söndag 20 juli 2014

Åke ute och reser

Jag har läst Åke Bonniers herdabrev. Han anförtrodde mig i fredags att han lever i förmodan att jag ska skära det på längden och tvären. Alls inte. Jag har läst för att förstå - och det är jag ju rätt bra på, den främsta akademiska examen i ämnet förståelse och inom det aktuella ämnesområdet som jag har.

Vi hoppar över Åkes uppväxt i ett konstmuseum, för sådant var hemmet. Vi noterar bara i förbigående att Åke ingenstans förklarar sin omsvängning i ämbetsfrågan även om jag hör till dem som så gärna vill veta vilka motiv som bar omtänkarna. Det lockar mig att få veta för det är något frimureriskt över alltihop. De kommer på hur det egentligen är med Kyrkans ämbete men säger inget till oss andra, de mindre vetande. KLart man blir nyfiken då.

Jag lärde mig något om Åke som jag inte visste. Han kom till Uppsala år 1979 i tanke att leva där i fem år. Det blev fem veckor. Sedan flyttade han ihop med Kristina i Stockholm och kom att pendla till Uppsala. Det betyder att Åke aldrig levt det studentliv som präglar folket som bott på studenthem eller i kollektiv, de ständiga debatterna, ifrågasättandet, kraven på belägg och - aktionerna. Det är ett fruktansvärt handikapp Åke delar med många. Det förklarar mycket av hur den väluppfostrade Åke tänker - eller inte tänker.
Och jag gillar honom likväl men vi måste ta hänsyn till hans handikapp. Han är väluppfostrad från en miljö som inte är miljonprogrammens och han har inte levt i den teologiska vitalitet som präglar t ex högkyrkligheten.Hann har inte svingat sig i trädkronorna till kunskapens träd så mycket som han fått plocka fallfrukten, så som det går till med kursböcker, föreläsningar och seminarieövningar. Tagen på studentrummen är betydligt tuffare och ibland betydligt mer påfrestande.

Jag fick också veta att Åke sa nej till sin första begravning som präst. Han var inte mogen, tyckte han. Fru Kristina, de gifte sig 1981, undrade när han skulle bli mogen att göra vad han vigts till och få ändrade han sig och begravde - Hulda Luther. Åke har alltså begravt Luther. Det fortsätter han göra, kan man konstatera.
För teologi är nog inte biskopens starkaste sida.
På ett antal punkter säger Åke Bonnier något annat än vad Luther, Augustinus eller Paulus skulle mena.

"Jag tror inte att Adam och Eva någonsin har existerat", heter det. Börjar inte mänskligheten någonstans, då? Finns det inte ett ur-syndafall? "Berättelsen om dem handlar snarare om människans livsvillkor", får vi veta. Det kan man förstås hävda. Men hur kopplas det till det faktum att Adam och Eva inte existerat?
Strunt samma. Paulus, Augustinus och Luther tänkte inte så.
Biskopens ickebekännelse leder till ett miljöprogram. Vi "får verka i det lilla, i det vardagliga där varje bidrag, sopsortering, besök på återvinningscentraler eller val av kravmärkta eller rättvisemärkta produkter är ett uttryck för vårt sätt att värna skapelsen."
Gud är bortom alla begrepp, dessutom. Därför kan Åke möta alla religiösa och glädjas med dem i stolthet över mitt eget. Gott så, kan man tycka. Men såg Luther saken så? Vad är till sist den kristna uppenbarelsen värd? Och sanningsanspråket?

Till det "legendariska" hör berättelserna om Jesu barndom, menar Åke. Evangelisten Lukas (Luk 1:1-4) tycks inte se saken så. Och jungfrufödelsens poäng? "Kanske var inte Jesus jungfrufödd?" (s 75) Vi sjunger glatt de lutherska psalmerna som hävdar den saken ändå! För det viktiga är inte hur utan att! Och kanske är då den geografiska platsen inte heller så viktig, menar Åke (s 77) På samma sätt med undren. Inte hur eller om utan vad. Det är det gamla liberalteologiska programmet men inte riktigt den teologi som hör samman med 1900-talets nyupptäckt av Kyrkan.

"Bibeln är ju inte Gudsord", heter det och så preciseras satsen till att "i Bibeln finns Guds ord" med den ytterligare preciseringen att "vår uppgift och utmaning är att låta Guds ord tala in i våra hjärtan och forma våra händer, våra fötter och vårt tal." (s 112) Det är vackert. Men är det så Kyrkan lär?

Åke diskuterar vinets alkoholhalt när han behandlar nattvarden. Men det är, skriver han "meningslöst från ett teologiskt perspektiv". Han kunde kanske dock räknat upp ett antal verk där teologer seriöst gjort detta - från Aalen till Diestelmann om jag nu hugger några namn. Kristi närvaro är inte beroende av alkoholstyrkan, det viktiga är att det är juice från druvor. Vi fåkunniga undrar då om det är viktigt att det är vete  i nattvardsbrödet också? Men rätt är det dock inte vad biskopen skriver: "Kristi närvaro är beroende av Guds nåd i kyrkans sammanhang." Så lärde inte Augustinus och Luther. Där beror saken på Ordet som kommer till elementen och gör sakramentet.

Vi får veta att biskopen är för samkönade vigslar samt insemination i landstingets regi av ensamföräldrar och noterar att i resonemanget finns alls inget om det s k barnperspektivet. Och så undrar biskopen om vi kanske inte ska fira alla de gudstjänster vi firar idag. (s 158) Kanske inte. Jag märker att biskopen ser mission som 1. religionsdialog. 2. församlingar som inkluderar nya människor och 3. internationellt engagemang. Jag undrar vad aposteln Paulus sagt om han fattat att det är detta som är mission. Eller Roland Allen! Vart tog talet om den missionerande församlingen vägen?

Jag tänker alls inte vara svår mot Åke Bonnier, min ärkebiskopskandidat.
Han har presenterat sig och sin tro. Man ska läsa herdabrev för att fatta hur det står till i Svenska kyrkan.

21 kommentarer:

  1. Tack för genomgången av herdabrevet.

    SvaraRadera
  2. Karin Långström Vinge har på sin hemsida definierat sig i termer av "tråkkyrklig". Måhända är detta profetiskt eftersom hon tillhör Skara stift.
    Istället för att läsa moderna "biskopars" herdabrev (tack f Dag för den mödan) finner jag det mödan värt att umgås med de Lubac och Luther. Deras texter blir aldrig bortglömda i dammgömmor som tidsanpassade herdabrev. Utan att egentligen syfta på biskop Åke kom jag osökt att tänka på Peter Himmelstrands text i hans bidrag till melodifestivalen 1968. Även en sådan text kan verka profetiskt så att vi lär oss se skönheten i Kyrkans lärosymfoni:
    "Gå och göm dig..... .., ta ditt sura gäng och åk. Håll er undan. Ända tills ni lärt er le. Och ni ser vad skönt allt är".
    För säkerhets skull har jag censurerat två ord för att ingen känslig skall ta illa upp, men det var ju 1968 texten skrevs.

    SvaraRadera
  3. Vad han Åke krånglar till det! Om jag hade haft honom som konfirmationspräst hade jag aldrig suttit här idag. Svenska kyrkan hade varit en organist fattigare. Och faktiskt en kristen också. Det där tugget hade aldrig funkat på mig.

    SvaraRadera
  4. Apropå Adam och Eva så fick vi ju för några år sedan veta att forskningen nu (med hjälp av mitokondrier, tror jag att det var) kommit fram till att samtliga nu levande människor härstammar från sju (7) kvinnor. Då är det inte särskilt långsökt att tänka sig att dessa sju kvinnor var släkt och kanske härstammade från en enda kvinna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anders Stenström20 juli 2014 17:43

      Jovisst, de sju matrilineala anmödrarna, och vi alla, hade (per definition) också en gemensam matrilineal anmoder. Se artikeln "Mitochondrial Eve" i engelskspråkiga Wikipedia (det finns en motsvarande artikel i svenska Wikipedia, men den är mindre utförlig). Men man ska notera att en matrilineal anmoder inte betyder en ensam anmoder. Vad mitokondriestudierna indikerat är alltså inte att det bara finns sju anmödrar, utan att det bara finns sju matrilineala anmödrar.

      Radera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En fin beskrivning av ett levande evangelium
      Tack!

      Radera
    2. Om Gud är Liv, och bibeln är full av beskrivna och nedtecknade betingelser för just det mänskliga livets livsmöjligheter så år det ändå ett faktum att det är just – Adam och Eva - som tillsammans med varandra kan skapa just det mänskliga nya livet. Utan – Adam och Eva - så kan inte just - den mänskliga varelsen - skapa nytt mänskligt liv helt enkelt. Det är det just - Adam och Eva - som kan.

      ”Mannen är kvinnans huvud.” Ja, vad betyder detta? Betyder det att kvinnor inte kan tänka själva?
      Nej. Snarare att det i relationen mellan man och kvinna, make och hustru, finns ett visst behov av att kvinnan kan respektera, ha förtroende för och känna tillit till sin makes förstånd och omdöme. Kan hon inte det så försvårar det ett äktenskaps överlevnadsmöjligheter.

      ”Mannen lever genom kvinnan, men kvinnan lever av mannen.”
      Ja, onekligen är det nog ändå så att det oftast mannens drivkraft och vilja, hans förmåga till fokus, samt beslutsamhet och uthållighet som möjliggör för familjer att kunna överleva väl och harmoniskt. Tappar maken och fadern just både fokus, vilja, beslutsamhet och uthållighet, så riskerar det ofta att trasa sönder hela familjen.

      För att harmoniska äktenskap och familjer skall kunna blomstra, och därmed i förlängningen att hela samhällens väl och ve skall kunna tillgodoses i just det mänskliga livet, så verkar det kräva att det kan skapas goda betingelser för barnen. Barn tar ju faktiskt lång tid på sig att växa upp.

      Hänsyn behöver ges till de generella skillnader och de generella olikheter som finns mellan just – Adam och Eva - vad gäller deras generellt sett olika val för välbefinnande, trivsel, harmoni, mål och mening.

      Vill man inte ta hänsyn till dessa generella skillnader utan vill man försöka skapa avund mellan män och kvinnor, skapa osämja, skapa brist på aktning och respekt, skapa missnöje, skapa oginhet, så skadar man nog just förutsättningar för familjers möjligheter att kunna fungera väl.

      Om man vill respektera familjeenhetens helighet så att dess helighet kan helgas, och därigenom fungera helande, så ökar man familjers chanser till överlevnad. Att göra tvärtom genom att göra föreningen mellan man och hustru alltför känslobetonad, personfokuserad och romantiserad, så minskar nog dess chanser därför att romantiserad s.k. kärlek är oftast inte så stabil grund för att i längden kunna bygga långvarigt familjeliv på.

      Istället för att akta, värna och beskydda familjens helighet, så förloras förmågor att kunna respektera själva institutionen – äktenskapet - och just dess ansvarsfulla familjebyggande projekt.

      Om respekten, aktningen, för själva föreningen, upprätthålls, så riskerar många att falla för minsta motståndets lag.

      Kanske kan många bli krävande och anklagande mot den andra parten istället för krävande och anklagande mot sig själva. Respekten och aktningen krävs till själva föreningen, och för dess helgande, helighållande och därmed också helande möjligheter för alla inblandade parter. Inte minst för barnen.


      Radera
    3. Korr:

      ...."Om respekt och aktning för själva föreningen ...inte...upprätthålls, så riskerar många att istället falla för minsta motståndets lag"...

      Radera
  6. Anders Stenström20 juli 2014 17:57

    Jag tror jag kan fatta hur biskop Åke tänker om Adam och Eva. Det är ungefär som transsubstantiation: "Berättelsen om dem handlar snarare om människans livsvillkor" = urparet är till sin substans etiologiskt; existens tillhör inte etiologiska figurers essens, utan är en accidens; det är därför inte nödvändigt att de existerat, utan man kan spekulera fritt. Det finns flera problematiska punkter i detta, men det är inte någon alldeles omöjlig tanke. Den har faktiskt något slags släktskap med Anselms gudsbevis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att tron på Adam och Eva är en av de mindre problematiska delarna av tron. Även om man tror på en utveckling utan Gud (och man kan tro att Gud skapar genom att leda utvecklingen), så måste någon gång en mutation el.likn. ha fört ett homnidfoster över gränsen till homo. När så har skett med både manlig och kvinnlig homo, och de möttes, så har vi Adam och Eva. Fast om de kallade varandra just Adam och Eva kan man ju inte veta.

      På motsvarande sätt är det med synden. Djur syndar inte, de är 'oskäliga', de följer bara sina drifter. I något steg av utvecklingen måste det mänskliga förnuftet ha utvecklats så att hon också kunde känna moraliskt ansvar. Då gavs människan också möjlighet att synda. Att hon gjorde det är det ju inget tvivel om. Man brukar säga att arvssynden är den enda teologiska hållning, som låter sig empiriskt bevisas.

      Radera
  7. Få begrep är så demoniserade som farisé och liberalteolog. Men om vi med liberalteologi menar en historisk-ktitisk läsning av traditionen så vandrar Benedikt en bit på den vägen i sin Jesusbiografi även om Benedikt med den ställning han hade vid författandet inte inte kunde tillåta sig att tillämpa metoden rakt över. Biskop Bonnier tillåter sig en större frimodighet i sammanhanget. Det klandrar jag honom inte för, men väl att han låter sina resultat begränsas och tillrättaläggas av politisk, vänsterliberal, förståelsehorisont och därmed når fram till samkönade äktenskap som en naturlig, ja, ofrånkomlig, konsekvens/tolkning, av evangeliet i vår tid, för att nu ta ett exempel. Det har jag svårt att se och kan inte uppfatta biskopens ställningstagande här som annat än svagt grundat och i slutänden bestämd av en uppfattad samtidspolitisk nödvändighet eller med andra ord ett politiskt beställningsarbete av pk-stuk. Tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade inte Åke Bonnier intagit en sådan PK-anpassad kyrklig linje så hade han inte blivit vald till biskop någonstans. Det är han nog alltför väl medveten om. Vid presentationen inför valet till biskop i Skara uttryckte han förvåning över att Skara stift ville ha en sådan liberal som han som biskop. Men å andra sidan, vad hade de att välja mellan. Nästan samma skrot och korn på allihop. Det är det som är det tragiska för kyrkan idag, ju sämre kyrkligt bekännarmod desto bättre, tycker politikerna som väljer biskopar genom sina partier. Så länge inget händer på den fronten kvarstår status quo och vi får de biskopar vi förtjänar; ett salt utan sälta som tjänar till ingenting annat än att trampas ned av människorna.
      Det värsta är att Åke Bonnier inte förstår hur illa ställt det står till i kyrkan idag. Vid sina besök ute i stiftet möter han bara snälla och välvilliga människor, som kommer då därför att det är han som kommer med lite ståt och högtid. Kyrkans vardag möter han aldrig. Därför tror han att allt står väl till. Men det står inte väl till. "Öppnade ögon, Herre mig giv...."

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    2. Är det inte så att Ratzinger är mycket grundligt skolad i historisk kritisk bibelforskning, vilket inte är en liberalteologisk uppfinning, men till skillnad från Bonnier och många andra känner Ratzinger den historiskt kritiska metodens kompetensgräns och därför kompletteras den med kanonisk exeges eller som Luther skulle säga Skrift skall tolkas med skrift. Det är inte så att Ratzinger saknar frimodighet utan vi saknar hos liberalteologin en egentlig teologi som är i harmoni med trons regel och därför går den vilse. Vår tids liberalteologi saknar exempelvis Origenii och von Harnacks lärdom därför söker den nödhamns hos mäktiga sekulära ideologier där man med tillfälliga majoriteter röstar igenom sina idéer.

      Radera
  8. Stackars Åke Bonnier som med så tidsanpassad tro ska orka leda ett stift i Svenska Kyrkan! Hans Gud verkar så "oallsmäktig" och hans "rimlighetsbibel" så tunn!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  9. Om inte Adam och Eva, de första människorna har existerat, hur kan då de sista existera? Eller har mänskligheten kommit ur något slag provrörsodling? Men även i så fall krävs ju en befruktning, en sammansmältning av arvsanlag, anlag som måste komma från en redan existerande människa? Eller menar han att människan inte alls har existerat, varken de första eller de sista? Vilken nihilism ger han inte uttryck för i så fall! Man kan bli rädd för mindre. Det måste vara uralstringen han har i åtanke för människans del. En generatio æquivoca, ur det döda uppstår levande människor som flugor ur ruttet kött! Fast hur de då kan hänga ihop, eller varför de ens borde hänga ihop -- det förblir en gåta. Vi får nog vända oss till flugornas herre...

    SvaraRadera
  10. Va - har han bara varit gift en enda gång, med samma tant? Vad ger det för perspektiv på livet? Det där "tills döden skiljer oss åt" är ju mossigt, det är väl struket nu!

    SvaraRadera
  11. Skit samma vad de hette eller hur de kom till. Gud vet och det räcker!
    Men medge att en mer djupsinnig historia än den om detta par knappast existerar ens i Bibeln.
    Låt oss vara tacksamma för den!

    LG

    SvaraRadera
  12. Flera intressanta synpunkter. Men min spontana reaktion: Skicka inlägget till JMK och JMG och institutionerna för ämnet retorik!

    SvaraRadera
  13. Ur inlägget: "På samma sätt med undren. Inte hur eller om utan vad. "

    I samband med undren kan man ju också fråga sig OM de har skett och VARFÖR de har skett i så fall.

    Bloggardag "märker att biskopen ser mission som 1. religionsdialog..."

    Bra!

    Bloggardag: "..biskopen är för .... insemination i landstingets regi av ensamföräldrar och [Bloggardag] noterar att i resonemanget finns alls inget om det s k barnperspektivet."

    Bra att Bloggardag tar upp detta. Borde skrivas mer om. Det brukar ju annars vara så synd om ensamstående föräldrar som har det så jobbigt.
    Varför skulle inte alla barn ha rätt till två föräldrar? Sedan kan det ju hända saker i livet som gör att det inte är möjligt. Själv har jag förlorat båda mina föräldrar när jag varit relativt ung så jag kan inte ta det här så lättvindigt som biskopen.

    En anonym en

    SvaraRadera
  14. En präst "som inte kände sig mogen att ha begravning", det var ju ett finare ord för arbetsvägran! I en församling jag bodde fanns det en prästvigd dam i sina bästa år som tog för sig ganska sparsamt i skörden av begravningsblanketter med motiveringen att hon "gav ut så mycket av sig själv och sin kraft varje gång", så det gick absolut inte med mer. En begravningsenteprenör muttrade surt att "hon stod på laddning för jämnan". Men den sortens beteende är väl nu upphöjt till höjden av ödmjukhet i med biskopens herdabrev, ska bli intressant att se om de yngre prästerna ska börja komma med liknande tröttsamma ursäkter nu....
    Och varför ska vi läsa bibelord ständigt och jämt när de inget betyder och inte har något av vikt att förmedla?! Det förefaller som ett stort tragiskt misstag att vi började läsa Bibeln i kristna sammanhang när vi kunde gjort det lättare för oss och läst något mer lättsmält och populärt, i samklang med vår egen tid. Då hade vi haft massa präster som varit duktiga på "Das Kapital" med gedigna fortbildningar i DDR och andra ställen bakom järnridån och några emeriti som kunde berätta om när det var duvningar i "Mein Kampf" som gällde. Frågan är bara vad vi skulle läsa i dag....
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera