På Östrans förstasida (papperstidningen) puffas idag för artikeln om Simon Lind, som går sista året på Stagneliusskolan. Simon valde att arbeta med apologetik som slutarbete och höll en föreläsning i aulan. Den lockade alltså också tidningen och ett 40-tal åhörare. Lite roligt.
Försvaret av den kristna tron och förmågan att frimodigt stå upp för det man tänker, är grundbultar. Simons föreläsning missade jag - lantegendomen ligger för långt bort - men journalisten var uppenbarligen lite tagen. Tron hör hemma i offentligheten. Simon påpekade att många är kristna men ingen vill prata om det. Själv "kom han ut" som kristen sedan han blivit intresserad av kristen tro vid konfirmationen. Jag kanske bort nämna at Simon kommer från Södvik på norra Öland?
Lite rolig är Simons exercis med gudsbevis. I tidningen får vi veta att Simon höll lyssnarna i sitt grepp. Så är det när tron också är intellektuell och Kyrkan träder fram som en intellektuell rörelse, vilket den är. Blir vi duktiga bara på att säga vad tron nästan är, lyssnarvänligt och relevant, är den uppenbara risken att vi aldrig säger vad tron egentligen är och vad den faktiskt gör med oss. De kristna tänker i en flertusenårig gemenskap. Den Heliga Skrift är den uppenbarelse som gör att vi kan fatta lite mer än bara ana att det finns något bortom bergen. Och det "vi" som fattar är den stimulerande gemenskap som Kyrkan utgör. De heligas samfund. Det är omskakande att fatta i vilken gemenskap vi ber Psaltaren, till exempel. Genom årtusenden och samtidigt världen över hörs orden!
Det Simon gjorde på Stagg rörde väl om bland åhörarna, kan man förmoda. Och så tog tron plats i det offentliga som något man kan tänka över och tala om. Det känns riktigt befriande. Simon har rört om tidigare kunde kamraterna skrattande meddela för et par år sedan. Han sommarjobbade på lagret i ICA-handeln Trossen och hade lärt sig Salve Regina, som han sjöng som musik under arbetet. Kunderna stannade utanför lagret för att lyssna.
Tron är också skönheten i musiken och liturgin. "Helkristendom", som Åke Talltorp en gång översatt begreppet katolicitet. Upptäckter och upplevelser i ett. Sanning och Sanningens många uttryck som etrt enda sammanhang - och allt format i kärlek.
Lite roligt, som sagt.
Mycket roligt också på danska. För Herren är tusen år som en dag och en dag som tusen år, så att under första delen av dagen ta del av detta är att som bärare av den nya dagens nygamla nåd, under förberedelse för den kommande nattens avslut av dagen och då som tusenårig kunna behålla den berättelsen just som hjälp till att vara danskt rolig, och svenskt rolig, är en konst man lär sig av vakna tonåringar! Mer apogeletik åt folket! Hoppas han blir präst om Gud kallar honom! / Magnus Olsson
SvaraRaderaHärligt! Visst blir man glad och inte bara lite!
SvaraRaderaÄntligen ett andligt "Vårtecken". Låt oss be om mera och själva vara villiga gå ut... Dvs leva så att vi har något att vittna om. Prästänka
SvaraRaderaHärligt att få del av detta vittnesbörd. Den som håller Herren helig blir också rustad att svara var och en som kräver besked om det kristna hoppet.
SvaraRaderaVarför har du inte bemött Bengt Olof Dike? Dike talade ju om din tidigare inställning till Stazi och att du år 2000 inte alls var för en undersökning om svenska kyrkan varit involverad i något med Östtysklands regim. Efterlyser alltså ett öppet gensvar på det Dike publicerat i ämnet. Fundersam
SvaraRaderaDagens blogg var precis vad jag - och fler? _ behövde få ta del av efter en tid på denna blogg som tyvärr har tvingats handla om elände och dysterhet. Jag tackar Dag, nämnde Simon och Herren för detta - men i omvänd ordning!
SvaraRaderaJag i Halland