I denna dumhetens tid

Bästa bantningstipset för socialdemokrater
Man sätter sig tillsammans vid matbordet och tittar ut över bordets håvor. Alla är hungriga. Så säger den bantningsansvarige högt och distinkt: "Omar Mustafa" - och all matlust försvinner. Så bantas numera. Som om detta inte skulle räcka när förstämningen sprider sig kring bordet säger den som är lekledare: "Nu börjar leken 'partistyrelsen om Omar Mustafa' " - och så sitter alla tysta så länge som möjligt.

Elisabet Höglund avnjöt jag i Aftonbladet. Hon påstod att hon bestämt sig efter Omar Mustafa-debatten för att läsa Koranen. Kan hon det? Kan hon arabiska? Annars får hon läsa något som ska uppfattas vara en kommentar till Koranen, som inte kan översättas. Hon skaffar sig alltså, tänker hon, "basala kunskaper" om islam. Herre, du var förr ditt folk nådig tänker jag - eller kanske "Allah" - så där lite multikulti.

Så långt kommen slog det redaktör Höglund att Bibelns kvinnosyn talar vi inte om. Det kan vi förstås göra? Debora, Rut, Saraj, Judith eller Susanna? Maria, Herrens mor - eller någon av de andra som heter Maria? Marta och Maria? Priscilla? Nänänä. Nu handlar det om "det kvinnoförtryck och det kvinnohat som Bibeln och det kristna prästerskapet har predikat under århundraden". Hon skrev inget om judiska präster och rabbiner- konstigt nog. Men handen på hjärta - när red Höglund vill sopa rent framför egen dörr innan vi kritiserar islam är väl den nakna sanningen att hon faktiskt inte riktigt har pejl på vade hon talar om? Det brukar visa sig i användandet av aposteln Paulus som någonstans skrev "Kvinnorna tige i församlingen" - man kanske ska be Elisabet Höglund att få se belägget för just detta citat - inom citationstecken och allt.

Hur kommer det sig då - frågan är akademisk - att vi ser så många ansvarstagande kvinnor i Kyrkans historia och att de finns bland martyrer och helgon? Ingenstans skiljer man för den delen manliga och kvinnliga helgon åt. De är helgon - inte honhelgon eller hanhelgon (tanken knyckte jag från Cantalamessa, Come, Creator Spirit).

Jag tycker så oerhört illa om när folk inte läser på - och lika illa tycker jag om när folk fördomsfullt läser in - eller tror sig kunna läsa ut något ur sammanhang som måste nås genom reflektion och inte bara så att man hugger en mening här och en sats där.

Jag tycker faktiskt att vi är värda att mötas av kompetent journalistik. Av yrkesfolk, helt enkelt. Inte av journalister som är ute och rastar sina fördomar.