Jag hade tänkt att kunna avsluta denna miniserie om ämbetsfrågan men det kommer nytt material som förskjuter översikten något. Det är också intressant. En fråga som kallas "en icke-fråga" avsätter nytt material och hanteras i andra kyrkor inom Borgå-gemenskapen. Den uppmärksammas, visserligen okunnigt ch fördomsfullt, i radio. Och den är uppenbarligen en väldigt viktig fråga i Svenska kyrkan eftersom den resulterat i drakoniska åtgärder, kodifierade i kyrkoordningen. Dit har majoriteten fört den. Den majoritet som aldrig lyckades föra någon debatt - än mindre vinna den!
Church of England har fattat beslut om kvinnliga biskopar. Det var väntat och gick först sedan minoriteten fått försäkringar om fortsatt självklar hemortsrätt och integritet. Det Svenska kyrkan inte vill ge, ger Church of England. Och nyckelordet är just integritet.
Bedömningen om dessa försäkringar, förutsättningar för ett ja till kvinnor som biskopar, kommer att hållas, skiljer sig åt.
Några menar att här visar sig den engelska comprehensivness man kan beundra eller undra över. Jag sa för mycket länge sedan till den engelska trossyskonen att när det väl blir ett beslut om kvinnliga präster i Church of England, kommer det att gå fortare hos er än hos oss. Det gjorde det också.
Men kan processen vara en annan oavsett hur lång tid det tar att genomföra den eller är det oförenliga trossystem som aldrig kan leva samman? Biskop Nygren kanske hade alldeles rätt. Svenska kyrkan växlade in på för henne främmande spår i september 1958.
Ärkebiskop Justin Welby, Canterbury, ser inte saken så: "Today marks the start of a great adventure of seeking mutual flourishing while still, in some cases disagreeing." Justin Welby kanske haft något att lära från Sverige?
Detsamma gäller ärkebiskopen i York, John Sentamu. Han menar att man inte kan säga till de som tagit skada av det glada beslutet "come over it". De ska få höra att "we will not let go until you have blessed us." Det är denna väntan på välsignelse majoriteten erfarenhetsmässigt inte orkar med. Då får man veta att "sådana som du ska marginaliseras för att elimineras."
Kanske är det då av intresse vad den ryska ortodoxa kyrkan har att säga?
Mellan de ortodoxa kyrkorna och anglikanerna fanns en kodifierad överensstämmelse. Det var den som öppnade vägen för de ortodoxa in i det ekumeniska arbetet, Stockholm 1925 t ex. "Both Churches preserved the apostolic continuity and true faith in the Saviour and should accept each other in the full communion in prayers and sacraments."
Hur låter det i dag?
"The decision to ordain women, which the Church of England took 1992, damaged the relationships between our Churches, and the introduction of female Bishops has eliminated even a theoretical possibility for the Orthodox to recognize the existence of apostolic succession in the Anglican hierarchy."
Frälsaren bad om enhet för att världen ska tro ...
"Helt underbart", säger Christina Odenberg. Och så kommer det som alla vetat men som Christina och många andra mörkat: "Det har varit svårt med det ekumeniska arbetet så länge frågan om kvinnliga biskopar in England inte varit löst. Gemenskapen bygger ju på att vi ska kunna arbeta i varandras kyrkor, men det har alltså inte varit fullt möjligt hittills."
Hittills har det alltså varit så, att vi haft präster av olika slag i Svenska kyrkan.
Kategori A - manliga präster vigda av manliga biskopar har varit ekumeniskt gångbara.
Kategori B - kvinnliga präster vigda av manliga biskopar har sedan 1993 varit ekumeniskt gångbara - men inte dessförinnan.
Kategori C - manliga och kvinnliga präster vigda av kvinnliga biskopar har inte erkänts i Church of England - som alltså sagt nej till kvinnliga biskopar.
Klart att detta var ett problem för kyrkosystemet, inte minst som en uppsättning högkyrkliga präster glatt togs emot i Church of Englands sammanhang, ett sammanhang som fann hanteringen av minoriteten i Svenska kyrkan skamlig och uttryckte den saken.
Jag ska väl inte göra för mycket av min poäng men den framgår väl tydligt. Förr eller senare redovisas de faktiska problem som mörkats dessförinnan. Det ekumeniska arbetet har fått gå på sparlåga eftersom Svenska kyrkan tagit beslut som gjort det ekumeniska arbetet svårt. Och detta är Christina Odenbergs ord! I detta perspektiv blir det också begripligt vilka som fått förerträda Svenska kyrkan i det ekumeniska och vilka som sorterats bort. Det inklusiva kyrkosystemet är, när allt kommer till allt, rätt exklusivt.
Det finns många skäl till att en kyrkokristen är mån om att möta medkristna i andra kyrkor. Ett av skälen är att den ekumenik som bedrivs i maktsystemen inte har så många gudomliga löften med sig. Varför inte? Den säkrar mer sina intressen än söker Sanningen, den enhet Herren bad om för att världen ska tro. De stora namnen i Svenska kyrkan i det ekumeniska är Eva Brunne, Celina Falk, Antje Jackelén och Anders Wejryd, som bekant.
Kommunism genomsyrar människors sinnen, paralyserar dem och förblindar dem så till den milda grad att de ingenting ser och ingenting förstår, av rädsla för att förstå fel och se fel i relation till just kommunism.
SvaraRaderaKommunism försöker döda allt och alla som verkar stå i vägen för sin fanatiska och förblindande diktatoriska diktatur.
Sorgligt.
En förblindad kan bara leda en förblindad, brukar det väl heta.
Betänk!
SvaraRaderaKan någon, med bibehållet anspråk på att framstå vid sina sinnens fulla och sunda bruk, hävda att manliga präster är icke-präster? D v s under förutsättning att dessa är vigda av kvinnor? Att deras sakramentshandlingar i så fall är ettdera ogiltiga eller åtminstone osäkra?
Redogör för denna farhåga för normalt funtade svenska kyrkomedlemmar och notera hur de ser dig som svårt mentalfall!
Föralldel, kanske är det just den smäleken vi i Kristi efterföljd är kallade till?
Finns redan listor med "säkert" vigda präster tillgängliga? Bör varningarna för osäkra och falska kort bland prästerskapet utsträckas till liv och lära? Har SvK i så fall mer än några hundratal "riktiga" präster kvar? Gör sådana listor inte arbetet lite väl lätt för de kyrkliga inkvisitionsmyndigheternas utrensningsmödor?
I Ryssland bygger de s k gammaltroende nya kyrkor och samlas till gudstjänst på rättroget sätt. Schismen sträcker sig bakåt till 1600-talet. Trots förföljelser av ibland drakonisk art från statens sida, har man uppenbarligen överlevt.
Att tro, att man från "gammaltroende" position kan återerövra SvK ter sig föga sannolikt. Kanske finns om några hundra år ändå en och annan församlingsgemenskap kvar, där man lever i kontinuitet med förlorarnas i SvK position?
DrBW
Sandahls perspektiv är alltför kort.
SvaraRaderaMan borde ta lärdom om processen i Church of England. I historisk perspektiv har förändringar got väldigt for.
När den katolska kyrkan börjar ompröva sin ställningstagande för kvinnliga ämbetsbärare inom 15-100 år kommer dagens undringar kännas egendomliga.
I de ortodoxa kyrkorna kommer förändringar ta en längre tid. men dom är verksamma i länder där den kulturella utvecklingen är annorlunda.
Det kommer att vara spännande vad som kommer att hända i den stora ortodoxa kyrkomötet som planeras för fullt fast med dom sedvanliga komplikationer.
På våra universitet kan vi inte studera det som på kontinenten kallas fundamentalteologi. Hos oss kallades det en gång "teologiska prenotioner". Trots det finns det forskare som bedriver fundamentalteologi inom sina discipliner (tros och livs eller kyrkovetenskap...). "Kyrklig Splittring" som utkom för 20 år sedan torde vara det enda fundamentalteologiska arbetet på svenska när det gäller ämbetsfrågan. Är det inte just ett fundamentalteologiskt arbete som Jesus själv hänvisar till i liknelsen om tornbygget (Lk 14:28)? De som vill dekonstruera ämbetet såväl som äktenskapet känner uppenbarligen inte till fundamentalteologi. Kanske är de rädda för att bli förknippade med fundamentalister? f Dags kostnads och hållfasthetsberäkning av "ämbetsreformen" i Kyrklig Splittring torde vara uppenbar för alla, men ingen kan visa att beräkning är fel. Man kan bara hänvisa till att den inte är tillräckligt PK. Tornbygget fortsätter liksom förbistringen. Hartman såg det: Se här bygges Babels torn, men nedanför växer nedanför växer Guds vete och Hans broderskap, Halleluja (Sv Ps 589:7)
SvaraRaderaKanske bäst att de nämnda namnen ovan ägnar sig åt kyrkodiplomati, så kan de kvarvarande och numera oberörbara kristtrogna ostört ägna sig åt produktivt församlingsbyggande...
SvaraRaderaLars Jensen
Aha, du menar så klart att the English har fel, och borde bättra sig? Le och var glad.... /A....
SvaraRaderaI en kristen site skrev en präst, att detta med kvinnliga präster var tecken på jordens undergång. Jag minns inte formuleringen exakt. Om det är så och präster är så kunniga, så varför inte undervisa i ämnet eskatologi? Krigen runt Israel måtte väl ändå vara än tydligare tecken nu att de kristna skall utrotas. Var finns det några vettiga proportioner på lidanden?
SvaraRaderaSom sagt: Jag fick inte bli pastor med utbildning från år 1958.
Bättre att lämna prästeritjänst därhän. Kvinnor kan ändå både vittna och undervisa, samt påtala, omtala och påminna.
RaderaAtt vilja fixera sig vid en prästtjänst är ett villospår. Det är inte någonting attraktivt alls för de flesta kvinnor med sådan framstående, iakttagande, kritiriskutsatt och påfrestande position, där styrka, samling, fokus, hårdhet, starkhet, beslutsamhet och handlingskraft i kanske ibland krissituationer krävs. Samt också både pondus och auktoritet som de flesta kvinnor avskyr att behöva gestalta inför just en församling av människor.
Det är en annan sak, för de flesta kvinnor, att i privata, familjära relationer, inför barn, hem, hushåll och make, vara aktiv, beslutsam, omtänksam samt både auktoritativ och bestämd, om så krävs, än att vara det inför en församling med ickeprivata relationer till män och kvinnor, som kanske behöver tuktas, förmanas och undervisas strängt.
Nej, att inte vilja erkänna hur de allra flesta kvinnor trivs bäst att fungera på, det är inte så snällt mot kvinnor i allmänhet, och heller inte mot mödrar, systrar, döttrar, fastrar, mostrar, farmödrar och mormödrar osv. De flesta av dem vill sköta, vårda och värna sina egna, privata, familjära relationer, och där se till både sitt eget, samt till sina egnas bästa, med sin närvaro, omtänksamhet, värme, stöd och uppmuntran.
Nej, kvinnoprästfunktionen hänger samman med kommunismens krav på jämställdhet, jämlikhet, samt också kommunismens vilja att söndra kyrkan genom splittring, och genom påstått – kvinnohat - , och påstått – kvinnoförtryck - .
Kommunistiska kvinnor förnekar ofta sina egen kvinnliga behov, samt sina döttrars, sina systrars och övriga kvinnliga släktingars behov. De vill istället förneka sig själva, och andra, att få lov att vara just kvinnor, utan de vill istället uppmana och mana dem att försöka vara män, i modernismens och i den s.k. utvecklingens, jämställdhetens, likaberättigandets och jämlikhetens, namn. Dvs., i kommunismens namn.
Men de parollerna och de orden som uttalas, de – kittlar - , endast öronen hos många människor, och de förblindas och –s er – inte, vad som egentligen ligger bakom dem. Nämligen självförnekelse av dem själva som just kvinnor. Samt mödrar, systrar, döttrar, mormödrar och farmödrar osv.
Tråkigt nog.
Vilket sanslöst nonsens!!!
RaderaVar vänlig läs följande intressanta text om bl a RFSU, amerikansk, samt svensk, befolkningskontrollinstitut, abortindustri, sexfrigörelse, och om kvinnorörelsens och familjekritikens ursprungliga mål, nämligen befolkningskontroll. Många intressanta aspekter att fundera över.
Raderahttp://www.timbro.se/bokhandel/rapport/fulltext/r2196.htm
Märkligt, mycket märkligt att Dr Sandahl med sin återkommande syn på marginalisering och eliminering inte använder sin ickeprob...( kan inte stava till så fina ord som bloggaren brukar använda) blogg och startar en kampanj att stödja ekonomiskt de flyende kristna i Mellanöstern. Det kanske är för mycket begärt av en högkyrklig teolog? Sellergren i Småland, som en bra bok kommit om, kunde engagera sig i sådana frågor som har med diakoni att göra. Kanske en pusselbit i den här bloggens sfär? Dess ytlighet, dess kamp med makt men stora önskan att vara en större del i makten, som gör högkyrkligheten så ekumenisk inom salongsvärlden, fina anglikanska miljöer, medan gammalkyrkligheten haft mer generositet för lidande i världen och mission? Det är bara att kolla statistiken för kollekter förr. / Magnus Olsson
SvaraRaderaUrsäkta min okunnighet,men vem är Celina Falk??
SvaraRaderaUndrar
Världsfrånvänd präst
Magnus olsson
SvaraRadera"....medan gammalkyrkligheten haft mer generositet för lidande i världen och mission? Det är bara att kolla statistiken för kollekter förr. / Magnus Olsson
Du gör som BOD. Använder statistik utan tanke. Du menar att den stöder ditt påstående och så har Du styrkt din tes. Nonsens, tyvärr.
Ifall högkyrkliga skulle vara mindre empatiska än lågkyrkliga -det kan måhända diskuteras men någon slutsats utifrån statistiken kan man knappast dra.
Kollekten har minskat rent generellt. Visst det har även antalet gudstjänstfirare.
Kollekt till mission? Har det undgått dig att Mission inom SveK nästan blivit ett fult ord och överhuvudtaget inte stöds av SVeK? Varken yttre eller inre sådan?
Sedan och det kanske viktigaste . Kyrkfolket var / är vana att kunna "läsa av prästen",att utifrån ordval som anbefalles, anbefalles till det bästa osv,osv få en vägledning om ifall prästen ansåg det vara behjärtansvärt. Detta förutsatte naturligtvis att det var en präst de hade förftroende för.
Det är dåligt med sådana präster idag . Präster som mest vill vara PK och inte stöta sig med någon och som bekymrar sig mer om sin karriär än om sitt ämbete.
En annan faktor som också är av betydelse är att mången kollekt är splittrad -helt medvetet då SVeK inte är dummare än att de vet att vissa kollekter de tar upp inte är något som de gammalkristna vill stödja. Sådana kollekter tas då upp tillsammans med kollekt till ett ändamål som de gammalkristna gärna stöder.
Tyvärr är inte pengarna öronmärkta. De gammalkristna vet att ger de nu en hundring så kommer en femtiolapp att gå för att stödja något de absolut inte vill stödja. Hur skall den gammalkristne då reagera?
Ja, några suckar kanske och betalar , tröstar sig med att det behjärtnsvärda får i alla fall något. Andra reagerar med att inte ge något alls.
Hur tycker Du själv att den kristne skall reagera?. Skall han betala för att Kristus skall hädas t ex ? Skall han betala för att ytterligare späda på antijudiska rörelser? Det finns mycket SVeK har att svara på innan de börjar anklaga de trogna Gudstjänstfirarna för att svika vid kollektbössan.
//HH
Magnus Olsson,
SvaraRaderaJag har inte bett Dig om att läsa eller tyda mina tankar; det lär Du inte kunna ändå.
Däremot kan Du läsa kalla siffror, som inte kan negligeras.
BENGT OLOF DIKE
Herr Dike, skall nog lära sig läsa text. Var har han stöd för sitt påstående? Kan han inte läsa inlägget ovan där en HH adresserar mig utan att tro att det är jag? Slarvig läsning med andra ord. / Magnus Olsson
RaderaAtt kvinnliga biskopar som Odenberg och Krook kör med egen sanningsparametrar är ingen nyhet! Det visste vi redan. För den goda sakens skull är det ursäktat att man mörkar och slirar med sanningen. Krook lovade f ö bort Lunds domkyrka i ivern att bli av med de oliktänkande en gång i tiden. Sedan blev hon grötmyndig biskop och gjorde sitt yttersta för att kasta ut alla oliktänkande. Det är ytterst tveksamt om anglikanska kyrkan skulle fått sina av vissa så efterlängtade kvinnliga biskopar om man gått fram som de såta damerna i biskopskollegiet och deras manliga beundrare!! Ödmjukheten och viljan att verkligen inkludera alla kyrkans fromhetsgrenar är som bortblåst, de fina fraserna till trots. Vill den kyrkliga överheten visa sig trovärdig bör den göra det i handling!!
SvaraRaderaArg kyrkomedlem