Min gamle biskop gillade inte storpastorat. Han skrev om saken när Sverige fått storkommuner och funderade över de stora befolkningsomflyttningarna. När man låter kyrkor stå stängda var tredje eller varannan söndag och hänvisar folk till grannförsamlingen har metoden visat sig mycket fördärvbringande för det kyrkliga livet i de berörda församlingarna. Det kyrkliga kravet är att inga församlingskyrkor står stängda på söndagarna.
Biskopen ville ha enprästpastorat överallt. Då kan prästen bättre lära känna församlingsmedlemmarna och deras förhållanden. Det blir inte så mycket dyrare och reskostnaderna i den lilla enheten blir lägre. Inga skäl talar för att att det skulle vara ett pastorat för varje storkommun.
Min gamle biskop var Torsten Ysander och själv var jag då - juni 1952 - inte ens fyra år fyllda. Jag skulle börja söndagsskolan i Tranås till hösten. Storkommunerna var inte särskilt stora. De skulle ett tjog år senare bli större. En konstruktion som Växjö pastorat var för Torsten Ysander en omöjlighet. Nu är vi där. Svenska kyrkans oförmåga att följa folkvandringen in i städerna berodde inte bara på den gamla landsbygdsförankringen utan också på statens ovilja att ge bygglov för nya kyrkor (och kyrkans oförmåga at konstruktivt använda sin byggkvot, mycket gick till att renovera kyrkor, mindre till att bygga i efterkrigstiden - och byggkvoten för kyrkor hörde, tror jag, till samma kategori som bensinstationer så vilket behövde folket bäst?!). Staten styrde också prästtjänsterna - och då förvandlades somliga kyrkoherdetjänster till komministraturer och somliga komministertjänster till kyrkoadjunkturer. Detta tog sin tid och var klart 1962 men organisationsförändringen var en faktor till att Svenska kyrkan inte orkade med de samtida pastorala utmaningarna.
Jag tänkte att denna fjärran spegel kunde hållas upp - och hade tänkt nöja mig med det. Misshandeln/dråpet i Helsingborg vid den allsvenska premiären kanske ändå ska behandlas. Sverige är ett av länderna i Europa med störst problem med fotbollsrelaterat våld. Om det inte handlar om bristande säkerhet kanske vi borde tala om huliganerna. Min fråpga är: kan det vara så at normala huliganfasoner kommer ut ett svagt självmedvetande - eller en stark insikt om att allt är kört. I en utstyrsel som förvandlar den jagsvage till en i grupp kan man slåss med klubbmärket som sköld. Sönderslagen krog, krossade rutor, förstörda bilar, misshandel och fylleri, rapporteras det. Något av Kinna över det hela, verkar det som. Fast i större format. Och detta har i åratal varit vardag i fotbollens Sverige, läser jag i tidningen.
Vi kanske betalar för ett misslyckande i skolan och ett skolans misslyckande, det kan jag inte bedöma. Eller ett Kyrkans? Jag ser i en annan artikel att självacceptans, självkontroll, ansvarsförmåga, empati och tolerans för andra delvis är medfödda faktorer. Det är väl också faktorer som skulle kunna räknas till trons frukter. Att släppa in nihilismen får konsekvenser. Huliganismen är inte en orimlig konsekvens. Ser ni problemet? Och det problemet hanteras inte, tro mig, genom storpastorat, om man säger så.
Nihilismen - att allt är relativt dvs att mänskligt samvete bara är och blir en konstruktion - undergräver all form av hederlighet, mänsklighet och ansvarstagande. Ämbetsfrågan var en viktig symbolfråga - ett hälsotecken - också ur denna aspekt. Nu när den definieras bort kommer homofrågan och abortfrågan. Av de två är det uppenbart abortfrågan som klargör nödvändigheten att ta samveten på allvar - inte minst för de mammor som får bära den bördan helt på egen hand. Kampen om ett barn delar man ändå med flera, trots allt.
SvaraRaderaSamvetsfrågan berör kunskapsfrågan på djupet och därmed skolan. Om det som ska läras ut enbart bygger på politiska överenskommelser då lever vi just i den bästa av alla diktaturer som sr Karin lär ha fått höra av gymnasister för ett tiotal år sedan.
Jag tror inte längre att skolministern själv tror att det finns en direkt politisk lösning på problemet. Inför samvetsansvar för åtminstone barnmorskor - det får konsekvenser på alla plan i vårt lilla Sverige.
Den långt gående sekulariseringen i Sverige har satt sina spår. Laglöshet och kallnad kärlek visar sig alltmer om vi får tala bibliskt. Svenska kyrkan blir allt "glesare". Nu gäller det att hålla ut i öknen och hålla fast vid Guds bud och Jesu Kristi vittnesbörd.
SvaraRaderaVi avvisar Kristus. Herren flyttar sin ljusstake - gudstjänsten. De onda andarna släpps lösa.
SvaraRaderaDetta är bara början.
Församlingsbo i Asa
Nu har vi de indirekt valda församlingsråden som bas för folket i det som väl trots allt ska föreställa en folkkyrka som inte trotsar allt folkligt inflytande .Nå, jag masade mig iväg när "mitt" församlingsråd skulle mottagas.Församlingsherden föreslog att den som så ville kunde gå fram och hälsa de indirekt valda välkomna. Sagt och gjort. Jag möttes av svala, icke mig representerande händer. Jag passade på ätt ävenledes ta tjf komminister i hand; hennes var varm.
SvaraRaderaJag kunde samtidigt konstatera att detta församlingsråd hade intet inflytande när det bestämdes att vi skulle dela herde med en grannförsamling.Det bestämdes av ett maktfullkomligt mer centraliserat och strukturaliseat organ.
Detta Lund. ..
Rubriken kunde ha varit:
I BISKOPENS ELLER DOMPROSTENS KNÄ.
Och imorgon ska en ny biskop knäsättas.Eller sagt såhär: Figge klarar
sig nog utan Akademien, men klarar sig Akademien utan Figge? !?...
Jag föreslår att vi knäsätter en princip om allmän avkräkling...
-Ulf
Påpekandet om bygglovssvårigheter för kyrkor efter Kriget är intressant. Så hanterades kyrkorna också i realsocialismen. Aldrig fanns material eller arbetskraft för deras behov. Att SAP var nära förbundet med dessa kristendomshatande diktaturer vill vi inte gärna påminnas om. Svenska partier tycks ha lite ruttna rötter både det ena och andra...
SvaraRaderaKJ
Bygglovssvårigheter ja.
RaderaDet var den förträffliga statsmaktens sätt att begränsa evangelisation genom att hindra att nya kyrkor byggdes i den svenska statskyrkan.
Vem var det som tyckte att det gamla statskyrkosystemet var så förträffligt och längtade tillbaka dit? Var det Dike, eller? Vad säger han nu då? Var detta så bra? Tiger han, eller blir det det vanliga svamlet om statskyrkans förträfflighet?
"Präst från Skara stift"
Bäste "Präst från Skara stift"!
RaderaNu är du inte rättvis! Att lyfta fram problem från statskyrkotiden visar bara att du är dogmatisk och har ett "ovanifrån-perspektiv". Därmed är du skyldig till hybris och det måste du bekänna!
Skall jag bekänna det till Dike då eller?
Radera"Präst från Skara stift"
Så nu är det ett faktum att staten var en begränsande faktor för kyrkobyggandet. Är det inte kommunen sak att bevilja bygglov? Har också hört om svårigheter att bygga dagis och skolor, men då beroende på överklaganden mm. Har det varit svårare att få bygglov för kyrkor än för dagis och skolor? Hur många kyrkor har byggts efter 1940? Många frågor visar min okunnighet men bland läsarna finns kompetens att svara. /Olof Olsson
RaderaDag, som är med där besluten tas både i kyrkomöte, kyrkostyrelse och på stiftet, skulle väl, om allt enligt katekesens ord tydes och tolkas till det bästa, kunna sammafatta vad det är som anförs till stöd för idén om det långsiktigt strategiskt riktiga med storpastorat. Många av oss förstår ju inte motivet, teologiskt, missiologiskt, sociologiskt, framför allt inte ecklesiologiskt, och ingen klarlägger det enkelt och ovedersägligt.
SvaraRaderaOm inte en biskop, om än emeritus, förstår det fina med storpastoraten, kan man fråga sig om det hela är så lyckat?
RaderaNu blir det verkligen ett "dom" i kyrkan där låångt borta, som "vi" här lokalt helst vill slippa betala för?
Församlingsbo i Asa
1997 var ett märkesår i Skara stift.
SvaraRaderaDå var det många pastorat som fick stryka på foten. Flera var enprästpastorat som fungerade bra. Men det fick det ju inte vara. Flera präster i ett pastorat skulle det vara för bättre planering i arbetslag. Menade man att det inte förekom någon planering i ett enprästpastorat? Det lilla arbetslaget för planering av gudstjänster fungerade alldeles utmärkt när kyrkvärdar och kyrkvaktmästare kunde samlas och planera gudstjänster. Det skedde på gräsrotsnivå med stor kunskap om traditioner och behov.
I Skara stift var det ett stort motstånd till storpastoraten. Jag minns inte att något pastorat var för för stordriften. Man uppvaktade Kammarkollegiet. Men stiftsledningen ville reformen mot pastoratens önskan. Det gick ett rykte om att stiftet skulle gett Kammarkollegiet ett ultimatum om, att ifall inte Kammarkollegiet nu gick på stiftets strukturrationalisering, så skulle stiftet inte mer bry sig om sådana frågor. Sant eller falskt? Det ryktades så i alla fall. Kammarkollegiet avgjorde frågan enligt stiftets önskan, och märk väl, det avgjordes av en enda man där, som uttryckte det som en inte önskvärd uppgift att behöva gå emot så många pastorat i beslutet. "Det här blir en grannlaga uppgift att besluta om" var hans kommentar. Och bråttom var det med beslutet. Varför kan man undra?
Nu blev det precis så som Dag skissat här ovan. I de gamla pastoraten, där det varje söndag var minst en gudstjänst och för det mesta två, kanske det inte ens blir söndaglig gudstjänst. Prästtjänster kan dras in. Det går ju att sammanlysa. Kyrkvägen växer igen. Glesa gudstjänster skapar också glest med gudstjänstdeltagare, när det blir gudstjänst kanske högst en gång per månad.
Så till den milda grad kan ett stift medverka till att gudstjänster och evangelisation stryps till ett minimum.
"Präst från Skara stift"
Om de ekonomiska samfälligheterna hade fått finnas kvar så hade det varit fullt möjligt att ha enprästpastorat. Nu var trycket stort från den pastorala linjen (biskopar och präster) att avskaffa samfälligheterna för att kyrkoherden skulle bli chef för allt. Och av ekonomiska skäl måste då pastoraten bli stora = ekonomiska samfälligheter med kyrkoherde som chef.
SvaraRaderaPressmeddelandet från Antje, Johan och Fredrik att de tar avstånd från episkopatet i SvK fick Stiftsfullmäktige att agera på stört. Vid en Twitterkonferens kom de fram till ett beslut att förordna två tf stiftsspråkrör.Två utomstående med viss lundaförankring ska ha blivit föreslagna enligt min sagesperson Walter. En distingerad gentleman i övre medelåldern och en yngre trosviss kvinna är Sfs kandidater; det är vad jag fått reda på s a s off-the-records...
SvaraRaderaEnligt dagens Sydsvenska ska valet bekräftas idag kl13 av allmoge medelst handuppräckning av allmoge - detta å härvarande Domkyrkoplan. (vid regn-eller snöoväder i Domkyrkoforum.)
Specialchartrade bussar kommer att utgå från tätorter i Blekinge.
"Tiger"
Till Skaraprästen att begrunda - till den verkan det hava kan!
SvaraRaderaIroni är bra, ett effektivt ordvapen på många sätt. Men då gäller det att använda den rätt och vid rätt tillfälle.
-Bekänn du, bäste kommentator, så mycket Du vill för mig - men bekänn då följande verklighet: den fullständigt odiskutabla stabiliteten under statskyrkotiden! Nittioprocentig tillhörighet, trygg ekonomi, präster och personal, öppna kyrkor och andra byggnader från Ystad till Haparanda, godstjänster varje söndag.
Vad har vi nu? Bättre eller sämre ordning?
Vilken ekonomi? Bättre eller sämre?
Antalet gudstjänster? Samma, fler eller färre?
Antalet kyrkobesökare? Samma, fler eller färre?
Antal dop, konfirmationer, vigslar? Fler eller färre?
Etc, etc, etc.
Vill och vågar Du nu öppet och på detta fält svara på frågorna? Korrekt och sanningsenligt. Fakta i stället för fiktion?
När Du har gjort detta, tar vi ironin (som då inte blir Din fördel, kan jag lova)
BENGT OLOF DIKE
Tyvärr det nog ingen verkan hava kan, min käre Dike.
RaderaDet är näst intill omöjligt att påverka en statskyrkofantast som bara ser allt i ett guldskimrande ljus som har med statskyrkan att göra, och omöjligt kan ta till sig dess svagheter. Det som föranledde mitt yttrande ovan var citatet om "Statens ovilja att bevilja bygglov till nya kyrkbyggen", ex.vis när en stad växte och där fanns behov av en ny kyrkolokal. Där var "pappa staten" inte så välvillig att bevilja utvidgad evangelisation genom nya kyrkolokaler. Och det var väl ändå inte så positivt handlat av en statsmakt att hindra kyrkans evangelisation.
Nu kommer du med hela harangen av jämförelser mellan då och nu på allt som rör kyrkligt arbete. Jag anser, att detta med kyrklig utveckling i kronor och ören, procent hit eller dit, mindre bra eller mycket bra, det är ju fullständigt omöjligt att sia om.
Hela samhället har ju genomgått en nästintill total sekularisering och det finns väl ingen som nu utträder eller väljer att ej begagna sig av kyrkans gudstjänster och förrättningar som bryr sig om ifall kyrkan är en statskyrka eller en fri kyrka. Kyrkoskatt eller kyrkoavgift, vem bryr sig.
Det enda positiva jag kan se i statskyrkosystemet var att prästernas ställning, de var ju statstjänstemän, var starkare på den tiden. Prästerna slapp att springa gatlopp inför "förföljelsebenägna" kyrkopolitiker som nu är fallet, helt utlämnade åt pöbelns godtycke och domslut, utan hade då en säkrare rättslig position. Ingen dömde en statstjänsteman utan ordentlig saklig grund.
Men orsaken till det läge vi nu har av minskade siffror i praktiskt taget allt, som du mycket ordentligt pekar på, det bottnar ju även i kyrkan själv. Kyrkans sekularisering är kanske en större bov än samhällets sekularisering. Stordriften i pastoratsregleringar, som ovan pekats på och jag också kommenterat, är en bov i dramat av kyrkans nedmontering. En kyrkoledning som struntar i vad Guds Ord säger, utan sneglar på vad omgivningen har för värderingar och hellre följer den i tron att bli omtyckt, blir förödande för en kyrka som vill vara Kristi kyrka. Världens barn ser mer än vi tror, ser hyckleriet. En sådan kyrka vill de inte ha några tjänster av.
Och detta läge hade väl inte statskyrkosystemet kunnat göra något åt? Statsmakten evangeliserade ju inte. Det var de som oftast valde den mest sekulariserade i biskopsförslagen, vilket försvagade kyrkan. Sekulariseringen följde sedan med in i den fria kyrkan, och fortfarande är det politiker, statens hantlangare, som har avgörande i valet av kyrkans ledare.
Bäst då eller nu? Jag vet inte. Inget var och inget blev bättre, så skulle jag vilja svara. Men dina siffror du kommer med gör ingen skillnad.
"Präst från Skara stift"
Skaraprästen!
SvaraRaderaInget svar på de lätta frågorna, vilkas facit är tillgängligt och offentligt för var och en! Min besvikelse är stor över att Du inte vågar erkänna verkligheten. Vad tjänar man på att smita undan den?
-Statsmakten evangeliserade inte, skriver Du. Nej, men den lade sannerligen inga hinder i vägen för kyrkan att göra detta.
För min del är slutsatsen given: Hellre 90-procentig kyrkoanslutning än 65 procents! Hellre 90-procentig dopfrekvens än 60 procentig! Hellre 90-procentig konfirmationsfrekvens än 35 procent! Etc, etc, etc!
Samt hellre en stabil och trygg ekonomi än ständigt försämrad sådan och sinande kassor.
I vilken verklighet lever Du, Skarapräst? Din egen, grundade på förutfattade åsikter? Eller den som omger alla oss andra och som kan omvittnas på lika många sätt som antalet församlingar är i Sverige?
BENGT OLOF DIKE
Hellre en kyrka styrd av (S) med Dike i opposition och med tvångsanslutna barn á la LO-mentalitet än en kyrka som själv har ansvar!
RaderaBOD vägrar alltjämt att föra fram bevis för att partierna inte styrt kyrkan genom sina förtroendevalda. Om Dike hade brytt sig om att studera krumbukterna inför besluten 1958 och 1982 hade han insett att de sekulära partierna våldfört sig på kyrkan i demokratins namn, men nu råkar det vara så att sekulära partier per definition är bra för en kyrka även om det är unikt i hela världen.
Med en sådan dogmatisk demokratisyn finns inga öppningar för samtal, bara upprepningar av fördomar.
Mr Dike. Man måste ju läsa andras inlägg också.
RaderaDet är du dålig på. Jag är inte den ende som har påtalat detta. Du är så fanatisk med din statskyrka att du saknar förmåga att ta till dej när andra har argument som inte stämmer med din kyrkliga bild; och för dej existerar bara den gamla statskyrkan. Läs igenom mitt inlägg en gång till och gör det sakta, så kommer du att märka att jag har bemött dej på allt du ifrågasatte.
Du skriver; "statsmakten lade sannerligen inga hinder i vägen för evangelisation"!! Det var ju det som föranledde att jag gjorde mitt inlägg, genom att statskyrkan hindrade när kyrkan ville utöka sin verksamhet genom att bygga nya kyrkolokaler i nybyggnadsområden. Hur läser du egentligen? Bättre glasögon kanske?
Du skall få ett svar i klartext, eftersom du tydligen inte förmår att ta till dej vanlig beskrivande svenska:
Jag skrev att statskyrkan i vissa fall var bättre än den vi har nu. Det förhållandet säger förallandel inte särskilt mycket. Men Kristi kyrka skall inte vara en statskyrka som styrs av en statsmakt. Den skall vara rätt och slätt Kristi kyrka med allt vad därtill hör, i lydnad för vad Jesus vill med sin kyrka. Vad det innebär får du faktiskt försöka lista ut själv, om du förmår göra det med alla dina skygglappar för ögonen.
Den "politiska kyrka" vi har nu är inte ens värt namnet kyrka. Inte alls konstigt att folk inte vill begagna sig av dess tjänster. Vem vill egentligen ha en ljummen förfalskad bild av en Kyrka och därtill betala en väl tilltagen kyrkoskatt dessutom. Jag är inte alls förvånad över att folk går ur. De negativa siffror du visar upp är helt i linje med den okyrkliga kyrka vi har just nu. De siffrorna har du säkert rätt i, men det var sorgligt vad dåligt du förstod det andra jag påpekade.
"Präst från Skara stift"
Jag skrev ett svar till Dike, men undrar om det kom fram eller vad det tog vägen? Bloggägaren får väl svara.
SvaraRadera"Präst från Skara stift"
Så bra då. Dag, kommentaren kom visst fram. Nu blev väl Dike glad.
Radera"Präst från Skara stift"