måndag 9 juni 2014

Erfarenheter

Jag går i kyrkan. Och jag funderar. Det är inte alltid en lyckad kombination.

Jag hör goda präster be bönen före det numera rätt rudimentära skriftermålet. "Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din son när han kommer till oss ..." Det är en öppen bön - den styr både på det Jesus gör i högmässan och vad som sker när jag dör liksom när världens tid är förgången. De goda prästerna vill bli tydliga och skjuter in ett "nu" (när han nu kommer till oss) och kanske fyller de på med "kommer till oss i ord och Sakrament." Less is more! De goda prästerna kortar sammanhanget utan att inse det. Det de kompletterar bönen med, kunde de gott predika då och då. Men här fanns en tanke de glömde tänka. Tänker jag.

Så kommer bibelläsning. Ibland får jag veta vad Matteus skriver i sitt åttonde kapitel eller femtonde. Den sakupplysningen skulle förvåna Matteus för han har aldrig indelat sin text i kapitel. Det är ett medeltida påfund.

Värre blir det när epistelläsningen avslutas med orden "Så lyder Bibelns ord". Då förstår jag att den som läser håller mig för att vara en idiot - för det är ju en bibeltext som annonserats dessförinnan. Lite moloken blir jag dock när jag fattar att han inte läser för att Alzheimerförbundets lokalavdelning är på besök i högmässan. Läsaren säger så för att undvika proklamationen "Så lyder Herrens ord". Mann merkt die Absicht und wird verstimmt.

Ibland funderar jag över psalmvalet. Är det en trend att sätta andra psalmer än de svenskkyrkliga klassikerna för bestämda dagar? Jag tror att det i så fall är en okunskap med just det svenskkyrkliga. Präster och kantorer som kommer från andra samfund vet helt enkelt inte. Och så faller en del av de klassiska läropsalmerna bort, som en god vän i Uppsala påpekade för mig i veckan. Han har rätt.

På samma sätt blir det liturgiska agerandet gester men vad mer? Jag ser prästen med tassarna i luften men agerandet är inte liturgiskt genomtänkt. Är detta egentligen bättre än det var då prästen iförd svart kappa stod med knäppta händer i genitaliehöjd och såg fromsint belåten ut?

Är jag på en högmässa kl 10 och ska köra bil hem, kan jag understundom lyssna på predikan i radio. "Medelklassigt individprojekt" löd mitt bistra omdöme om det jag hörde. Det var kanske orättvist men hur många präster predikar egentligen evangelium i radio och tv? Eller över huvud taget? Går Jesus bra nuförtiden? Eller ska vi med Antje Jackelén på twitter på Pingstdagen be att hjärnan ska få vingar? Jag ser Asterix framför mig - men jag fattar att bönen redan är hörd. Många hjärnor har i det kyrkliga fått vingar och lättat, det fattar jag. Om nu prästexamen i Uppsala ägnades åt klimatfrågan, kan man fatta än mer. Gud hör bön!

På Pingstdagens afton kollade jag facebook. Det hade varit prästvigning och nu fick vi se selfies. Det kallas så, bilder av sådant som ser ut som leende, lallande idioter. Konstigt att präster en prästvigningsdag vill visa upp sig så, tänkte jag. Något har hänt. Det kan bara hända utan en allvarlig teologi om ämbetet. Allvarlig - inte som glädjens motsats utan som uttryck för det allvar som glädjen också förmår uttrycka.

Till livserfarenheterna för jag också gårdagens insikt att jag hade fel på varje punkt i mitt försök att beskriva kyrkoherdens ställning på blogginlägget Pingst i går. Varje! Det är en bravad. Man kunde tänka sig att jag haft rätt på någon liten, obetydlig punkt. Nej, helt fel var det.

Jag blev så tagen av detta förhållande att jag måste samla kraft och fundera över detta totala misslyckande som kanske, närmre besett, är en sån där välsignelse som kommer med baksidan först.

Men är det inte lite konstigt att vi i kyrkornas sakristior kan möta bilder på präster men inte på deras chefer kyrkorådsordförandena? Det tycks som en brist som nog måste åtgärdas.

25 kommentarer:

  1. Deltag gärna i Missionsprovinsens högmässor i Växjö, Dag. Då slipper Du bli beklämd och uppretad, utan får del av ett rätt predikat evangelium och rätt förvaltat Sakrament. Bartholomeus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur kan jag få reda på var och när Missionsprovinsens gudstjänster hålls? Skulle gärna gå dit när jag är i Växjö! / Marianne

      Radera
    2. @Marianne. Här finns en lista med bekännelsetrogna gudstjänster för hela landet. Också Växjö finns med: http://www.kyrkaochfolk.se/index.php/gudstjansttider

      Radera
  2. Jag lyssnar inte längre på gudstjänster eller andakter i Sveriges Radio. Det kanske kan finnas något som är hörbart, men för det mesta är det inte evangeliet om Jesus som förkunnas. Jesus är sällsynt i radio och även i TV.
    Lyssna på gudstjänsten i TV på Pingstdagen. Ett underligt budskap framfördes.

    Eric

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låt oss alla be om att uppfyllas av den Helige Ande! Åter en pingstvind giv! Äkta vara märks.... Även frånvaron....
      Prästänka

      Radera
  3. Härstädes blev det fel i annonseringen av officiant, och jag fann mig oförhappandes välsignad i "Skaparens, Uppehållarens och Livgiverskans namn". Nattvardsbrödet uppgavs vara glutenfritt och vinet alkoholfritt. Jag räknade till 18 (arton)"hjärtligt välkommen".

    Jag kände mig vare sig bekväm eller välkommen.

    M Gunnesson

    SvaraRadera
  4. Angående psalmval: kan mycket väl vara så att de som satt psalmerna mycket väl är uppvuxna i svenska kyrkan, men inte haft sitt huvudsakliga gudstjänstliv i söndagens huvudgudstjänst. Den kyrkliga erfarenheten kan bestå i familjegudstjänster med speciell musik riktad till barn, andakter i konfirmand och ungdomssammanhang med moderna, gitarrvänliga låtar, Taizémässor, speciella ungdomsmässor och temagudstjänster
    med annan sång och musik. Prästen åtminstone kan ju komma till utbildningen med stor kyrklig erfarenhet, men ingen erfarenhet av högmässan.
    /HZ (som själv arbetar med barn och ungdomar i kyrkan)

    SvaraRadera
  5. Det är en intressant idé att sätta upp porträtt av församlingens kyrkorådsordförande. Eftersom det bara är runt 50 år sedan ordningen med kyrkoherden som rådets ordförande ändrades, borde det inte vara oöverkomligt svårt att få en komplett uppsättning, en Series presidentorum.

    De bör väl pryda rummet där altaret med grön duk finns. Det borde inte användas till något annat, eftersom det är församlingens helgade centrum. Att församlingen sedan har ett rum med ett altare med vit duk är ju bra, för det kan finnas medlemmar som har som hobby att gå dit. När man har musik i rummet, ställer man musikerna eller kören framför, så att det inte påträngande syns.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte väggarna räcker till i en sakristia för att få rum med alla de olika kyrkorådsordförandena över tid. Men i en del kyrkor finns det väl tornvindar. Eftersom nu en kyrkorådsordförande står över kyrkoherden, vore det väl på sin plats att ta ned porträtten på kyrkoherdarna i sakristian och sätta upp ordförandena i kyrkorådet där i stället. Man undrar vad folk skulle säga då. Men det är ju så rangordningen är idag, så varför inte.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    2. Series presidentorum med partibeteckningen utsatt, ja, det skulle väl ikonisk återge den nya ordningen i SvK. Ett gott och utvecklingsbart uppslag!

      Radera
    3. Göran, Skarastiftaren o Jörgen U B!

      Era goda förslag är värdiga motioner i samtliga Svenska Kyrkans kyrkoråd. Härligt!

      Radera
  6. Bloggardag: "På samma sätt blir det liturgiska agerandet gester men vad mer? Jag ser prästen med tassarna i luften men agerandet är inte liturgiskt genomtänkt."

    Fram- eller baktassar? Dansade prästen?

    En anonym en

    SvaraRadera
  7. f. Dag,

    Jag kan inte räkna hur många gånger jag har hört "Så lyder Bibelns ord" i Svek - både på landsbygden och i storstan. Det verkar som feminazisterna har hunsat de flesta församlingar i sverige. Man får helt enkelt inte säga "Så lyder Herrens ord".

    Владимир Бессмертных

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske bättre det, Vladimir, än att Herrens Ord skyms med falsk utläggning?

      Vieslaw

      Radera
    2. Vieslaw,

      Mycken falskhet flyter runt om och i Svek. Herrens ord är sanning och inga visor och sanningen skall ut!

      Vladimir

      Radera
  8. Då det nyligen varit tre radiogudstjänter (en inspelad att sändas 17:e augusti) så vet jag vilket ok som läggs på predikanten att endast predika i tio minuter. På påskdagen fick predikanten bannor av producenten för att ha dragit över med det riktigt glada budskapet att Jesus är sannerligen uppstånden.

    Om jag bara fick tio minuter på mig att berätta för hela Sverige (nåja!) om Jesus, skulle jag då låta bli att berätta om hur Han reser, helar och upprättar?
    Skulle jag låta bli att ens nämna honom vid namn?
    Jag skulle förmodligen berätta om Skaparen, men benämna honom Herren eller Fadern. Jag skulle definitivt prata om hur Jesus är Befriaren från synd och död, samt beskriva hur den Helige Ande ger mig Liv och liv i överflöd genom sina gåvor.

    Inte konstigt då att jag väljer att gå till en kyrka där man inte skäms över evangelium. Valfriheten är lite av storstadens privilegium, någon man inte kan förvänta sig i Moheda med omnejd.

    SvaraRadera
  9. Jag blir faktiskt förvånad, jag har inte varit med om annat är "Så lyder Herrens ord" - och då är ändå brödet glutenfritt....

    /Observator

    SvaraRadera
  10. Med denna länk hoppas jag kunna glädja både DS och kommentatorerna!

    http://tv16.org/

    /Jae

    SvaraRadera
  11. Det var ju präster som "öppnade eget" 0ch lämnade Svenska Kyrkan.
    Vad var det för fel med dem?
    Eller varför kom inte fler över? Pengar eller liturgi?

    SvaraRadera
  12. Kritiken mot kyrkan i dag uppfattar jag, till stor del, i all fall. Men finns det någon kritik alls mot "kyrkan i går" hos dig och dina meningsfränder? Jag har aldrig uppfattat någon sådan, beror det på mig?

    Kyrkobesökarna var fler, men av vilket skäl var de fler? Kyrkan hade ju inte så mycket konkurrens förr i tiden jämfört med i dag. Nu kan man få sig till livs "en god predikan" på väldigt många andra ställen än i kyrkbänken. Kanske inte vad du skulle mena "en god predikan", men i alla fall något som folk upplever som "uppbyggligt" och det tror jag alltid är och har varit en viktig del av kyrkobesökarnas önskan. Jag kanske har fel, men jag har uppfattat det som att de som är genuint renlärigt kristna och vill ha "den rena läran" inte var fler förr än nu. Eller?

    För hur kom alla skämten till om att man givetvis sover under predikan, men helst utan att prästen märkte det? Dvs uppfattningen var att det var mer eller mindre ett socialt tvång att gå i kyrkan, men predikan var j-vlgt långtråkig och de liturgiska momenten obegripliga men roliga att försöka härma. Det är inte min uppfattning jag beskriver nu, men jag har uppfattat andras upplevelser så, i litteraturen till exempel, och jag undrar ibland vad det är du med flera "vill tillbaka till".

    SvaraRadera
  13. Nog finns kritik mot "kyrkan igår". Hela den högkyrkliga rörelsen är en kritik/förnyelsesträvan. Mot likgiltighet, slentrian, bristande medvetenhet, förståelse och kunskaper.

    M Gunnesson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att den högkyrkliga rörelsen är för förståelse och kunskaper!

      Radera
    2. Så kan bli med oavsiktliga tvetydigeheter. "Mot ...bristande medvetenhet OCH (bristande) förståelse OCH (bristande) kunskaper." bör det utläsas.

      M Gunnesson

      Radera
    3. Jag har inte sett den här... Jag tycker mig se ett idealiserande av "hur det var förr" och en tro på att det är möjligt att gå tillbaka. Jag ser också vad som var bättre förr, i alla fall under min uppväxt men är inte felet snarare internet och sportkanaler dygnet runt snarare orsak till få kyrkobesökare än kyrkans teologi? Samt får man väl ge Dike rätt på så sätt att det var roligare att gå i kyrkan på Påskdagen med fyra professionella trumpetare i stället för en tvärflöjtselev, men det var nog bara Statskyrkan som hade råd med det förra. Fast jag är självklart för skilsmässan från staten.

      Radera
    4. Din egen ofta upprepade erfarenhet, att lite reflektioner av mer eller mindre privat natur och av skiftande kvalitet ersatt förklaring av bibeltexterna är en av orsakerna.

      Iakttagelsen att internet och "bruset" ersatt både läsande och mycket av socialt liv och föreningsliv rimligen en annan.

      En mycket oroande tanke är, att alltför ofta präster och andra kyrkoanställda är grunda i tron och inte överdrivet vare sig energiska eller skarptänkta. Svårigheten att finna för uppgiften passande personal delar kyrkan f ö med skolan. Var finns de goda förebilderna, de som själva gått trons väg och bildningsvägen?

      Att sen ibland varken kyrko- eller skolorganisationen har tyckts tåla resursstarka tjänsteinnehavare, är mest tragiskt.

      En hel del i det som var förr kan både idealiseras och hårt kritiseras. Dikes statskyrkosystem var väl i allmänhet bättre än sitt rykte på denna blogg. Den tiden är oåterkalleligen förbi, men nog skulle en hel del av dagens hårda politisering varit omöjlig med en kyrkominister?

      M Gunnesson

      Radera