Uppsamlingsheat

Kommentarerna till Berufsverbot överraskar. De missar att detta är en pigg, käck och munter blogg, tycks det. Jag satte tydligen igång något.

Jag får rådet att gå in i det allmänna prästadömet och betrakta myror. Det kan jag göra - men är inte prästens uppgift, den jag livslångt vigts för, att vara med och bygga församling och en i eminent mening offentlig syssla. Inte privat, alltså.
Jag har inte prästeriet som en personlig dekoration. Jag åtsporde biskop Johansson om han ville inviga ett husaltare, men jag har själv inte övertygats av tanken att stå i min kammare och fira mässa. För mig? För världen? Ska jag sätta upp ett anslag utanför huset och mana folk att komma? Vilken kyrka/församling är då detta, i konkurrens med det vanliga församlingsbygget på orten? Jag ser ett antal problem. Jag ser också myr-mystikens problematik. Den tappar perspektivet på vad en präst är och vad en präst är till för.

Kyrksyster anklagar. Det tarvar preciseringar om jag ska kunna försvara mig. Kanske var det något Kyrksyster inte fattade men syster Eva i kapellet begrep, när hon glädjestrålande kom till medarbetarna och utbrast: "Nu vet jag att han tycker om mig. Han har skällt på mig också."
Annars brukar anklagelsen vara att jag var för snäll...
Till ämbetsfrågan tänkte jag återkomma, men kyrksyster är nog skyldig att exemplifiera. Har jag skällt därför att någon ville ha med en ung kvinna i aKF:s styrelse - vem var det i så fall och vilken kompetens hade hon? Vem skulle petas bort? Och handen på hjärtat, det var ett årsmöte och inte jag som valde styrelse. Det slirar betänkligt, tycker jag. Men låt oss reda upp frågan snarast!

Sedan ska vi återkomma till diskrimineringen, men det vi faktiskt stod för var en hållning där kvinnliga präster hade företräde. Har ni glömt det? Och det var vi alla för och fattade beslut om i kyrkomötet. Några tänkte att denna hållning skulle vara reciprok, leva och låta leva, liksom.

Jo, jag ska återkomma till ämbetsfrågan och nonchalera alla propåer om hur framtiden skulle gestaltas i en idealkyrka. Det här är inte en frågelåda och ingen kommer att bry sig om alternativa strukturer. Om detta har det skrivits, dock. Läs det om ni vill veta. Annars gäller ett:  Ni har spottat i kålen, ät soppan! Det gick som vi sa, inte som ni sa, ni som införde reformen.

Bengt Olof Dike har alla chanser att leva upp i Ronneby under några dagar i juli. Då är det Tosia Bonnadan. Men han fattar inte.
Jag skriver inte att det är synd om mig. Det är Svenska kyrkans införda Berufsverbot som är ett självskadebeteende. Saken gäller inget annat än frågan hur Kyrkans ämbete är tänkt av Gud. Om Gud tänkte något nytt 1958 borde det gå att få besked om den saken och inte bara en biskopsmötets bibelkommission som kritiserar hur beslutet togs och grunderna på vilka det fattades. En kyrka som agerar funktionellt ateistiskt kan inte och ska inte locka lärjungar. Det är Svenska kyrkan det är synd om och kanske svenska folket. I övrigt får Dike besked om att landet inte riktigt ligger IRL som in hans föreställningsvärld, men det är informationer som går honom förbi.

Märklig är också kritiken mot Ding-dong Hermansson. Han kallas så för något han gjort och som kan ifrågasättas eller beundras - och fler gillar nog ding-dongandet än de som ogillar tilltaget. Skulle jag kallas "Puckot Sandahl" (vilket skulle inte bara vara en innovation utan på sitt sätt ett framsteg) är det därför att jag pådyvlas något jag är eller skulle vara.
Nu är det en avgörande skillnad mellan att göra och att vara.
Själva läsningen av en text blir nu av Anna ett påhopp på domprosten i Visby för något han antas vara, alltså i paritet med "puckot". Så står det inte i texten. Så läser bara de illvilliga den.
Jag är bekymrad över att domprosten Hermansson ska utsättas för en så neslig behandling. Han är nämligen en fin domprost, en värdig representant för Svenska kyrkan. Så var det sagt också.

Signaturen Anna anklagde mig tidigare för att ljuga. Nu hittade jag en intervju i Dagens Media. Verkar det inte som om lögnanklagelsen är  - lögn?  Antje Jackelén intervjuas:
Vad betyder den här utmärkelsen för dig?
– Det är ett erkännande för att de frågor som vi står för utifrån vår kristna tro fortfarande har betydelse i samhället. Vi är inte något vid sidan av samhället utan vi finns mitt i det.
Juryn lyfte särskilt upp kyrkans klockringning mot Svenskarnas parti i sin motivering. Vad säger du om det?
– Jag tror inte att det är klockringningen i sig utan snarare allt som den symboliserar. Den gjorde det så påtagligt att Svenska Kyrkans arbete för öppenhet, tolerans och mångfald är en viktig fråga, säger hon och fortsätter:
– Vi är övertygade om att varje människa är skapad till guds avbild och därför har alla ett värde som inte får trampas på. Det här förverkligar vi bäst i ett samhälle som omfamnar just de här frågorna.

Så hur var det nu med juryns motivering och klockringningen?
Hermansson är det faktiskt lite synd om. Så mycket ding-dong och så lite erkännande.
Hermansson till biskopsstolen i Växjö!
Nåt ska han väl få.
Och Anna får väl också något - ta sig en funderare i vart fall.
Jackelén då - vad är talet om mångfald värt i det kyrkosystem som i kyrkoordningens form och i vanlig praktik marginaliserar i syfte att eliminera?
Puddingen bevisas genom ätandet.
Det kan påpekas också om man är käck, pigg och munter. Kanske mest då!