Sommaren -14

Sommaren -14 är varm, varmare än normalsommaren, sägs det. Hettan  kommenteras. Inte så att alla tycker att det är för varmt, många gillar värmen och säger att snart blir det vinter så ta vara på den sommar som är. Poängen är inte vad man tycker om värmen utan att alla tycker något. Och pratar om den.
Politiskt är det en del avlägsna händelser men konjunkturerna pekar uppåt. "Vi har aldrig haft det så bra som nu", kan det sägas i många länder.
Diplomaterna får göra sina insatser för att hantera de små kriserna - men det verkar gå rätt bra.

I det kyrkliga är det väl ungefär som vanligt. Ny ärkebiskop i Svenska kyrkan. Det finns sådant som kunde uppfattas vara riskabelt men också en entusiasm inför de nya tankarna. Det verkar som om de unga nyorienterar sig och inte uppfattar att Svenska kyrkan hör till det gamla samhället.
Välstånd, framåtanda - för det kan och ska bara bli bättre.
Vi måste väl ändå tillsammans hoppas på det bästa och för den nya ärkebiskopen måste vi be - en sån olycka som somliga säger, kan ärkebiskopen inte vara. Biskoparna har också manat varandra att stödja ärkebiskopen också om en av dem hördes muttra "Men hur kan man stödja en ballong?"

Ungefär så.
Sommaren -14 är kriget långt borta.
Långt och långt - just idag fem dagar bort.
Men just detta talar vi inte om.

Nej, en konflikt borta i Serbien är väl inget att bråka om och nationerna vill inte ha ett stort krig. Nu var det bara så, att kriget drogs de in i eftersom de förbundit sig till samarbete. Kriget kommer med en säregen logik. Och efter slaget vid Marne, kör det fast.

I går kommenterade mina vänner journalisterna en formulering att de sista kristna lämnat Mosul. "Lämnat? De har utsatts för religiös rensning. De har fördrivits och flytt. Skriv det!" Irak och Syrien är en krishärd. Och så krig i Gaza. Det är väl ingen som kallat det något annat. I Ukraina har Röda Korset förklarat att det vi bevittnar är just krig. Nedskjutningen av passagerarplanet är en krigshandling tillsammans med oräkneliga andra och legosoldaterna samlas. En uppträder, ser jag i Svenska Dagbladet, i svensk uniform och med den militära kunskap det svenska försvaret bibragt honom. Östersjön tycks blir ett än mer intressant område. Sammantaget tycks världen, vår värld och vårt närområde, vara mer krigiskt denna juli -14 än förra juli -14. Och om detta talar vi ungefär lika lite som förra -14. Är människan oförmögen till strukturerat allvar? Är våra skyddsmekanismer så väl utvecklade att vi i det allra längsta inte ser farorna? För faror är det väl ändå? Det var inte så särskilt mycket som satte i gång det stora kriget den 28 juli -14.

Jag är inte särskilt skrämd, men när jag tänker på omedvetenheten drar det lite kallt. Det gör kanske inte så mycket. Det är ju så varma dagar och nätter nu i juli -14. Fast frågan om de kristnas kallelse kanske inte är helt irrelevant?