fredag 13 juni 2014

Antje i helfigur

Kyrkans Tidning kommer äntligen med det stora reportaget om Antje Jackelén. Trevliga bilder och orienterande läsning, frågor som kanske ger lite mer kött på benen. Fram träder bilden av ett par professorer i Uppsala, Jan Bergman och Jan Arvid Hellström, vars forskarseminarier Antje ansluter till. Det blir kanske förbryllande för dem som fått höra att hon gick på ITH i Stockholm. Var det sedan hon avlagts sin teologie kandidatexamen - eller innan? Vi kan strunta i det för stunden, för det intressanta är när Antje Jackelén skärper tonen.

"Jag tycker inte om att talet om inre sekularisering ibland används på ett kontraproduktivt sätt, ibland för att racka ner på kyrkan och av dem som hela sitt liv fått sin lön direkt eller indirekt av kyrkan."
Löneargumentet biter på en sån som mig, förstås. Och svaret, det närmast självklara, har biskop Göran Beijer gett: "Vi har fått lön för utfört arbete inte för att inneha en uppsättning åsikter." Frågan om kulturskillnader när det handlar om debatt hoppar jag över och hänvisar till kapitel 1 i boken Inget för någon. Kyrkokärlek uttrycks också som kyrkokritik. Det handlar alls inte om att "racka ner på kyrkan", som Jackelén fått för sig. Jag ogillar vad hon säger för också de som står utanför, Lena Andersson eller Christer Sturmark t ex, ska väl lyssnas till? Det de säger eller försöker uttrycka - hållningen jag talar för är ett närmast majeutiskt lyssnande - kan vara viktig information. Och med Hägerström får vi kanske säga att i sammanhanget ger inte värdeomdömen information i sak men livar framställningen. En levande kyrka har sina bundsförvanter i sina kritiker. Också.

Jag kommer tillbaka till lönen. Hur har man "indirekt" fått sin lön av Svenska kyrkan? Är det prästfruar som ska hålla käft med sin kyrkokritik eftersom de indirekt fått lön "hela sitt liv" av kyrkan? Nä det handlar om direkt lön - är det en sådan som mig hon syftar på? Exakt vilket fel har det varit på min lönesättning och hur oförtjänt har min karriärväg gått i beaktande av den kyrkokritik jag levererat sedan 1960-talets slut? Den frågan kan en uppsättning präster ställa. Vad är det vi ska hålla tyst med - med tanke på lönen?

Det kommer mera. Antje Jackelén vill inte ha den inre sekularisering som består i en polarisering mellan liberala och konservativa för en sådan polarisering är livsfarlig. "Dagens sekularisering består i att man försöker inbilla folk att det är ett nytt påfund att man tolkar." Men vem har försökt det tricket? Frågan har ställts hur Kyrkan i alla tider förstått evangeliet i uppgörelser med andra tolkningar och den frågan ska fortsatt ställas. Man kan kalla saken att ställa sanningsfrågor.

Själv vill Jackelén att vi ska hjälpas åt att sätta strålkastaren på rätt saker. Inte på den nedåtgående statistiken, sådan information skulle ett företag i publicera. Vi ska sätta strålkastaren på hur problemet ska lösas. Det vore kanske inte så dumt att ty sig till högkyrkliga församlingsbyggare då - om det finns några kvar. Fast jag känner folk som misstror ledare som manar underhuggare att se det positiva. De tror att ledarskapet försöker undgå problem på det enkla sättet. För egen del framhärdar jag i tanken att Berndt Gustafson tog fram religionssociologiskt material för att ge verktyg till att ompröva och bygga bättre. Så använde Bo Giertz sociologin.

Frågan om partipolitisering tycks vara irriterande, om man ska tro Kyrkans Tidning. Hon vill inte underkänna människor som är förtroendevalda. Men är frågan inte en annan? Frågan om hur själva systemet är uppbyggt och inte frågan om enskilda? Hon styr på de enskilda förtroendevalda:
Grejen för Antje Jackelén blir att den som inte har någon speciell kunskap om kyrkan får lägga manken till och förvärva det och det är bra om den med ett innerligt Jesus-förhållande vinnlägger sig om att lära sig det politiska hantverket. Riktigt så enkelt är det nog inte. "The Mechanics of the Church" kan man lära sig. En relation till Kyrkans Herre växer fram. Och förtroendeuppdrag ska väl uppfattas som kallelser, eller?

Det där med "indirekt lön" ska jag klura på idag, tror jag. Och så funderar jag över ett fenomen. Hur mycket Antje Jackelén än intervjuas ter hon sig väldigt anonym. Jag lär inte känna henne som person.
Jag får veta att hon skriver kyrkohistoria. Hon har blivit vald - objekt - och skriver - subjekt? Det får vi väl egentligen se hur det blir med den saken. Den store Nathan Söderblom ter sig väldigt liten är han står staty utanför Ärkebiskopsgården. Han gällde på sin tid för att vara en person i storleksklass den heliga Birgitta. Och kommer det till kvinnohistoria i Sverige smäller väl ett helgon högre än en ärkebiskop?

12 kommentarer:

  1. Jackelens attityd är föga förvånande arrogant och auktoritär. Om jag inte visste bättre så skulle jag ha trott att hon hade "fostrats" i Stasi!
    /Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sie sind doch aus Deutschland!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  2. Nu kanske inte dr Sandahls irriterande undran har så stor betydelse.

    Ärkebiskopen Antje gör sig bra i media.

    Går troligen hem i röda stugor, burgna villakvarter och bostadsrätter från Söders latteindränkta höjder till Borlänges miljonprogramholkar. Är journalistkastens kelgris.

    Blir inte nu det mesta bättre för SvK än Wejryds fögderi?


    M Gunnesson

    SvaraRadera
  3. Vore väl häpnadsväckande om nya ÄB:n skulle bita den hand/det system som fört henne dit hon nu är. Då blir det lättare att skylla på de jobbiga kritikerna och skärpa tonen. Det blir intressant att se nu hur det ska läggas manken till för att förkovra sig om organisationen man sitter i styrelsen för. I förorten i Stockholm där jag verkade blir det många som får mycket att göra!! Ska jag vara ärlig tror att nog att det blir som det blir det vill säga inget alls med den saken. Det är dessutom ingen tvekan om vilken av dessa linjer, den politiska och den kyrkliga som bestämmer dagordningen (ursäkta ordvitsen!)!! M a o blir allt vid det gamla och kritikerna ombeds vänligt men bestämt sitta still i båten och inte störa! Det gamla salighetsverket har ömsat skinn men ränderna går inte ur. Vore man verkligen angelägen om förändring och mångfald kanske man skulle sträcka ut handen för förutsättningslöst samtal och dialog och försöka hitta en strategi för samlevnad trots olika tro.
    F Pierre

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som katolik är det obegripligt att ni i den sekulariserade Svky hänvisar till att ni har "olika tro" - hur kan man i ett samfund ha det?

      F.ö. undrar jag över ditt efternamn - har det något med commedia dell'artes figur att göra?!
      /Antony

      Radera
    2. Som ortodox katolik är det obegripligt att ni i den sekulariserade Katky hänvisar till att ni har "samma tro" - hur kan man i ett samfund ha det?

      F.ö. undraar jag över ditt efternamn - har det något att göra md commedia dell'timbro tragiska katoliker att göra, som använder sin kyrkotillhörighet som täckmantel för en politisk verksamhet snäppet till höger om moderaterna, och mot rikligt betalning från svenskt näringsliv dessutom?!
      /Antonya

      Radera
  4. Wes Brot ich ess´ , des Lob ich sing´ .
    Tyskt ordspråk, som jag redan har hört användas mot en präst, som tyckte att kyrkan skulle lära sig något av frikyrkan.

    SvaraRadera
  5. Det Antje tyvärr inte gör är att peka på de goda exemplen som inte skiljer på liberala och konservativa.
    Vilka församlingar lyckas ha välfyllda kyrkor och vad är det som gör dem bra?
    Vilka inomkyrkliga organisationer bidrar positivt för fromhetsutvecklingen?

    Nej, kritik hit och dit med försvar som den värsta igelkott.
    Det är endast genom att peka på det goda exemplet (som t.ex. Åh stiftsgård under 80- & 90-talet) och helst föregå med dito eget, som det kan bli någon substans bakom orden.

    Jag skulle vilja ha ett offentligt pep-talk där man säger något bra (inget dåligt eller tvetydigt) om EFS, aKF, Oasrörelsen etc.
    För något bra finns det ju onekligen i det som samlar så många människor till gudstjnster.

    SvaraRadera
  6. Utifrån en tänkt tysk horistont förefaller krisen efter kriget gjort att det mesta av liberalitet föll ihop och man gick samman för att bygga upp landet och en botgörande tysk kristenhet. Man var utfattig och ville prioritera en anständig återuppbyggnad av ekonomin. Där förefaller vederbörandes far ha varit ansvarstagande. Hade inte kyrkfolket hållit ihop i de resp katolska och evangeliska sammanhangen hade den egna parten gått under. Kyrkokritiken mot Hitlers Deutsche chr... hade varit så rätt att ingen kunde ifrågasätta den. Vad Antje Jackelen ev inte inser är att en sådan folkhemskyrklighet i svensk tappning är den närmaste motsvarigheten till dåtidens tyska avfall. Nu ska vi rädda församlingslivet genom att blåsa ut de kyrkokritiska som inte inser att vi måste hålla ihop när det nu inte längre finns något egentligt kyrkfolk att tala om - förutom den anställda servicepersonalen. Prästen i dagens skolavslutning var visserligen med, i röklin, vi sjöng t.o.m. tre verser på sommarpsalmerna, men han hade tagit av stolan.

    SvaraRadera
  7. Varför ska en person som totalt förnekar att Gud finns, som Christer Sturmark gör, "lyssnas på" när det gäller hur SvK ska tro? Sedan när ska ateisterna diktera hur de troende ska tro? Anledningen till att de gör det är att de vill att fienden ska vara tydlig - för dem själva.

    SvaraRadera
  8. Anna: "Varför ska en person som totalt förnekar att Gud finns, som Christer Sturmark gör, "lyssnas på" när det gäller hur SvK ska tro? Sedan när ska ateisterna diktera hur de troende ska tro? "

    Det är SKILLNAD mellan att LYSSNA på människor med en andra uppfattningar och att låta andra DIKTERA vad man ska tro.

    En anonym en


    SvaraRadera