Vem kan vara sosse?

Stockholms Arbetarekommuns ledamot fick gå, sedan han valts till ersättare i den socialdemokratiska partistyrelsen. För Omar Mustafa satt där utan att de principiella frågorna tagit upp, som Anne-Marie Lindgren påpekar i Östran/Nyheterna idag. Förste ombudsman i den kommunen är Olle Burell, socialdemokraternas gruppledare i kyrkomötet. När nu Mustafa lämnat, hamnar vi inte i den intressanta situationen att en muslim är med och avgör det kyrkopolitiska programmet för S. Men också den som inte tillhör Svenska kyrkan kan sitta i partistyrelsen - och fastställa det kyrkopolitiska programmet!

Vad debatten om Mustafa handlade om, är inte så lätt att urskilja. Dagens Seglora har jag inte läst ännu, publikationen tog tydligen helgledigt under det dramatiska skeendet. Men jag återvänder till Anne-Marie Lindgren och Östran/Nyheterna. Hon ställer frågan om man som muslim får vara med i det socialdemokratiska partiet.

"Svaret är förstås att man får ha vilken religion eller icke-religion man själv vill och vara medlem i socialdemokratin, bara man delar partiets grundvärderingar.
Och om den kyrka man tillhör har uppfattningar som inte stämmer med socialdemokratins, så är det faktiskt OK - så länge man själv inte accepterar dem."

Kan alltså en katolik - osagt om katoliken är romersk, nordisk eller evangelisk - vara sosse? Svaret är inte, alls inte, självklart. Kan den som med Kyrkan menar att det finns en Guds egen uppenbarelse - att Gud gör sin vilja känd - och att Guds vilja måste följas om man ska vara lärjunge, vara sosse? Är  den gamla idén med en kristen organisation inom partiet egentligen ett försök att röstmaximera och utslag av kvoteringstänkande? Gjorde Mustafa-historien något tydligt för kristna sossar?

Vilken fråga var det egentligen som fällde Omar Mustafa - eller var det bara drevet? Kan en socialdemokrat vara av meningen att äktenskapet är till för en man och en kvinna - eller var det här Mustafa slirade? I så fall: vilken är kopplingen mellan frågan om vad ett äktenskap är - och var själva ordningen med äktenskap är grundad (hos Gud eller hos oss?) - och tanken på alla människors lika värde? Blandas inte kategorierna? Eller är det det politiska språket som måste granskas eftersom det slirar på ett tankebefriande sätt?


Omar Mustafa kanske ska avfärdas som bitter. På så vis behöver ingen ta upp hans frågor. Jag hör till dem som  menar att frågorna om villkoren för muslimer och andra troende är viktiga. Ska den som har en tro vara en andraklassens medborgare i det sekulära samhället, en medborgare som blir andra klass därför att han eller hon inte ställer upp på det program den första klassen står för: Gud finns inte och det är totalt meninmglöst att fundera över vad en gud som inte finns skulle kunna hysa för synpunkter på människors liv. Finns inte Gud, så är förstås, när allt kommer till allt, andra klassens medborgares föreställningsvärld bara beklaglig, en psykisk defekt eller ett intellektuellt tillkortakommande. Bara som röstmaximeringsfaktor är sådana medborgare av intresse.

Nu bidar vi Dagens Seglora.