Jag hör deras slagord och tror dem inte.
Biskop Johansson ville att man skulle går förbi Växjö domkyrka och tänka att här vill man mig gott. Det tror inte jag ett endaste ögonblick och talar med det upplevdas auktoritet.
Johansson har haft det gott. Bättre här än i Alliansmissionen. Men jag, söndagsskolgossen, har upplevt det svenskkyrkliga sveket - lögnen som vapen och sveket som verktyg. Det kan jag konstatera utan lidelse.
Vi prästvigdes in på förutsättningar som sedan togs bort. Avsikten var att marginalisera oss för att eliminera oss. En del av kamraterna ackomoderade sig i sakfrågor. Och jag ser och inser att vi aldrig fått höra dem argumentera för positionsförändringen. Är det inte väldigt dåligt kamratskap att lämna kompisarna i sticket med deras bristande insikter när man själv skaffat sig dem?
Talet om mångfald upprepas liksom talet om öppenhet.
Det är partiellt sant att Svenska kyrkan är för mångfald och öppenhet - men bara partiellt. Kyrkan har alltid haft svårare för den som tror för mycket än den som tror för lite, som ni vet. Har man varit med ett tag, ser man när dörrar stängs. Det är den verkliga verkligheten. Snacka går ju. Det finns inte bara politiker utan också kyrkoledare som talar så att lammaröven får ett mänskligt utseende, som det heter i oborstade sammanhang.
Piruetterna besvärar.
När journalister frågar fördomsfullt försöker kyrkoledningen spela med. Frågan ställdes om Kyrkan som uppträtt som maktapparat och tystat opinioner. Jo, det hade något "vi" också ägnat oss åt men "vi" hade tydligen lärt oss av misstagen, förstod jag att jag skulle förstå när kyrkoledningen talade i sitt morgonsoffprogram-hörn (där fick jag till det!).
Jag undrar dock om inte den missionerande Kyrkan i Sverige gett prov på helt andra kvaliteter. Predikat Kristus, pekat på ett nedlagt Kristus-mönster och firat gudstjänst i de kristna församlingar som kunnat heta Odensala, Torslunda, Frösunda eller något annat hedniskt. Alltså kunde de kristnas namn vara namn som Freja och Tor, vilket för en kulturupprensande trosform bara skulle te sig anstötligt. Men inte för den inkluderande Kyrka, som kunde lägga allt under Kristi lydnad!
Vår historia manifesterar just Kyrkans öppenhet.
Det borde påpekas då och då. Och så skulle journalister ha vett att jaga den härskande klassen i Svenska kyrkan och köra slagorden ner i halsen.
Jag ser en myckenhet inkompetens i Svenska kyrkan.
Vi betalar ett högt pris för den. Dessvärre är jag inte ensam om att se detta. De avsuttna biskoparna ser också. Några talar. Andra hånar systemet endast under största möjliga tystnad, som små förtroenden eller så.
Frågan gäller dock inte (längre) att bevara utrymmet för "kvinnoprästmotståndarna". Det projektet tog slut 1993. Det handlar inte ens om att bevara det reformkatolska som sakramental teologi och praxis - dvs något annat än den yta som nu spelas upp som liturgiskt skådespel vid solenna tillfällen. Det reformkatolska bärs av människor - och det har i årtionden markerats att dessa är oönskade i Svenska kyrkan.
Nu handlar det om kristen tro i Svenska kyrkan.
Den är inte självklar. Allra minst nu, när somliga fått smak för det offentliga gillande som följer av välförhållande i politiska frågor. Med ett annat budskap får Svenska kyrkan plats på arenan. Det är lockande.
Vad Jesus sa? "Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna." Luk 6:26
Det är ordet till alla som höstar in framgångar i Almedalen för politiskt välförhållande.
Pr-byrån Westander har utsett Antje Jackelén som hetast i Almedalen.
Aposteln uppmanar till ständig glädje, ständig! Änglarna är ständigt sysselsatta med att lovsjunga Gud, Gud är ständigt densamme i går, i dag och i morgon, vare sig Gud gömmer sig i sina löften eller uppenbarar sig i Ordet och sakramenten, ger sig själv, för att i bönen umgås med människan och göra sig inneboende i henne. Vem har förbjudit bön? Vem har hindrat att koppla upp sig på den bön Anden ständigt utför? Vem hindrar en människa därifrån? Jo hon själv. Vem ger henne hjälp därtill? Dr Luther varnar för världen som inte är bebyggda områden eller människor däri utan en makt, för djävulen som inget kan skapa, och för köttet, det egna sinnelaget, och när dessa tre "vänner" anfaller en jobssjäl, har hon att öva sig i ständigt umgänge med Gud. Vem hindrar det? Människan själv. Hade inte bloggaren vunnit en bok av och om Hjalmar Ekström? Läs den.
SvaraRadera/ Magnus Olsson
Magnus, oroar det dig inte att "ett annat evangelium" än det Kristi Kyrka fått ta emot av Kristus och hans apostlar, förkunnas av så många präster. Vi gläder oss över Kristus, när han kommer till oss i Ordet och sakramenten och att vi får leva i ständig glädje över frälsningen. Men borde inte också du, liksom Dag så uthålligt och intensivt gör, kämpa för att kyrkoledningen och alla de präster, som övergivit den sunda läran, besinnar sig och frågar vart de är på väg. För människornas skull. För att änglarna skulle få glädjas ännu mer. Aposteln Paulus, som uppmanar oss att alltid glädja oss i Herren, är så hård mot dem som förkunnar ett falskt evangelium att han säger att de är under förbannelsen. Så allvarligt är det mitt i glädjen. "Nu handlar det om kristen tro i Svenska kyrkan."
Radera+Arne
Nu hyser väl flitiga läsare av denna blogg knappast tvivel på att vare sig Magnus Olsson eller Dag Sandahl väljer bort obekväma bibliska sanningar för politiskt korrekta dygder?
RaderaJag vill minnas att profeten Jeremia någonstans i skriften beklagade sig över sakernas tillstånd, d.v.s. etablissemangets bortvändhet från Gud. BloggarDags munter, pigga och käcka bloggposter är i sin allra djupaste dysterhet en västanfläkt i jämförelse.
Om SvK kan kallas en evangelisk-luthersk kyrka definieras inte av dess kyrkomöte eller bekännelse, det definieras av de kyrkor som har relation med henne.
De s.k. arianska kyrkorna kallade sig genuint kristna hela vägen in i utplåning. Även om det var en dogmatisk kyrkoskiljning, så ser vi idag kyrkoskiljning pg.a. praxis, d.v.s. ordning och praktik.
Ryska Ortodoxa kyrkan och Mekane Yesus har brutit med Svk p.g.a. vad de anser vara läromässiga avvikelser, inte i officiell bekännelse men väl i praxis. Den sistnämnda är genuint evangelisk-luthersk med historisk grund i missionärer från EFS.
Frågan är vilken som blir nästa kyrka att vilja förändra banden till SvK? Kommer Borgågemenskapen att hänga ihop?
Men för att komplivera bloggarens frågeställning "nu handlar det om kristen tro i Svenska kyrkan", så beror det ju väldigt mycket på hur man ser på gränsdragningarna för kristen tro.
Om gränsdragningen är en bokstavlig tolkning av jungfrufödelsen så har ärkebiskopen redan grävt ett djupt dike och ställt sig på ena sidan.
Undrar om hon anser att man kan kalla dem som tolkar jungfrufödelsen för kristna?
Två svar i ett. Först till PT, noterar ditt påstående, även om jag inte förstår det, men det kan lämnas därhän, kommentarer här är sällan djupare än du presterade, men självklart skall jag detta bedrövliga ord, tacka dig för din dom, tack.
RaderaSå till +Arne. Även biskopen ges ett tack, men med annan innebörd. Tror mig kunna bättre förstå din fråga, och mitt svar lyder, nej jag hyser ingen oro, och delar inte den syn du framför. Dock uppskattar jag mycket din kommentar och dess formulering, dess välvilja. Har jag då ingen oro? Jo mycket och ofta, det är min plikt och skyldighet att be och förbli i det, sökande den väg som blivit min.
Båda önskar jag en välsignad morgondag. Om det behagar Gud att låta en sådan komma. Och jag gör det med min favoritpsalm, Jesper Svedbergs ord: " Herre signe du och råde..."
/ Magnus Olsson
Tack Magnus Olsson, att du skrivit detta!
RaderaNär Job bad för sina vänner upprättade Gud honom! ORDET är tidlöst: DÅ i FRAMTID - NU och i FRAMTID
Varsogod Gunnel. Dagens evangeliepassage handlar om glädjen i himmelen, när ett får bärs fram, glädjen hos Guds änglar när de samlas i glädje över kvinnans mynt, och glädjen i Gud själv, när allt mitt är ditt och de tre syskonen möts, de som dagens passage handlar om, han som bad om att bli daglönare, han som bad men inte gavs en killing och så den tredje dvs gödkalven, som vi sjunger om i psalmen " är det sant att Jesus är min broder", dessa tre som ses av fadern, på flera sätt, och Intet äger, vare sig det är lätt packning sedan allt omsatts i mynt, att förlora, eller under hårt arbete hemmavid, då Guds himmel av änglar förs fram, bärs fram. / Magnus Olsson, som önskat dig en välsignad söndag. " Herre Signe du och råde..."
Radera@MO 09:02 Hjalmar Ekström ger inte en pastoral för Svenska kyrkan. Hjalmar Ekström ger utsvultna själar föda. Men den föda som evangeliet ger handlar om långt fler än dem som samlas i mystiken. Evangeliets föda räddar kosmos. Det finns en historia hur evangeliet uppenbarades. Det mönstret ska kyrkan leva. Inget annat mönster. Inte ens tillräckligt att utplåna "kyrkan" för att utplåna allt stereotypt. Utan mässans evangelieläsning stannar världen. När det kvittar om evangeliet läses i mässan då går det åt helvete. Om det kvittar med trosbekännelsen såsom den är oss given kan ingen hävda att den gemenskapen har någon egentlig anknytning till den kristna gemenskapen. Där är vi nu. Nu väntar vi på en handbok som inte ens säkert vet att meddela att en kristen gudstjänst inleds i Faderns och Sonens och den Helige Andes Namn. Då hjälper inte ens mystiken. Istället för att försöka slita skruden av den hägkyrklige borde den mystiske snarast tala om den nakenhet som dominerar, särskilt i Stockholm. Prideparadernas tid är snart över. Vilka flaggor ska vi då vifta med? Tack till Dag Sandahl som försöker tala högt om en vånda som så många lever i.
SvaraRaderaKanske borde inte kyrkan ha blivit upptagen, godkänd och välsignad som kristendom och som statskyrka från början? Där i Rom, strax efter 300-talet, av Kejsar Konstantin.
SvaraRaderaOm man betänker rörelsens liv från början.
Från början som en avknoppning av Judendom. Som just endast inympade grenar och ickeomskurna som det äkta trädets grenar, de rättmätiga arvsberättigade, utan just de omskurna i hjärta och sinne.
De, som inte skulle göra sig märkvärdiga för att de var ju endast adopterade grenar, genom denna förordning. De hade, som döpta, blivit just adopterade söner och döttrar in till Guds träd, som då skulle veta sin plats som just inympade grenar. Samt, som därigenom, och endast därigenom, alltså i ödmjukhet, också skulle kunna vara delaktiga arvtagare av Guds välsignelser och ynnest.
Lärjungar skulle avsäga sig allt och vara döda för allt världsligt för att då istället kunna växa till i Kristus och därigenom förbereda sig genom att rena sig, så att dessa lärjungar, i just Kristi efterföljd, kunde bereda sig själva som just helade och renade offer till förmån för, och till välsignelse för, just de heliga i Jerusalem. (Enligt Paulus romarbrev.)
Ja, från början var nog kyrkan både mer helig och hade också mer helande, dvs., renande aktiviteter och krav på självförsakelser, stramheter och strängheter på schemat. (- ”Den som inte avstår från…… är inte Mig värdig”, et cetera.)
Men kristna lärjungegrenars adoptivsituation i förhållande till det äkta olivträdets grenar, verkar som att kyrkan glömde bort i samband med att den växte sig så mäktig, så stor och så stark, både den romerska och den protestantiska, och blev kanske därigenom lite… mallig?
Eller kanske just maktlysten, och därmed, som en konsekvens, både lite högmodig, lite paranoid och som en konsekvens av det, lite arrogant och lite elak här och var? Suktande efter en världslig makt, ett världsligt gillande, världsligt erkännande, världslig förståelse, världsligt knäböjande, världslig lyhördhet, världslig följsamhet och världsligt godkännande?
På just den sluttande vägen förlorar kanske kyrkan sin själ, och lärjungar som en följd därav också sina själar, och därmed också sig själva.
En bred allfarväg kan inte leda till salighet,(befrielse, frihet), heter det väl.
Men det verkar ändå vara just den breda allfarvägen, den vida och världsliga vägen, som just kyrkan, som samtidigt vill kalla det för att vara kärlek, verkar vilja vandra och föra sina lärjungar fram på.
Undrar vart det hela kan leda fram till, och var och hur det hela kan sluta.
Bättre när en MO-röst skriver anonymt. Men jag tror inte att kyrkans väg är bredare än rörelsens. Det kan vara så att rörelsens väg anser sig så definitiv att den anser alla andra, mindre insiktsfulla, som värdelösa. En sådan förkunnare tömmer församlingarna och hänvisar människor till att rädda sig själva, på sin egen tro. Men utan kyrkans evangelium finns ingen tro. Läs och låt människor höra evangeliet, så kan de bli saliga.
RaderaVad är en MO-röst? Som anonym skriver? / Magnus Olsson.
RaderaUndrar också vad MO-röst-identifieringen av min kommentar betyder.
RaderaJB
Nej, BloggarDag - inga som är prästvigda i Svenaska kyrkan är eliminerade. Dag och hans teologiska, prästvigda fränder, har precis samma rätt som andra prästvigda att utöva prästrollens alla arbetstuppgifter. Men de kan inte bli kyrkoherdar eller biskopar, vilket ju inte alls innebär att de är eliminerade. Alla vet också varför denna begränsning finns.
SvaraRaderaSom jag tidigare konstaterat på dessa kommentatorsfält tillhör BloggarDag också kyrkans högsta ledning, dvs kyrkomötet, och har även plats i sitt stifts dito. Han är således en kyrkliga makthavare, för att nu använda detta ord, och använder ej sällan också sin ställning till att föra fram olika förslag, aktualisera olika frågor och - inte minst - med flit utöva sin munviga och skrivkunniga roll.
BloggarDag är således - och försök nu inte alla ni som brukar nysa, när han hostar, förneka detta! - en privilegierad kyrklig företrädare. Mycket privilegierad!
BloggarDag är sannerligen inte hänvisad till att predika enbart i Gamla kyrkan i Hjälmseryd. Han har rätten att predika i Svenska kyrkans alla kyrkobyggnader i Sverige, rätten att konfirmera, viga, begrava.
Tänk om han kunde se allt detta som en gåva, en underbar tillgång att få verka för Jesus, Gud och Ordet!
Sträck på Dig, privilegierade Mohedason!
BENGT OLOF DIKE
Bengt Olof Dike har i det han säger rätt, men ack så fel.
RaderaAtt i en kyrka där kyrkoherden i historien på ett sätt, i nutidens ledaridéer och stiftens praxis på ett annat, är den som allting handlar om, som har all makt och bär allt så är en präst som inte får bli kyrkoherde närmast intet i maktens och föraktets ögon.
Att kalla de organ som DS suttit och sitter i för kyrkans högsta ledning må formellt vara rätt, men visar mest på en underlig presbyterianskt-politiskt inspirerad kyrkosyn. Ävenså, vad hjälper det den som förvisso får öppna munnen när ingen med reell makt vill eller vågar ta intryck?
Att antyda att alla Sveriges kyrkobyggnader står öppna för DS må på samma sätt ha ett korn av teoretisk sanning i sig, men hur ser praktiken ut. Hur många vågar inbjuda? Hur många vill?
Trots de vackra tillropen på slutet känns detta inlägg som på ett fundamentalt plan varande verklighetsflyktsbaserat hån.
Beklagar, men så känner jag det. Dessutom verkar det inte ta DS:s val av rubrik på allvar, med dess antydan om underliggande smärta.
Dag: Det är juli och vi går mot mörkare tider. Jag ser tendenserna tydligt.
RaderaB. O. Dike: Du har naturligtvis helt fel! Det är ljust långt in på natten och du kan se att läsa ute sent om du önskar. Dessutom har vi gemensamt avskaffat vintertiden! Begrips!
BOD 11:41
SvaraRaderaDet var en smäll som visste var den tog. Har BOD någonsin hört talas om DEKis? Det är lätt att ropa på den slagne att resa sig. Men det skär i märgen att läsa om när någon gör det. När såg BOD DS celebrera senast? Tack för att Dag ändå talar. Jag tror inte DS har något särskilt behov av att vara behörigförklarad. Jag tror han snarast är besvärad av det. Annars skulle han nog tiga.
Kyrkan i Gamla Hjelmseryd - så ska det vara.
SvaraRaderaHej, Bengt Olof Dike, din vilja att se positivt på läget hedrar dig. Nu har du dock fel: ingen präst har rätt att hålla gudstjänster i Svenska kyrkans alla kyrkobyggnader i (eller utanför) Sverige. Den som vill hålla gudstjänst i en församling den inte arbetar i måste fråga kyrkoherden där om lov, och kyrkoherden kan fritt avslå. (Och väl är det -- tänk så mycket pengar en finurlig präst skulle kunna spara åt sin församling genom att förlägga alla gudstjänster till grannförsamlingen, om det kunde gå till så.)
SvaraRaderaJag förstår inte hur du menar i ditt första stycke. Alla vet mycket riktigt varför begränsningen infördes, och det var ju just för att eliminera högkyrkliga präster från ledande roller. Har du någon annan förklaring till varför den infördes, berätta den! -- den är inte känd för "alla".
Ur djupaste djup i mitt hjärta beklagar jag det svek du fått uppleva.
SvaraRaderaDu vet att du kommer att få upprättelse!
Kram
Nej, Dag et consortes är synnerligen marginaliserade, Bengt-Olof! ("Rätten att predika i Svenska kyrkans alla kyrkobyggnader i Sverige"????). Och deras yngre meningsfränder kan inte längre bli prästvigda. De kan inte bli prästvigda. Det är ju det som är elimineringen - medan uppenbara villolärare kan bli prästvigda och t.o.m. ärkebiskopar (såväl K-G "vad som verkligen hände kan vi lämna därhän" Hammar, Anders "inte bara kvinnor kan föda barn" Wejryd och Antje "om Jesus eller Muhammed ger den sannaste bilden av Gud? det säger jag inte" Jackelén).
SvaraRaderaOm än lågkyrklig EFS-are har jag pass mycket hut i kroppen att jag reagerar över hur du och andra politiker - och EFS - har behandlat de högkyrkliga. Arius var ju riktigt renlärig jämfört med Hammar och Jackelén. Snacka om att sila mygg och svälja kameler!
AH: Du har helt rätt, i jämfötelse med Arius så framstår Hammar och Jackelén inte bara som heretiker utan som "profeter" för en annan religion!
RaderaJag är rädd för att EGS håller på att kompromissa ihjäl sig, och för vilket pris då, det värsta av alla - för pengarnas skull!
/Antony
...det skulle så klart stå EFS....
Radera/Antony
Finns hos dig Dag något som helst medlidande med dem som kände kallet att bli präst under de1958 år då det var dina meningsfränder som rådde i SvK? Eller hade de i själva verket ingen kallelse?
SvaraRaderaJag tror det. Jag tror att Dag hjälpt fram flera av dem. Dag skulle nog inte prästvigt någon men det är inte detsamma som att inte kunna identifiera sig med den som ser sig ha en kallelse men inte få leva ut den. Dag är nog bättre än många på att inse vad det innebär att bli stoppad för att vara den man tror sig vara kallad till. Att många stöter på tunga arbetsuppgifter och motarbetas är inte detsamma som att kunna identifiera sig med dem som aldrig fick utföra dem.
RaderaAnonym 23:15: Problemet med din kommentar är att du är anonym och således kan jag inte lägga någon vikt vid vad "du tror" ang detta. Jag vet ju inte på vilka grunder du tror detta - för att du vill tro så eller har erfarenhet av det du skriver om.
RaderaJa, Hade de någon kallelse?
RaderaOm så. vem kallade dem? Ser man till resultatet och jämför med Jesu ord om frukten så har det i vart fall inte gagnat Kyrkan.
F.ö så minns jag mycket väl debatterna och tongångarna från den tiden. Det var signifikativt hur lite begreppet kallelse användes . Det handlade stort sett enbart om jämlikhet och vad man såg som rättvisa. Långt senare -när de redan satt säkert i sadeln kom talet om kallelse. Då som krav emot de "andra" att de mot sin övertygelse skulle erkänna deras "kallelse.
Det eller att -(i praktiken försvinna).
Ockupanterna nöjer sig inte med att de tagit över och helt förändrat kyrkan till något annat än just en kristen Kyrka. De begär att förlorarna skall hylla dem för det.
Det eller som sagt att försvinna.
Dock, Kristi Kyrka kommer alltid att bestå - det betyder inte att den sekulära och politikerstyrda institutionen "SveK" kommer att bestå.
//HH
Ok, inte inom Svk, riktigt så gammal är den inte - men ni förstår kanske vad jag menar?
SvaraRaderaJodå, och den frågan är bra och riktig att ställa till Dag. Samtidigt är det ett faktum att kvinnor inte hade prästvigs fr.o.m. 1960 heller om man haft klart för sej att det skulle leda till elimineringen av högkyrkligheten - och även stora delar av gammal- och lågkyrkligheten - som prästrekryteringsbas. 1958 tog ju alla, även reformens tillskyndare, uppriktigt för givet att det inte handlade om ett "vinna eller försvinna" utan att man skulle kunna samexistera. Det utlovades t.o.m. - men det var väl ungefär som det där löftet att gravar mot en viss penning skulle "skötas för all framtid av kyrkogårdsnämnden". Den något begåvade förväntades kanske i bägge fallen förstå att utfästelserna var orimliga - på lite sikt?
RaderaDen officiella kyrkans välvilja känns in på bara skinnet! Det höga taket och tankerymden välver sig över en likt en fuktig jordkällare när man tänker annorlunda än systemet och dess välbetalda hantlangare vill. Är det någon som kan upplysa om vad Ärkebiskopinnan gjort som gör att hon anses hetast i Almedalen??
SvaraRaderaArg kyrkomedlem
Tyvärr kommer jag att tänka på en gammal sanning:
SvaraRadera-Att vara präst i SvK är mest tecken på dåligt omdöme.
Där sammanfaller uppfattningen hos våra svenska eliter och den krympande skaran kyrkligt troende. Den senare gruppen har uppfattningen inte som fördom, utan som smärtsam livserfarenhet, dock.
Du kunde gått långt, om du i stället för framgångsrik, Kristustrogen och därmed illa tåld präst blivit exempelvis journalist, Sandahl!
Tveksam kyrkoavgiftsbetalare
Att Dag varit trogen sin kallelse kan inte läggas honom till last. Det kristna livet handlar inte om att gå långt i världens ögon utan om att bli lik Kristus, vilken syssla man nu än har.
RaderaTänk om BOD kunde våga se förfallet och mobbningen i Svenska kyrkan och sluta med sitt "allt står väl till"-mantra...
SvaraRaderaRudbeckius
Tänk om en islamistisk jihadist skulle inse att Jesus Kristus är "vägen, sanningen och livet"? Ja, det är nog ett mer troligt scenario än att BOD kommer till insikt om att det postkristna samfundet Svky är i teologisk och moralisk konkurs!
Radera/Antony
Vad Jesus sa? "Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna." Luk 6:26.
SvaraRaderaSå sant, så sant. Men inte bara biskopar har nickedockor som fjäskar, berömmer och håller med om allt. Sådant förekommer på annat håll också. Ungefär som liknelsen om grandet och bjälken, men det heter något annat idag.
Det som även är intressant i sammanhanget kring vad Jesus sa, är också:
SvaraRadera- ”Ingen kommer till FADERN utom genom Mig”, (Ordet)…
Varför vill människan som varelse komma till FADERN? Vad betyder den utsagan?
Vad finns det i människan som – kallar henne till - , Fadern? (Som väl måste tolkas som människans – Ursprung - , hennes mänskliga identitets – Källa – och - Upprinnelse - , samt – Basutgångspunkt - , Fadern, Gud, Den som Är, oföränderlig och evig - , som låter regn falla, stormar hagla, solen och månen lysa, som låter allt växa och leva, som leder jorden runt sin axel, som låter himlen vara blå och havet likaså..?)..
DEN källan, som Är, är vad Fadern, Han, Den, Är.
Människan som varelse kan inte hitta – sin källa - , för sin – jaguppfattning - , hos något – DET -, därför att människan själv är inte i sin beskrivning av sig själv något – det - , utan människan själv är i sin självbeskrivning – jag - .
Människojagets – KÄLLA - , FADER, finns alltså inte i något – DET - utan det finns hos NÅGON.
Dvs. hos någon som är just DEN, som är FADERN, som är HAN, som är Gud, som ÄR både källan och ursprungsidentifieringen för människan som varelse.
Om människan – speglar sig i ett DET - , eller identifierar sig till något DET, och i något DET, samt med något DET), som någon slags – ursprungsskälla - , (som svar på den mänskliga frågan – VEM är JAG - ), så finner människan där absolut INGEN korrespondens till den som hon, som människa uppfattar sig vara, en PERSON som är NÅGON, (alltså inte – NÅGOT - , i betydelsen – ett TING -).
DÄRFÖR finns svaret på människans existentiella fråga, (den mänskliga varelsens existentiella fråga) - VEM är JAG - , INTE i ett mätbart, vägbart, synbart, hörbart och kännbart vetenskapligt DET, (som alltså inte korresponderar mot människans jag), utan svaret finns hos DEN, som ÄR. Alltså hos FADERN.
Så när Jesus anses säga: ”Ingen kommer till FADERN, utom genom MIG, (Ordet), så förstår man att det är människan som LEVER av, och just får sin existens, av just ORDET. (Till skillnad då från djuren, som man berätta hur många berättelser som helst för utan att de någonsin ändrar sin identitetsuppfattning om sig själva och vilka de är. De är just nämligen förprogrammerade och lyder under sina instinkter, vilket alltså inte människan som varelse är förmögen att göra. Människan som varelse är istället just förprogrammerad till friheten att göra val mellan – gott och ont - , dvs., mellan livsväg eller dödsväg, mellan LIV, (alltså existens för människojaget) hos FADERN, eller död, dvs., ickeexistens för människojaget, dvs., där människan istället för att – komma hem - , till FADERN, istället – går vilse - , och missar just sin mänskliga – kallelse - , att just vara – människa - , (och inte ett ofritt djur, som inte har något val än att lyda sina instinkter och därmed vara befriad från att göra val mellan ont och gott, dvs., vara en ofri varelse och därmed just missa just människans mål eller kallelse, att komma till FADERN.)
Ps.
SvaraRaderaDet är genom bekräftelse av en människa som den människan blir till. Alltså när en människa blir tilltrodd och bekräftad, alltså blir given ett värde, för någon, dvs., genom ett godkännande, där ett tilltroende ges till den, (människan).
Det är då, i det ögonblicket, som den människan får existens och blir till just någon för den bekräftande människan.
Alltså genom någon annan människas öga eller uppfattning och föreställning, åsikt och syn på och om en annan människa, kanske en syn hos flera andra människor, så blir den människan någon, en person, inför dem genom just bekräftelsen.
På liknande eller på samma sätt är det med människans relation till DEN EVIGE, Den Levande, Den som Är.
Dvs., människans relation till Gud, FADERN, vilket då sker just genom just SONEN, dvs., genom Ordet.
Det är genom att bekräfta Gud, som Gud just blir till som en NÅGON, som en Person, i just den bekräftande människans öga, syn, åsikt, förståelse och upplevelse.
Detta därför att förhållandet föreligger att just den mänskliga varelsen, alltså just..: ”Människan, är skapad till Guds avbild.” (Detta medan djuren inte anses vara skapade till Guds avbild vad gäller deras konstitution och konstruktion som varelser; de är istället skapade med inbyggda biologiska lagar, s.k. instinkter, som alltså inga Guds Ord kan förändra eller påverka. Endast människan kan påverkas av Guds Ord och endast människan tycker om berättelser om Vem hon är, och hos Vem, hon har sin existentiella Källa och Grundidentifierare, Grundexistensgivare, till hennes jag. Det är alltså Den som kallas Du, dvs., Gud, och som förmedlar Sig genom Sitt Ord.)
Ds.