Jag medger att jag är sent ute. Biskop Landahls text publicerades i Härnösand år 1882 och inte förrän i dagarna har jag läst hans Uttalanden öfver Kyrkliga Frågor till Hernösands stifts prästerskap.
Ni andra har förvisso tillgodogjort er innehållet i biskopens ord långt före mig, men jag tänkte ta med biskopen till vår tid och låta honom möta Pridefestivalen. Han hade känt igen sig - och inte. Det vill säga, han hade någonstans i sitt intellektuella liv fattat men kanske ändå inte riktigt hängt med i svängarna. Han hade inte blivit förvånad - och samtidigt blivit förvånad. Inte minst som han kanske mött den nuvarande biskopen i Härnösand och inte känt igen sig.
Jag ska inte förfasa mig över Pride Ung eller över folk som uppträder som hundar under den stundande Pridefestivalen.
Jag ska inte vara förvånad över att de under 15 inte får vara med efter kl 18 om de inte är i vuxens sällskap - men vuxen det kan vara vilken vuxen som.
Jag ska inte fundera över pedofili.´
Och jag ska alls inte fundera över alla sponsorer som stolt stöttar detta.
Men jag undrar hur biskop Landahl hanterar situationen.
Han borde fatta, förstås. Otaliga människor är sämre än deras teorier, menade biskopen, men andra är vida bättre. Så här uttalade sig biskopen fortsättningsvis:
" Men annorlunda tager sig saken ut, när man i de stora vetenskapsmännens namn upplyser de vilda massorna, att ingen Gud finnes, icke heller någon själ i egentlig mening, icke heller något samvete och således icke heller några andra pligter än dem vi godvilligt åtaga oss. Hvilket evangelium är icke detta i alla syndens nästen så väl i palatsen som i kojorna? Hvilken lösen för alla röfvareband? Denna vishetsbägarens saft är ock tömd i botten af alla dessa millioner communarder och nihilister, som runt omkring den bildade verlden stå med tändtråden i hand för att spränga det gamla samhället i luften." (aa s 5-6)
Det är nog bäst att biskop Landahl är död. Han hade sannolikt annars kreperat nu, när ett stycke svenskkyrklig verklighet hade divulgerats för hans ögon.
För det märkliga är inte vad världen ställer till med. Det förunderliga är att Svenska kyrkan vill vara en aktiv samarbetspartner i Pridesammanhangen.
Att världen har sin agenda, hade biskop Landahl begripit.
Men inte det andra.
Han såg hur det var tänkt, själva agendan. Och det är mer än vad som kan sägas om alla pratsamma i vår tid. De kan inte - för de är en del av konceptet. Det är inte biskop Landahl.
Det bibelord biskopen sände sina präster den 1 januari 1882 var detta:
"Hvad sannt är, mine bröder, hvad ärbart, hvad rätt, hvad kyskt, hvad älskeligt, hvad berömvärdt, är någon dygd och är något lof, tänken deruppå!"
Det som i vår tid divulgeras, är honom otänkbart, förmodar jag.
Hans insikt var en annan:
"Men Christendomen låter oss icke blott skåda Guds härlighets sken och hans väsens rätta beläte i sonen. Den framställer äfven människonaturen i sin ursprungliga härlighet inför Guds och inför menniskors och änglars åsyn." (aa s 12)
Biskopen hade undrat över hur den gudomliga glansen över de små barnen som upptas i den kristna kyrkans sköte och glansen över alla trogna människors gravar kunnat blir till Pridefestival.
Förklara det för biskop Landahl den som kan!
Måste väl vara Lars Landgren som avses? Han som höll dellborna i Herrans tukt och förmaning och räddade Hälsinglands medeltida kyrkoskatter undan förstörelse.
SvaraRaderaBiskopen hette väl Landgren, biskop 1876-1888? Landahl var väl en samtida kontraktsprost i Mariestad vars far var en mindre kyrkoherde i Västergötland och dennes far kyrkoherde i Bredared, utanför Borås. Biskop Landgren i Härnösand hade nog inte velat bli sammankopplad med mariestadsprosten men bloggaren förenar tydligen gärna gamla män. / Magnus Olsson
SvaraRaderaDu menar väl biskop Landgren, Lars (1810-1888), mångårig - över 30 år - prost här i Hälsingland (Delsbo), biskop i Härnösand (från Ånge till Treriksröset) vid nuvarande pensionsålder (66-78 års ålder). Namnet Landahl är väl alltsedan Mårtens dagar mer känt neråt Västergötland?
SvaraRaderaEgentligen tycker jag att det vore mer intressant om du Dag, som ger intryck att kunna förklara vad i Pridefestivalen som upprör dig och varför, om du gav en sådan förklaring alldeles rakt och utan inlindade insinuationer.
SvaraRaderaOch gärna också på vilket sätt biskop Landahl har med detta att göra.
Med vänliga hälsningar!
Ingrid Berlin
Instämmer med Ingrid! Men betvivlar att det är meningsfullt. Bloggaren har en hang upp på allt som har med Härnösands stift att göra, och försitter inga tillfällen att vara giftig om det. Hur det har med gammalkyrkligheten ( se bloggarens nya svarsblogg) övergår mitt förstånd, men jag har heller inte samma syn på ratio som högkyrkligheten, som använder det till det bloggaren gör. / Magnus Olsson
RaderaDet får mig att undra, har kyrkan lämnat sitt fundament den stengrund vi ska bygga på. Istället för att bygga på Jesus som Guds son som är uppstånden som lever har och nu som lever i dem som tror på honom verkar det i mina ögon som om kyrkan hellre bygger på ett socialt tänkande. Det är i sig inte fel att hjälpa dem som har det svårt att finns till för dem som är uttsatt men ska det betydda att vi inte längre har tillit och förtroende till Guds ord.
SvaraRaderaOm man lämnar det vad bygger vi på då?
Vi bygger på antagande som vi kaller vetenskap. Vi bygger på tankar att människor är bara en av alla djur skapad av naturen om den nu skulle kunna skapa.och sedan blir vi förundrad att folk blir bortsoppad när stormen kommer. För dem flesta saknar kyrkan all relevans. Kanske är det vi ser inte annat en frukten av en kristen tro som har kompromissad med sanningen tills det inte finns någon sanning kvar. Då är det ende som finns kvar av budskapet att vi ska älska och vara socialt engagerad men har vi fortfarande ett budskap som leder människor till tro och överlåtelse till Gud som blir omvänd från sina synder och vill av glädje följa det ord som står skriven.
Jag känner mig rätt så ensam i min tro om inte längre jag får mat för min hungrande själ som längtar efter nådens ord och budskapet om vår Herre Jesus uppståndelse och seger. Vi ska ha det kul i kyrkan göra spännande saker och jag förundras, för är det en upgift kyrkan har eller var det något annat som Jesus befall sina lärjungar.
Ofta får vi höra i kyrkan att vi ska vara kärleksfulla, omtänksama men det jag saknar är djup, vad säger oss Guds ord och om det folk som tror blir inte undervisad i evangeliets djup i frälsningens hela stora kunskap då står vi där med tomma händer och måste össa denna kärlek ur våra egna otillräckliga källor. Utan Guds ord, utan budskapet om Jesus frälsning och utan att helt ta emot detta förunderliga budskap i tro och tilllit då möter jag i mitt blotta själv en människa som ryckar på axlerna vad har jag med andra att göra.
Kärlek blir synonym med att acceptera allt. Alla ska med alla är vi Guds barn alla är vi älskad. Ja vad ska vi tro på då? Vad ska vi bekänna vår synd om då?
Gud älskar alla så mycket att Han gav oss sin enda Son.
Men om vi då tror vi vet bättre än Guds ord vad är det för grund vi står på.
Den som tror på Jesus har han gett rätten att bli Guds barn.
Jesus utvidgar lagen så att vi förstår det hur vi tänker och tycker är lika eller även viktigare än vad vi gör.
Att göra gott utan att tänka gott räcker inte till och i hela vårt gottgörande kan vi inte uppnå till frälsning.
För frälsning kommer från tro och är nåd.
Kyrkan vill beröra med vackra ord, det ska va dans och fin musik det ska va hej vad var det fint vad mysigt vilka stämmiga ord. Men sannigen då?
Vi är syndare hellt berövad av Guds närvaro, vi hindrar Anden i oss genom vår självrättfärdighet. Vi tror vi är rik men vi är världens fattigaste kyrka bortvänd från Guds ord tillvänd våra egna påhitt och vackra ord.
För det enda offer vi har att ge är en förkrossad hjärta.
Bara den glädje som kommer att jag förstå min synd och tar emot förlåtelse och får dö I Jesus död och får uppstå i Jesus så att Jesus lever i mig.
Jag stackars människa utan detta budskap är allt i mit liv rena soppor inget dugger inget räcker till och hur vackra våra kyrkor än är hur fina ord hur samhällsmedvetna hur stor acceptans för allt och alla alt detta är meningslös om jag har inte tagit tag i Guds nåd och frälsning.
Vad ska jag ta mig till? Denna fina kyrka som räddade mig och visade mig en väg till frälsning verkar ha glömt sin budskap.
Jag är bedrövad i hela mitt jag och fundera med sorg när jag går i kyrkans byggnad att hur länge kan jag vara kvar?
Jag lyssnar vad folk vill ha och fattar ingenting. Dans, musik egna upplevelser, Gud är god och vi är älskat.
Är det bara jag som ser mitt mörker är det bara jag som gick vilsen är det bara jag som längtar efter Herrens bord.
Jag skulle villja dela med er hur jag hittade vägen hur mitt hjärta blev befriad av sin sorg hur jag kan stå emot mörkret i mig.
SvaraRaderaInte med dans inte med musik inte med vackra ord men med sanningens budskap. Kom till Jesus för Han är källan och Han tar av dig din bördan.
Bara i Honom hittar jag frid bara i Hans närvaro hittar jag vägen. Han dog för att jag för dö så att mörkret inte längre har makt över mig.
Utan Honom vill jag dö
Med honom kan jag leva och leva i glädje till min stora förvåning och då först då kan jag sjunga och dansa inte för att få mig en vacker upplevelse inte för att ha det mysigt men för att glädjen blir så stor att jag måste sjunga och dansa. Så sjungar jag i min trädgård och dansar för Gud inte för folk som tittar men utav mitt hjärtas frjöd för Gud tog sig an detta stackars människa som jag är och brydde sig att ge mig denna budskap.
Jag dog och är uppstånden, jag lever och lever i dig.
Allt annat mina käre vänner blev då till tom och intet och samtidig blev jag det rikaste människa i världen.
Därför sörjer jag för att så få verkar hitta det och jag även jag bristar i att ge av denna stora skatt.
Varför sprang kommunarderna och nihilsterna omkring med tandtråd i sina händer?
SvaraRaderaTabitha,
SvaraRaderaJa, det är sällan man här får läsa både så vackra som tänkvärda ord. Du har helt rätt när Du t ex skriver:
"Gud älskar alla så mycket att Han gav oss sin enda Son.
Men om vi då tror vi vet bättre än Guds ord vad är det för grund vi står på.
Den som tror på Jesus har han gett rätten att bli Guds barn."
Idagå hörde jag för övrigt själv en minnesvärd predikan. Tyvärr är det inte ofta man hör sådana då så många präster tycks ha belagts med munkavle eller själva av PK-och karriärskäl valt att bara predika vackra ord .Det är så man ofta har lust att citera Shakespeare även om jag är något osäker på om jag minns rätt. Ord sagda i annat sammanhang men passande för många som mena sig arbeta för kyrkan.
-Högt flyga orden, tanken stilla står
ord utan mening aldrig himlen når.
Tack för inläggen
//HH