemitismen. Men Skott är en gängse 40-talist, som 14 år gammal läste Martin Luthers Lilla katekes och bestämde att han inte skulle låta sig konfirmeras för "frukta" trodde - och tror! - han betyder att vara livrädd för Gud. "Högkyrklighet" anger för honom ett oktantal på kyrkligheten. Hur kan han ge sina egna rätt förutfattade meningar - för att nu inte använda ordet "fördomsfulla" - så fritt utrymme? Det förklaras:

"Jag förhåller mig i denna bok med en viss vanvördighet till den kristna religionen, oavsett inriktning, vilket jag tycker man kan få tillåta sig om man under sin barndom och skolgång blivit tvångsmatad med kristendom, varvid det från lärarens och skolmyndigheternas sida inte rådde något som helst tvivel om att det som stod i vår Bibels båda böcker var dagens sanning, och där man om morgnarna deltog i kristen morgonbön i läroverket, vare sig man ville eller inte." (s 14-15) Samma vanvördighet avhåller han sig, så lyder hans deklaration, när det gäller judendomen.

Staffan Skott har uppenbarligen inte funnit anledning att undersöka om hans stabila tonårsföreställningar har bärkraft - rätt uppenbart vill han inte det. Det var i slutet av 1980-talet, när en ohöljd antisemitism i spåren av perestrojkan blossade upp i Sovjetunionen, som han bröjade intressera sig för judendomen. Boken hade blivit betydligt bättre om författaren hållit fast vid sitt tema. Bläddring har gett intrycket att Skott varnar för en antisemitism som består av de välsituerades fördomar i samklang med stämningar hos muslimer. Vellinge och Malmö i förening - vad blir det av detta? En etablerad antisemitism. Jag ska läsa vidare under denna dag, som tillbringas å lantegendomen.

Jag såg som hastigast att jag fortsätter sprida antisemitisk propaganda - och jag uppfattade att Frimodig kyrka inte tagit avstånd. Konstgreppet Dagens Seglora använder heter "tema med variationer". Det blir inte sant för det. Om en kommentator beskriver sin egen uppenbara antisemitism med argumentet att media är i judiska händer, är argumentet sådant att det kan kontrolleras men också sådant att det påminner alldeles för mycket om en gammal fördom. Få kan uppfatta att påståendet är sant. Medieföretag ägs på ett mycket mer komplicerat sätt och de som skriver i dem är numera formade efter samma mall, men den är journalistisk och kommersiellt gångbar - det är det avgörande.

Hur kan nu Dagens Selora av detta som en kommentator påstår, och som varje klok läsare kan värdera inte minst som läsaren fått se att det just är en antisemit som skriver och alltså konsekvent driver sin mening, forma påståendet att jag fortsätter bedriva antisemitisk propaganda - eller hur orden nu föll? Jag är ju bara tillfreds med att vi kan följa ett resonemang, känna igen det, artbestämma det och fundera över fenomenet. Det är just detta som är nödvändigt. Annars finns den som en slags underground-antisemitism i Sverige, omöjlig att bemöta eftersom vi inte riktigt vet hur den resonerar.

Vill sedan någon journalist ta sig uppgiften an att beskriva hur medievärlden ägs och styrs så - fine. Det är med sakargument man vrider falska föreställningar ur händerna på folk. Det var det vi gjorde i Föreningen Agnosticus, som efter en tid på sparlåga tog upp sin verksamhet först när Pson och jag tagit studenten och slutat. Det tog vi som ett erkännande. Argument kan granskas.

Tillbaka till Staffan Skott, som gör mig besviken eftersom jag föreställde mig honom som mer välorienterad än han tydligen är. Hur kan han ha gått på att kristendom är vad han fick för sig när han var 14 och att Kyrkans tro skulle vara vad lärare och skolmyndigheter utminuterade? Det gick jag aldrig på. Inte ens när jag fick anmärkning för att jag inte hade psalmbok med mig till gymnasiets morgonsamling. Argumentet att jag kunde psalmerna utantill föll platt. Vilken fars vi 40-talister utsattes för genom den så kallade kristendomsundervisningen. Men några av oss genomskådade systemet och kunde tidigt ställa de frågor som skar upp resonemangen. Så gick det till i Småland. Att det i Skotts Dalarna var annorledes kan jag förstå. Vi vet ju att det var dalkarlarna som satte Gustaf Vasa på tronen, han som med dalkarlars hjälp sedan slaktade smålänningar.

En sak till: Nu far biskoparna till biskopsretreat på Öland. Om de alls talar, kanske de talar om Seglora. Då säger de att bloggarna triggar varandra och beklagar fenomenet. De tar alldeles säkert inte upp Annika Borgs serie Åttonde budet på Kristen Opinion och ställer sakfrågor - för det vore förödande. Då skulle deras bild av det kyrkliga blogglivet falla. Men de kanske inte talar alls. De kanske är tysta på retreaten?